En behövande man

Jag blir spralligt upprymd, glad i själen och så lycklig så toppen på mitt huvud riskerar att hoppa av. Jag blir mjukt, sötaktigt varm inombords, som den värsta hemmagjorda kolan direkt ur ugnen. Jag fylls av en bubblande, stickande pirrighet, som om jag vore en colaflaska som någon oförsiktigt skakar omkring, och blir ändå mer rädd för att toppen på mitt huvud ska flyga iväg. Jag fylls av en otålig, förväntansfull längtan, en eld i mig som får mig att känna mig som en bakugn. För varje gång jag ser dig inser jag att jag behöver dig ändå mer än jag gjorde sist, och sist trodde jag att jag behövde dig mer än det var möjligt att behöva någon. Ack så jag bedrog mig! För mig är du beroendeframkallande, dina ögon, ditt leende, din kropps former, ditt skratt, ditt sätt att vara borde komma med en varningstext. T.ex. ”Denna sak är vanebildande och bör användas återhållsamt och efter läkares ordination. Vid överskridet användande kan behov uppstå.” Men inte kunde jag se någon varningstext på dig, och inte sa du något själv heller om hur beroendeframkallande du är, så utan att veta det överskred jag uppenbart någon max dos av dig, för gudarna ska veta att behov uppstod! Och i.o.m. att jag blev en behövande man så upptäckte jag vissa skrämmande beteendeförändingar hos mig själv. T.ex. När jag inte är i din närhet så kan jag tydligen inte göra annat än att tänka på dig, som om du blivit en fixide, tvångstanke eller en besatthet hos mig. Och eftersom det nu blivit så, så finns det inget på denna jord jag hellre vill, än att få vara hos dig då jag inte är hos dig. Denna besatthet tar sig också uttryck i en överdriven fokusering på mitt eget yttre. Aldrig har jag väl använt så mycket duschande, parfymer, deoderanter och fina kläder som nu.

Jag har även noterat andra mer skrämmande beteendeförändringar, och vissa fysiologiska förändringar, som uppstår i din omedelbara närhet. En av dessa fysiologiska förändringar innebär att mitt hjärta slår snabbare, får blod att ansamlas i mitt ansikte, orsakar en stickande sensation i mina händer och får blod att ansamlas på andra områden förutom i mitt ansikte, vilket stundtals försätter mig i pinsamma situationer. Och förmodligen är det väl så, att det är dessa ansamlingar av blod till olika yttre regioner av min kropp, som ger mig blodbrist i hjärnan och orsakar den yrsel jag får i din närhet. Och förmodligen är det väl så, att det är denna blodbrist i hjärnan som orsakar en del psykologiska förändringar, som att jag t.ex. blir en aning förståndshandikappad i din närhet, som gör att jag får uppenbara koncentrationsproblem, som gör att jag förlorar en del av min förmåga att öht kunna tänka klart. Andra psykologiska nedgångar innebär att jag tappar kontakten med verkligheten, dom gör mig desillusionerad och får mig att tappa perspektiv på saker och ting. Som t.ex. att jag numera är fast övertygad om att du är det viktigaste i världen, att miljöförstöring, krig och svält, och t.o.m. min mamma, har underordnad betydelse efter dig. Jag har också insett att mitt eget liv, som förstås var oerhört betydelsefullt för mig, alldeles förlorat värdet om jag inte får vara i din närhet.

Denna mentala nedgång påverkar också mitt sätt att röra mig, vilket tydligt märks på min taffathet och klumpighet i din omedelbara närhet. Och jag ska passa på att få be så mycket om ursäkt för blomman jag rev omkull, för din katt jag klev på svansen, för juicepaketet jag hällde ut över din fina blus, och för ett antal andra saker jag bara kan tillskriva detta beroendetillstånd jag hamnat i. Jag vill också så innerligt få be om ursäkt för min närgångenhet, för mina hungrande ögon, för mina törstande blickar, för mina sucktande flämtande andetag, för alla inställsamma smikrande ord, ja, för alla mina trånande, dräglande handlingar i din närhet. Snälla! Jag menar inget illa med detta beteende, jag menar inte alls att nedvärdera dig, och jag hoppas att jag verkligen inte skrämmer dig, och om jag bara kunde så skulle jag hejda mig. Men min egen värdighet har också gått förlorad i denna märkliga process. Ja, hela jag och hela mitt tidigare liv känns numera förlorat, för någonstans längs vägen, jag har ingen aning om vart, blev jag en beroende man när jag överskred den tillåtna dosen av dig. Och sedan detta nu ändå har hänt, så vill jag klargöra några saker för dig. Du har blivit mitt allt, du är mitt allt, du är allt som betyder något, allt som någonsin betytt något är du. Och som jag sa så har jag tappat förståndet, perspektivet, sans och förnuft och det är väl därför jag skulle vilja försöka mig på att göra dessa omöjliga saker för dig, även om jag så skulle dö på kuppen.

För dig vill jag fånga den tidiga gryningens strålande glans, och ge den till dig mornar då allt känns motigt. För dig vill jag fånga nattens stjärnors gnistrande strålar, och ge dom till dig i stunder då dina ögon är tårfyllda. För dig vill jag fånga fåglarnas sjungande glada kvitter, och ge det till dig vid tillfällen då din röst är sorgsen. För dig vill jag fånga sommarens levande varma vind, och ge den till dig då du är frusen. För dig vill jag fånga högsommarens alla blommors dofter, och ge dom till dig då livet känns utan mening. För dig vill jag fånga regnbågens alla skimrande färger, och ge dom till dig när allt känns trist och grått. För dig vill jag fånga skrattets pärlande upprymdhet, och ge det till dig då dina läppar är ledsna. För dig vill jag fånga solens skinande klara ljus, och ge det till dig i nattens mörker. Och om det är sant att det verkligen är omöjligt att fånga alla dessa saker jag nämnde ovan, så kan jag bara hoppas på att det duger att jag fångar mig själv och all min kärlek och tillgivenhet jag har för dig, och ger det till dig närhelst du finner utrymme i ditt hjärta för en behövande beroende man som mig.

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (2 röster)
En behövande man, 1.0 out of 5 based on 2 ratings

1 kommentar

  1. Stockholmstjej Skriver:

    Shit. Jag dejtar den här mannen. Man skulle kunna tro att man gillar uppmärksamheten men… jag ryser i hela kroppen. Och ikväll har jag planerat att avsluta historien. Innan jag kvävs.

    Väl fångat av författaren, bra gjort! :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.