Ödets Händer

Nelly är 15år, bor i en förort utanför Stockholm med sin medelklass-familj. Hennes pappa arbetar på en bilfirma som mekaniker medans mamma jobbar som undersköterska på akuten. Familjen klara sig bra, men föräldrarna får ofta ta på sig extra skift för att kunna klara tillvaron.
Nelly har en vän, den allra bästa, Sofia. Dom har varit vänner sedan barnsben och umgås för det mesta.
Nelly är blyg, vågar inte ta för sig så mycket och sitter mest tyst bland andra. Hennes storebror Micke är den allra närmaste hon har, han känner henne utan och innan.
Jonatan är 15år, bor i samma förort fast i den mer ”finare” området. Hans pappa är mäktig och äger många hotell runt om i olika länder. Han har kontakter överallt. Mamma är hemmafru, för det mesta är Jonatans föräldrar utomlands, då pappa gör mycket affärer. Jontatan är det enda barnet och är mycket ensam hemma.
I skolan är han populär, killarna vill vara hans vänner medans flickorna vill vara hans käresta.
Jonatan är impulsiv, glad och nöjd med det mesta. Det han skulle klara sig utan är sin populäritet, han bryr sig inte så mycket om det.
Dessa två människor är helt olika, men ändå kommer deras möte explodera ut i något alldeles underbart!

Larmet tjutade högre och högre, Nelly sträckte sig fram och greppade tag i mobiltelefonen. Snooze. Det brukar bli några stycken innan hon verkligen tar sig i kragen och kliver upp ur sängen. Hon hatar det här, det är tortyr att behöva kliva upp så tidigt! Hon ville ju bara så gärna ligga kvar i sängen och bara få sova…
Hon lunkade in i badrummet, tog en lång varm dusch, den hade blivit längre om inte Helena, Nellys mamma, ropade högt från nedervåningen:
- Nelly! Klockan rinner iväg nu gumman! Skynda dig så kan du åka med mig till skolan!
Nelly suckade, hon var så trött. Ögonen sved fortfarande och gäsparna kom på löpande band. Hon harklade sig och ropade tillbaka:
- Snart klar!
Hon klev ur duschen, fixade sig klar, trippade ner till köket och tog med sig en banan i farten innan hon satte sig i bilen. Hon lutade huvudet tillbaka, tittade ut genom den ljusa vackra morgonen och tänkte:
”Tur att sommarlovet börjar imorgon…”
———–
Frukost på sängen, nu hade föräldrarna ångest för att de varit borta mycket på sista tiden, hans mamma Eva hade kommit in med en bricka med nybakat bröd, pålägg och nybryggt thé. Vilken lyx. En present också, undrar vad det kan vara?
- Öppna Jonatan, du kommer älska det!
Han sneglade på sin mamma som såg så nöjd ut att hon höll på att spricka. Vad kunde detta vara nu då… Han rev bort pappret, en ny mobiltelefon. Den han pratade på förra veckan när dom pratade i telefon. Inte illa, precis den han velat haft ett tag nu. Han log, ställde brickan åt sidan och tog ett stort grepp runt sin mamma i en stor härlig kram.
- Tack mamma, men du hade inte behövt…
- Jag vet, jag vet. Men ville så gärna. Men den är från pappa också. Han var tvungen att åka in tidigt till kontoret i stan, han skulle ha något möte om det nya hotellet.
-Nya?
- Ja, han ska öppna ett nytt i New York nästa månad.
- Ett till?
- Du vet hur pappa är. Hon log innan hon reste sig och gick mot dörren.
- Ät nu så du hinner iväg till skolan. Anders skjutsar dig.

Sista dagen i skolan, imorgon examen sen ett långt härligt lov! Hon kände ett härligt lyckorus genom kroppen. Äntligen, äntligen!
Nelly och Sofia satte sig i skuggan under ett träd på rasten. De planerade för helgen, sol och bad vid Viken var redan bestämt. Nu var det planer om vad som skulle göras resten av helgen. Fira examen, helt klart. Fira att de gått ut nian, helt klart, Men hur?
- Jag såg mamma hade vin hemma, ska jag ta? Så har vi något att fira på! Nelly sneglade till på Sofia,
- Vin? Är det gott då? Fast, varför inte, vi går ju bara ut nian en gång!
Dom skrattade till, så fick det bli. Sofia fixar vinet medans Nelly skulle kika hemma om det finns något där att fira med. Platsen blev Viken för att fira också. Mycket folk, men det spelar ingen roll.

Alla blickar flög på honom innan han ens satte foten på skolgården. Allas leende, allas hälsningar. Grabbarna kom springandes emot honom,
- Jonatan! Fest imorgon nudå, kom igen, du måste ju vara med! Du behöver inte ta med något, har kirrat allt!
Jonatan suckade,
- Vart är det fest då?
- Hos mig! Farsan och morsan ska åka till Gotland över helgen, så vi kommer ha världens fest! Har bjudit nästan hela skolan tror jag!
Jonatan skrattade till åt Johans energi,
- Klart jag är med. Men först drar vi till Viken, innan alltså.
- Självklart!
Så blev det, examens-dagen kom, sen var den lika snabbt över. Jonatan hann inte mer än att komma hem innan han packade väska med badkläder och annat nödvändigt för att dra iväg. Mamma Eva insisterade med att han skulle ta en bit tårta innan, så allt drog iväg på tiden. Kändes som om dom hade bjudit hela släkten fast han bara gick ut nian… Presenter, blommor, lycka-till kort… Mycket ståhej för något så litet, enligt honom.
Tillslut kom han iväg, precis när han kastat sig upp på cykeln ringer telefonen:
- Ah, Jonatan?
- Tjenare Jojje, festen blir inte hemma hos mig, farsan och morsan hade sagt fel helg till mig.. Panik, men vi håller till vis Viken istället, vi ska ju liksom endå dit..
- Ja, fan det är lugnt, men jag är påväg dit nu, men har du kirrat dricka till mig eller?
- Själklart, ses där!
Vilket partaj, nästan hela skolan hade samlat sig vid Viken, de flesta var fulla och alla verkade vara på toppen humör. Johan mötte genast upp med en öl som dök upp mitt framför ögonen på honom. Nu var det bara att sätta igång, han kände på sig att natten skulle bli lång…

Nu satt dom här vid Viken, Nelly & Sofia. Sofia hade inte bara tagit en flaska vin, utan två. Nelly hade hittat en par öl längst ner i skafferiet.
Dom hade helt upp det första glaset, något torrt chardonney-vin som smakade syrligt. Men det gick. De drack båda två och pratade och hade roligt. Glasen fylldes på om vartannat och de kände båda ett rus genom kroppen. Allt kändes så himla bra!
Det var denna kvällen som allt förändrades för Nelly, det var första gången hon såg honom. Konstigt nog, de gick båda på samma skola, men hon hade aldrig reagerat på honom. Hon förvånade sig själv med det. Han gick förbi med ett gäng, några kände hon igen, nån utav killarna gick i hennes pararell-klass. Men skolan hade väldigt många elever, så det var inte så konstigt att hon aldrig sett honom.
Hon blev helt stum och kunde inte släppa honom med blicken. Han var så snygg! Lång, solbränd, brunt hår, fantastiska bruna ögon och hans leende fick verkligen henne att smälta. Sofia märkte att något skett, hon viftade med handen framför hennes ansikte och ropade flera gånger. När hon tillslut fick kontakt med henne kunde hon nästa inte prata.
- Vad är det Nelly?
- Såg du? Han, killen där? Jag har aldrig sett något liknande…
Hon vände tillbaka huvudet och följde honom enda tills han försvann från hennes synfält. Men visst hade han tittat också, kanske inte med samma mynt som henne, men tittade – det gjorde han allt. Hon smälte utav bara tanken på att hon fått tittat in i de mörkbruna ögonen och att de vilat på henne också!
- Det är ju Jonatan, sa Sofia plötsligt.
Nelly vände snabbt blicken emot henne,
- Vadå, känner du honom? Hur? Vart kommer han ifrån?
- Men hallå, vet du inte vem de är? Alla vet vem han är, vi gick ju på samma skola, tror han gick i 9E. Det är ju hans pappa som äger hotellkedjan, du vet, vad heter den nu igen… Jo, Riffons, Riffons hotell. Jonatan är ju en av de populäraste på hela skolan, Nelly!
Nelly funderade en stund. Självklart hade hon hört talat om Riffons, det fanns ju flera stycken bara i Stockholm, men Jontatan hade hon aldrig hört talas om. Men det är klart, hon har ju bara Sofia, hon har ju faktiskt int5e lagt energi på att veta av någon anna heller…
Resten av kvällen kunde hon inte tänka på något annat än honom. Hon fick inte bort bilden av honom i huvudet. Men hon beslutade sig för att hon var tvungen, du väntade ett helt sommarlov, efter det gymnasie, hon skulle nog aldrig mer se denna kille igen…

Han kunde inte tro sina ögon, han trodde att han kände till alla de snyggaste tjejerna på skolan, men han hade fel. När han och hans polare bestämde sig för att röra sig bort åt, längre ner på sranden fick han syn på henne. Så vacker, så naturligt vacker. Han fastnade på en gång på henne. Hon tittade också, hennes gyllenbruna ögon med de mörkblonda långa håret som smekte hennes axlar i den ljumna vinden. Tillslut var han tvungen att vika undan blicken, han kunde liksom inte vända sig om och glo, det skulle verka knäppt. Men han ville så gärna. Han fick inte bort henne ur huvudet, vem var hon?
Det första han gjorde när han kom hem var att leta tag i skolkatalogen. Fram med klasserna, en efter en. Han antog at hon var en nia, de flesta var nior vid Viken igår. Han bläddrade klass, för klass, tills sist hittade han henne. 9H, Nelly Halglund. Hon var så vacker. han tittade på henne en lång stund, hennes leende var så vackert. Något av det vackraste leenden ha sett. Han strök med fingret över bilden, Nelly, vackra Nelly.
När han vaknade dagen efter upptäckte han att skolkatalogen låg kvar på magen, han hade somnat ifrån. han tog upp och tittade på henne igen. Han fick verkligen inte bort henne. Han palrade sig ner i köket för att käka lite frukost. Tog en snabbdusch och hoppade på cykeln ner till Viken, brukade vara lugnt där nere vid denna tid. Bara några enstaka barnfamiljer, men de flesta barnfamiljerna badade vid stora stranden. Mest ungdomarna som håller till vid Viken. Som han räknande ut var han nästan ensam. Fanns någon här och där. Han pallrade sig ut mot udden, tänkte sätta sig vid bordet. Fast idag satt någon där redan. Han fortsatte endå, det fanns fler bord.
När han kom fram sneglade han till på personen, det var hon. Nelly. Han kunde inte tro det, detta måste vara meningen, tänkte han. Han gick sakta vid sidan om, svängde till emot henne. Hon tittade upp mot honom, han drunknade till i hennes ögon. Han harklade till,
- Kan jag sitta här?, han pekade mot platsen bredvid henne.
Hon nickade. Antigen var hon väldigt blyg, eller så vill hon inte att jag ska sitta här, tänkte han. Men han satte sig, han ville så gärna prata med henne!
Det blev några tysta minuter, sen kikade han till mot henne igen.
- Bor du i närheten?
Hon kikade upp snett emot honom,
- Ja, rätt så.. Dudå?
- Jo, eller nja, liten bit är det väl allt.
Hon log till, han blev varm. Han sträckte fram handen,
- Jonatan.
Hon sträckte fram sin, den var varm och liten,
- Nelly.

Nelly hade haft många bra dagar, utan tvekan. Men när hon satt där på bordet, dagen efter examen och kikade ut över det kluckande vattnet och han dök upp där, spred det sig som ett magiskt pirr genom hela hennes kropp. Hon fattade knappt att det var sant. Att han tillochmed frågade om han fick sitta där bredvid henne! Hon kände sig helt borta den första stunden, visste knappt vad hon skulle säga när han pratade med henne, tusen tankar spred sig och hon kunde inte sluta fundera på, om han hade sett henne kvällen innan, då hon tyckte att de fick ögonkontakt. Men hon vågade inte fråga.
De hade en bra pratstund, de satt säkert och pratade i flera timmar, fast det kändes som minuter. De var helt olika varandra i deras sociala liv, men så lika i tankarna. De gillade samma saker, de tyckte om samma saker, de hade tillochmed sökt till samma gymnasium!
Tyvärr blev klockan för mycket och hon var tvungen att gå hem, hon hade lovat att träffa Sofia och det var hon tvungen att hålla. Men det var knappt att hon ville göra det för stunden, hon fick nypa sig i armen på vägen hem för att verkligen förstå att hon precis suttit och pratat med Jonatan.
När Nelly mötte upp Sofia borde hon ha märkt att något hänt i hennes ansiktmin. Det första hon frågade henne var vad som hänt. Nelly visste inte vart hon skulle börja och lalt bubblade ur henne. Sofia satt med ett brett leende i ansiktet hela samtalet om Jonatan. Hon fattade inte heller att det var sant.
- Ska ni ses igen?, Sofia tittade undrande på Nelly.
- Jag vet inte…
- Vadå vet inte? Bestämde ni inget?
- Men nej, vi har ju bara setts en gång. Vi får väl se.
Båda tittade på varandra och log. Nelly lutade huvudet tillbaka i Sofias stora fluffiga fåtölj, det magiska pirret hade åter igen rört till i hennes mage. Vilken känsla!

Han ville skrika rakt ut, just vid tillfället hade han endast Nelly i tankarna. Det var något speciellt med henne. Inte bara att hon var otroligt vacker, smart och rolig, hon var helt underbar, fantastisk och oemotstårlig! Han kunde verkligen inte tänka på annat än henne, fast de bara hade setts en gång, fast de inte kände varandra, så kändes det ändå som om han kände henne. Det var så lätt att prata med henne. Allt bara flöt på, hon förstog precis vad han pratade om och det kändes som om han kunde öppna sig helt med henne.
Han kände nästan en besatthet av att träffa henne igen. Han ville så gärna träffa henne! Han bestämde sig för att dra dit redan dagen efter, samma ställe. Men hon var inte där. Han drog hem efter ett tag, kom tillbaka någon timme senare, men hon var inte där då heller. Han tänkte precis gå, när han hörde henne bakom sig:
- Hej, hon trippade fram och satte sig bredvid honom, hennes vita leende lyste upp i kvällsolen och hennes mörkblonda hår svepte i den tunna vinden. Hennes gyllenbruna ögon tindrade till och han drunknade nästan i dom. Han märkte att hon höjde ögonbrynet, just det:
-Hej, hur är det med dig?
Så var det igång igen, denna gången var samtalet ännu längre. Dock satt de inte ner hela tiden, när det gått nån timme började det bli kyligt, så de tog en promenad istället. Hon visade vart hon bodde, ett sött litet hus på en småhus-gata i andra delen av orten än vad han bodde. De gick aldrig in, utan bara förbi. Hon berättade om sin familj, först sa hon att hon skämdes när hon skulle berätta om dom, för att de inte hade det lika gott ställt som han. Men han brydde sig inte, det skulle han aldrig göra, inte hans familj heller. Att se ner på andra förekom aldrig i hans familj. Han förklarade det för henne och hon började harmoniskt berätta om dom. Han tyckte att de verkade ha en jättebra familjerelation.
Deras promenad fortsatte och de kom utanför hans villaområde. Han såg hennes min när dom stannade utanför hans hus. Hon gapade till:
- Ja tror jag aldrig sett något så stort någon gång… hon vände blicken mot honom och log.
Han frågade henne om hon ville följa med in, hans föräldrar hade åkt in till stan för att träffa några bekanta och skulle komma tillbaka dagen efter. Hon ville gärna. Han visade runt henne i alla rum, visade upp alla finesser, när de stannade vid poolen blev hon helt mållös. Han log,
- Vill du bada?

Hon kunde inte vika blicken ifrån honom, under alla timmar de var med varandra tittade hon på honom mesta delen. Han var så snygg, hans solbrända muskulösa kroppsbyggnad, de mörkbruna smårufsiga håret, de mörkbruna ögonen och han vackra leende med de vita tänderna i en rak rad.
De gick en lång-promenad, först förbi hennes hus, hon berättade om sin familj. Sen förbi hans område och han bjöd in henne till hans enorma hus. Hon kunde knappt tro sina ögon, hon hade aldrig varit in i något mer lyxande hem. Hon bara stirrade, sa knappt ett ljud. När hon kom fram till poolen höll hon på att tappa andan, den var så stor, alldeles varm härligt vatten. Han frågade om dom skulle bada och hon tvekade inte en sekund. Han visade in henne i ett rum som var hans mammas,
- Hon har massvis med badkläder där, hon har nog inte använt nästa något. Hon är så liten så du kan säkert få på dig nått utav det.
Det fanns hur mycket som helst, det var som en liten walk in closet med endast badkläder och handdukar + tillbehör. Hon hittade en rosa, med guldiga pärlor på och snörning. Prislappen satt kvar så hon antog att den var oanvänd. Hon testade den, lite stor men det märktes knappt.
De möttes upp utanför, när han tittade mot henne utbrast han plötsligt hur vacker hon var. Hon blev generad, det brändes på kinderna. De hoppade och plaskade med massor utav skratt.
Hon simmade in till kanten och han efter. Hon stannade upp, han mitt framför henne, dom tittade in i varandras ögon. Hon suktade efter hans läppar, men vågade inte. Tänk om inte han ville? Dom sa inte ett ljud till varandra, men plötsligt närmade han sig, han tog sin hand, la den runt hennes nacke, böjde sig fram och kysste henne! En lång, varm kyss. Hans läppar smakade underbart, hon ville kyssas mera, hon ville ha hela honom!
Det blev fler, massvis med fler kyssar. Tillsist klev de upp ur vattnet, bytte om och hamnade i den enorma soffan för att titta på en film. Han försvann ut ur köket en stund och kom sedan tillbaka med popcorn och läsk. De myste, skrattade, pratade, kysstes och till sist var klockan alldeles för mycket, så hon var tvungen att gå hem. han följde henne hem, han ville inte att hon skulle gå ensam. Precis när de sa hejdå, kom hon på en sak, hon vände sig om,
- Jonatan?
- Jaa?
- Ska vi inte byta nummer?, hon log.
Han skrattade till,
- Självklart, tänkte inte på det.

I tre underbara veckor hade han nu känt Nelly. Han tog dom som ett par, han visste inte om hon gjorde det bara. De visste allt om varandra, de umgicks jämt, hon hade sovit över hos honom två gånger den senaste veckan.
Han brukade drömma tillbaka på första kvällen de kysstes och över hur många fler kyssar det blivit sen dess. Hon gjorde honom så glad och det märkte de andra också tydligen. Både hans mamma och pappa hade talat om hur glada de var över att se honom så glad. De hade förstått innan han öppnade munnen över att han träffat någon. Dom ville veta allt om henne. Han berättade glatt upp vilken fantastisk tjej han hittat, vad hon hette, vart hon bodde . . . Dom ville så gärna träffa henne. Han skickade iväg ett mess,
”Baby, mamma & pappa vill träffa dig. Middag hemma hos oss ikväll, när kan du? ”
Han fick snabbt tillbaka svar,
”Hej hjärtat! Oj, vad roligt, vilken tid som helst.”
Dom bestämde tid, hans föräldrar blev helt till sig och planerade för fullt vad dom skulle laga för något.
Jisses, tänkte han för sig själv. Det är väl inte kungen som kommer… Hon dök upp den tiden dom bestämde. Hon hälsade glatt på henne och mamma Eva och pappa Kenneth tittade nöjt på Jonatan lite diskret. Dom käkade, drack något glas vin och pratade massor. Det slutade med att Nelly sov kvar och han kände sig mer och mer lycklig för varje sekund hon var i närheten av honom.
Han ville aldrig släppa taget om henne!

Hon hade varit så nervös över att träffa hans föräldrar, men när hon väl träffat dom förundrades hon över hur bra det gick. Dom var supertrevliga och ville veta allt om henne. Hon var kvällens mittpunkt, och hon njöt lite utav det. Hon sov över hos Jonatan och det var förstå gången dom gick hela vägen. Det hadebörjat med några försiktiga kyssar som övergick till fullo, och det var det mest fantastiska hon varit med om. han var erfaren, det visste hon, men det rörde henne inte ryggen. Han visste även att hon inte gjort det alls, men had brydde sig inte heller, förutom att han lät henne ta den tid hon behövde.
Men hon hade känt sig redo sen första gången de kysstes, men de hade väntat endå. Men fantastiskt var det!

Dagarna gick och sommarlovet drog mitt sitt slut, de båda var glada över att de valt samma skola, fast olika linjer. De hade många planer tillsammans och när de gått i ca 1½år skaffade de ett eget boende tillsammans. Jonatans föräldrar ville så gärna ställa upp, så dom köpte en fin trea till som mitt i Stockholm. Båda brukar tänka tillbaka på tiden då de träffade varandra, vilken slump att de ens började ses. Det enda båda svarar när man frågar hur dom trodde varför det blev dom, så är svaret, ödet!

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (8 röster)
Ödets Händer, 3.0 out of 5 based on 8 ratings

2 kommentarer

  1. m Skriver:

    Jätte fin :) önskar er all lycka

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)
  2. asdfgd Skriver:

    omg han jonatan låter fett snygg. asså är den här novellen riktig?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.