Albumet

Han slänger upp väskan på ryggen. Den var full av saker och höll nästan på att spricka.
- Jag går ut, ropar han högt så stugan nästan skakar.
- Bli inte borta för länge bara!, svarar hans mamma där hon står i köket med överfulla kastruller framför sig. Han går ut till den rostiga cykeln. Solen håller precis på att gå ner under den ljusgröna och täta lövskogen.
Plötsligt, då han håller på att låsa upp cykeln hör han löv som prasslar. Han släpper allt och rör huvudet med snabba ryck samtidigt som han känner hur han börjar skaka häftigt. Nej, inte nu! Inte framför stugan så hans mamma kan se det!
Han sluter ögonen och kämpar för att sluta skaka. Katten kommer fram från buskarna och smeker sig mot hans ben. Efter några djupa andetag styr han cykeln ut på det ojämna grusvägen.
Han trampar förbi lekplatsen där han brukade leka med Viktor. Varför kunder det inte vara som förr? Då var det han som styrde hur fort gungan skulle åka. Men nu bestämde någon annan. Inte längre han!
In på den lilla stigen som ledde till gläntan. Det var där som de skulle ses. Han, och den där mannen.
Hur kunde han vara säker på att det inte var flickan på bilden som han hade chattat med?
Säker var han inte direkt. Men språket sa mycket. Det kunde omöjligt vara en sextonårig flicka. En flicka, som använde ord som: “vännen”, “ett ögonblick” och sa meningar som “jag är mätt och belåten”. Det var en man han skulle träffa. Säkerligen! En pedofil som ville illa.
Han vänder upp och ner på ryggsäcken så att innehållet hamnar på det saftigt gröna gräset. Kläder, likadana som han var klädd i nu, en filt svart som natten och så en sax. Han beundrar den lilla väskan som lyckats svälja alla dessa tyger och verktyg.
Han placerar filten i mitten av gläntan och hinner precis gömma undan kläderna och ryggsäcken då han hör någon komma gående på stigen. Fort slänger han saxen under filten.
- Vem där?, frågan han med så söt röst han klarar av.
- Det är jag… Terese, svarar en röst och fram ur buskarna kliver en flicka. Söt som socker, hår som guld och former som skulle kunna få alla tonårskillar att börja dregla, precis som hon såg ut på hennes internetbild.
Han sitter kvar på filten och hon sätter sig bredvid honom. De småpratar, hon med känsla och inlevelse, han stel som en mur med ett iskallt leende.
- Men…, säger hon plötsligt och känner med handen på saxen. Vad är det här?
En ilning vilar över hela hans kropp. Han skakar extremt och känner hur det drar i nacken. Som om skinnet inte skulle räcka till, som om det skulle spricka. Som om blodet skulle pumpa ur hans hals.

Hon betraktar honom, chockad och skrämd.
Ögonen bränner och svider. Han skriker trots att det skett så många gånger förut. Hans pupiller blir röd och en ensam droppe blod rinner ner på hans kind. Flickan återfår vettet och börjar skrika. Han slänger sig ovanpå henne så att ljudet kvävs.
Om någon såg honom skulle de skåda något helt unikt. En pojke, smal, spinkig och med ett ansikte fullt av akne har förvandlats till något… unikt och skrämmande. Den så vanliga slappa hållningen är stel. Det som brukar vara len och mjuk hud är nu hård och sträv. De isblåa ögonen har förvandlats till röda och blodsprängda. Kinderna är fyllda av torkade blodtårar. Han är bestämd då han knäcker hennes nacke. Hon är inget speciellt. Enbart ett omger som inte ska behöva lida mer. Hennes livlösa kropp är klämd under honom och huvudet ligger i en onaturlig vinkel. Hans styrka är extrem, kanske beror det på adrenalinet som pumpar förfulat under hans stenlika skal. Med ett ryck förlorar flickan en arm. Det är inte blodet han vill ha. Han är inte som en sagofigur, som en vampyr. Han var ett djur, kött var den smak han ville känna. Och så sänker han sin hunger. Köttet så gott som smälter i hans mun. Ljuvligt. Resterna packar han ihop i filten. Huden blir slapp och han börjar sakta få tillbaka sin vanliga kropp. Samvetet hinner ikapp honom och han kämpar för att putta det bakom sig. En oskyldig flicka. Vad skulle han göra…?
Snabbt flyger kläderna av och så på med dom nya, blodfria. De gamla trycker han ner i ryggsäcken.
Han ska precis cykla iväg då han kommer på det sista. Med ett snabbt klipp förlorar det kroppslösa huvudet en lock från det guldfärgade håret.
Solen var borta. Det var sent. Hans mamma skulle bli arg. Men det kunde vara värre. Hon kunde hitta albumet med alla hårtussar.

VN:F [1.9.11_1134]
2.5/5 (4 röster)
Albumet, 2.5 out of 5 based on 4 ratings

2 kommentarer

  1. -' Skriver:

    vilken vändning!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. Hanna Skriver:

    Vilken rysare. Synd att han inte träffade en pedofil istället.
    Finns det en uppföljare? Får flickan hämnd?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.