Noveller

Vi är vid en ganska liten äng hon och jag.
Hennes hår fångas av sommarens lugna bris.
När hon sitter bredvid mig i gräset och jag står och betar vid hennes sida ser hon så lycklig ut.
Hennes blåa ögon glittrar i solljuset och hon ler.
Jag blir lycklig när hon kommer till mig och jag tror att hon blir lycklig av att bara ha min närvaro.

När solen står som högst på himlen och blommorna blommar som mest ser hon mig djupt in i ögonen och hoppar upp på min breda rygg.
Hennes kropp är liten och lätt, och när hon talar till mig är hennes röst len som sammet.
Utan att göra något på en stund trycker hon plötsligt till med sina bara ben. vi gick sakta framåt över ängens alla gula blommor. När vi red över den blommiga ängen med solen i ryggen böjde hon sig fram över min smala hals och bara hängde där och pratade med sin lenaste röst till mig och sa ” Jag älskar dig”