Ångest

Hon började gå snabbare. Hon kände hur hennes andning försnabbades, blev tyngre. Hon såg sig omkring medan pulsen steg och hennes blick fångades av en total främling. Hons såg snabbt bort, ner i marken. När han närmade sig, försäkrade hon sig att det fanns en liten folksamling mellan dem.

Hon kände illamåendet välla över henne och hon började gå snabbare. Bara ett kvarter kvar…

När hon stängde dörren kände hon den kvävande känslan ta kontroll över henne. Hon flämtade, föll och blev liggande på golvet med armarna runt sina ben. Det kändes som om någonting slet sönder henne.

Hon stängde sina ögon och höll andan. Hon kunde höra blodet rusa i öronen, hon kunde känna sina hjärtslag, men inget var verkligt. En smärta i hennes bröst fick henne att öppna ögonen och hon tvingade sig att ta ett andetag. Världen snurrade och hon tvingade sig att ta ett till.

Varför hennes bror? Varför var det inte hon som körde i fyllan? Hon var den som förtjänade att dö, den som inte ville existera längre. Allt var hennes fel, hon kunde förstå det nu. Hon hade skadat honom, endast genom att älska honom. Hon förtjänade aldrig att vara så självisk att hon någonsin talade med honom.

Hon skrattade, ett bittert, galet skratt. Självisk, det var exakt vad hon var! Ligger här, tycker synd om sig själv. Hon borde bestraffas. Ja, hon måste bestraffas!

Var är köket nudå? Hon var förvirrad, syrebristen, den kvävande känsla, ilskan, sorgen, skulden, alla känslor hon inte visste namnet på gjorde hennes tankar dimmiga. Visst, där, till höger i hallen, där är köket. Var säker på att du krockar i bordet på vägen dit.

Vänta, kanske skulle hon ta en drink först? Hade hon inte en flaska whisky i vardagsrummet? Jodå, det var hon säker på att hon hade. Bredvid sömnpillren, på soffbordet, där borde det stå en flaska. Jajjamen, där var den. Nästan full också.

Hon öppnade flaskan och drack en stor klunk. Hon kände redan hur hennes tankar klarnade. Bestraffning, precis. Köket, check. Kanske skulle hon ta med sig sömnpillren? Det kunde inte skada. Nej, hon behövde såva bort smärtan efteråt, som den ynkrygg hon var.

Hon drack mer medan hon snubblade in till köket. Där, bredvid diskhon, hittade hon en kniv. Hon sträckte sig efter den – och missade. Hon sparkade diskbänken så hårt hon kunde, så satte hon sig på golvet och kände ögonen fyllas av tårar. När hon lutade sig mot diskbänken kände hon världen snurra, drack en till klunk och skulden och känslan av att vara värdelös sköljde över henne.

Fan, den här världen snurrade för snabbt! Hon kände illamåendet komma över henne och förrän hon märkte det stod hon upp och spydde i diskhon. När hon stod där kände hon hennes hand nudda kniven. Hon tog den, tog en till klunk och gick tillbaka ut i hallen. Hon låste upp dörren, drog ur telefonjacket och tog ut batteriet ur mobilen.

När hon satt där i hallen kände hon sömnpillren i sin ficka. Hon såg på pillerburken i hennes hand, så lätt det skulle vara… hon öppnade locket, skakade ut pillren och stoppade dem i munnen, drack lite mer whisky och väntade. Hon insåg att det inte skulle vara en bestraffning… Nej, hon skulle dö med smärta.

Hon höll kniven mot pulsårdern på hennes handled, tog ett djupt andetag och skar. När blodet sipprade ner för hennes arm, log hon. Hon hörde inget, kände ingen smärta. När dörren öppnades så låg hon ner. Hon kände inte hur mannen försökte stoppa hennes blödning, inte heller märkte hon hur han plockade upp sin mobil och ringde efter ambulans.

Hon visste inte när de tog henne till sjukhuset, hon kände ingen obduktionen. Hon visste inte om det var blodförlusten eller pillren som hade dödat henne.

Hon visste inte att hennes bror levde.

VN:F [1.9.11_1134]
4.1/5 (36 röster)
Ångest, 4.1 out of 5 based on 36 ratings

2 kommentarer

  1. sanna Skriver:

    woow, fick en chock av den sista meningen, hjärtat stannade ett tag där. Vad bitter-sorlig den var, väldigt djup. Jag tycker om hur du beskrev känslorna, man kunde verkligen känna dom. 5/5 .

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Ida Skriver:

    Det kan inge en riktig tuff känsla att skriva ”Hon” I början på en mening ganska ofta, men ibland kunde det bli lite för mycket. Annars fanns det en känsla i berättelsen och du lyckades beskriva den riktigt bra!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.