Marlons Löfte

Det var en gång en by ute på landsbygden, där fanns det gott om unga kvinnor som sökte en man men desto färre män att gifta sig med.

Männen fick därför välja fritt bland alla kvinnor men en ung stilig man vars namn var Marlon kunde inte välja bland alla dessa kvinnor och bestämde sig därför att han skulle gifta sig med dem allihop.

Männen i byn blev rasande. Om han skulle gifta sig med dem alla fanns det ju inga kvinnor kvar till resten av männen på tur. Så byns äldste man bestämde att Marlon kunde gifta sig med dem alla om han kunde berätta vad det var kvinnor mest av allt åtrår. Alla männen ville bevisa att de redan visste så de berättade för byns äldste att det var kärlek, romantik och smycken som kvinnor mest av allt åtrår. Men Marlon visste bättre än så.

Han sa att det var makt och jämställdhet de önskade sig och det var bättre än något smycke eller klädesplagg. Kvinnorna i byn erkände och höll med Marlon om att makt var det som de suktade efter mest. Och som lovat fick Marlon gifta sig med varenda kvinna i byn som inte redan var gift.

Men efter ett tag så började Marlons kvinnor bli svartsjuka och började slåss om hans uppmärksamhet. Marlon som var en listig, ung man sa till var och en av sina fruar att han bara älskade henne och att hon inte fick säga det till någon. Hans kvinnor log och sa att de lovade att hålla det hemligt. Och när han sagt det till varenda en av dem så uppstod en tystnad mellan dem och Marlon kunde återgå till sitt arbete. Och till att tillfredsställa alla sina kvinnor en och en.

Men sanningen var den att Marlon inte älskade någon utav dem och visste att ingen kvinna var tillräckligt ljuv nog för honom. Och genom att tro att han aldrig skulle bli rubbad av kärlekens sötma eller att ingen var tillräckligt god nog för honom så hindrade han sig själv från att finna sin käresta.

Men snart uppstod ännu ett problem, en av kvinnorna blev med barn och Marlons uppgift var att ta hand om endast henne. De andra kvinnorna blev galna av svartsjuka och hat när de såg hur lycklig han var över nyheten om att han skulle få ett barn. Så de mördade den gravida kvinnan i hennes sömn. Marlon som så gärna ville ha ett barn, en son som han kunde lära allt han kunde, blev rasande och sa att han inte ville ha någon utav sina fruar längre. Han sa att de var ondskefulla och bara åsynen av dem fick han att må illa, på grund av vad de gjort mot kvinnas som kanske bar hans älskade son. Kvinnorna bad och tiggde om förlåtelse men Marlon var ursinnig och vägrade att ta dem tillbaka.

Marlon sörjde sitt ofödda barn och höll sig instängd i sitt hus. Hans kvinnor gifte sig med de män som fanns kvar i byn, en del blev nunnor och vissa av dem svor på att aldrig älska någon igen. Marlon som nu var ensam och ledsen hade inget annat val än att svära på att han aldrig skulle älska någon för hur kunde det som kvinnorna kände för honom kallas kärlek då de var villiga att mörda en av sina egna? Men lite visste Marlon om kärlekens behov och brister. Och så fick det bli, Marlon skulle aldrig uppleva kärlek eller kunna besvara den. För nu var han fast under sitt löfte, ett löfte som inte kunde brytas, och det präglade hans liv. Om man tror på magi eller inte spelar ingen roll, Marlon var fången för alltid i det ensammas träsk.

Åren gick men så en dag kom en ung flicka till byn och knackade på Marlons dörr och när han öppnade så chockades han av hennes skönhet, då hon var den vackraste han sett. Men för resten av byn var hon som vilken annan flicka som helst. Hon var ingen skönhet men ful var hon inte, men i Marlons ögon så var hon den ljuvligaste han någonsin sett. Han bjöd in henne och hon värmde sig vid brasan och stannade hos honom för tre hela dagar och nätter. Marlon kände hur hans hjärta tinade upp och han kunde tydligt känna hur det bad och längtade efter att få älska. Men Marlon kunde inte älska, något som han för länge sedan avvisat och inte trott på. Han vred sig i smärta varenda gång han såg på henne, då smärta ersatte den kärleken som han inte kunde tillåtas känna. Och han visste att han aldrig skulle kunna bli hennes då han inte kunde besvara hennes kärlek.

Sen kom den dagen då hon skulle ge sig av och hon såg på Marlon med ett bedjande uttryck som om det enda hon väntade på var ett ord, en mening från honom som sa åt henne att stanna. Men Marlon som var fången under sitt löfte stod tyst i dörröppningen då han vinkade henne farväl.

Marlon visste att han varit dåraktig som i sina unga dagar aldrig trott på kärlek och som aldrig trott att han skulle finna den och därför avvisat den. Han förstod nu vad kärleken kunde göra med en och hur den kunde orsaka smärta då du inte gjort dig illa. För inte kunde Marlon veta att kärleken kan komma när som helst och när du som minst anar det
knacka på din dörr.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.