Dasset

Kalle Strömberg skulle just ta av från den lilla vägen han valt på sin motorcykeltur till den större farleden. Han var på väg till Hälsingland från Stockholm, och det hade varit en fantastiskt skön tur med fint väder och lite trafik. Det var då han kände att det började trycka på i byxan, han var inget vidare förtjust i utebajsning kanske skulle man kunna säga att han fruktade det efter en incident med grisar och en myrstack som hade satt djupa spår i både baken och sinnet och nu funderade han oroligt på en lösning. I samma stund såg han en liten avtagsväg och längre in ett hus, perfekt tänkte han och tvärnitade och hann med endast ett litet vingel svänga in på vägen. Han anade lite oråd för vägen verkade inte ha använts på ett tag, men det var värt en chansning.
Han körde in på gårdsplanen och såg till sin stora besvikelse att huset såg övergivet ut, det var förmodligen en sommarstuga för skicket var bra. Fan också tänkte Kalle och fick i samma sekund syn på en halvstor lada. Det finns säkert utedass tänkte han lyckligt och steg av hojen. Han gick lite krampande upp till huset och ringde på utifall någon skulle vara hemma. Det blev inget svar trots hojtande och knackande på dörren. Ok men då testar jag ladan tänkte Kalle och skyndade så gott han kunde med taxnosen ute i kalsongen. Dörren var som tur var öppen och han kunde gå in, det var ganska mycket bråte och i skumrasket kunde han se det han letade efter, dörren med hjärtat på. Den var bastant och gled upp lätt och till sin stora lycka kunde Kalle se att dasset till och med var fräscht och verkade vara i bruk. Han stövlade in, reglade dörren och krängde av sig sitt mc-ställ.
Innan han satte sig tittade han för säkerhetsskull ned i dasshålet, det var ovanligt djupt och det verkade ha använts flitigt, jaja med ett sånt djup kan i alla fall ingenting komma upp och bita mig i baken tänkte Kalle belåtet. Han satte sig ned och pustade ut och tyckte att allt kändes väldigt fint när han plötsligt hörde ett brak utanför dörren, det lät som om hela ladan rasade ihop. Kalle torkade sig snabbt och hårt så pass så att sved lite när han var klar. Under torkningen ropade han för att se om det var någon där men fick inget svar. Han drog upp understället och gick skärrad fram till dörren som visade sig sitta stenhårt fast och gick inte att rubba.
”Hallå är det någon där” ropade han flera gånger. Men det var knäpptyst förutom fågelkvitter som hördes utanför.
Kalle försökte tänka logiskt och kom fram till att någonting helt enkelt rasat och blockerade dörren, han klädde på sig skinnställsbrallorna och satte på sig mc-skorna, nu skulle han ta i med hårdhandskarna. Han gick resolut fram till dörren och drog av en karatespark allt vad han kunde mot dörren som istället för att sprängas i bitar inte rubbade sig en millimeter och Kalle flög ned på golvet med en ilande smärta i knät och i sitt ego. Han försökte tackla och sparka ett par gånger till men kom fram till att det var meningslöst.
Jaha tänkte Kalle som inte var speciellt skärrad ännu, jag får ta mig ut på annat sätt. Han undersökte grundligt dasset och enda vägen ut ur vad han skulle säga var ett dass byggt som ett skyddsrum var ett fönster som förutom att det verkade oerhört litet satt ungefär 3 meter upp. Han började bli lite orolig och försökta sparka sönder själva dassbåset för att bygga en sorts stege, men det var lika solitt som dörren. Som det ser ut nu så finns det bara en väg tänkte Kalle och skrattade nervöst åt tanken där han kröp genom dassringen ned i bajset mot friheten. I helvete heller tänkte han, jag får ringa någon. Han famlade efter mobilen och han blev både torr i munnen och yr i huvudet när han insåg att mobilen låg i ryggsäcken som hängde ute på motorcykeln. Det fanns inte mycket mer att göra än att vänta på att någon skulle komma resonerade Kalle och försökte planlöst tackla och sparka på dörren mellan hans allt hesare rop på hjälp.
Det hade blivit kväll och Kalle som faktiskt hade gråtit ett par gånger försökte göra det bekvämt med bajslukt i näsan och en toarulle som huvudkudde. Han lyckades somna och sov otroligt nog till ungefär klockan 05.00 morgonen därpå. Han vaknade med torr mun och fruktansvärd ciggarettabstinens, han kissade i dasset och tänkte på sin eländiga situation. Jag måste hålla ut bara tänkte han och önskade att det funnits något att dricka.
Efter ett par ilskna utbrott mot dörren och en tillbakahållen gråt när klockan blivit 09.00 bestämde sig Kalle för att det bara fanns en väg ut. Han planerade nedstigningen genom att linda papper runt mc-stövlarna, en rulle per fot och ingen kontakt med något annat. Så var stunden inne, Kalle tog ett djupt andetag och sänkte sig ned genom dassringen. Allt gick bra tills han skulle igenom med axlarna, herrejesus han satt fast. Kalle hängde i dasshålet som var så pass djupt att han inte ens kunde känna bajset med fötterna. Han drabbades av ett panikblandat vansinnesutbrott och sprattlade och försökte åla sig ned. Med ens släppte skruvstädet till sittring sitt grepp och kalle gjorde en ryggdykning ned i träcket. Kalle kände sitt liv passera revy och gris och myrincidenten spelades upp. Kalle snyftade och låg djupt ned bland toapapper, bajs, tamponger och flugor och tänkte att han aldrig nånsin skulle kunna gå på toaletten igen. Han försökte ta sig upp genom sörjan och för varje armtag sjönk han allt djupare ned.
”men töm dasset detta århundrade era jävlar” skrek Kalle i rent raseri.
Han blev plötsligt rädd, hur fan djupt kunde ett dass vara, sansa dig ta det lugnt tänkte han. Kalle mindes lumpen och den klassiska ålning medelst hasning. Han gjorde ett försök att snurra till mage och liksom simma igenom bajset. Det gick han rörde sig framåt, han spydde både två och tre gånger men han kom fram till luckan. Han kravlade över på rygg och tog spjärn mot de lite mer torkade korvarna i ytterkant och skrek och sparkade och luckan for upp.
Kalle låg på rygg i morgonsolen och kände sig levande, han staplade fram till en brunn med pump och lät vattnet skölja över ansiktet. Han tog av sig skinnstället och slängde det med ett vrål ut i skogen. Aldrig hade Kalle njutit så över att tvätta sig med iskallt vatten, tillslut var han alldeles stelfrusen och gick mot sin ryggsäck för att plocka fram kläder. Han luktade fortfarande bajs men nu var han fast besluten att avsluta sin resa och nå fram till målet. Mannen som körde iväg i mysbyxor med gammalt toapapper under naglarna svor att han aldrig mer skulle gå på toaletten på annat än det finaste porslin.

M.

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (31 röster)
Dasset, 3.7 out of 5 based on 31 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.