Osynlig och olycklig

Hettan måste ha varit olidlig, röken runt omkring mig måste ha varit så tjock att det inte gick att andas, skriken måste ha varit öronbedövande men ändå kände jag det inte. Jag kände ingenting. Jag såg det bara. Jag såg allting hända väldigt långsamt, men ändå kände jag det inte. Jag försökte inte ens springa därifrån, jag ville inte ens springa därifrån … för det var trots allt mitt fel och inom mig fanns hoppet om att du skulle komma och rädda mig.

Det var ju inte meningen att det skulle bli såhär, jag ville bara att det skulle få ett slut eller kanske snarare en början, men det var aldrig meningen att det skulle bli så dramatiskt. Jag var inte en dramatisk person. Nej … mer impulsiv än dramatisk. Det var nog det som var felet. Det var nog därför det blev som det blev. Det var nog därför jag gjorde som jag gjorde. Men det var inte bara mitt fel, det var lika mycket ditt fel! Om inte du hade varit så elak och äckligt perfekt hade inget av det här hänt. Om inte din fejka familj hade gått där, i sina dyra kläder och din plastiga fru skrattat åt någonting som din patetiska son sagt, hade det här aldrig hänt. Det var inte meningen att du skulle vara glad, det var inte meningen att du skulle få vara lycklig när jag inte var det!

Att det skulle bli så många oskyldiga inblandade var inte min avsikt, och till dem ber jag om ursäkt men jag skyller på min impulsivitet. Det var trots allt inget jag planerat. Men jag har mått dåligt allt för länge för att du skulle få komma undan oskadd den här gången, också. Varför ska jag må dålig när du inte gör det?

Såklart kom du direkt när larmet gick och du var nog först på plats för att rädda din lilla ”perfekta” familj, spela hjälte och rädda dem som gick att räddas, förutom mig, som vanligt. Jag gjorde det inte lätt för dig såklart, men när gjorde du det någonsin lätt för mig? Jag såg dig vandra genom röken tillsammans med dina kollegor, förbi mig flera gånger och även fast du måste ha sett mig valde du att lämna mig gång på gång. Du måste ha sett mig, du bara måste, jag vet det. Men ändå stod jag där med skyltdockorna som enda sällskap, allt för länge och väntade. För dig var jag likvärdig med en skyltdocka, bevisligen.

Det blev ett slut, för oss. En ny början, för mig. Inte den början jag tänkt mig, men en början är alltid en början. För att få en ny början krävs ett slut på någonting annat och för att någonting ska ta slut måste man offra någonting i gengäld. När de hittar min kropp hoppas jag att du kommer att känna igen mig, jag hoppas att du kommer att se det du lämnade för att få en ny start och se vilka konsekvenser de det gav. Konsekvenserna min nya början kommer att ge hoppas jag drabbar dig precis som dina drabbade mig. Men även om jag är fysiskt död nu, är dagen jag dog, dagen då min pappa lämnade mig.

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (108 röster)
Osynlig och olycklig, 4.0 out of 5 based on 108 ratings

14 kommentarer

  1. Lovisa Skriver:

    Riktigt bra novell!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.2/5 (10 röster cast)
  2. novelleraren Skriver:

    grym novell!! härligt jobbat xD

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.2/5 (5 röster cast)
  3. Rita Skriver:

    Bra novell ;)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.9/5 (7 röster cast)
  4. andy Skriver:

    MVG! Jag rös! Så bra var den.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.3/5 (7 röster cast)
  5. Anonym Skriver:

    Guuuuuuud vad bra! så mycket i en så kort text!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.3/5 (4 röster cast)
  6. kamilla Skriver:

    bra jobbat!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (4 röster cast)
  7. Tomas Skriver:

    Smärtsam insikt, med djup eftertanke. Sorgset vackert.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.2/5 (5 röster cast)
  8. Matilda Skriver:

    Jätte bra skrivet!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)
  9. SAga Skriver:

    Stark text, mycket bra

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (2 röster cast)
  10. merna Skriver:

    den var okej !

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.5/5 (2 röster cast)
  11. Runa Skriver:

    Riktigt bra!
    Jättebra skrivet.
    Och väldigt sorlig!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.5/5 (2 röster cast)
  12. Runa Skriver:

    Jättebra skrivet, en bra novell!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.5/5 (2 röster cast)
  13. din mamma Skriver:

    jag ger denna en 5 den var bra

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  14. jarran Skriver:

    Bra! Lite sorglig bara…:(

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.