Kvarsittning

Från kontoret på andra våningen betraktade Ellen genom fönstret sina glada klasskamrater som lämnade skolan för dagen. För fredagen.
Hennes engelsklärare, Lasse, gav till en sträng hostning. ”Din vresiga min är inte särskilt tilltalande. Se denna kvarsittning som en möjlighet för dig att utvecklas. Om jag vore du hade jag varit tacksam.”
Under hela den snart avklarade vårterminen hade Ellen inte haft en enda registrerad minuts frånvaro i engelskan fram till idag då hon smugit in i klassrummet en hel halvtimme för sent till morgonpasset. ”Min lillebror var sjuk! Jag kunde inte bara lämna honom”, förklarade hon ännu en gång.
Lasse dumpade en tegelstenstjock hög med orättade nationella prov framför henne. ”Nu får det vara nog med ursäkter”, bestämde han. ”Detta är hundra prov vars deadline på rättningen ligger fyra timmar ifrån oss. Jag har inte hunnit ta itu med dem tidigare på grund av ett fullspäckat schema.” Han slog sig ned mitt emot henne med sin lap top. Upphetsat fejsbookade han: TACK FÖR IGÅR JOCKE OCH ALLA ANDRA FESTDELTAGARE!!!!
”Men…” tvekade Ellen. ”Är inte det här typ… olagligt? Att en elev korrigerar nationella tester, alltså.”
Lasse tog en stor tugga av sin nyköpta kebabrulle medan han nu följde ett nöjesvideoklipp på YouTube. ”Fråga inte mig. Allt jag vet är att proven ska rättas så att jag kan få min lön.”
Då Ellens kärlek till språk och stora färdigheter inom ämnet gav henne de perfekta förutsättningarna för jobbet, var det ingen tillfällighet att Lasse anlitade just henne. Rättningen gick genast som en dans på rosor. Men för varje häfte som avklarades blev arbetet allt utdragnare. Doften av Lasses frestande snabbmat retade henne. Magen kurrade av hunger.
Efter ett par timmar knackade det på dörren. En spinkig pojke tittade in. Han tog ingen notis om Ellen. ”Tjena, Lasse!”
”God eftermiddag, Vilgot! Och vad har min favoritelev på hjärtat?”
Frågan fick Ellen att tvivla på sina öron. I politiska sammanhang nämndes ofta begreppet flumskola, syftande på bland annat oredan, stöket och gormandet i den svenska skolans klassrum. Enligt Ellen var Vilgot flumskolans ansikte. Att en lärare kallade honom för sin favorit bekräftade att världen var vansinnig.
”Kan man få reda på sitt nationella än?” frågade Vilgot upphetsat.
”Mm, kanske. Ellen?” Han tecknade åt henne att leta fram provet. Hon fann det snabbt tack vare sin händighet.
”Okej, då ska vi se”, mumlade hon och undersökte häftet.
”Åh, jag är så nervös!” flämtade Vilgot, tog av sig kepsen och tuggade på den. ”Jag övade i två månader! Pappa lovade mig en teve ifall jag fixade ett MVG i år!”
Lasse småskrattade. ”Upp till resultatet nu då!”
Ellen bläddrade långsamt till sista sidan, kontrollerade betyget och hemlighöll det i flera sekunder, likt en programledare i en dokusåpa höll i vem vinnaren i tävlingen var medan publiken kokade över av spänning.
”Totalt räknat, alltså sett till alla delprov, kammade du hem ett G+. Det är bra!” Hon hade förväntat sig att han skulle kugga. Vilgot däremot hade väntat sig något betydligt högre. Beskedet hade samma effekt på hans hjärna som ett snökaos hade på ett SJ-tåg – all tankegång frös.
”Vad snackar du för nåt?” röt han. ”Lasse, det kan lätt inte stämma.”
”Jo, det gör det.” Ellen sköt provet över disken. ”Kontrollera själv.”
”Varför skulle vi kontrollera nåt när vi vet att du har räknat fel?” fräste Vilgot och öppnade plånboken. Han drämde en hundrakronorssedel i bänken. ”Lasse, eller hur har hon räknat fel!”
Lasse bet dig i läppen. ”I don´t speak Swedish”, förklarade han. Efter ett Vilgot överräckt två hundralappar till log han förnöjt. ”Now we’re talking my language.”

Det var med en krampaktig hand Ellen slutligen lade pennan åt sidan. Klockan närmade sig nitton. ”Bra!” sa Lasse berömmande. ”Då ska jag endast föra in betygen i datorbasen. Förresten kan jag tyvärr bara ge dig ett väl godkänt. Det är okej va?”
”Va?” Ellen stelnade.
Lasse skrattade ursäktande åt hennes oförstånd. ”Du fattar väl att jag inte kan kasta ut toppbetyg utan vidare åt höger och vänster? Om alla i klassen fick det skulle det kunna väcka misstankar.
”Med all respekt tycker jag mig ha förtjänat ett toppbetyg, sett till både uppsatserna och det här extraarbetet.”
”Dagens ungdomar”, suckade Lasse medan han föste ut henne. ”De bara tycker och tycker.”

VN:F [1.9.11_1134]
3.4/5 (24 röster)
Kvarsittning, 3.4 out of 5 based on 24 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.