Valptillgivenhet

När den lilla hunden sitter där och tittar på dig, rakt in i dina ögon, med sina stora valpögon så är det som om den säger: Är du snäll? Visst är du snäll va? Säg att du är snäll, snälla du, säg det va, visst är du snäll, snäll eller hur? Kan jag lita på dig, jag vill lita på dig, jag tror jag litar på dig, det är klart att jag litar på dig, men..åh, förbaskat! Jag vet ju inte vem du är, aldrig sett dig förut, vill veta vem du är, varför har jag inte sett dig förut, du ser ju snäll ut, snäll snäll snäll! Åh, detta behov i min kropp, jag vill vill vill vill springa fram till dig, vifta på svansen för dig, hoppa upp i ditt knä, slicka dig i ansiktet för jag har ett sådant ömmande behov av närhet förstår du, förstår du inte det, det förstår du va, det måste du väl begripa, du som sitter där och tittar på mig och gör mig så trånsjuk. Om jag bara visste vem du var, varför vet jag inte vem du är, varför inte, varför vaaarföööör inte springa fram till dig nu på en gång? Ja, på en gång, behovet så stort, av närhet förstår du, det förstår du va, det syns va, ser du inte det, oooh jag behöver närhet och trygghet, närhet och trygghet, trygghet och närhet och klappanden förstås, och smekanden och ooooh varför ska jag tänka på det nu? Nej det här går inte, klarar inte av att vara ståndaktig, allt motstånd snart borta, behöver dig såååå oooh snart bestämt mig valet nästan gjort oåterkalleligt behöööver just dig här och nu, nu nu nu spriiiiiiiinger jag och hurra hurra du sträcker ut armarna mot mig och hurraaa hurraaa du lyfter upp mig och hurraaa hurraaaaaaaaaaaaaaaa!

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (6 röster)
Valptillgivenhet, 3.7 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.