I morgonsolens ljus du sover

Fåglarna kvittrar utanför sovrumsfönstret spelandes sina glada sånger i den tidiga morgonsolens sken. Morgonsolen som finner vägen genom rutorna, som lyser in i sovrummet spelandes över våran säng, glatt spelandes över dig. Morgonsolens varma ljus som lyser på ditt fridfullt sovande ansikte, och jag undrar om du känner värmen i dina drömmar, och jag undrar vad du då drömmer för något. Drömmer du om mig? Jag hoppas det, för du ler lite i morgonsolen som lyser på ditt ansikte, på din nakna kropp, på dina nakna bröst. En plötslig och stark lust får mig att vilja röra dessa mjuka, lena kullar, får mig att vilja smeka dom och känna dom i mina händer, känna dina uppretade bröstvårtor i mina handflator. Men jag rör dig inte, för jag vill inte störa din fridfulla sömn i morgonsolens ljus. Jag vill inte störa dina drömmar som förhoppningsvis handlar om mig. Ditt leende försvinner och istället börjar du truta med munnen, som ett litet barn som tycker sig orättvist behandlat, eller som om du ville ha en kyss. Jag hoppas att du inte tycker dig orättvist behandlad, utan istället drömmer om att du kysser mig. Och jag skulle vilja luta mig fram och kyssa dina mjuka läppar, kyssa dig vaken, men då slutar du att drömma, och då kanske du slutar att drömma om mig. Solen lyser på ditt korpsvarta hår, blänker och leker i det, åker berg och dalbana i dina mjuka lockar som letar sig nedför ditt fridfulla ansikte, nedför din vackra hals och solen tar ett dopp i pölen av solljus i din halsgrop. Du slutar att truta med munnen och börjar att le igen, och jag hoppas att du fick din kyss, jag hoppas att jag kysste dig i dina drömmar. Ett litet skratt skuttar fram ur din mun, ett litet fnittrande skratt och plötsligt är du tonåringen jag mötte för första gången, den unga flickan som skrattade fnittrande åt mina löjliga, förälskade skämt.

Så upp över öronen jag föll pladask för dig den vårdagen, i parken i solen som lekte i dina svarta lockar, som tindrade i dina mörka ögon. Så upp över öronen mitt hjärta gick i taket då jag stod där framför dig, så upp över öronen nervös jag blev, så upp över öronen tur att jag inte bara svimmade. Jag förstår i denna dag ännu inte hur jag lyckades få dig, vad du kunde se hos mig som gjorde att ditt hjärta valde just mig. Jag förstår i denna dag ännu inte hur jag kunde ha en sådan oförskämd tur att inte bara låta bli att svimma, utan också lyckas prestera några vettiga ord, några löjliga förälskade skämt. Hur osannolikt det än verkar för mig, så kanske du också upp över öronen föll pladask för mig, i parken i solen den vårdagen. ”Gjorde du det?” viskar jag till dig där du ligger och drömmer i denna dags varma vårsol. ”Gjorde du det?” Dina mungipor dras upp en liten smula till, och ännu ett fnittrande skratt skuttar ut ur din mun, och jag väljer att tolka det som ett ja. Jag väljer att tolka det som ”Ja, visst gjorde jag det din dummer”, för det får mig att känna mig så lycklig, så varm, varmare än denna dags vårsol som leker i ditt hår, som värmer ditt ansikte, som belyser dina mjuka lena bröst. Dina ögonfransar rör sig lite, som försiktigt fladdrande fjärilsvingar, och en liten rynka uppstår mellan dina ögon och din mun börjar att pluta igen. Denna gången vill du inte ha en kyss, så mycket förstår jag av dina ansiktsuttryck där du ligger och drömmer. Denna gången är du det lilla barnet som inte är nöjd med något, och jag undrar om det kan vara något jag gjort? Det får mig att tänka på den första gången vi hade sex. Jag var ung och jag var lika mycket oskuld som du. Och jag var oerhört kåt, så kåt att jag trodde jag skulle explodera. Jag minns hur mina fingrar fumlade med knapparna i din blus, hur den gled isär och blottade dina bröst för första gången.

Jag minns hur dom kändes, så mjuka, så lena, så mycket en ung mans drömmar. Jag minns hur jag knäppte upp dina byxor, hur dom gled ned, hur dina trosor gled ned, hur vi lade oss i sängen. Jag minns dina beslöjade ögon, hur blanka dom varit, hur dom försiktigt tittat in i mina ögon. Och jag förstod efteråt att där funnits lika mycket sexuell lust som hotade att spränga mig i bitar. Jag förstår att du ville precis lika mycket som jag, jag förstår att du ville ha mig, just mig, lika mycket som jag ville ha dig. Och tanken på detta får mig fortfarande att förundras, att förundras över det fantastiska i att något så vackert som du ville ha en sådan oerfaren man som jag, med sina löjliga små förälskade skämt. Jag minns då jag kom in i dig, jag minns att det var det skönaste jag någonsin känt, och jag minns att jag exploderade. Alldeles, alldeles för tidigt. Ooh grämelse! Vilken nesa! Jag känner hur mina egna ögonbryn rynkas vid detta minne, hur dom rynkas som dina just gör, som dina ögonbryn gjorde då, den gången vi hade sex för första gången. Men sedan hade du skrattat, mjukt överseende, förstående, och jag kände att jag kunde börja le, att jag själv började skratta, och i det ögonblicket hade jag förstått, så innerligt och djupt, att det var dig och bara dig jag för all framtid ville ha. Och det stämmer ännu i denna dag, tjugo år senare. Rynkan mellan dina ögonbryn slätas ut, din mun slutar att truta och du börjar att le, och en riktigt djup suck finner vägen ut ur din bröstkorg. Jo, jag var också nöjd med resten av den nattens sex, och en djup suck finner också vägen ut ur mina lungor. Jag tittar på ditt ansikte, dina höga kindben, dina rundade kinder, din smala haka och din lilla mun.

Ditt ansikte som får mig att tänka på katter, att du är min tama katt, spinnande, mild och alltid kelsjuk. Jag tittar på ditt ansikte i solens klara ljus som smeker dess mjuka, lena skinn, och kommer att tänka på slöjan du bar, det tunna vita floret genom vilka dina ögon log så stort och lyckligt mot mig. Jag minns din vita bröllopsklänning, jag minns dess mjuka siden, jag minns då du stod vid mig vid altaret. Jag minns orden vi sa, jag minns lyckan jag kände, jag minns hur solen lös in genom dom stora, målade kyrkfönstren. Jag minns hur jag tog din högra hand i min, hur jag satte ringen på ditt finger, hur jag tyckte att dina fingrar aldrig sett sötare ut. Jag minns hur jag lyfte din slöja, hur du lyckligt log mot mig med tårar i ögonen, hur jag satte mina läppar mot dina. Jag minns hur jag önskade att den dagen skulle vara för alltid. Och det gjorde den, ännu i denna vårsolens tidiga dag är det fortfarande den dagen, här och nu när jag tittar ned på din högra hand, på dina fingrar som fortfarande är lika söta, på ringen som blänker i solens sken och bildar solkatter i taket. En spinnande katt i sängen, lekande gula solkatter i taket. Jag tittar ned på din platta mage och minns första gången jag såg den. Den gången vi gått längs floden och tittat ut på dess glittrande vatten. Tittat på svanarna som simmade i par, på gässen som tjattrade och inte fick nog av dom brödbitar vi kastade till dom. Gåsen som börjat jaga dig när brödet var slut, som jagat dig runt runt mig medan du skrattande bönat och bett att jag skulle schasa bort den. Gåsen som du själv inte hade hjärta till att jaga bort. Den gången höstens färger spelade i trädens löv. Brinnande rött, oranget och gult, som jagande eldar i prasslande löv i fläktande höstvind. Den gången hösten varit så ovanligt varm, den gången du knutit upp din blus och fått mig att kämpa med att inte titta för mycket på din nakna mage.

Att inte gå ned på knä och börja kyssa den, lägga min kind mot den och känna dess lenhet, krama den, borra in ansiktet i den och känna dess mjukhet. Den gången på strandpromenaden vid den glittrande floden, bland träden som brann i höstens alla varma färger. Jag tittar ned på din platta mage i det varma solskenet och minns första gången den började växa. Då den växte och växte tills naveln putade ut, hur underbar du såg ut som havande kvinna. Jag minns hur stolt jag kände mig med dig vid min sida, hur duktig jag tyckte jag varit som gjort dig på smällen, som fått dig gravid, och hur lycklig jag varit då jag visade upp dig för alla som ville se. Tre gånger växte din fortfarande platta mage tills naveln putade ut, och tre gånger gick jag omkring med dig och visade upp dig för alla som ville se. Tre gånger du gjorde mig till den lyckligaste mannen i världen, tre gånger jag hoppas att jag gjorde dig till den lyckligaste kvinnan i världen. Älskade vän, älskade livskamrat, dröm söta tankar om mig i denna dags tidiga morgonsols varma ljus.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
I morgonsolens ljus du sover, 5.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.