Att förlora sig själv

Att bli ungdom, är att förlora sin identitet. Man tvingas börja om, i en värld av rå talang och mental styrka. Allt som en gång gjort en speciell, kan bli det som krossar en. I skolan lever man inför tanken på att lyckas, och slutar med tanken på att överleva. Ett år i taget, ett andetag åt gången och ett steg i samma riktning som alla andra. De som sätter sig utanför systemet, sätter sig utanför det liv som förväntas för en tonåring. Jag brukade sitta och se människor gå förbi i korridorerna. Att vara social var aldrig det som intresserade mig, men människor var intressanta. Det var de tvungna att vara. För var man inte unik – var man ingen alls. Vissa levde på andras framgång, andra testade sina egna vingar.
Frågan var ifall de flög eller föll.
Så vem blev jag? Jag valde att se mig som betraktaren. Den som stod vid sidan om. Jag hördes inte, syntes inte, men jag var där. Jag var där för att ge dem som försökte bli något, en chans att synas. Eller så var jag bara den udda tjejen som egentligen inte gillade att snacka särskilt mycket.
Kanske.
Det spelade ingen roll. Jag överlevde högstadiet, flyttade och började om. Betraktarrollen blev tagen av någon annan. Jag såg honom direkt när jag steg in i mitt nya liv. Hans ögon som intresserat följde publiken utan att vända sig bort i förlägenhet eller blinka. Ett skrivblock som rekvisita bredvid sig. Jag undrade vad han möjligtvis kunde få ut av mig, men visste att det var en fråga som aldrig skulle få ett svar. Inte för mig i alla fall. Han var en duktig betraktare, och jag blev en duktig följare. Jag smälte in bland människor som ägde skolan med en förtvivlan att vara alla till lags. Populära i den definitionen att de var originella tillsammans. Jag skrattade på rätt ställen, sa rätt saker på rätt ställen och var tyst på rätt ställen. Jag blev en perfekt Sidekick.
Sen växte jag upp. Historian som började genom en intresserad tålmodig ungdom slutade med några böcker. Bestsäljare i knappt en dag, lästa men inte de bästa. Jag blev en medelmåtta, och nöjde mig med det. Fann jag min identitet?
Knappast. Men vem gör egentligen det?

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (6 röster)
Att förlora sig själv, 3.3 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.