När ditt liv fortsätter

Jag vaknar upp av solen i ögonen, som bländar mig genom det vidöppna fönstret. Jag hade för mig att jag hade dragit för gardinerna men det starka skenet stod för motsatsen. Allt står kvar som det var igår, han har inte återvänt. En del av mig vill att han ska hålla sig borta, men en annan längtar och trånar efter hans närhet. Man säger att sådant försvinner med tiden, men när man är mitt i det tycks det vara ljusår bort. Visst, jag har kommit en lång bit men kan fortfarande se honom dyka upp bakom dörrkarmen med sitt bländande leende och gröna ögon. Jag trodde att jag hade kommit någonvart, men ett steg fram blir alltid två steg tillbaka.

Jag minns hur du brukade sätta dig bredvid mig, och sakta närma dig. Jag minns hur du brukade smyga fram bakom mig och stillsamt viska i mitt öra. Men jag minns också när det slutade.
Jag minns hur du försvann mer och mer in i skuggan, hur du var ute mer och mer. Hur dina kvällar blev senare och senare. Hur du till slut knappt kom hem. Jag minns hur längesen det var jag fick höra dina druckna hasande steg längs parkettgolvet. Och Gud. Jag minns hur jag saknade dem.

Reporna i golvet är det enda jag har kvar efter dig. Nu ljuger du! Reporna i golvet är det enda jag ser efter dig. Resten tog du med dig när du gick. Lämnade mig ensam kvar bland spillrorna som vi kallat vårt liv. Jag har städat och trott att jag kommit någonvart. Men som tiden visar leder ett steg fram alltid två steg tillbaka.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (2 röster)
När ditt liv fortsätter, 5.0 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.