Förändringen

De runda konturerna av fullmånen, skenet som försöker tränga sig igenom den täta dimman som ligger runt Erika och Mats hus. Man skymtar lite av konturerna av de rosenbuskar som hon planterade i somras. Stigen som slingrar sig till stranden är upplyst av lampor men som mer ser ut som små fyrkanter i den täta dimman. Den stig som leder bort från det vita huset, ner till stranden och därifrån vidare till klipporna. Denna väg har hon gått många gånger. För att komma bort från allt, till att få känna sig trygg. Varje kväll brukar hon sitta och lyssna på vågorna. Havet gav henne tröst och trygghet. Hon trodde att det ville berätta något för henne, men visste inte riktigt vad. Det var just därför hon hade valt detta hus, för att det låg nära havet
Ikväll sitter Erika i en fåtölj vid fönstret mot havet. Hon har ett ljus som brinner framför sig i fönstret ovanför detta möter hon sin spegelbild med ögon som berättar om en väldigt trasig själ och som är på väg att försvinna. Tårarna börjar sakta rinna utför kinderna, varför händer detta mig tänker hon. Erika sitter ensam i mörkret och låter tårarna falla, vad har jag gjort för fel eftersom han aldrig är nöjd med mig, tänker hon. Löftena och sveken avlöste varandra och hade alltid gjort, de förblev dem tomma löftena som alla andra gånger. Insåg hon nu när hon såg tillbaka på det som hänt. Mats pratade om förändring, men ingenting hände. För två år sedan flyttade de till huset som skulle bli deras räddning och han sa att de skulle börja om på nytt när de flyttade. Men allt blev bara värre. Huset låg lite öde och det var långt till närmsta granne vilket i sin tur gjorde att ingen hörde henne skrika. Vid varje slag och våldtäkt skrek hon, men det var ingen som hörde.
I tre år hade Erika och Mats varit gifta, allt hade gått väldigt fort ifrån att de möttes för första gången. Erika hade varit en glad, positiv och öppen tjej när de började umgås. Men någon vecka efter att hon och Mats hade blivit tillsammans började det sakta men säkert förändras. När Erika och Mats träffades gick hon andra året på gymnasiet och hade stora planer för framtiden, visste vad hon ville jobba med och hon älskade alla sina vänner. Hon och Mats träffades på en fest som en gemensam vän hade anordnat. Erika hade först inte varit intresserad av Mats, hon ville vara fri och hade inte tänkt sig att dejta på ett tag. Men de blev ihop fösta och Erika kände sig tvingad att bli tillsammans med honom, efter två år och sex månader var de gifta. I början verkade allt vara bra och Erika tyckte att det var ett bra val att gifta sig med Mats. Men kort därefter började den psykiska och fysiska misshandel, inte långt därefter började våldtäkterna. De vänner Erika hade haft när hon träffade Mats fanns inte kvar, han menade att de var dåliga för henne och Erika bröt kontakten med sina älskade vänner. Hon kom ihåg hur hon även fick ge upp sina drömmar om jobb och karriär. Detta sved oerhört mycket inom henne. Nu strömmar tårarna nedför hennes kinder och hela kroppen skakar i den stora fåtöljen vid fönstret. De vänner hon nu hade kunde inte kallas för vänner, det var mer ett ytligt spel för att allt skulle se bra ut, vännerna var tvungna att vara godkända av Mats, det var så han ville ha det, annars fick hon inte umgås med dem. Om Erika skulle trivas och älska sina vänner kunde Erika börja anförtro de saker, trodde Mats, antagligen hade det varit så och då hade hon inte suttit i fåtöljen vid fönstret med ljuset som nu brunnit halvvägs. Erika hade försökt att ta upp ämnet för att se om det var någon mer som var i samma situation, men hade då bara mötts av kyla och de så kallade vännernas ryggar.
Efter ett års äktenskap hade Erika sagt att hon skulle lämna Mats om inte han förändrades, hon orkade inte ta mer skit och inga fler våldtäkter. Det var då han köpte huset för att det skulle bli en nystart i deras äktenskap, allt skulle bli så bra, lovade Mats. Första veckan efter dem hade flyttat kom han med blommor och verkligen uppvaktade henne. Hon log emellan tårarna när hon tänkte på den underbara veckan i hennes liv. Men detta varade bara en vecka. Vartefter tiden gick blev det bara värre och värre, världen rasade mer och mer för varje dag som gick för Erika. Kvällarna då Mats kom hem och var irriterad över något eller om han tyckte att hon hade gjort något fel, visste hon att det skulle gå ut över henne. Erika visste att dessa nätter skulle bli långa utav smärta, förnedring och gråt, hon undrade varför hon stod ut med detta men orkade till slut inte kämpa emot när Mats våldtog henne gång på gång, hon skrek och grät men ingen hörde eller såg.
Deras gemensamma vänner tyckte att de hade det bra och verkade vara väldigt lyckliga tillsammans, att husköpet var ett tecken på att det var barn på gång. Det var ingen som frågade Erika hur det var med henne, Mats var nämligen väldigt noga med att allt skulle se bra utåt och ha en fin framsida. Hon skrattade till när hon tänkte på deras miner när Mats och hon berättade om huset. Vilken avundsjuka som speglades i deras ögon. Men ändå så oerhört ytliga och blinda de var. Själv kunde Erika se hur bit för bit dog av henne, hon hade haft en vädjan i blicken den senaste tiden i hopp om att någon skulle se henne och vad som pågick, hon ville räcka ut en hand efter hjälp men vågade inte. Erika kände paniken växa inom sig. Hon kände hur hennes liv hängde på en skör tråd och skulle när som helst kunna ramla ner i den mörka avgrunden.
Igår när mats kom hem var det något som hade hänt på jobbet. Erika blev rädd när hon såg honom, Mats hade aldrig sett så arg ut förut och hon fruktade det värsta. Slagen som följde och våldtäkterna som följde var de mest smärtsamma och plågsamma som hon blivit utsatt för. Det var just denna händelse som var droppen som fick det att rinna över. Detta är anledningen till att hon sitter vid fönstret i en fåtölj med ett ljus framför sig.
Orken som sinar, livet som rinner ut ur Erika.
Ljuset som har brunnit i flera timmar framför henne, slocknar, hon känner lukten av den rök som sakta stiger upp mot taket, samtidigt som ljuset slutar brinna, slocknar även Erika och hennes själ.

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (30 röster)
Förändringen, 3.9 out of 5 based on 30 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.