Cindy

Klockan var runt tio på kvällen och jag, Cindy var på väg hem till min pojkvän Theodor. Under dagen hade jag varit i stan med några av mina vänner. Min största rädsla var att gå själv ute i mörkret, och det var bara jag som visste varför. För ett år sedan hade jag blivit våldtagen en kväll när jag hade gått hem ifrån en fest som min bästa vän Tindra hade haft. När jag var femhundra meter ifrån mitt hus kom en man, jag kunde inte se vem det var, han tog tag i min arm och drog in mig i skogen. Han höll för min mun och gick utom synhåll ifrån vägen. Jag försökte att skrika men det var ingen mening eftersom hur högt jag än skrek så hördes det inte utan ljudet bara ekade tillbaka in i mitt huvud “Hjälp, hjälp mig”. Jag hade slagit vilt omkring mig i hopp om att få in ett perfekt slag i hans ansikte men för varje slag jag slog sa han till mig att sluta slå för att det inte tjänade någonting till, han hade knappt känt slagen. Han hade inte samma dialekt som mig utan han pratade skånska och stammade. Det här var första gången i mitt 17 åriga liv som jag hade känt mig hjälplös, hur mycket jag än kämpade för att ta mig därifrån så lyckades jag inte. Det kändes som om jag stod där med hans hand mot munnen i timmar innan han tog av min tröja och började ta på mina bröst. Jag kände hur tårarna började rinna när han tog av min bh. Medans jag stod där funderade jag på varför det här hände mig, det var om sådant här som min mormor och mamma hade bett mig läsa om i tidningen aftonbladet nästan varenda dag men jag hade bara sagt att de inte skulle oroa sig eftersom det bara var sådant som man läste i tidningen och inte skulle hända mig. Jag var långt ifrån en av dem fina i den här staden, mina bröst var små och min kropp var normalbyggd. Jag var 165 cm lång och hade 38 i klädstorlek, dessutom gick jag konstigt. Det var blonda tjejer med smala kroppar och stora bröst som killar ville åt, men inte den här kvällen. När jag kände att han knäppte upp mina byxor och tryckte in sina fingrar i mig så försökte jag återigen skrika men ingen kom. Han tog av mig alla mina kläder och även sina egna och tog över hela min kropp, det här var allt jag kunde minnas ifrån kvällen. Morgonen därpå vaknade jag upp ute på gräset, mina byxor låg bredvid mig men resten av mina kläder hade jag på mig. Utan att veta vars jag var tog jag på mig mina byxor, gick upp på vägen och försökte lifta. Det dröjde en timme tills en man i en bil stannade och lät mig åka med honom hem.
En vecka efter skulle jag ha min mens men den kom inte. Jag tänkte att den kanske bara var försenad vilket hade hänt många av mina kompisar, veckor gick till månader. När det hade gått två månader hade jag ännu inte fått min mens och tankarna var oroväckande så jag tog mig till skolans kurator.
- Jag har inte fått min mens på två månader, jag mår ofta illa och har ont i huvudet.
- Har du haft oskyddat sex någonting innan dess att du skulle ha mens?
- Ja, det har jag. Det var egentligen inte meningen eftersom jag inte tar p-piller men det bara blev så.
- Det jag tycker att du ska göra är att ta dig till ungdomsmottagningen och testa dig. Du kommer då att göra ett test som visar ifall du är med barn och om du är det så måste du ta det tuffa beslutet om du ska göra abort eller inte. Jag kommer att finnas här för dig och kuratorn vid ungdomsmottagningen kommer du också att kunna nå vilket beslut du än gör.
Jag gjorde som hon sa, gick ner till ungdomsmottagningen direkt efter skolan och berättade varför jag var där. De gav mig några provstickor att ta hem tills jag skulle kissa nästa gång under dagen. Dem bad mig ringa och berätta resultatet så fort jag hade gjort testet. Direkt när jag kom hem gick jag till toaletten, tog med mig en av provstickorna och läste anvisningarna som fanns i förpackningen. Den var väldigt enkel att använda och det krävdes bara att jag kissade på stickan så jag gjorde det, efter att ha gjort det skulle jag vänta i fem minuter för att få det rätta resultatet. När det stod rött + blev jag glad eftersom jag trodde att det stod för att jag inte var gravid men när jag såg på förpackningen menades det att jag var positiv, jag var gravid med en kille som jag inte visste vem det var. Inte nog med att jag förlorade min oskuld med en okänd kille och som dessutom hade tvingat mig till det, jag blev också med barn. I hela mitt liv hade jag känt att det var fel av människor som gjorde abort, med aborten tog de också bort ett foster. Ett foster som var ditt egna barn, som hade kunnat bli den person som du älskar mest och ger all din kärlek till. Jag gick i tredje året på samhällsprogrammet och skulle verkligen inte hinna med att ha en bebis att ta hand om. Ifall jag skulle föda det här barnet hade det påmint mig om våldtäkten varenda gång jag såg henne eller honom. Det kändes som om min värld skulle rasa samman så jag var tvungen att ta mig ner till ungdomsmottagningen igen. När jag berättade att det var positivt började jag gråta, kuratorn Simone tog mig i sina armar och kramade mig innan hon frågade hur jag ville göra. Jag var säker, mot mitt hat för abort så var jag nu tvungen att göra det. Tiden för abort blev om en vecka eftersom de var tvungna att testa mig innan så att jag inte hade några inflammationer i livmodern. Ifall jag skulle ha väntat någon vecka till hade aborten behöva skes med hjälp av kirurgi men nu räckte det att jag tog tabletter.
Den här natten sov jag oroligt, vaknade timme för timme och drömde mardrömmar om att jag aldrig skulle kunna få barn ifall jag gjorde abort. Istället skulle jag tvingas lida med tanken på att ha dödat ett foster.
Efter en vecka kom dagen jag aldrig trodde att jag skulle tvingas gå igenom. Mina föräldrar visste ingenting utan jag gick ner till ungdomsmottagningen efter skolan igen och efter att ha tagit abort pillret fick jag sitta och vänta där ett tag. Jag mådde illa, det kändes som om jag skulle spy men efter en timme kändes det som om det mesta av illamåendet var borta och jag kände mig lycklig. Trots att jag tyckte att det var så fel med aborter var det också ens enda väg att välja ibland.
Det var som sagt ett år sedan det här hände och varenda gång jag var ute oroade jag mig för att det skulle hända igen. Mamma och mormor fortsatte ge mig aftonbladet och jag var tvungen att läsa eftersom jag inte ville att de skulle få några misstankar om att någonting hade hänt.
Promenaden till Theodor var läskig, jag såg mig omkring hela tiden för att det inte skulle dyka upp någon. Vinden ven och det lät som om någon kom bakom mig, jag vände mig om men ingen var där, det måste bara ha varit en kvist som bröts.
När jag väl kom hem gav Theodor mig en puss, vi blev tillsammans för elva månader sedan och för två veckor sedan flyttade vi ihop. Att sova bredvid Theodor gjorde mig lugn, jag visste att det var någon som låg och höll mig intill sig om nätterna. Dessutom visste jag att det fanns en som offrade sig själv för att jag skulle må bra. Jag lärde känna honom för två år sedan då vi började i samma skola, vi började prata direkt men det tog nio månader tills jag började få känslor för honom. Vi berättade allting för varandra utom det här med våldtäkten, det var väl klart att jag ville berätta det för honom men vad skulle han tro om mig? Det fanns så många tjejer som gått ut med att de har blivit våldtagna men ingen tror dem. Tänk om Theodor skulle tro att jag bara var ute efter uppmärksamhet, jag visste att han litade på mig men vågade inte berätta eftersom jag var orolig över hur han skulle reagera.
Morgonen därpå vaknade jag av att telefonen ringde, det var Emma och hon frågade ifall jag och Theodor hade lust att komma och hälsa på henne och hennes nya pojkvän för att de inte hade någonting att göra. Jag svarade ja eftersom vi ändå inte hade någonting att göra idag och det var längesen jag träffade henne. När jag klev upp ur sängen klädde jag på mig en svart tröja och ett par vita jeans och lät mitt bruna hår vara lockigt eftersom jag inte orkade ta fram en plattång och vänta på att den skulle bli varm. Sedan tog vi oss en macka till frukost och gick ut till bilen. Theodor som var tre år äldre än mig fick köra eftersom jag inte hade något körkort.
När vi kom fram tog jag Theodor i hans hand och gick in. Vi satte oss i soffan men det var ingen kille där utan bara jag, Theodor och Emma.
- Albin kommer snart, han är uppe och fixar sig.
- Fixar han sig längre än dig?, sa jag och skrattade.
- Ja, han gör ju det. Han är så noggrann med hur hans hår ska se ut, du ska bara veta.
Det dröjde inte lång tid tills Albin kom ner, han var väldigt snygg. Ungefär 190 centimeter lång, smal och blondhårig, precis som Emma ville ha sina killar.
- Hej, albin, sa han innan han satte sig ner.
- Det där är Cindy och han heter Theodor.
När Albin presenterade sig kände jag igen hans röst. Jag visste inte varifrån, han hade skånsk dialekt och jag visste ingen annan här i Borås som hade sådan dialekt så vart hade jag hört den? För varenda ord han sa så kände jag bara igen hans röst mer och mer. Plötsligt dök bilder upp ifrån våldtäkten “Skrik du bara, ingen kan höra dig”, slagen som jag fick innan jag svimmade. Det var därifrån jag hade hört hans röst, det var han. Det var han som hade gjort mig gravid. Jag såg på honom och hans ögon såg mot mina, när han pratade så stammade han och han som tvingade ner mig den kvällen stammade också. Mitt hjärta slog fortare och jag gick till dörren, tog på mina ytterkläder och sprang därifrån med ögonen fyllda av tårar. När jag hade sprungit en liten bit så var det någonting som tog tag i min arm, jag vände mig om och såg att det var Theodor.
- Vad händer? Varför sprang du bara därifrån?
- Det är en sak bara, jag kan inte berätta det för dig.
- Jag trodde att vi berättade allting för varandra men jag går till Alexander nu och är där ikväll, får se om jag kommer hem någonting.
Jag förstod varför han bara gick, i hela vårat förhållande hade vi berättat exakt allting för varandra. Om han skulle göra likadant mot mig skulle jag också gå iväg men jag vågade inte berätta. Han skulle inte tro mig han skulle bara tro att jag var dum. Varför skulle killen som min kompis blev tillsammans med ha våldtagit mig? Emma var smart och skulle inte bli tillsammans med någon som hon inte visste vem det var.
När jag kom hem så gick jag och lade mig direkt, jag var orolig att drömma en mardröm eftersom jag alltid gjorde det när jag sov själv. Det dröjde inte lång tid tills jag somnade och såklart skulle mardrömmarna komma, drömmen var att Albin gjorde samma sak mot Emma som han hade gjort mot mig. Jag vaknade upp med ett ryck och mina tankar var direkt på henne, den Albin hon var med var en kille som skulle kunna göra henne vad som helst som var emot hennes vilja.
När jag vaknade nästa morgon var Theodor ännu inte hemma, jag blev orolig att han inte skulle komma hem någonting men när jag satt och åt kom han. Utan att säga ett ord gick han förbi mig och tog sig en mugg med vatten.
- Hej, hur hade ni det?
- Bra, vi var på fest sedan hade Alexander efterfest tills för en stund sedan.
- Drack du någonting?
- Nej, jag smakade bara. Ska snart gå och lägga mig.
- Jag förstår att du är sur men vi måste kunna prata.
- Inte just nu, jag ska bara dricka upp mitt vatten sedan ska jag gå och lägga mig.
De fem timmar som Theodor sov satt jag framför datorn och såg på andra människors kärleksproblem och hur de löste dem. När han vaknade hade jag bestämt mig för att berätta för honom eftersom han hade berättat allt som hände honom för mig.
- Theodor, vi måste prata.
- Vad?
- Det finns en sak som hände för ett år sedan, jag har inte vågat berätta det för någon så du kommer vara den första jag berättar de för. Jag har gjort abort.
- Abort? Jag trodde att du var emot aborter? Det är inte jag som var pappan va?
- Nej, de är det inte. Jag blev…
- Vad blev du?
- Vå..ld..tagen, stammade jag fram.
- Va? Av vem och varför har du inte sagt något?
- Jag vet inte, eller jag vet men jag vill inte veta. Har aldrig vågat säga något, är så rädd att inte bli trodd.
- Jag kommer alltid lita på dig men vem tror du att det är?
Jag berättade allt som jag visste om kvällen och Theodor trodde mig . Det var så lättande att ha berättat om det här för någon. När ingen visste om våldtäkten var det som om jag hade en stor klump i magen men nu hade den klumpen släppt. Det här visade också att Theodor hade ett starkt förtroende för mig och att han verkligen fanns där för att stötta mig vad som än hände, jag var så glad över att ha honom.
Nu stod jag utanför Emmas hus och jag visste att Albin var där inne med henne men att han snart skulle bege sig därifrån. Den här kvällen skulle jag se efter om han gick hem till sig eller någon annanstans. Det dröjde inte länge tills Albin kom ut, som vanligt hade han ställt upp håret. Sedan Emma berättade att han var 26 år så tyckte jag att det var lite för gammalt för honom att ha den frisyren.
Albin gick rätt fort och jag gick långsammare en bit bakom honom så att han inte skulle bli fundersam. Han gick förbi skogen där allting hände och jag rös till. Det var läskigt att gå där efter honom, alla minnen väcktes och jag var rädd att han skulle få syn på mig. För ett år sedan stod jag här med Albin bakom mig och med hans hand för min mun, jag försökte skrika men inget ord kom fram. Ingen hörde mig och ingen kunde hjälpa mig, det var bara jag och han där. Mina kompisar hade trott att jag var i säkerhet hemma hos mig, mamma och pappa trodde att jag var på festen med mina kompisar men istället stod jag här under mitt livs mardrömsnatt.
Han gick inte hem utan ner på stan och in på krogen, som tur var hade jag tagit med mig mitt leg. Jag gick till vakterna och visade upp mitt legitimation, sedan gick jag in. Därinne träffade jag två av mina kompisar som frågade ifall jag hade någon att vara där med eller om jag var själv. Det var dem jag hängde med hela kvällen samtidigt som jag höll ett öga på Albin. Han satt vid ett bord och småflirtade med fyra tjejer som satt framför honom. Efter ett tag gick han ut med en blond tjej som inte kan ha varit äldre än 18 år. Jag gick försiktigt efter dem bort till parken där det inte fanns någon annan än oss tre. Det var som om han hade valt ut sina platser innan han bestämde tjej. Han måste ha kollat upp den här platsen några dagar tidigare eller ha hört att det inte brukar vara några människor här alls. Det konstiga var att han träffade sina tjejer innan han gick ut med dem vart hade han då sett mig? Festen jag var på innan hade ju bara varit för oss i klassen, jag hade aldrig sett Albin innan så varför hade han valt ut mig den kvällen? Var det bara för att det var jag som var där i just det tillfället?
Jag kunde se att den blonda tjejen klängde på Albin och att han bara blev mer och mer på. När jag såg hur Albin höll på med henne tyckte jag att det var synd om Emma. Hon satt säkert hemma just nu i lugn och ro, lycklig över att ha sin första pojkvän. Många killar hade velat ha henne men hon hade väntat på att den rätta skulle komma. Albin var den första hon hade släppt in i hennes liv och jag tror att hon satt hemma just nu och längtade tills imorgon då han skulle komma till henne igen.
Efter att ha stått där ett tag så förstod jag att det inte var någon mening att vara kvar eftersom den blonda tjejen ändå skulle göra allting som Albin ville att hon skulle göra.
Kvällen därpå gick han till krogen igen, det gjorde även jag i hopp om att någonting skulle hända idag. Jag ville inte att någon skulle utsättas för det jag varit med om men samtidigt ville jag veta om det var någon annan som utsattes för samma sak eller om det bara var mig det hände.
Ikväll var Albins ögon öppna för en brunett med röd kortklänning och små bröst. De tjejer som jag hade sett att han flirtade med på krogen hade små bröst men Emma hade stora. Emma var den tjej på gymnasiet som hade haft störst bröst så vad var Albin ute efter? Det enda som stämde in på alla han hade varit på var att de hade små bröst men vad ville han då ha hos Emma? Jag trodde inte att han var en person som var ute efter hennes personlighet utan mest hennes utseende men det gjorde mig också väldigt förvånad eftersom hon inte liknade någon av de andra tjejerna som han raggade på.
Albin fick inget napp på brunetten men när hon gick ut därifrån följde han efter och de gick upp mot en väg som låg nära en skog. Jag följde efter dem och stannade en bit ifrån platsen där de var och det dröjde inte lång tid förrän jag hörde henne skrika “Nej!”.
Jag gick snabbare upp till vägen där de var och fick se henne springa därifrån. För att ta mig hem var jag tvungen att gå förbi honom. Mot min vilja tog jag upp mobilen och närmade mig honom, jag låtsades sms:a för att inte behöva prata med honom. Ifall jag hade vänt om och han hade velat någonting hade han kunnat springa ikapp mig hur lätt som helst så jag gick för att komma hem så fort som möjligt. Jag var rädd, jag var så rädd att bli utsatt för övergrepp igen. När jag hade gått förbi honom hörde jag fotsteg bakom mig och förstod att jag var förföljd.
- Hej Cindy, har du haft det trevligt ikväll?
Hans röst lät så lugn, jag funderade på ifall han visste att det var mig som han våldtog den natten eller ifall allt han visste var att jag var hans flickväns kompis. När jag hörde hans röst ökade jag farten, mitt hjärta slog fortare och fortare och min puls gick säkert upp i 180.
- Stanna och prata med mig.
Vinden ven så högt att jag knappt hörde vad han ropade och att ugglorna hoade gjorde det inte bättre. Jag började springa trots att jag skakade i hela kroppen. Just nu hade jag bara velat försvinna någonstans, det hade varit bättre att inte veta vem det var som övergrep mig än att ha det såhär.
Bakom mig kunde jag höra Albins snabba steg, det som gjorde mig räddast var att han var så oerhört snabb.
När jag kom hem tog jag mig några djupa andetag och gick in till Theodor som var inne i sovrummet.
- Hur gick det?, frågade han och satte sig upp och la sina armar omkring mig.
- När jag gick hem så följde han efter mig. Åh, jag är så jävla rädd älskling. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte om jag orkar med det här längre.
- Varför anmäler du inte honom?
- Ingen kommer att tro mig ändå.
- Jag kan följa med dig nästa vecka om du vill.
Trots Theodors erbjudande tackade jag nej. Veckan gick som vinden och det var fredag igen. Jag ville berätta om vad som pågick för Emma eftersom jag inte tyckte att hon förtjänade det här så just nu var jag på väg hem till henne. Hon öppnade dörren och vi gick och slog oss ner i soffan. Jag berättade för henne om kvällen för ett år sedan och om det jag hade sett. Emma trodde på det jag sa men hon trodde inte att Albin hade någonting med det att göra så hon lovade att följa med mig ut ikväll.
Vi gick och gjorde oss klara för en utekväll, sminkade och tog på oss klänningar innan vi gick ut. Jag var rädd att det här inte skulle fungera eftersom Albin inte skulle göra någonting om han såg att Emma var där. Vi gick till samma krog som han hade varit på förra helgen eftersom jag var helt säker på att han skulle dit idag igen ifall han skulle gå ut. När vi kom fram så hade inte han kommit dit än men efter bara någon timme fick jag syn på honom och la handen lite lätt på Emmas arm. Albin gick och satte sig vid ett bord och som tidigare spanade han in en av tjejerna som han senare på kvällen gick och satte sig bredvid. Hon hade svart vågigt hår, var smal och hade bland de minsta bröst som jag någonsin sett. Jag tyckte att det där var hur konstigt som helst, varför hade alla tjejer som han kollade in på krogen små bröst? Eftersom jag inte visste hur Emma skulle reagera på att se Albin sitta där med en annan tjej vågade jag inte säga någonting till henne. Plötsligt såg jag hur hon började skaka och såg på hennes blick att hon hade sett dem. Jag kramade om Emma men bad henne att inte gå fram till honom än.
Han hade inte fått syn på oss än och när tjejen som Albin hade raggat upp ställde sig erbjöd han henne att bära hennes kappa. De skrattade högt när dem gick emot dörren och vid dörröppningen stannade de upp och kysste varandra.
Det gjorde ont i mig att se hur dåligt Emma mådde över att se dem. Vi hade varit kompisar sedan vi var små men på senaste åren hade vi knappt pratat. Jag hade sett henne ledsen flera gånger men aldrig hade jag sett henne såhär krossad.
- Albin, ropade Emma när han höll om den okända tjejen.
- Vem är hon? Känner jag henne?, frågade den svarthåriga tjejen.
- Jag vet inte vem det är, svarade Albin.
- Vet du inte vem jag är? Nej, du kanske har för många tjejer för att veta det, sa Emma.
- Åh fan, det är ju du, sa han och sprang därifrån.
Utan att tveka tog jag upp min mobil och ringde till Theodor. Albin förtjänade inte att gå fri, det svinet skulle straffas. När jag hade ringt honom ringde jag även Sandra som är en av Emmas bästa kompisar och bad henne om att hämta henne. Det dröjde inte lång tid för Theodor att köra hemifrån och hit, jag hoppade in i bilen och vi körde till polisstationen där vi direkt blev omhändertagna av en kvinnlig polis.
- Hej, vilka är ni?
- Cindy och det här är min pojkvän Theodor.
- Okej, följ med mig bort hit.
Vi gick efter henne in i ett rum med en soffa placerad mot väggen och ett fåtölj mitt emot soffan, det här rummet gjorde mig lugn samtidigt som jag hade en klump i magen för vad jag skulle säga. Tänk om det var försent och de inte skulle kunna göra någonting.
- Vad har vi här då?, frågade polisen vid namn Lisa och tog fram ett papper.
- Jag vill anmäla en våldtäkt, svarade jag.
- När hände det här?
- För ett år sedan, när jag var sjutton i september.
- Hur påverkar det här dina studier?
- Det var tufft ett tag i början, det hände en månad innan jag skulle bli arton. Nu har jag ju tagit studenten men gick ut med bra betyg trots att det var tufft.
- Kan du berätta vad som hände den dagen?
- Klockan var omkring ett och jag är på väg hem ifrån en fest när någon plötsligt griper tag i min arm. Jag försöker stå stilla men lyckas inte, mannen är förstark och drar mig med sig in i skogen med sin ena arm medans hans andra hand ligger runt min mun. Jag försöker skrika men ingen hör mig, ljudet bara går tillbaka i mitt huvud.
Jag berättade om allt jag mindes till dess att jag svimmade och sedan hur jag vaknade upp blåslagen och med mina byxor bredvid mig.
- Var den här killen på festen?
- Nej, inte vad jag kunde se. Kunde inte se hur han såg ut heller.
- Hur skulle du beskriva honom?
- Lång. Jag vet inte hur, jag kunde knappt se honom det var alldeles för mörkt. Han hade i alla fall grov skånska och stammade.
- Har du någon aning om vem det kan vara? Några tips eller hört någonting från någon?
- Jag hade ingen idé alls förrän förra veckan. Min kompis hade träffat en kille som hon ville att jag och Theodor skulle komma och träffa. Det dröjde inte lång tid innan jag kände igen hans röst och fick upp bilder ifrån händelsen. Jag klarade inte av att vara kvar, det blev för jobbigt eftersom jag inte kunde sluta tänka på det som hade hänt så jag sprang därifrån.
- Vad heter han?
- Albin Östman och är tjugosex år.
Jag gav dem mer information om honom så att de skulle få tag i han.
- Jag ser allvarligt på det som har inträffat och ska göra allt jag kan för att lösa det här. Det är synd att du inte gjorde en anmälan tidigare för det kan vara svårt att få tag i bevis nu men jag ska försöka.
Kvällen därpå kändes allt mycket lättare, han var anmäld och Emma var inte tillsammans med honom längre. Det var en vecka sedan jag tränade eftersom jag inte hade orkat när allt var så rörigt men idag tog jag på mig springskorna och begav mig ut på en sju kilometers springtur.
När jag hade sprungit tre kilometer så hade det blivit mycket mörkare än när jag begav mig ut, träden blåste lätt men det dröjde inte lång tid innan det blev värre. Framför mig skymtade skuggan av en lång person. Jag höjde volymen till musiken och sprang snabbare. Utan att se åt mannens håll sprang jag det snabbaste jag kunde förbi honom och plösligt slutade musiken spela och mobilen ringde. Jag stannade inte utan tog upp mobilen, numret som ringde var dolt. Det brukade aldrig ringa okända nummer till mig så jag blev jätterädd och svarade utan att säga något.
- Vänd dig om, sa rösten i telefonen.
Med hjälp av dialekten kunde jag höra att det var Albin men hur visste han att jag skulle ut och träna? Jag gjorde inte som han sa utan jag sprang bara snabbare.
- Cindy du är så himla söt. Låt mig ta av dig dina kläder igen. Jag har aldrig haft så skönt som vi hade. Du är allt som jag vill ha, det är därför jag blev tillsammans med Emma.
Hans ord fick mig att darra, mina ögon fylldes av tårar och det kändes inte som om jag skulle orka springa hela vägen hem. Just nu ville jag bara lägga mig ner och hoppas på att försvinna. Varför skulle allting hända mig? Det kändes som om allting var emot mig, varför var det mig han var ute efter? Tänk om de inte skulle hitta bevis på att Albin hade gjort någonting, då skulle han få gå fri. Nej, det fick bara inte bli så. Jag var starkare än såhär och skulle klara detta. Mina ben kändes tyngre än någonsin och jag sprang det snabbaste jag kunde hem.
- Hur är det? Du ser trött ut, sa Theodor och kysste mig när jag kom innanför dörren.
- Jag vet inte vad han vill mig, vart jag än går så är han där. Kan inte vi bara åka hem till mamma imorgon?
- Du vet att jag gör allt du vill. Jag kan ta ledigt till veckan.
Dagen därpå tog Theodor ledigt och vi packade våra väskor och åkte hem till mamma och pappa. Jag visste att jag skulle bli tvungen att berätta för mamma om vad som hade hänt och det oroade mig. När jag var liten hade jag bara läst första raden när hon hade skickat mig tidningen för att läsa om tonåringar och vuxna som gått hem mitt på dagen eller sent på kvällen och träffat på någon som tänkte förändra deras liv förevigt. Jag visste inte om jag bara skulle berätta om den kvällen eller att det gjorde mig gravid och att jag fick göra abort. För en sekund visste jag varken in eller ut, var det fel av mig att anmäla? Berodde våldtäkten på mig? Borde jag berätta för mamma?
När Theodor tog min hand så visste jag att allt som jag hade gjort var rätt av mig att göra. Om jag inte hade anmält honom hade han kunnat skada ännu fler och någonting mer hade kunnat hända mig. Mamma hade alltid funnits där för mig så hon hade rätt att få reda på vad som hade hänt.
Jag och mamma bad om att få vara ifred direkt när vi hade kommit dit, hon såg allvarligt på mig och undrade vad som hade hänt. Med klumpen i magen och oron för att förstöra min mammas liv så tog jag hennes hand och öppnade försiktigt munnen.
- Det var en kväll för ett år sedan, jag var på väg hem ifrån Tindra.
Jag berättade för henne om den kvällen och började gråta. Hon tog mig mot sitt bröst och la sin panna mot mitt hår, jag kunde känna hur hon skakade och höll på att börja gråta.
- Ni trodde att jag skulle sova hos henne och hon trodde att jag gick hem, ingen visste hur det egentligen låg till. Mamma jag vaknade upp utan byxor och på ett annat ställe.
Det dröjde tre veckor innan jag fick ett samtal ifrån polisen, de hade hittat bevis efter att ha sökt under en lång tid. Problemet var att de var två stycken som var med på det och de visste inte vem den andra var. Beviset de hade hittat fanns på en cd-skiva och det var både bilder och filmer på offren. Innan mig hade det varit tio stycken andra som hade utsatts för övergrepp, efter mig var det ingen. Det var alltså fem offer var åt de båda. Jag fick två val antingen komma dit och kolla på filmen men vara beredd på att det skulle bli tufft eller att de skulle spara filmen i skydd så att ingen skulle kunna se den. Utan tvivel valde jag att åka dit och kolla på filmen.
När jag kom dit så följde en av poliserna med mig till ett rum och sa till mig att jag skulle slå mig ner. Jag satte mig ner och de bar fram en dator åt mig, de satte i cd-skivan och lämnade mig. Först valde jag att se på bilderna. Han hade börjat fotografera mig när jag skrek, det var en närbild och mitt ansiktsuttryck visade rädsla, nästa bild var på när han drog av mig tröjan och la sin ena hand mot mitt bröst. Jag började gråta när jag såg bilden med hans hand innanför mina byxor. Eftersom jag visste att jag inte skulle orka se alla bilder och sedan filmen så startade jag filmen nu. Den visade så mycket mer som hände än vad jag trodde. När han hade slagit mig medvetslös slutade han inte och förflyttade mig utan det blev bara värre och värre. Efter att ha sett filmen så kom klumpen i min mage tillbaka igen.
När jag hade suttit och väntat ett tag kom den manliga polisen tillbaka, han berättade att de trodde att ena av dem hade filmat medans den andra hade gjort övergreppet. Problemet är att man inte kunde se honom eftersom han hade en mössa för ansiktet och svarta kläder. Det enda de visste var att han var mycket kortare än Albin och förhoppningsvis skulle dem kunna få honom att berätta vem det var.
Efter fyra veckor hade polisen ringt mig och sagt att det skulle vara rättegång om en vecka, alltså den dag som det var idag. Jag fick ont i magen när jag tog på mig kläderna för att ta mig ner till polisstationen. När jag kom in dit så möttes jag av en kvinnlig polis som ledde mig in till rättegångssalen, där inne satt sex stycken en domare, Albin, en advokat till Albin och de resterande tre skulle se till att allt gick som det skulle gå till. Det kändes läskigt att vara där, Albin skulle ju protestera mot det jag sa även fast han mycket väl visste att det hade hänt. Jag slog mig ner och såg hur domarna tog fram papper.
- Albin vad gjorde du den elfte september förra året?
- Hur ska jag kunna veta vad jag gjorde för ett år sedan? Jag var väl hos någon kompis som vanligt, spelade dator och pratade.
- Vad är din version av kvällen Cindy?
- Jag minns den 8 September förra året som igår. På väg hem ifrån min kompis fest, femhundra meter ifrån mitt hus greppade någon tag i min arm. Den kvällen hade jag druckit så det var svårt att göra motstånd men jag försökte. Jag slog hejvilt omkring mig men fick inget bra slag.
Plötsligt kunde jag inte säga något mer. Albin såg in i mina ögon som om han var intresserad av att veta vad jag hade att säga och som om han inte förstod varför han var där. Han visste att jag var säker på att det var han och att han hade avslöjat sig själv men ändå försökte han spela oskyldig. Det gjorde fruktansvärt ont i mig av att se mannen som skulle ha blivit pappa till mitt första barn om jag inte hade gjort abort. Han satt framför mig och spelade oskyldig, jag ville bara springa därifrån.
- Vad hände sedan?
- Han drog in mig in i skogen där tvingade han ner mig på backen, slog mig och satte på mig som om jag var en leksak.
Jag kunde inte förstå hur man kunde ha hjärta till att behandla någon såhär illa, det var nog med att han hade våldtagit mig men att han kan sitta här och se förvånad ut över att jag hade anmält honom. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna utan jag började gråtandes prata igen.
- Dagen därefter vaknade jag med grym huvudvärk och hade ont i hela kroppen. Det kändes konstigt att inte vakna hemma men jag fick snabbt upp bilder sen gårkvällen. När jag vaknade hade jag på mig alla kläder utom mina byxor.
- Hur fick du reda på att det var han?
- Min kompis Emma bad mig komma hem till henne och träffa hennes nya pojkvän. När han kom ner och började prata så förstod jag direkt att det var han. Hans röst fick mig att känna mig svag igen, jag har aldrig varit så svag som när det där hände.
- Albin har du någonting att säga?
- Jag är ledsen, hon måste ha tagit fel på person. Det är sorgligt att hon har tvingats genomgå en sådan här händelse, killar måste lära sig att behandla en kvinna med respekt.
- Albin, jag vet att det var du! Du sa till och med själv att du aldrig hade haft det så mysigt som du hade det med mig men jag ville inte, du tvingade mig. Jag fick reda på att jag var gravid efter det här, jag var tvungen att gå emot mig själv och göra abort.
- Det var inte jag, jag lovar. Jag tar han om en kvinna med respekt.
Jag var förvånad över hur en person kunde reagera såhär vid ett förhör. Innan förhöret sa han själv att han hade legat med mig men nu är allt han kan säga att han behandlar en kvinna med respekt. Samtidigt som jag grät började jag skaka. Varför satt jag här? Det hade varit så mycket lättare att bara gå vidare ifrån det som hänt än att sitta här och bli behandlad som en galning.
Plötsligt slogs dörren upp och in kom en man med tunga steg, det märktes att han var arg eftersom han hade bestämda steg och det såg ut som om hans ansikte skulle koka. Han tog upp en bunt med fotografier ur sin ficka.
- Vem är det på dessa bilder då?, sa han och spottade nästan när han talade.
- Jag vet inte, svarade Albin.
- Vet du inte? Hur kan du sitta här framför en av dina offer och säga att du inte vet? Kolla på bilden man ser tydligt att det där är ditt ansikte.
- Jag vet inte vem det är på bilderna, även fast det är likt mig så är det inte jag.
- Albin snälla, sa jag med gråten i halsen.
Jag såg att hans ögon fylldes av tårar, han kollade in i mina ögon och jag vände inte bort blicken. Han skakade, det syntes verkligen att han förstod vad han hade gjort. För att han skulle få sitt straff behövdes ett erkännande.
- Okej, det var jag men jag vet inte hur. Jag vet inte av att jag gjorde det men jag vet att det är jag på bilderna.
- Hur kan du inte veta vad du gjorde? Detta pågick ju under flera kvällar, sa jag förvånat över hans svar.
Veckorna gick och Albin hade satts in i fängelse, det skulle kontrolleras om han var psykisktsjuk eller om han hade varit medveten om allting som han gjort, för en stund tyckte jag faktiskt synd om honom. Tänk om han hade fötts med en sjukdom som gjorde att han inte kunde kontrollera sig själv utan han försökte vara snäll men allting bara blev fel. Jag tyckte det var konstigt av mig att ha dessa känslor, han hade påverkat mig på ett sätt som alltid skulle finnas vid mig. I hela mitt liv skulle jag behöva gå och tänka på vad som hade hänt ifall jag hade fött barnet, hade det på något sätt kunnat vara det bästa som hade hänt mig eller en viktig del i mitt liv eller bara ett barn som hade förstört för mig? Tänk om hon hade varit så lik mig att jag inte hade tänkt på vem som var pappan och hur jag blev gravid. Ifall hon hade varit det snällaste och det sötaste barnet som jag någonsin hade sett och dessutom det snällaste, det var ingenting jag kunde få reda på nu. Det var försent för mig att kunna få tillbaka barnet i min mage. Varför kom dessa tankar? Troligtvis för att barnet var en del i mig och min graviditet kommer att ha förändrat mig för hela mitt liv. Barnet hade mina hormoner men även hans. Det han gjorde var en förbjuden händelse och med tanke på vad jag såg han göra mot andra tjejer så hade det troligtvis inte hänt bara mig och dem utan även andra tjejer.
Polisen trodde att orsaken till det som hade hänt skulle komma när de fick reda på vem den andra skyldiga var. De trodde inte att han led av någonting som kunde göra att han inte kunde kontrollera sig själv men visste att någonting var fel med Albin, de visste dock inte om det räckte för att han skulle få psykiskvård.
En vanlig måndagseftermiddag när jag satt och läste tidningen ringde min telefon och det var ifrån polisen som ville att jag skulle komma in till stationen så fort som jag kunde eftersom de hade fått reda på vem den andra skyldiga var. Eftersom Theodor var hemma ifrån jobbet så kunde jag åka ner på en gång.
När jag kom dit gick vi som vanligt in i det lugna rummet med soffan och fåtöljen och de gråa väggarna. Jag slog mig ner och väntade på att få höra vem det var.
- Du kommer nog bli förvånad när du får veta vem den andra är. Vi har fått han att erkänna och dessutom har vi fått orsaken till händelsen. Jag är rädd att du nog inte kommer vilja tro på båda svaren.
- Känner jag honom eller?
- Det är David Eriksson ifrån din gamla klass, jag har pratat med de som var med i videon som vi fick reda på hade en koppling med honom för att få reda på mer information om hur han var som person.
Jag kunde inte tro det och jag ville inte tro det. David var en kille i min klass som jag hade vänt mig till så många gånger. Ifall det var någonting som jag mådde dåligt över och inte hade velat prata med någon om så kunde jag öppna mig för honom. Jag hade känt honom sen jag var elva år men när jag började gymnasiet så förlorade vi kontakten eftersom jag började umgås med andra människor än mina förra kompisar och dessutom blev tillsammans med en kille i trean, det förhållandet höll bara i tre månader men gjorde David riktigt avundsjuk. Trots detta hade jag och han pratat några gånger emellanåt och de gångerna kom vi jättebra överens. David var ingen kille som hade svårt för att få tjejer, han var kort, blåögd och hade brunt hår så vad var problemet? Han tog väl hand om sina kompisar och jag hade alltid trott att han var en av dem som respekterade tjejer som mest. Det kändes som om mitt hjärta slutade slå, det här blev bara konstigare och konstigare.
- Varför hade han gjort det?, frågade jag och fick kämpa för att få orden att höras.
- Han hade gillat dig sen han var tretton, du var en av de snällaste och hetaste i klassen sa han. När du inte visade något intresse för honom på gymnasiet så fanns det ingenting att göra. Han visste att du aldrig skulle ge honom en chans att visa hur bra ni skulle kunna få det tillsammans och hur bra han skulle ta hand om dig. Detta gjorde att han slutade tro på kärleken och började tro att ifall man skulle få det man ville ha så behövde man ibland fixa det med hjälp av våld. Synd nog så är det många som tror att det här är enda sättet att lösa det på, i alla fall om man kämpat mycket och för länge så försvinner man i sina tankar och in i en tankevärld, vilket kan leda till att det blir såhär.
- Men varför valde han de andra tjejerna? Varför var det inte han som tog mig den kvällen? Varför var det Albin och vad har han med detta att göra egentligen?
- Han valde de andra tjejerna eftersom deras kroppar liknade din. David visste att Albin var lätt att påverka och orkade inte göra allting själv. För att få träffa dig en gång till så valde han att ta ut det på andra tjejer också eftersom han visste att du skulle reagera mer då. Han kunde inte svika dig så mycket att han skulle klara av att ta ett övergrepp på dig utan bad istället Albin. När han såg filmen på dig så började han gråta, han ångrade allting och försökte få allting att sluta men Albin fortsatte gå ut och träffa tjejer.
- Är det okej om jag träffar honom?
- Jag kan gå och se vänta ett tag.
Jag hade vetat om att han hade gillat mig sedan vi var ung. När vi gick i sjuan så följde han mig vart jag än gick, ramlade jag så kom han allid och hjälpte mig upp. På en fest i åttan så passade han på att kyssa mig när han fick chans till det. David var både snäll och snygg men vi skulle inte passa ihop, vi var alldeles för olika. Det kändes synd att det skulle behöva bli såhär bara för att kärleken inte alltid gick som alla ville.
Polisen som gick ut kom tillbaka och bad mig följa med honom ifall jag ville träffa David, utan att ens tveka gjorde jag det.
- Cindy, är det du?, frågade David.
- Ja David, det är jag. Vi måste prata.
- Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär, förlåt, förlåt, förlåt.
- David jag vet att du inte gjorde det med flit. Förlåt själv men det hade aldrig kunnat bli du och jag även hur underbar du än är så skulle det inte fungera, vi är inte rätt för varandra. Du kommer en dag att få en underbar tjej och vackra barn.
- Vet du hur mycket det sved i mitt hjärta av att se filmen på dig? Jag kommer inte ens att leva när dem släpper mig, eller jo för några minuter men jag kommer försvinna så snabbt som möjligt.
- David, sluta. Din tid är inte inne då, det är då din ljusa tid kommer.
När jag satt där och pratade med David kunde ingen av oss hålla tårarna inne. Han hade helt plötsligt slutat tänka och tappat kontrollen över sig själv, det var därför det hade blivit såhär. Det var inte för att han ville någonting illa egentligen han hade bara tappat kontrollen över sig själv. Nu skulle han sitta i fängelse i ett antal år framöver, jag hoppades verkligen att det skulle förändra honom till den han var innan och att han sedan skulle kunna må bra och skaffa en familj vilket han förtjänade. Allting blir inte som vi vill, ibland förlorar vi oss själva och kan göra vad som helst, det var det som hände David.
Ett år senare mådde jag hur bra som helst, när Albin fick sitt straff på två års fängelse och sedan psykisk vård blev jag mycket säkrare. Jag kunde börja gå ut utan att vara rädd och var aldrig rädd på kvällarna längre. Det spelade ingen roll ifall jag gick hem klockan sju eller tolv det var ingen man som stod och väntade på mig längre.
Emma och jag var bästa kompisar och hon hade hittat en underbar pojkvän som hon skulle ta det lugnt med framöver eftersom hon behövde vara säker på att hon skulle kunna lita på honom.
Händelsen hade påverkat både mig och henne, jag skulle alltid eller i alla fall under en lång tid vara rädd för att bli övergripen igen. Det var ingenting jag skulle kunna göra någonting åt, man kan själv inte rå för att det finns psykiskt sjuka människor här i världen. Jag och Emma hade lovat varandra att aldrig gå för snabbt fram med en kille, finnas där för varandra och att inte lita på någon för lätt.
Jag ångrade inte att jag gjorde abort, ifall jag skulle ha haft fostret i magen i 9 månader och sedan föda henne utan att ha vetat vem pappan var och dessutom blivit gravid genom våldtäkt hade inte barnet mått bra. När det hade blivit nog gammalt hade jag eller någon annan varit tvungen att berätta sanningen för henne eller honom och den sanningen skulle inget barn ha velat höra. Aborter kunde ibland vara bäst för både fostret och för en själv.
Innan jag hade anmält honom kunde jag knappt vara mig själv, innan händelsen var jag alltid på fest eller med någon kompis. Vi hittade på bus och var uppkäftiga mot lärarna men efter händelsen stängde jag in mig själv, satt nästan inne hela dagarna. Många av mina kompisar lämnade mig eftersom jag inte hade tid att umgås men de äkta stannade kvar och de hade varit orolig över vad som hade hänt med mig.
När Albin sattes i häkte så gick medierna ut med vad som hade hänt och min Hotmail fylldes med meddelanden, vissa fick mig att gråta men andra fick mig lyckliga. Det fanns så många blandade känslor i det här. Jag kunde inte säga att jag hatade Albin eftersom de hade kommit fram till att han var psykiskt sjuk så var det inte hans fel men jag skulle alltid vara rädd för honom.
Jag hälsade på David några gånger i fängelset. Egentligen var det han som var orsaken till att det här hände mig och så många andra kvinnor men jag visste att det inte var han. Han var inte sig själv då utan han var helt förlorad. Den David jag kände var den som han var, jag skulle aldrig kunna träffa honom ensam igen men jag tänkte inte förlora honom.
Jag var så himla lycklig över att ha min mamma, mormor, pojkvän och Emma vid min sida. De hade stöttat mig igenom allt och jag visste att de alltid skulle finnas där för mig. Utan dem var jag ingenting.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (17 röster)
Cindy, 3.5 out of 5 based on 17 ratings

1 kommentar

  1. Jasmin Skriver:

    Hej
    Denna Novellen gav mig nästan tårar i ögonen :( <3 Skit bra.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.