En kärleksnovell

Det var den 12 juni och jag hade gått ut tvåan på gymnasiet, det var dagen alla längtade efter hela året, skolavslutningen. Fast jag och min pojkvän 80 mil bort längtade nog lite extra mycket. Det var förra sommaren när jag var med några kompisar på Gotland vi träffades, eller, jag ramlade stupfull över honom i spöregnet, han hjälpte mig till rummet, tog av mig mina blöta kläder och bäddade ner mig i sängen, stannade tills jag vaknade och jag fick skämmas som fan dagen efter. Vi skiljdes åt, åkte hem, 799 km, 2 timmar och 178 sekunder ifrån varandra. Vi har pratat i telefon timmar i sträck varje dag och saknat och längtat så det värker i kroppen. Men nu äntligen ska jag få åka hem till honom.

 

Jag klev in genom dörren till vårat gröna hus vid älven i skellefteå. Min resväska stod klar i hallen.

-Hej gumman är du redo att åka nu? Det var mamma, hon tog mitt ansikte mellan sina händer, log, skakade om mig och skrattade.

-Haha ja det är jag nu åker vi!

Mamma slängde in väskan i bakluckan som landade med en duns och jag satte mig i passagerarsätet, vi sjöng tillsammans alla våra favoritlåtar det högsta vi kunde och struntade fullständigt i blickarna från folk vid varje trafikljus. Mamma släppte av mig på flygplatsen och jag skulle för första gången någonsin flyga helt själv, fast jag var ju förtusan 18 år! 2 timmar senare satt jag på planet och precis som man skulle stänga av telefonerna plingade det till ”jag sitter och väntar på flygplatsen, älskar dig finastefina Nora ♥” Jag kände att hela mitt ansikte sprack upp i århundradets leende som bara han kunde få mig till. ”sötunge älskar dig mer” skickade jag tillbaka och klickade av telefonen. Bredvid mig satt en dam i 70-års åldern.

-Påväg till kärleken förstår jag? Sa hon och skrattade.

-Det kan du ge dig på, du också? Svarade jag med lite ironi i rösten fast jag inte riktigt visste varför.

-Haha nej min gubbe stannar hemma den här gången, men du ska veta att vi träffades i din ålder och jag älskar honom lika mycket nu som då.

Jag blir varm i hela kroppen, den är fin, kärleken.

 

Flygresan kändes som tusen år och jag tänkte på Oscar som suttit och väntat där på mig. När vi äntligen landade började jag tänka på att om bara några få minuter ska jag träffa honom, igen, på riktigt och jag började tvivla på om jag överhuvudtaget skulle ta mig upp ur sätet, herregud så här hade jag aldrig blivit förut. Damen klappade mig på axeln.

-Kom igen nu hördu, han väntar ju på dig! du är för guds skull inte ett litet barn som inte törs gå fram och krama jultomten heller!

Jag reste mig upp och hon önskade mig lycka till, jag klev ur planet och där i fönstret på flygplatsen stod han, på riktigt, inte ”bara” hans (underbara) röst i telefonen. Jag började springa mot honom och utan att kunna styra det började tårarna rinna, haha så jäkla fjantigt. Snabbt var jag i samma rum, han sträckte ut sina armar och jag slängde mig i dem. Hur länge vi stod där och kramades och pussades och kände varandras doft och andades varandras luft vet jag inte men en mörk röst uppenbarades iallafall i det då ganska tysta rummet.

-Du tjejen, nu är det bara din väska kvar här.

Han släppte mig lite och skrattade, leendet som bara han kunde bildades i hans ansikte och han såg ut som en gud med smilgroparna, de vita, perfekta tänderna, perfekta läpparna, isblå ögonen och kolsvarta hår som ibland föll ner i lockar framför ögonen. Vi tog mina väskor och gick ut till bilen.

-Grattis till körkortet föresten. Sa jag.

-Tack du, och grattis på dig till sommarlovet, inte många som skulle strunta i alla roliga avslutningsfester såhär.

-Jo, om man får vara med dig gör man det!

Han skrattade igen.

 

De tre veckorna gick snabbt, vi bodde ute i hans familjs stuga på en ö i havet, åkte vattenskoter och vattenskidor, ibland tog vi båten in till stan och åt glass och drack cola i parkerna, gick på tivoli, grillade korv och marshmallows hela nätterna, nattbadade och kollade på stjärnorna.

 

Och när de var slut körde han mig till flygplatsen och följde mig till jag skulle kliva på.

-Jag kommer sakna dig finastefina Nora.

-Och jag kommer sakna dig finastefina Oscar, men om en vecka åker du till mig.

-Det är en vecka för länge.

Han pussade mig på pannan och släppte mig när de ropade att det var min tur att kliva på. På planet satt jag på samma plats och genom mitt lilla fönster såg jag Oscar på samma plats i det stora fönstret på flygplatsen som för tre veckor sedan.

 

När jag landade i Skellefteå tog jag bussen hem eftersom resten av familjen var på camping några mil bort, jag ringde över några kompisar på godis, chips, dricka och prat. De berättade om allt jag missat medan jag varit borta och jag berättade om de tre veckorna till solen gick ner några få timmar med värmeljus och musik, när de åkt hem kröp jag ner i sängen och somnade direkt.

 

Nu, tre dagar senare ligger jag i min säng igen och ska sova, klockan visar 02.06 och jag är hur trött som helst, men ändå är det något som inte får mig att somna, jag vänder och vrider på mig, tar upp mobilen och ringer Oscar, förhoppningsvis har han inte somnat än jag måste få höra hans röst.

-Hej det är Maria. Hans mamma.

-Hej Maria är Oscar där? Och förlåt att jag ringer så sent.

-Nora är det du?
-Ja det är jag, är allt okej?
-Nej Nora allt är inte okej, Oscar har druknat, han är död.

Jorden borde sluta snurra, fast det gör den inte.

”det är en vecka för länge”

Nej Oscar det är ett helt liv för länge utan dig.

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (75 röster)
En kärleksnovell, 3.9 out of 5 based on 75 ratings

7 kommentarer

  1. Stephanie Skriver:

    Vem har skrivit denna novellen ?
    Den var riktigt bra! :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (6 röster cast)
  2. noveller Skriver:

    Vi publicerar aldrig namn såtillvida författaren inte uttryckligen vill detta.

    VN:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)
  3. Lisa Skriver:

    Hej, väldigt bra novell!

    Men det jag undrar är att om man vill lägga in en novell på denna hemsida är den skyddad då? Den går inte att kopiera eller så?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  4. Ella Skriver:

    Denna e grym ju!
    Liten kommentar men ändå amazing

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.3/5 (3 röster cast)
  5. hale Skriver:

    Den här novellen fick mig att rysa från början till slut!
    Den fick mig att fälla en tår när jag kom till slutet!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.7/5 (3 röster cast)
  6. Dalya Skriver:

    Den Va BRA!! :D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  7. Sonja Skriver:

    Fin novell och bra skrivet. Men var drunkningen en olycka eller tog han sitt liv och varför i så fall?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.