Vi som tycker om whisky

”Ja, jag tycker om whisky jag.” Det var det första jag hörde när jag kom in i pausrummet.
Som vanligt hade jag jobbat lite längre än de andra, de brukar sno tjugo minuter en halvtimme av firman i princip dagligen genom att glida lite på rastmoralen, så gör aldrig jag, det är viktigt att vara ärlig.

Det var Ivar som satt och skröt igen över sin jävla whiskysamling, den här gången hade han fått någon svindyr maltwhisky av sin frus bror som hade varit utomlands.
”Ja, jag tycker om whisky jag” säger den där jäveln, det är alltid samma jävla tjatande, han har typ 300 olika whiskyflaskor, som knappt är öppnade hemma i någon slags pervers samling, och de andra är inte sena att hänga på.
Själv hann jag värma maten, äta den och ta en kopp kaffe under samma tid som de andra skröt med varandra om sin exceptionella whiskysmak, ”det ska vara rökig whisky”, ”jag tycker om Laphroaig jag” och bla bla bla.

Jävla idioter, de vet fan ingenting de här jävla puckona jag jobbar med, det är alltid samma jävla hjärndöda idiotsnack här inne, är det inte whiskyskrytandet som är igång så är det några hjärndöda jävla TV-program de har kollat på, eller sport, bandy, fotboll, hockey, eller trav.

Det verkar som om de inte har några liv överhuvudtaget någon av dom, hur fan kan man slösa bort hela livet på att kolla på TV när andra människor utövar sport, vilken jävla idioti, om de hade varit intresserade på riktigt skulle de väl ha spelat själva, det verkar som om de tittar på den där skiten bara för att ha något meningslöst att prata om på rasterna.

Fan, man skulle ha jobbat någon annanstans, med några smartare människor, jag blir galen av att höra det där hjärndöda tugget hela dagarna.
”Jag tycker om whisky jag”, vilket jävla skitsnack. Jag tycker om whisky på riktigt.
Jag har väl också försökt bygga upp en liten samling, men jag får ju aldrig whisky av någon, och de flaskor jag köper själv tar ju slut hela tiden, så blir det ju om man tycker om whisky på riktigt, det är väl ingen idé att bara titta på flaskorna, man köper väl dom för att få sig en jävel.

Förresten, man kanske skulle ha varit in på bolaget en sväng efter jobbet, det är ju i alla fall fredag.
Det vore faktiskt riktigt gott att få ta en riktigt fet whisky i kväll, fast jag behöver ingen skryt whisky, jag tycker om blended whisky, de billiga är helt OK.
Jameson, fan vad gott med en Jameson, ett dricksglas med typ två och en halv deciliter Jameson och lite sextiotalsmusik på Spotify, fy fan vad skönt, mmmm.

Fast i och för sig har jag ju lovat Pia att jag skulle ha en vit månad, det var väl inte så bra det där som hände sist, vi fick besök av hennes syrra och Pelle, som hon är gift med.
Vi bjöd på lite mat och sen gick dom hem, och Pia gick och la sig vid elva tiden, jag skulle bara kolla lite på blocket, lyssna på lite musik och så där, och ärligt talat vet jag inte vad som hände riktigt men Pia väckte mig på morgonen dagen efter och då hade jag somnat på vardagsrumsgolvet, och så hade jag råkat spy lite, och pissat på mig, fan vad arg hon blev.

Det såg ut som fan hemma, ölburkar överallt och vinboxen hade jag slitit ur plastpåsen ur och sörplat i mig varenda droppe, och så hade jag råkat välta omkull lite grejer och så där.
Men vafan, är det så farligt egentligen? Jag skadade ju ingen, jag blev ju bara lite för full.
Men hon tyckte tydligen det för hon skällde så in i helvete, hon skulle flytta och vete fan allt hon skulle göra, jag tycker att hon överreagerar.

Fan, jag är väl inte Usama bin Laden eller? Eller Saddam Hussein, eller all ondska i hela världen, men hon fick det att låta så.

Det är ju nästan tre veckor sedan nu, jag tycker att jag har varit duktig, nu har jag ju faktiskt visat henne att jag inte har några problem att hålla mig nykter, så en liten whiskypinne kan väl inte vara så farligt.

Och helt plötsligt står jag där inne på bolaget, med en flaska Jameson i handen, fan tänk om hon blir arg, fan, jag köper en vinare åt henne också, då blir hon glad.
Eller förresten, lika bra att köpa en box, de där jävla flaskorna tar ju slut så fort, eller förresten, två boxar blir bra, och några öl, eller förresten, lika bra att ta två lådor såna också, det kan ju komma någon jävel, då lär man ju ha något att bjuda på.

Och det var väl ungefär så det började, det hjälpte inte att jag köpte vin åt henne, hon blev fullständigt vansinnig, fan vad arg hon blev, skrek och gapade och kastade saker på mig och jag kunde ju dra åt helvete och vete fan allting, sen stack hon, vilken kul fredag, jag som tänkte att vi skulle ”vin-mysa”, som vi gjorde i början när vi nyss träffats.

Så vad fan skulle jag ha gjort då? Det kändes inte som någon bra idé att försöka följa efter henne och försöka förklara och så där, och jag ville ju ha mitt jätte glas Jameson, och koppla av med lite Internet och sextiotalsmusik.
Så att så fick det bli, jag tar min koppla av kväll själv då, hon ville ju tydligen inte vara med.
Jag vet att jag kollade på amerikanska bilar och motorcyklar på blocket, och jag kommer ihåg tonerna från The Skyliners ”Since i dont have you”, och ”Unchained melody” med Righteous Brothers, och jag kände tydligt hur värmen från whiskyklunkarna spred sig i bröstet, mmmm vad gott det var.

Men sen vete fan vad som hände, nu står jag här utanför polisstationen i Uppsala, och snutarna säger att det är tisdag, klockan säger också att det är tisdag, 14:54 säger den.
Jag mår för jävligt, jag har redan spytt flera gånger och det bankar som fan i huvudet.
Och det gör ont överallt, jag kommer ihåg att det var ett jävla tumult hemma i går, jag tror att jag fick ordentligt med spö av snutarna, det känns så i alla fall, vete fan hur det kan vara tisdag, det var ju fredag i går, det borde ha varit lördag nu, eller åtminstone söndag, jag orkar inte bry mig nu heller, jag måste försöka ta mig hem på något sätt.

Fan, här står man spyfärdig och jävlig, i nerpissade WCT byxor och T-shirt, inga dojor, ingen jacka, ingen plånbok, ingen telefon och nästan två mil hem, fy fan vilket skit, vad fan ska jag göra?

Förresten är det nog ingen idé att be Pia att komma och hämta mig, om hon ens är hemma, förresten vill jag nog inte att hon är hemma nu, snutarna sa att jag hade slagit sönder en massa grejer i huset med yxa, så jag skulle bli åtalad för hot och våld mot tjänsteman och vete fan allting de sa att jag hade gjort, jag orkar inte tänka på det nu, jag får lösa det sen, jag måste försöka ta mig hem på något sätt.

Fan, undrar var Pia är? Undrar vad hon gör? Jag är nog jävligt rökt nu, hur fan gick det här till? Jag brukar ju aldrig bli våldsam, någon måste ha retat upp mig, var Pia kanske hemma och levde fan om att jag druckit? Eller har hon hållit sig borta hela helgen så att jag blev förbannad för det?
Orkar inte tänka på det nu, får lösa det sen, jag måste spy.

Vad fan ska jag göra nu? Jag tror jag ska gå till jobbet, det är inte så långt härifrån, då kan jag ta jobb dojorna, och jobb jackan, förresten undrar vad fan dom tänker då? Jag skulle ju ha varit där både i går och i dag, vad fan ska jag säga åt chefen? Äh, orkar inte tänka på det nu, får lösa det sen, jag smyger in och hämtar dojorna och jackan bara, så kan jag gå hem sen.

Förresten, hon är ju snart 16:00, jag väntar utanför så kan jag be Ivar om skjuts hem, han bor ju också i Storvreta, förresten be? Han ska fan skjutsa hem mig, det här är ju hans fel alltihopa, han skulle ha hållit käften om sin jävla malt whisky, då skulle det här aldrig ha hänt, den där jävla Ivar.

Men det är nog bäst att jag ber snällt, jag har redan krånglat till det så det räcker nu, bara jag får komma hem och duscha, sätta på mig rena kläder, käka någonting och sova en stund, så får jag lösa problemen sen.
Undrar hur illa det är med huset? Och Pia? Orkar inte tänka på det nu, får lösa det sen.

Dags för en vit månad igen, den här gången ska jag verkligen hålla ut en månad också, och inte bara säga det, och det är bäst för Ivar att han tiger om sin whisky.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.