När ditt liv blir ett nytt

Det är vår och blommorna på träden har precis slagit ut. Jag går längs denna regnbågens allé, och kan inte göra annat än att blicka framåt. Det värsta är över och vägen har äntligen börjat plana ut. Den sträcker nu ut sig likt en björn som precis vaknat från sitt varma vinterhem. Jag minns fortfarande björnens vrål och har fortfarande kvar ärren efter dess klor, men såren är läkta och jag är åter hel. Det är dags att börja på nytt.

Det var på det där caféet jag först såg dig, just där mina ögon mötte dina och fastnade för den blinkande stjärna som så stillsamt färdades längs din kastanjebruna regnbåge. Det var där på Café Greco som jag trodde att ödet gjorde så att vi båda, på exakt samma plats, i exakt samma stund, beställde en dubbel espresso med bara en liten gnutta mjölk. För vad skulle det annars kunna vara, slumpen? Kalla mig gammalmodig men jag tror att det finns en övre kraft någonstans däruppe som manande knuffar oss i rätt riktning, eller det var i alla fall vad jag brukade tro. Efter dåtidens skalv är grundvalarna jag skapat spräckta och från den stora höljda kupolen faller stycken av dig ständigt ned i intet. Det finns inte mycket kvar nu.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.