En magisk vändning

Solen hade gått ned för länge sedan, och stjärnorna hade tagit dess plats. Månen var full och spred nu sitt silversken likt vingar. Över marker, över vattnet och över dess himlavalv. Älvorna dansade på ängen i sin dimma och de bredde sig sakta ut över marken. En sval sommar bris lekte i trädkronorna. Nattens djur jagade medan människorna sov lugnt i sina stugor. Det var lyckans, glädjens och magins natt, den då alla sagornas väsen vaknar till liv. Med hjortarna sprang de, med fåglarna flög de och med träden växte de. Ett uråldrigt släkte med kunskap och visdom. Endast några på människor har påstått sig ha sätt dem. Vackra och naturens beskyddare lever de långt in i skogen. De kallas Alver.

Denna historia har inget lycklig början. En trött, hungrig och inte mer är sjutton år, sitter flickan ihop krypen under en tätt gran. Hon är helt ensam. Det enda hon äger är den sotiga klänningen som hon har på sig och trasiga, olyckliga minnen. En flicka som inte längre har någon betydelse låter sina tårar rinna när ingen längre kommer att se, men trots det är hon glad. Glädjen över att vara fri, fri som vinden. Flickan vill glömma det som har hänt och blicka framåt. Trots tiden som har gått och utan att känna skogens magi runt henne låter hon sakta omfamna av sömnen även om tårarna rinner sakta ned för kinderna.

Älvorna dansar fortfarande när skogens beskyddare kommer tills ängens kant. Älvorna skrattar och frågar om de vill vara med, men de tackar artigt nej.

”Varför inte? ” sjunger de och dansar runt sina släktingar.

Alverna ler bara och vänder sig senare om. Ingen förstår varför alverna inte kan dansa med dem eller varför de bara vänder sig om och försvinner lika fort som de kom. Men sak var säker. I skogen fylld av magi och dess egna vackra väsen är allt möjligt.

Flickan under granen sover oroligt, vänder och vrider på sig. En av de vackra kryper smidigt under granens grenar och sätter sig en bit ifrån. Med en rörelse flyttar den undan en hårslinga som hänger ned i flickan ansikte.

”Hon har nog gått vilse.” mumlar alven till sina.

Flickan huttrar till och vänder sig igen. Plötslig vaknar hon, sätter sig upp och ger sig ifrån ett gällt skrik. Alverna flyr innan hon märkte av dem, de dansande älvorna syns inte längre till och någonstans i skogens inre hoar en uggla ensam.

Gråtande kryper flickan ihop ytligare där hon låg och då hon väl somnar om drömmer hon mardrömmar, den ena värre än den andra. Hon stod på torget i byn och människor i grått var framför henne, bakom henne, ja de befann sig över allt! Ingen ville ha med henne att göra, men alla ville se henne. Klädd i trasor och kedjor, började en pöl av blod bildas under henne och sakta växte den sig större. Lågor bakom henne spred sig och kom allt närmre. Personerna i grått var tysta och såg på när flickan började få panik. Röken sved i halsen och hon började hosta. Snart skulle hennes tid på jorden vara över. Med en stadig blick kollade hon på de människor som befann sig runt henne och log. Log för deras dårskap. Log emot dem hon höll kär och log emot dem som hade sänt henne till döden.

Säker på att någon var i närheten, vaknade hon med ett ryck precis som hon hade gjort tidigare, men i samma stund som hon öppnade ögonen var känslan som bort blåst. Fast mardrömmen som flickan hade haft var verklig. Ett minne som ständigt påminner henne om att hålla sig borta från människor. De grå skuggornas ord ekar fortfarande i hennes öron. . . Häxa.

Känslan av att hon var iakttagen kom krypande igen. Flickan vänder sig om och tittar på de fem människorna som stod där. Utan att kolla något närmre på dem reser hon sig snabbt hon sig och springer i motsatt håll. Men de andra är snabbare och omringar henne sekunden där efter. Hon ser på dem i månens klara sken, de är nästan för vackra för att vara människor. En av dem tar ett smidigt steg över marken, han är klädd i ljus gröna kläder och försvinner nästan blad skogens blad. Flickan känner hur rädslan kommer till henne. Mannen sträcker ut sin hand för att röra henne, men han hindrar sig i sista sekund och säger istället:

”Vi är visdomen, kunskapen och naturens folk”

Flickan tycker att det låter som om han sjunger och att detta bara skulle vara en mycket dålig dröm.

”Vi har lyssnat på vad naturen har sagt och berättat om dig. Du har ett annat öde än någon av de simpla människorna någonsin kan föreställa sig… Om människorna någonsin kommer att få syn på dig kommer de att inte tro sina ögon.”

Oförstående skakar hon på sitt huvud och sade med en sådan lugn röst hon kunde:

”Du måste ha tagit fel, jag är ingenting!”

Den vackra mannen skrattar lågt och ett perfekt leende syns.

”Du har fel och jag kommer låta naturens egna kraft bevisa det. ”

En vind ven genom träden och dimmans älvor kom dansade med den. De dansade runt flickan tills hon att hon inte syntes mer, ytligare en vind kom och dimman försvann.

”Nu tillhör du något större min lilla flicka. Med oss kommer du att springa med hjortarna, flyga med fåglarna och växa med träden.”
Flickan log. Nu tillhör hon alverna och första gången i sitt liv känner hon sig trygg. I skogen med magi lever hon nu i sagornas värld, där allt kan hända…

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (30 röster)
En magisk vändning, 4.0 out of 5 based on 30 ratings

8 kommentarer

  1. bra gjort Skriver:

    Hej!

    Jag älskar berättelser med riktigt fin sagostämning. Precis som i din novell. Tack för att jag fick läsa!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)
  2. Ida Skriver:

    Hejsan. Tack så jättemycket ^^
    Jag funderade på att göra någon form av fortsättning… Men det känns lite dumt. Det är nog bättre att låta den lilla flickan leva ett undanskymt, men magiskt liv ^^

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  3. Liv Skriver:

    Hjälp vad bra det var! :D
    Jag tycker absolut att du ska skriva mer om det!!
    SJukt härlig, mydig men samtidigt skrämmande stämning över den!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)
  4. Matilda Skriver:

    Den var underbar. Jag gillar hur du skrev den.
    Hoppas det kommer fler^^

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  5. Ida Skriver:

    Hej alla glada. Jag kan nu meddela att det kommer komma en uppföljare så fort jag tar mig i kragen och får ned den på datorn.
    Tack för alla som läst den :) Era kommentarer värmer :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  6. Elin Skriver:

    Jag bara älskar den!!!
    Säg inte till ngn men jag ska skriva av den och skicka den till min lärare, hade en läxa=) Tack sååå mycket

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  7. bra Skriver:

    den va jätte bra det va den bästa jag läst

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  8. bra Skriver:

    den va jätte bra det va den bästa jag läst och jag hoppas det kommer en till

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.