Kärlekens färg är röd

Löven faller sakta ned mot marken där hon går. Under just denna och några veckor framöver har löven de där ypperliga färgerna i sprakande rött och gult ofta i kombination med en krispigt blå himmel och kall frisk höst luft. Hon fryser lite och vickar på sina tår i de svarta ballerinaskorna. Hon minns när hon var yngre än de 22 år hon är idag och gick i grundskolan. Då betydde hösmor’nar varm o’boy och äggmacka, raggskockor och en röd mössa som farmor stickat. Dagrarna på lågstadiet bestod av lek, målarfärg, stora och små bokstäver skrivna om och om igen i en grön övningsbok och mattelektioner hukandes bakom bänken för att inte bli tillfrågad av fröken vad 10 minus 4 var. Men fröken brukade ändå alltid se henne och säga
-Jag tror bestämt att Jonna vet svart på denna fråga.
Hon minns detta och ler lite för sig själv. Givetvis var den tiden full av problem och oro av den grad en 8 åring kan känna men långt ifrån hennes nutida, akademiska, ekonomiska och psykologiska besvär. Måste köpa höstskor tänker hon just då bussen svänger in på hållplatsen.
Universitetet är en ansenlig gråblå byggnad med stora vida fönster beläget vid vattnet. Människor kommer och går, stressade, glada, fashionabla, smala, tjocka, unga kvinnor och män och några i 40 årsåldern. Mitt bland alla dessa stressade människor lyckas hon skymta välbekanta långa svarta lockar, en lila jacka och onaturligt vita gympaskor gömda under svarta kontorsbyxor. Faheema! Hej! Vill du ha kaffe? Jag ska till kafeterian. Fahemma är hennes vän sedan gymnasiet. De hade bott i samma stad men hade inte tidigare träffats förens de båda desperat valt att plugga handel och ekonomi i grannstaden under dessa 3 år. Mest för att komma bort från allt och alla som tyngde ner dem därhemma. Faheema är utan tvekan den snällaste, gladaste mest generösa människa Jonna någonsin träffat. Ibland säger Faheema att det är kärleken till Allah som får henne att bli glad och skriva dikter om kärlek och ge gåvor till de människor hon älskar. Hon slösar verkligen inte med sin genorasitet. Du är så vacker brukar hon säga till Jonna när de möts, fast hennes långa röda hår ofta är trassligt och sminket hon tar på sig på morgonen medans hon äter en macka, dricker kaffe och försöker hitta sina nycklar ideligen hamnar snett. Fahemma värmer hennes själ. De har bara en lektion idag sedan är det dags att gå hem. Men Fahemma vill gärna ta en fika på sta’n. Vilket är en av de saker de gör nästan dagligen. Det spelar ingen roll om det är vinter och kallt, stressigt och fyllt av tentor, det finns alltid tid för fika och varandra..
När de båda kvinnorna sätter sig på sitt favorit ställe ”Cafe Paris” väller tårar plötsligt upp bakom Jonnas ögon och Faheema tittar förskräckt på henne. –
Vad är det gumman? Har det hänt något?
Jonna snörvlar och tittar ut mot gatan där människor skyndar förbi.
- Jag orkar inte ha det så här längre! Säger hon förtvivlat, är det såhär det ska vara? I sådana fall kan jag lika gärna bara ge upp, dö här och nu mitt på fläcken. Vem bryr sig?
Faheema tittar milt på Jonna.
-Men kom igen, du är ung, vacker, har en underbar pojkvän och ett eget liv, efter studierna kommer du få ett fantastiskt jobb jag lovar, mashallah. Annars öppnar vi vårt eget kaffe tilläger hon och smeker över Jonnas röda hår.
Det hade varit en dröm sedan de båda gick först året på gymnasiet, mest för att de alltid alltid drack kaffe men också för att de älskade det fina med att sitta ned, fika och samtala men någon de tyckte om. Så hade det även börjat då Jonna träffat sin pojkvän. Han var lång, smal hade stora händer och ett vackert leende. Han jobbade då som servitör i ”cafe paris” Han var svensk men hade passande växt upp i Paris och kunde flytande franska. Detta var något han briljerade med under den tid då han ”fått upp ögonen” för henne. Han kallade henne ma chérie,ma belle, ritade hjärtan i hennes cappuccino och skrev hemliga meddelanden på servetter som hon var tvungen att översätta på google när hon kom hem. Han var mystisk och inbjudande och såklart dröjde det inte länge innan hon stannade till stängning, höll hand på promenaden hem genom staden, kysstes och hade sex med honom för första gången. Faheema hade hejat på och alltid lånat ett öra till att lyssna på Jonna då känslosvall och rosa moln fyllde hennes inre. Det var 5 år sedan nu och de rosa molnen hade jagats bort av ångest, tvivel och prestations ångest.
-Jag vill inte ens bli beteendevetare gråter Jonna vidare och hennes gröna ögon blixtrar av ilska medan hon stirrar ned på det svarta heta kaffet i hennes kopp.
-Vem vet hur en människa kan bete sig! Jag vet inte själv hur jag beter mig! Illa kanske är rätt svar. Faheema ler.
- du beter dig inte illa vännen du är snäll och omtänksam, du kommer finna din väg och träffa människor på din väg som vill dig väl, som änglar.
Dessa filosofiska och värmande ord var något av ett karaktäristiskt drag i hennes vän Faheema och så genuint att det inte gick att förkasta. Jonna avundades ofta hennes positiva syn på livet, en vagga byggd av tro, hopp och kärlek. Men Faheema hade fel. Jonna betedde sig illa. Men i smyg, i sin ensamhet. Kanske inte på det mest förödande viset men mer lumpet och dystert, diskade inte diskt, tvättade inte tvätten, städade aldrig toaletten och grät mängder, svor och hatade sitt liv, hatade ibland sin pojkvän, hatade den hon blivit, den hon skulle komma att bli, hatade sitt liv.

Faheema kom hem till sina systrar och sin mamma som satt tillsammans i soffan och åt middag framför TV:n.
- Hej habibti sa hennes mamma och klev upp för att ge henne en stor kram. Hur går studierna?
Fahemma kramade henne och försäkrade henne om att de gick bra och att hon inte behövde oroa sig.
-Kom, ät, du är för smal du måste få lite kött på benen, män gillar det skrattade hennes mamma.
Men Faheema kände sig mest trött och ville sova. Dessutom var hon orolig för sin vän Jonna. Varför kunde hon inte se vilket vackert, avundsvärt fritt liv hon levde. Här hemma bodde Faheema med sina 5 syskon och sin mamma. Huset var alltid fullt av ljud och det var alltid något som behövdes skötas om. Faheema var den äldsta i syskon skaran på 3 systrar och två bröder och skötte därför om de flesta sysslor som behövdes göras i hemmet. Det kunde vara otroligt påfrestande med tanke på allt pluggande hon även behövde göra för sin akademiska utbildning. Men som tröst fantiserade Faheema ofta om hur hennes liv skulle förändras då hon träffade sin prins, sin man och gifte sig. Hur han skulle kalla henne för sin ängel, sitt hjärta och de skulle bo tillsammans och ha ett galet vilt sexliv. Som oskuld vid 25 års ålder var detta något av en brinnande längtan hos henne och utifrån de romaner hon läst hade hon förstått att sex kunde vara underbart och orgasmerna skulle dugga tätt tätt.
-Faheema! Kom hit! Du måste se detta ropade hennes bror och hon rycktes ur sina fantasier.
Det som gjort hennes bror exalterad var ett TV program som just börjat. Bloopers från youtube. Faheema skrattade gott. Hon älskade sin familj och att de kunde glädjas av så små saker som ett roligt program. Ett av klippen visade en kvinna som gifte sig men som mitt under ceremonin tar upp sin mobil ur urringning på klänningen och börjar SMSa. Fahemma skrattar och ber innerligt att hennes bröllop ska bli av mer betydelse.
-Jag har inte lagat middag vrålar Jonna när hennes pojkvän kommer innanför dörren.
-Hej på dig också säger han och håller upp tvåstycken subways.
Fan tänker Jonna har inte lust att svulla i mig denna mat just nu men det var himla gulligt av honom att köpa med en till mig med. Men det betydde visserligen att han redan visste att ingen middag eller rena tallrikar och bestick skulle finnas till hands. Jonna suckar.
-Vad är det? Frågar hennes pojkvän. Han heter William med dubbel w och det låter varken svensk eller fransk mer engelskt.
- Inget ,är trött bara säger Jonna och stryker bort en hårslinga från ansiktet.
-Jag ser det säger William.
Genast blir Jonna kokande inombords av kommentaren.
- Men tack då! Du ser inte så himla fräsch ut själv! Fast det gjorde han, fortfarande smal, med stora händer, djupa blåa ögon och vacker mun.
-Det var inte så jag menade säger han.
De äter sedan under tystnad.
- Jag tror jag går och lägger mig säger Jonna.
Hon går in till rummet bredvid och kryper ned i sängen fullt påklädd och med mascara under ögonen. Hon känner sig så trött så trött, borde ha joggat idag tänker hon, borde pluggat bättre, borde ha textat Faheema borde..hon faller sakta men säkert tillsöms och drömmer att hon tappar alla sina tänder och blir jagad av polisen. William lägger sig bredvid henne och smeker henne över kinden. Han undrar vad som är fel. Han älskar denna kvinna med sitt röda hår, gröna ögon och något heta temperament. Hur kan han lösta detta om han inte vet vad som är fel.

Idag är det fest hemma hos Anneli. Hon går också beteendevetarlinjen men började ett år efter Jonna och Faheema. Hon är vacker. Hon har brunt långt hår och vita tänder. Festerna hos henne brukar bli smällpackade eftersom hon är populär. Det är mest för att Anneli är just populär och snäll som Jonna har blivit inbjuden. De båda hade samtalat en gång då Jonna visade Anneli vart sal 109 var. Hon hade sedan alltid hälsat och små pratat med Jonna då de stött på varandra i universitetets korridorer och nu bjudit henne på ytterligare en av hennes kända fest. Faheema ska dessvärre inte följa med på festen. Hon dricker inte alkohol och har blivit ombedd av sin mamma att stanna hemma eftersom hennes kusin inte kunde följa med till festen och bevaka henne denna gång eftersom han var sjuk. Jonna suckar hon önskade att Faheema fick leva sitt eget liv. Nu bestämde hennes familj vad hon fick och inte fick och sedan skulle hennes man komma bestämma och hänga vid henne sida hela tiden.
- Kan du inte bara rymma hemifrån och bo hos mig eller så hade Jonna föreslagit då de gick första året i gymnasiet.
Men Faheema hade sagt att Allah såg henne och att hon inte ville utsätta sin familj för oro. Jonna accepterade och respekterade hennes väns tro. Men var själv inte troende. Tur var väl det tänkte hon, skulle inte klara av att leva efter dessa högt satta regler om livet och allt där emellan. Men Faheemas tro var en av de saker som gjorde henne till den fantastiska kvinna hon var idag och Jonna tycker innerligt mycket om henne.
-Ska jag följa med på festen eller? Frågade William medans han höll på att klä av sig jeansen.
Jonna böjde huvudet lätt bakåt framför spegeln och strök på mascara på sina lång men något glesa fransar.
-Jag vet inte sa hon och kunde inte låta bli att bli irriterad över frågan.
Ofta när de gick på fest ihop slutade det med att det bara var hon och William som samtalade hela kvällen och tillråga på allt blev William ofta mycket full och kåt. Något som Jonna inte tyckte var klädsamt. Inte för att han blev kåt på andra tjejer utan kåt på henne. Tafsade på väg upp i hissen och betedde sig allmänt odrägligt. Dessutom värdesatte Jonna att ibland få gå själv på fest och inte vara någons flickvän utan bara sig själv. William log mot henne och tyckte att hon var fin i sin tighta röda klänning, men tillade att den var väl lite kort.
- För kort för vad sa Jonna tjurigt.
–Jag tror det är bäst att du stannar hemma denna gång tillade hon sedan.
- Det är lugnt babe förkunnar William, jag har blivit bjuden över till Jonny på poker kväll ändå.
Jonny var Williams bäst vän sedan lågstadiet, de hade mängder av historier, interna skämt och väldigt specifik humor då de var tillsammans. Jonny var hetare än hetast med vältränad lagom muskulös kropp, thaiboxare, men en puma tatuerad på ena vristen. Han var en sådan man som kvinnor drömmer om och som faller in i klassiska stereotypen av ”snygg men elak mot kvinnor mallen.” Han låg med vem han ville och sedan drog han vidare som han uttryckte det. Jonna antog efter att ha träffat honom under alla dessa 5 år som hon och William har varit tillsammans att han tänker på henne som en man också för hon fick minsann höra detaljer här och var om vad tjejen gjort, vad han gjort och vad som hände sedan. Ofta var historierna vulgära, förnedrande mot kvinnor och totalt meningslösa. Men det fanns en annan sida av Jonny. Han kunde vara snäll, flirtig, upplyftande, få både kvinnor och män att skratta och bad man honom att vara alvarlig och lyssna gjorde han det till 100%.
-Hej och välkommen Jonna! Cava?
-Självklart.
Jonna hade själv promenerat till Annelis stora hus och satt nu i hennes fina lädersoffa och smuttade på sin cava.

- Ingen William denna gången sa Anneli?
-Nej han spelar poker förklarar hon.
-Jaha vad kul utbrast Anneli, älskar poker.
-Aldrig spelat sa Jonna och tittar sig omkring.
Huset är stort och fint på ett modernt vis. Huset var ursprungligen Annelis mormors men hon hade gått bort och skänkt huset till Anneli och inte hennes egna barn. Detta hade inte upprört Annelis föräldrar det minsta utan de hjälpte henne istället att modernisera huset och hoppades att hon skulle trivas. De var väldigt rika människor. Något som Jonna både var fascinerad och skeptisk mot. Det pep till i Jonnas väska och hon fiskade snabbt upp mobilen för att se vem som älskade henne. Det var ifrån Faheema.
Ha det så kul ikväll på festen, tänker på dig och hoppas att du får kul, det är du värd. Puss puss habibti.
-Vad betyder habibti säger plötsligt en röst bredvid henne.
Hon tittar upp och blir förbluffad över att se Jonny stå där och le.
-Men men, ska inte du spela poker?
- Spela poker skrattar Jonny, jo visst det är high bets tonight, någon kvinna kommer bli lyckligare.
Jonna reser sig upp och springer till toaletten och låser dörren. Hon ringer upp William medan hon studerar sitt förtvivlade uppsåt i badrumsspegeln. Men hon får inget svar. Testar igen och ingen och igen utansvar. Hon går ut igen och fler folk har strömmat till festen. Trots detta får hon syn på Johnnys långa uppenbarelse ute i köket där han blandar till någon form av drink. Han ser stilig ut, svarta byxor vit skjorta, nyrakad och solbränd lite som en James Bond figur.
- Alltså du, börjar Jonna när hon kommit fram till Jonny i köket.
- Skulle inte du spela poker med William ikväll, för det sa han till mig och nu svarar han inte på mobilen säger Jonna upprört.
Johnny fryser till för någon sekund som för att bestämma sig för hur han ska reagera och säger sedan,
- Jo visst det skulle vi fast det blev inställt, han sover nog, han var trött.
-pratade du med honom nyss?
- Ja fortsätter Johnny, han hade druckit några öl och sa att det inte gjorde nåt att pokern var inställd för han skulle sova.
Jonna stirrar misstrogen på Johnny. Hon visste mycket väl att hennes pojkvän var en notorisk nattuggla som ofta satt och spelade Xbox till 5 på morgonen om han var själv om helgerna. Jonna övervägde att lämna festen och gå hem och reda ut saker och ting. Men beslöt sig ändå för att stanna och hoppas att Jonny talade sanning. Vad var det värsta som skulle kunna hända?
Människorna på festen var allt mellan 20 och 30 år, finklädda och glada. Det spelades musik från både 80 och 90 talet och alla sjöng glatt med. Även Jonna fast lite tystare än de andra. Johnny bjöd upp en blond flicka till dans och de skrattade medans de svängde runt till Spice Girls stop right now. Jonnas telefon ringde.
- Hallå!! halv skrek hon över musiken.
-Hej det är William, älskling, har du kul?
- Javisst sa Jonna lättad över att höra hanns röst.
- Vart är du? frågade hon.
- Jag är hemma sa han, det blev ingen poker.
Jonna pustar ut.
- Okej, men då ses vi senare ikväll då säger hon och lägger på.
Detta får Jonna att slappna av och hon beger sig genast ut till köket för att ta ett till glas rött. Hon återvänder dansande och skrattande och det är skönt att vara 22 år, på fest i ett fint hus men fina människor och men en underbar pojkvän väntandes på henne när hon kommer hem.
Klockan 3 på natten börjar folket röra sig ut till den inglasade verandan på jakt efter frisk luft och för att kyla av sig lite från allt dansande. Jonna hamnar bredvid Jonny som just tänt en cigg.
- Vill du ha en undrar han?
-Javisst. Jonna röker när hon dricker det vet han.
Hon tar ett halsbloss och studerar Jonny medans hon blåser cigarettröken åt sidan.
-Varför måste du spela så macho hela tiden undrar hon efter en stunds tystnad, jag menar om du skulle vara snäll och snygg skulle du få fler tjejer och kanske en flickvän.
-Jag vill inte ha en flickvän säger Jonny förvånansvärt allvarligt.
-Varför inte undra Jonna.
- Men se på dig och William jag vill inte vara bitter och sitta hemma och titta på TV om helgerna och bråka om disk.
Jonna begrundar detta uttalande och förkunnar sedan att :
-det blir det man gör det till i ett förhållande. Om du träffar en tjej som passar för dig kan det göra dig otroligt omänskligt lycklig, problemet är bara att denna fantasi om att ens partner ska bota allt som är fel i ens liv bara är en massa skitsnack. Även om man är två i ett förhållande måste det ges utrymme att få vara sin egen person.
Men Jonny anser att han trivs bäst i sitt eget sällskap och att kvinnor kan vara lite nattligt sällskap. Detta gör Jonna mer irriterad och hon tar en stor klunk med vin.
-Ja nu ja! Säger hon högt ,men sen då?
-När du är en gamling och ingen tycker du är snygg dåååråå? Ska du vara själv då?
-Ja kanske det svara Jonny eller så ligger jag med tjejer som är hälften så gamla som jag.
-Ja för det vill dem jätte gärna, det är så hett med 40 åringar vrålar Jonna.
-Lugna ner dig lite säger Jonny och smeker hennes axel.
De sitter placerade på golvet på verandan och de andra ha redan gått in och sjunger nu karaoke. Jonna tar en till klunk av sitt vin och känner sig lite dum för att hon brusade upp, hon vet att Jonny älskar att retas.
- Men jag menar alvar, kan vi inte vara alvarliga säger Jonna och tittar in i Jonnys mörkbruna, nästan svarta ögon.
-Jovisst menar han. Vad vill du prata om?
Jonna berättar om hennes vän Fahemma och om hur hon älskar henne och är rädd att hon ska bli besviken på kärlek och äktenskap att det kanske inte är så trevligt? Att hon är rädd att de som vågar vara singlar kanske har det bättre, att hon valde fel och inte kan ligga men någon annan för resten av sitt liv fast hon bara är 22. Jonna snörvlar vidare
- men jag älskar William, samtidigt som jag inte tycker livet är kul, känner mig vilsen och det enda som för mig att må bättre är att flirta men andra män, få uppmärksamhet, vara vilda Jonna. Men jag vill egentligen inte det heller. Allt är så värdelöst.
Nu kramar Jonny om Jonna och klappar hennes långa röda hår. Det känns tryggt varmt och underbart. Han luktar gott och hans famn är stor och stark. Anneli sticker ut huvudet och Jonna kan bara se henne lite halvt under allt sitt hår som hamnat i ansiktet.
- Oj sorry säger hon och går in igen.
Jonna skäms lite och bryter sig loss från jonnys famn. Men Jonny drar henne intill sig igen.
- Du kan alltid prata med mig säger han och tittar in i henne rödgråtna ögon.
Han fiskar upp en servett och gnuggar försiktigt bort mascara som hamnat under hennes ögon. Detta får Jonna att skratta.
-Tack säger hon. Det är nog dags att gå hem.
-Har du kvar något där inner frågade Jonny?
-Nej svarar Jonna min jacka och väska ligger här ute.
Jonny går in och hämtar sin jacka medans Jonna klär på sig sin och försöker snygga till sig lite. Hon dricker upp det sista av vinet fast hon egentligen inte borde dricka en droppe till. Hon känner ångesten komma smygandes. Jag vill inte vara bakfull imorgon tänker hon. Jonny kommer leende tillbaka och så går de.

De tar en taxi hem, de bor ungefär ett kvarter ifrån varandra så det passar bra. Jonnys lägenhet blir första stoppet.
- Du säger han jag kan promenera med dig hem om du vill så du kanske nyktrar till lite.
Jonna tycker det är en bra plan och kliver ut samtidigt som Jonny.
-Du ska inte med upp och bara snygga till dig lite innan du går hem säger han och ler.
- Nej jag måste skynda mig hem, William väntar nog.
Jonny tittar på klockan.
-den är halv 5 på morgonen ,han sover. Kom med upp ett tag.
De sätter sig på soffan och pratar lite. Jonna känner att detta är fel fel fel ändå kan hon inte motstå frestelsen och exaltationen av vad hon gör. Hon gör ju inget. Inget har hänt. Jonny flyttar sig närmare i soffan och stryker över Jonnas händer.
- Du är så len säger han.
-Tack säger Jonna och ryser av hanns beröring.
- Jag måste gå nu säger hon igen. Jonny lutar sig över henne och kysser henne lätt på läpparna.
-Stanna snälla, jag ska varan snäll.
Han kysser henne lite hårdare och stryker över hennes halls. Jonna reser sig upp.
-Nej jag har pojkvän och du är hanns bästa vän. Nu ska jag gå hem säger hon bestämt och reser sig upp.
Jonny följer henne till dörren och kramar henne.
-Förlåt säger han och ser uppriktigt ångerfull ut. Hoppas det är lugnt mellan oss.

På vägen hem funderar Jonna ytterligare över livet. William som är en fin pojkvän som vill få henne att må bra, Jonny som egentligen är en fin vän men som nog är vilelsen och rädd han också. Faheema som drömmer en dröm som får henne att hoppas, tro må bra och klara allt i hennes väg. Kanske lever jag och William det liv både Jonny och Faheema vill leva. Det liv som också är en fantasi men så nära drömmen man kan komma?

Jonna duschar och borstar sina tänder när hon kommer hem. Sedan kryper hon ned bredvid William och stryker honom över huvudet. Är det såhär du ser på livet tänker hon. Att du har allt du vill ha? Att du är glad fast jag är sur, att du inte bryr dig om disk tvätt eller hårda ord. Du vill bara att jag ska må bra. Jonna gråter och gnuggar sitt ansikte mot hanns bröst och viskar att hon älskar honom.
-Jag älskar dig med Jonna, ma chérie, ma belle svarar William.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (6 röster)
Kärlekens färg är röd, 3.5 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.