The lady in Red

Hon har ögon dolda av mascara, som i ett mörkare sken tycks likna akvamarin och agat, precis så där hemlighetsfullt glimmande, skiftande i grönt och ädelt strimmig kulör. En ojämnt klippt lugg som faller precis intill ögonen, där den möter ögonlocket. Den faller henne kanske till och med lite nedanför vänster öga, och på ett märkligt övertygande sätt är hon vacker. En anblick på henne, du möter hennes hemliga blick, och hon har på mindre än en sekund övertygat dig, hon är en rik kvinna. En absolut dyrbarhet, med en märkbar skörhet du inte förmår att röra. En kuslig skönhet, giftig, en mörk silhuett med svarta lockar som snuddar nyckelbenet. Inte rör hon en min, men visst tycks hon bakom de små, röda läpparna gömma ett leende? Eller kanske en kyss? Hon är som klippt och skuren ur en film du aldrig vågat se, kvinnan, hon som med en tyst intelligens och ögon som kristaller, fångar och berör dig. Känslan hos dig är stark, hon har vunnit, och du vill röra henne, du vill vara henne nära. Hon utstrålar skicklighet men med en lekfullhet, och du är osäker – en kvinna med ett barns sinne, eller tvärt om?
Hon gömmer sig bakom spetsgardinen som faller till golvet, hon är en mycket ensam kvinna, men ser dock ut att vilja ha det så. Hon släpper ingen in på djupet, bara håller dig avvaktande, suktande, men ändå förväntansfylld. Den röda klänningen stärker hennes naturligt jordnära färger till den vackraste hud. Hon är en fri kvinna. Du kan inte binda henne, du kan inte hålla henne, hon är inte för evigt. Hon är för stunden, och den stunden vill du dela med henne. Om hon bara kunde säga eller göra något som bjuder in, något som överraskar, något som talar om att hon besvarat dina känslor. Men där står hon, kvinnan, oberörd i sina egna tankar och flyr verkligheten – men visst är hon vacker. Visst är hon.

Hon har flytt tillställningen och betraktar sig själv i ett suddigt ljus. Hon har ögon dolda av mascara, hon ser en flicka och en orossjäl. Spegelbilden skrämmer henne. Hon är ett monster, hon är grymheten och olyckan själv, någonting farligt och utan värde. Hon är en liten flicka som irrat runt i nattrafiken, med hängslejeans och lockigt hår. En ojämn lugg, ett dåligt självförtroende och en tung ryggsäck med all världens olycka vilande på sina bara axlar. Hon betraktar sig själv igen. Hon är trasig. Ett billigt smink som skall täcka de spår ondskan satt i hennes ansikte. En billig parfym som skall förvilla lukten av rädsla. En billig klänning som skall försvara en ärrad kropp, utsatt för tortyr. Hon är billig, men hon tittar in i spegeln igen. Hon ser sig själv och sin bakgrund. Hon växte upp i en skyddad värld bakom vinbärsbuskar och jordgubbsland, äppelträd och dillodlingar. Hon minns fortfarande det lilla vita torpet, den lilla idyll som omsvepte henne och hennes familj. När hon hemkommen från skolan gläntade den breda vita ytterdörren slog lukten av bullar tillbaka på henne. I köket väntade alltid en bricka, alltid samma meny; två bullar, en smörgås, ett glas hemmagjord jordgubbssaft och ett utbrunnet stearinljus. Hon minns det som om det vore igår. Lukten av nybryggt kaffe, strimmande ljus genom breda fönster med radion som högt spelade sommarkanalen. Hon kommer på sig själv med att nynna på Östen Warnerbrings Snart blir det sommar igen, då vaknar kärleken…
Samtidigt ser hon samma lilla flicka. Samma lilla torp. Sommarkanalen och en svag lukt av bullar. Hon känner inte lukten så starkt idag som hon brukar, eftersom hon är placerad i mammas garderob. Hon har inte varit en snäll flicka idag säger mamma, och det var säkert sant. Mamma ljuger inte. Det är därför mamma bundit fast hennes händer i taket och låter henne hänga där, så att hon skall lära sig att vara en duktig flicka. Flickor skall inte klaga. Hon har ont, men hon kan inte säga det till mamma, för då får hon hänga längre än hon brukar. Har hon otur får hon hänga där hela natten utan mat, hon har börjat räkna… 120 minuter… det blir två timmar. Hon skall hänga i två timmar till har mamma sagt. Det blir 240 minuter, hon har precis lärt sig matematik. Hennes fröken säger att hon är duktig i matematik, det finns även en möjlighet att hon skall delta i skolmästerskapen nästa år. Fröken säger att hon är underbarn. Vad är ett underbarn? Fröken säger att det är ett barn som är begåvat, men mamma säger att det är fel. Man skall inte kunna någonting, man skall vara en duktig flicka, en god flicka, hjälpa till med städningen, tvätta, diska, skura golv, rensa jordgubbslandet, hänga tvätt, göra Magdas läxor. Magda ja, det är lillasyster. Hon hänger alldeles intill. Hon behöver inte hänga lika länge, för hon är liten säger mamma. Magda behöver inte vara naken. Varför behöver inte Magda vara naken?

Hon ser en liten flicka. Flickan ligger i mammas säng. Hon blöder, flickan behöver hjälp, flickan kommer att förblöda! Bredvid står mamma med en mindre bit glasskiva i handen, kommer den från hallspegeln? Den är full av blod, nu minns hon. Hon hade varit en dum flicka. Man skall inte vara en dum flicka hade mamma sagt, det var för hennes eget bästa har mamma sagt.

Hon ser en liten flicka. Mamma har lagt hennes saker på uppfarten, varför har mamma gjort det? Nu minns hon. Hon hade varit en dum flicka. Där ligger hennes dopklänning tillsammans med hennes favoritnalle hon fått av pappa. Mamma eldar, mamma eldar upp dopklänningen och nallen. Hur skall hon nu sova om natten, utan nallen?

Hon ser en liten flicka. Mamma slår henne, varför slår mamma henne? Nu minns hon. Hon har varit en dum flicka.

Hon ser en flicka. Mamma kastar henne över golvet. Hon har varit en dum flicka.

Hon ser en flicka. Mamma kastar mjölk på henne. Hon har varit en dum flicka.
En dum flicka, en dum flicka, en dum flicka. Tankarna hamnar i repeat, likt en film du ständigt spolar tillbaka. Tempot rullar hela tiden snabbare.

Minnen gör ont, det inser hon. För varje glasbit i spegeln kan hon urskilja en spricka i sitt liv, en liten ö av sorg, olycka och rädsla. Hon ser sig i spegeln. Hon ser en kvinna, ögon dolda av mascara, kroppen iförd en röd klänning. En kvinna som präglas av hjärnans frekvens att bevara det hon ständigt känt rädsla inför – sig själv. I mötet med sig själv har hon var gång sett en dum flicka, redo att straffas. Hon ser sig i spegeln. Hon ser en kvinna med ögon dolda av mascara, som i ett mörkare sken tycks likna akvamarin och agat, precis så där hemlighetsfullt glimmande, skiftande i grönt och ädelt strimmig kulör. En ojämnt klippt lugg som faller precis intill ögonen, där den möter ögonlocket. Den faller henne kanske till och med lite nedanför vänster öga. Vem är hon egentligen?

The Lady in Red.

VN:F [1.9.11_1134]
3.4/5 (23 röster)
The lady in Red , 3.4 out of 5 based on 23 ratings

1 kommentar

  1. Lovisa Skriver:

    Riktigt gripande!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.5/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.