Historien som slutade i SMS-terror

Den här historien börjar redan för över trettio år sedan. Lotta och Hubert var ett par på den tiden, inget egentligt val Lotta hade gjort om hon nu tänker tillbaka. Man kan väl säga som så att alla i deras vänskapskrets hade funnit sina partner och de två var det sista alternativet, alltså blev de ett par. Någon riktig kärlek från Lottas sida var det väl aldrig att tala om men dom trivdes tillsammans, hennes stora tonårskärlek hade valt en annan av olika orsaker, ändå hade de två ett starkt band till varann, dom skulle säkert haft detta band än idag om inte de hade flyttat åt olika håll och bildat familj.
På den tiden bodde Lotta i Stockholm, hon åkte endast ut till sin mormor och morfars landställe på helgerna eller skollov, där ute bodde även Hubert och hans och hennes gemensamma vänner. Efter ett tag förlovade sig Lotta och Hubert och hade en fest i Hubert systers stuga tillsammans med de närmaste vännerna. Som ni kanske förstår så höll inte detta förhållande speciellt länge, det var dömt redan från början, men det blev många vändor innan de i alla fall i slutet av 70-talet blev tillsammans igen. De flyttade ihop och efter ett tag blev Lotta gravid, hon födde sedan sonen Kalle, vilket i och för sig var ett under, detta enligt Huberts mor och far som trodde att han aldrig skulle kunna bli pappa, han hade nämligen haft svår påssjuka som barn. Lotta och Huberts förhållande höll nu i sig till sonen Kalle var åtta månader. Då träffade Lotta, Pelle. Ni ska också veta att Lotta och Pelle fortfarande lever lyckliga tillsammans.
Det blev förstås ett väldigt rabalder i början när Lotta flyttade från Hubert, vilket kanske var förståligt, de hade nämligen planerat att gifta sig. Prästen var beställd likaså var festlokalen bokad, ja t om alla inbjudningar var utskickad. Lotta flyttade i alla fall tillfälligt hem till sina föräldrar men hon fick snart en lägenhet som hon och sonen Kalle flyttade till.
Tiden gick och efter ett tag, kommer inte ihåg exakt när, så träffade Hubert denna kvinna som denna historia egentligen handlar om, Märta! De flyttar ihop, och relationen mellan Kalle och Hubert förändras, nu hämtar inte Hubert Kalle så ofta som man tycker en pappa ska göra. Oftast när han hämtar Kalle åker de inte hem till Märta utan de åker hem till farmor och farfar. Farfar var naturligtvis glad för detta för Kalle var hans ögonsten och förblev det till den dag han gick bort. Farfar ringde också ofta till Lotta, vilket nog varken farmor eller Hubert visste något om, farfar och Lottas förhållande hade alltid varit som far och dotter, då han inte hade så starka känslor för sin egen dotter, han sa en gång till henne (han menade då sin dotter) måste man få ett inbjudningskort till dej för att över huvudtaget kunna besöka dej? han tyckte att hon blivit så förnäm. Ni ska också veta att farfar aldrig accepterat Märta, i hans ögon betydde hon ingenting, detta var vad han sa i förtroende till Lotta.
När Kalle var sju-åtta år födde Märta sonen Allan, då förändrades allt radikalt. Tidigare hade det ju faktiskt hänt att Märta varit med när Hubert träffat sin son i alla fall lite då och då och Kalle hade då tyckt att det var en ganska snäll tant. Nu när sonen Allan hade kom in i bilden, då ändrade man stil direkt. Det hände titt som tätt att hon luggade Kalle för ingenting, så pass att han började gråta, hon hade blivit riktigt elak. Kanske hade hennes elakhet att göra med hennes egen barndom, vilken jag också kommer att berätta lite om.
Även om nu detta var fallet med hennes elakhet så beter man sig inte so m en häxa mot ett litet barn. Vad som har berättats så var tydligen var hennes mamma väldigt elak mot henne, ända fram till sin död faktiskt, detta är något som sonen har berättat. Man kan tycka ju vad man vill om detta, speciellt när man vet hur hon är idag, men som man säger ”Inte ens en mor kan älska ett sådant barn”.
Märta och Hubert bor i en villa idag som var hennes fars, hon ärvde detta, HON, inte hon och Hubert tillsammans. Ni vet väl förstås vad som annars kan hända om exempelvis Hubert skulle gå bort först, herregud då skulle ju Kalle kunna kräva sitt farsarv och det skulle ju Märta aldrig stå ut med.
Huset och allt annat som kanske finns är ju enbart till för henne och ”hennes” son, ja ja är man girig så är man, precis som om pengar är allt. Lycka borde ju komma i första hand, men vad vet hon om det???
Kalle har aldrig kallat Pelle för pappa ska ni veta, men dom har alltid älskat varann som far och son, antagligen har det att göra med att Pelle aldrig satt hans och Lottas barn före Kalle utan alltid behandlat dom lika. Ni ska också veta att Pelle och Kalle aldrig har bråkat med varann inte ens höjt rösten, vilket är väldigt ovanligt enligt dom som har kunskap inom detta område.
Kalle har även två syskon på mamma Lottas sida, dom är faktiskt födda före Allan. Kalle står sina syskon på mammas sida väldigt nära, och har alltid gjort det, han började inte kalla Allan för sin bror förrän helt nyligen, han har fortfarande inte någon bra kontakt med honom. Han har, och har aldrig haft något gemensamt med honom och kommer nog aldrig att riktigt få det heller. Sina andra syskon träffar han ganska ofta, kanske ännu mer nu när han själv blivit far. Då vill ju faster och farbror träffa sitt brorsbarn så ofta de bara kan.
Kalle träffade sin flickvän för cirka tio år sedan genom en gemensam arbetskamrat. Hon passade genast in i Lottas familj som handen i handsken. Ändå ska ni veta att Lotta och Sofia som Kalles flickvän heter många gånger har haft väldigt olika åsikter om saker, men de har alltid rätt ut det som vuxna människor gör, eller i alla fall bör göra.
Märta och Hubert har aldrig träffat någon ur Sofias släkt, och Hubert har heller inte haft någon kontakt med Lottas familj under Kalles uppväxt, bara Kalles mormor, då det var till henne han åkte för att hämta Kalle till deras få träffar. Hubert och Märta träffade Sofias familj för första gången då Sofia och Kalle skulle gifta sig, men naturligtvis hade de träffat Sofia tidigare.
Lotta och Pelle flyttade utomlands för ett par år sedan, ungefär två år före Kalle och Sofias bröllop. Naturligtvis åkte Lotta hem till Sverige för att delta i festligheterna. Sofias mamma och pappa skulle stå för maten och Lotta hade beställt en limousin som först skulle hämta brud och tärnor hos frissan och därefter köra brudpar, tärnor och bestmän till festlokalen. Lokalen de hyrt låg en bit ut på landsbyggden väldigt fint, den hade Lotta och Sofias mamma och pappa ordnat.
Nu var det i alla fall dags för bröllop, alla träffades vid kyrkan, man hälsade och presenterade sig för varann, ja det var ju endast Hubert, Märta och Huberts bror med fru som behövde presentera sig, ingen visste ju vem dom var alla andra kände ju varann sen länge. Bröllopet var väldigt fint, precis så man vill att det ska vara. Tärnor var Sofias syster, bästa vän och Kalles syster, som bestmän var brodern till Kalle på mammas sida och hans bästa vän. Han skulle ha haft brodern Allan där också men han var sjuk.
Några dagar efter bröllopet ringde Lottas telefon, det var Märta hon tyckte de borde träffas, ni ska nu veta att de inte setts eller pratats vid på över tjugofem år och endast sagt några ord till varann på bröllopet. Lotta gick med på detta och några dagar senare efter upprepade sms om sjukdom (återkommer om detta lite längre fram) träffades de över en kopp kaffe inne i stan, de bytte också telefon nummer och adresser. Lotta tyckte detta var lite underligt då Märta och Hubert aldrig tidigare velat ha någon kontakt och absolut inte velat ge ut telefon nummer eller adress, men hon lät saken bero hon skulle ju ändå snart återvända hem.
Det gick några veckor, kanske var det månader kommer inte ihåg, men en dag ringde i alla fall telefonen hemma hos Lotta, det var Märta! Sms hade Lotta naturligtvis fått tidigare. Märta började först att småprata lite, sen frågade hon om Lotta och Pelle skulle ha något emot om Allan skulle komma och hälsa på. Nej det kunde ju vara trevligt sa Lotta, visst Lotta tyckte samtidigt att det var en konstig fråga då varken hon eller Pelle någonsin träffat Allan, han hade ju varit sjuk på bröllopet vilket jag ju berättade förut. Han hade ju även varit sjuk på Kalles svensexa.
Han hade tydligen skadat några kotor i ryggen för ett par år sedan. (Idag borde det inte vara något problem då det finns väldigt duktiga läkare både i och utanför Sverige när det gäller sådana skador, om man nu verkligen vill ha hjälp!) De bestämde i alla fall att Märta skulle kolla resor och så vidare.

Ni förstår väl nästan själva nu att telefon började gå varm, Märta ringde säkert tre till fyra gånger i veckan, tidigare hade hon kanske ringt en till två gånger i månaden. Nu hade hon fått för sig att hon tyckte det vore en bra ide om Kalle också skulle åka med och hälsa på Lotta, vilket Lotta naturligtvis inte hade något emot. Det var inte bara om denna resa hon ringde, nej då hon hade en hel del att berätta om Huberts syskon och mamma också.

Huberts mamma hade sedan en längre tid bott på ett ålderdomshem, men på senhösten somnade hon in för gott. Huberts syskon tog hand om det mesta det hade dom även gjort när Kalles farmor flyttat till hemmet och huset skulle säljas. I samband med detta eller om det var tidigare hade syskonen anklagat Märta för att ha ”busringt” både tidigt och sent, ingenting hade sagts i telefonen men dom var övertygade om att det var hon (samtalen hade ringts från dolt nummer). ”Konstigt” tyckte då Märta varför skull jag göra något sådant. Lotta tyckte också att det verkade vara en konstig anklagelse, fast nu i efterhand förstår hon att något sådant var fullt möjligt när det gäller Märta.

Kalle och Sofia hade också börjat få liknande samtal, och fick byta telefon nummer ett par gånger, men nu när man vet så hade ju inte detta behövts eftersom Kalle alltid gav det nya numret till sin far och då hade ju Märta tillgång till det igen. Detta hände inte över en natt, det var först senare som Kalle och Sofia lade ihop ett och ett, och förstod att detta hade med Märta att göra.

Nu var det då dags att begrava farmor, ingen på begravningen hälsade på Hubert, Märta eller Allan, ingen ville längre ha med dom att göra, fast Märta vände det naturligtvis till att det var Hubert som brytit med sina syskon. Till detta hör att Huberts bror vid ett eller ett par tillfällen ringt till Kalle och man kan säga varnat honom för Märta.

Ja, ja men tiden gick och resan som Märta planerade för Kalle och Allan skulle ske i februari. Julen närmade sig men Kalle hade inte fått klart besked från sitt arbete om ledighet ännu, flera orsaker hade med detta att göra, något han absolut inte ville diskutera med Märta eller Hubert om, inte heller hade han sagt något till Lotta, fast det hade Sofia pratat med Lotta om i förtroende (något som inte behövs beröras här) . Till saken hör också att Sofia var gravid vid detta tillfälle, Lotta var jätteglad för deras skull, de hade haft lite jobbiga missfall tidigare.

Märta beställde i alla fall resan och betalade även för den före jul, Kalle hade fortfarande inte fått klart besked från sitt arbete. Fast enligt Märta har man alltid rätt att ta ut semester när man vill enligt lag, ingen har rätt att neka till detta. Vad vet hon om detta kan man undra, hon har själv inte arbetat på många år. Sjukpensionär heter det fast man undrar om inte läkarna tröttnade på hennes påhittade och kanske eventuellt verkliga sjukdomar, så de pensionerade henne. Hon går på starka mediciner (allergier kallas det) enligt sonen Allan och hon får även väldigt ofta cortisontabletter för ett ont knä, där man kan ta en cortisonspruta som hjälper fortare och knät ska tydligen även gå att operera, men det heter att hon är rädd. Inte tillräckligt skulle jag vilja tillägga när man kan knapra piller, vilket är farligare, men alla knaprare blir ju vana och vill ha mer.

Jul och nyår gick och snart var man inne i januari och Sofias födelsedag närmade sig, Märta och Hubert hade sagt att man inte kunde komma, fast sanningen var de ville inte. De bjöd i stället Sofia och Kalle på restaurang inne i stan. Mycket trevlig middag och god mat enligt Kalle och Sofia. Märta ringde naturligtvis Lotta redan dagen efter, ”du skulle ha hört vad den lilla snärtan sa igår, komma ner till er igen nej usch dit kan man inte åka, finns ju ingen god mat och ingenting att göra”. Lotta lyssnade men sa inte mycket fast i det läget ska ni veta att hon nästan började tro på Märta. Märta fortsatte vidare att Sofia kommer säkert att stoppa Kalle från att åka, hon kommer att skylla på sin graviditet och hon ska ju gå på nån kontroll snart och även om det inte är nåt fel så kommer hon absolut att säga till Kalle att det är det, och då kommer han ju inte att åka. På det här viset fortsatte det dag efter dag, var det inte samtal så var det sms.

Eftersom Lotta nästan börjat tro på Märta ringde hon en dag upp Sofia för att få höra om sanningen var någon annan. Det visade sig att Sofia absolut inte sagt något sådant och hon sa också att Lotta borde veta att hon ALDRIG skulle stoppa Kalle att åka, klart han ska åka till sin mamma. Nu började Lotta förstå att allt bara var dravel från Märtas sida, men hon höll god min vid kommande samtal. Kalle blev däremot rasande en dag när Sofia hade fått ett mail från Märta, han skickade då ett sms till henne där han bad henne att låta hans fru vara i fred. Naturligtvis hade Märta visat detta för Hubert som ringde upp Kalle, han sa att sånna där sms får man inte skriva det kan tolkas som hot.
Ni ska då veta att Hubert är polis, vilket han definitivt aldrig borde ha blivit, vi kan väl säga som så, han borde ha blivit kock eller något liknande som han var i lumpen. Där klarade han nämligen inte provet till telegrafist utan blev som sagt kock i flottan. Hur han sedan har kommit så långt som till nån slags chef inom polisen är en gåta.

Februari kom och Kalle hade fått semester så han och Allan åkte iväg. Det hette ju att de skulle ha semester men ni ska inte tro att Allan blev lämnad i fred, nej då Märta ringde varje dag. Fast både Lotta och Pelle hade det jättetrevligt med de två grabbarna. Märta ringde senare efter denna semester då grabbarna kommit hem och undrade om Allan fick komma ner igen kanske två veckor denna gång, han hade tyckt om resan så mycket. Lotta sa att naturligtvis går det bra, absolut inga problem, meddela bara när han kommer. Ni kanske tror nu att Märta slutat att prata om Sofia, men nej då, det har varit än det ena än det andra, som exempelvis, hur ska Kalle orka, barn ska inte ha barn, då syftade hon naturligtvis på Sofia, och det kunde hålla på i det oändliga, men Lotta hade slutat att lyssna på henne.

Lotta hade själv börjat planera en resa hem till Sverige hon tänkte absolut inte gå miste om födelsen av sitt första barnbarn.Till sina barn hade hon sagt att Pelle och hon skulle ut och bila i någon månad, det var endast Lottas och Pellers son och Sofia som visste vad hon planerade. Lotta ville verkligen överraska alla med sitt uppdykande.

I maj kom Allan, ner till Lotta och Pelle och stannade i två veckor, nu var det ju varmare än vad det varit när Kalle varit med, så det blev lite bad och de hittade på allt möjligt, fast Allan trivdes bäst när de bara satt hemma, kul semester kan man tycka. Allt som solkade tillvaron var väl alla dagliga samtal från Märta. En dag blev Allan lite sur och sa ”Nej nu får hon ta och klippa navelsträngen, jag bor visserligen hemma men jag är ändå myndig” (han är tjugotre år fyllda). Han berättade många saker som han inte visste om han fick göra eller skulle göra, om dessa förtroenden vet nog Märta inte om än idag. Bland annat berättade han om sin barndom och saker som hänt, och även att han och hans pappa Hubert misstänker att Märta har ”kol” hon röker väldigt mycket och har alltid gjort, rökte tydligen även mycket när hon var gravid, konstigt att Allan inte hade andningsbesvär vid födseln eller andra skador. Nog om detta, veckorna gick och det var dags för Allan att åka hem.

Lotta blev hämtad på flygplatsen en vecka senare av hennes och Pelles son, därifrån åkte de direkt hem till Kalle som såg ut som en fågelholk när han öppnade dörren, men blev jätteglad. Ett par dagar senare var det var meningen att Sofia och Kalle skulle åka nedåt i landet till ett känt shopping ställe, men då satte värkarna in. Förlossningen drog ut lite på tiden när värkarna hade börjat, barnet var egentligen inte beräknat att komma förrän om två veckor, men hon ville ut, dottern föddes samma dag som pappa Kalle hade födelsedag. Lotta stannade i Sverige några veckor och tillbringade då mycket tid med sitt barnbarn, Sofia och Kalle vilket var en helt underbar tid för Lotta.

En dag blev Lotta, Kalle, Sofia och barnbarnet bjudna hem till Märta och Hubert. Om man nu ska kalla det hembjudna, dom fick en rundtur i trädgården. Allan låg som vanligt ”sjuk”. Efter trädgårdsrundturen blev det en tur till kyrkogården där farmor och farfar ligger och därifrån till Arlanda och titta på flyg och fika med det Märta tagit med sig. Ni undrar säkert varför , jo det har något med en hunden de skaffat, den är tydligen ”tokig” men ni ska också veta att i detta hus finns fyra eller fem hundar och lika många katter. Det rolig i det hela är att förr då Lotta och Hubert var ett par då var han otroligt rädd för hundar.

Detta att de inte fick komma in i huset var något som Kalle och Sofia märkt redan under midsommar när de var hembjudna till Hubert och Märta då de endast fick sitta i trädgården. Kalle hade erbjudit sig att hjälpa till att duka fram, men nej tack det behövdes inte. Denna midsommar var det även en annan dam som var ditbjuden en som Märta har anammat som sin mamma, hon har tydligen inga barn, vad kan Märta vara ute efter tro…? ett arv kanske, eller?

Nu blev det dags för Lotta att åka hem till Pelle, hon fick skjuts av Allan till flygplatsen, ja Märta var naturligtvis också med även om hon påstod att hon var sjuk. Varför går man ut då , speciellt i regnväder? Märta ringde till och från under hösten, hon hade alltid någon kommentar angående Sofia, det kunde var allt möjligt men det var aldrig någonting positivt. I oktober var det dop för lillen, tyvärr var Lotta inte med, hon ville väldigt gärna men nu blev det inte så. Om hon skulle ha åkt, så hade det nog blivit ganska tråkigt för henne i långa loppet, alla jobbar ju i veckorna, Kalle var visserligen pappaledig men att ha mamma där jämt, nej då skulle han säkert tröttna, mamma är bra men nån måtta får det vara. Alltså blev det inget dop för hennes del. Rapport från dopet kom ändå, inte bara från Sofia och Kalle, Märta måste ju också ringa och rapportera.

Denna rapport var förstås en helt annan en den från Kalle och Sofia, undrar ni vad? Vänta ni ska få höra. Allt hade varit så fantastisk och fint, och Lotta och Pelles dotter var ju sååååå underbar, (vad hon nu hade med saken att göra hon var ju gäst där som alla andra, visst Lotta vet att hon är en underbar tjej men ändå). Märta fortsatte att mala på. Till skillnad mot en annan, vem? jo, naturligtvis Sofia, hennes pappa hade fått be henne minst två gånger att gå och sätta sig bredvid Märta och Hubert, men det ville hon inte. Till slut var hon i alla fall tvungen att komma fram och hon slängde sig ner på en stol, Märta frågade då, Är det jobbigt? Nej jag är bara så trött blev svaret. Du förstår väl Lotta hon ville absolut inte komma fram till oss.

Lotta blev förbannad inte på Sofia utan på Märta, när skulle detta eviga skitsnack sluta, men hon höll även denna gång god min men ringde senare upp Sofia. Till saken hör också att Märta inte har en aning om hur nära Sofia och Lotta står varandra, de pratar om i princip allt. Som Lotta nu hade trott låg det ingen sanning i Märtas historia, Sofias pappa hade inte ens nämnt någonting sådant, alltså flera lögner.

Sofia pluggar till fritidsledare och har inte slutat med studierna efter att hon fick dottern utan, Kalle och hon hjälps åt med barnledigheten. När det är dags för tentor så brukar Lotta hjälpa Sofia att rätta dom, tidigare var det hennes syster som hjälpte henne men hon har det lite jobbigt i sitt liv just nu så Sofia frågade Lotta i stället. När man pluggar idag är det ofta s.k hemmatentor och man får ta hjälp med denna hur man vill. Lotta hade väl vid något tillfälle sagt till Märta att hon skulle hjälpa Sofia, kommentaren väntade inte på sig, ja har man stavningssvårigheter så har man ju rätt till hjälp enligt skollagen. Lotta kommenterade som vanligt aldrig detta yttrande. Märta hade också vid nåt tillfälle berättat att Hubert ringt till Kalle och då frågat hur det gick för Sofia i skolan, och fått höra att det jättebra, fast hennes sarkastiska kommentar var ”Ja det går ju såååå bra för det lilla livet”.

Efter något av dessa samtal berättade Lotta för Pelle vad Märta sagt (hon har alltid berättat för Pelle precis allt vad Märta sagt på telefon och även läst upp smsen hon fått) , denna gång blev han blev riktigt sur och sa; Ska den där kärringen aldrig låta dom vara i fred, hon har absolut ingenting med dom att göra, även om Hubert naturligtvis har det han är ju Kalles pappa, fast Kalle har ju klarat sig utan både Hubert och Märta förr, så det bästa vore nog att göra det nu också. Hon kan ju inte vara riktigt klok kanske dags att söka hjälp. Till saken hör också att Märta vid ett tidigare tillfälle frågat om hon och Hubert inte kunde komma och hälsa på hos Lotta och Pelle något som Pelle aldrig hade gillat fullt ut, Hubert skulle nog inte vara några problem men efter allt han hört om Märta så gillade han inte den iden.

Nu kom då det sista samtalet som sedan startade sms-terrorn:
Samtalet började med hur illa Märta tyckte om Sofia, Märta och Hubert hade nämligen varit på besök hos Sofia och Kalle en eftermiddag. Märta ringde direkt efter till Lotta och talade om hur Sofia hade varit. Hon ville inte vara med i deras diskussioner och ville heller inte dricka något, då de var kaffedags. Inte törstig kanske??? Hon dricker inte ens kaffe, detta var Lottas tanke. Lottas svar till Märta var: Konstigt så har Sofia aldrig betett sig mot mej. I slutet på samtalet fick hon i alla fall Lotta att lova att inte säga nåt till Kalle om deras samtal, vilket Lotta heller inte gjorde, utan hon vände sig till Sofia för att få höra sanningen, vilket naturligtvis som vanligt var en helt annan.
Sofia tyckte bl a att det varit en otrevlig stämningen vid besöket, inte alls kul. Hon sa även till Lotta att Kalle kan ju träffa Hubert och henne när han vill, men om han åker till dom så vet jag inte om dottern får följa med, dom har ju både hundar och katter och vi tror ju att dottern är allergisk mot katter, vi ska ju göra oss av med våra. Detta hade Sofia även sagt till Kalle när de blivit ensamma och också sagt att nu kommer väl Märta att ha nåt att säga, men om hon inte gillar mej kom då inte hit!
När Kalle fick veta att Märta ringt Lotta och vad hon sagt ringde han upp Hubert för att fråga vad denna Märta egentligen höll på med, Hubert visste ingenting om detta men lovade att gå hem och prata med henne. Vilken han tydligen gjorde för senare på kvällen började smsen komma till Lotta.

Märta: Hej, ska jag referera det du sa om Sofia för ett år sen till Kalle? Vi börjar tycka det vore en tanke.Märta: Vi hade bägge åsikter om Sofia förra året glömt det? Inte vi, jag ringer i morgon. Alltid bra att veta man håller ord och inte går bakom ryggen, ett förtroende är ett förtroende, annars kan det ju bli katastrofala följder fortare än kvickt…Märta: Om du visste vad du ställt till med Lotta: Jasså vad då? Märta: Var det så tvunget. Var det verkligen det? Vet du vad ärlighet betyder? Varför göra mitt liv till ett helvete, en dröm eller?Märta: Varför Lotta varför? Lotta: Vad menar du vaddå varför? Märta: Du är för låg! Märta, Hubert, Allan Lotta: Jaha, var det därför du lämnade ut vår adress hit till skatteverket, vilket vi snabbt fick veta? Märta: Sök hjälp, vi jobbar Lotta: Nej inte du det var länge sen, du utnyttjar staten
Nu slutade smsen för denna dag, 2 dagar senare dök dessa upp
Märta: Ringer skattemyndigheten i morgon har personnumren, tack för tipsen! Glöm inte att dina förtroenden till Allan och mej nu är offentliga… Pinsamt?Lotta: Nej inte alls pinsamt för oss men det kanske blir för dej! Hälsa Hubert och Allan Märta: Dom betackar sig !!! Märta: Ligg väldigt lågt och korsa inte min stig för då tar du konsekvenserna!!!Lotta: Vi står för det vi gör och säger till skillnad mot vissa andraMärta: Men håll dej till sanningen då! Glömt vad du sa till Allan? Han har inte glömt!Lotta: Bra för honom men sämre för dej om jag berättar vad jag vet om dej. Märta: Vidarebefordrat, anmälan? Lotta: Bra stör inte oss mer, vi tänker på Hubert och Allan och dom kan inte ha det lätt Märta: Om du inte jluger om mig så ska jag inte säga sanningen om dej Lotta: Alla som är berörda vet redan, lär dej stava Märta: Stavas otrohet, kanske? Ja, välkänt!!! Lotta: Nej IDIOT, förresten har du varit otrogen? Egentligen inget nytt, Hahaha Märta: Har du alldeles glömt Kalle!?! Fyllkona!!! Lotta: Kalle glömmer man inte, piller knapare eller kallas det något annat? Oops!Märta: Du går för 200- än! Lotta: Och du 1000- eller?
Här slutade smsen för denna kväll, men Lotta var tvungen att skriva ett till dagen efter då hon fått höra att Hubert ringt Kalle för att fråga varför HON (Lotta) skickade en massa sms till Märta, ingenting om hur många Lotta hade tagit emot, det visste han nog ingenting om!!! Som ni antagligen förstår så har Märta bara visat smsen Lotta har skickat för Hubert men hon glömde visst att visa dom hon själv hade skickat.
Det här var det sista smset från Lotta.
Lotta: Nu ska du veta att hela din sms konversation till mej ligger på Fb för allmän beskådan, väntar med spänning på kommentarer. Så går det när man kastar skit på nån ur min familj.
Naturligtvis kom det ytterligare två sms från Märta, det första var en kopia av det sista smset Lotta skickat till henne, det sista löd Märta: Sparat och arkiverat.
Ytterligare ett sms kom, då efter ett par dagar, varför, ja det förstår ingen det var återigen en kopia av smset Lotta skickat som sista sms. Det där hon talat om att hela konversationen låg på Facebook.
Kalle fick ett nytt samtal från Hubert, ”säg åt din mamma att inte trakassera min fru för då blir jag förbannad”. Kalle svarade bara att han inte visste någonting han hade inte lust att gå in i den diskussionen.
Nu tror ni förstås att detta är slutet, ja för tillfället kanske, men jag väntar att det kommer mer, det kan ta en vecka kanske månader men jag är helt övertygad om att sista ordet inte är sagt.
”Skrivet av en som tror på sanningen, den kommer i alla fall ALLTID fram, var så säker”

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (3 röster)
Historien som slutade i SMS-terror, 3.7 out of 5 based on 3 ratings

2 kommentarer

  1. Emma Hellsten Skriver:

    Väldigt bra skrivet, men skulle jag vara Märta hade jag nog sökt hjälp, vilket hon verkligen behöver. Lotta däremot vilken kvinna, stå på dej, du vinner med hästlängder.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Angela Stangel Skriver:

    Hur kan man vara så som människa den där Märta och hennes familj, sådana borde tas om hand och det för lång tid, lås in dom och kasta nyckeln. De andra är det bara att lyckönska, sådana borde det finnas fler av, dom borde få nobelpriset. Mycket bra skrivet, skriv gärna mer så vi får veta vad som händer. Tack för en mycket bra novell.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.