Fina flickor röker inte

Let’s face it, det är dåligt att röka det vet alla, det fick vi veta redan när vi började i mellanstadiet. Man vet liksom inombords att man varken ska pröva eller börja. Fina flickor röker inte, det är så jag ser på rökning och det ska vara mitt försvar om någon frågar om man skulle vilja ha en cigg, det har jag bara bestämt mig för. Min pappa brukar alltid säga att börja röka är en av de mest dumma valet man kan göra i livet som människa och jag kan helt ärligt inget annat än hålla med honom, det är otroligt dumt.

Ordet dumt är inte så bra det häller, något som jag inte är van vid. Jag klassas som en fin flicka, har ljust långt välkammat hår, blåa ögon och är nu 14 år. Jag bor i den lilla tråkiga staden Sigtuna som ligger ca en timma utanför Stockholm. Jag är dagelev på en av sveriges bästa skolor, sshl. Där har jag har flera vänner som jag dessutom kan lita på. Jag är faktiskt rätt nöjd med mitt liv just nu. Men ibland får jag en känsla av att göra just något dumt, något oväntat, något som man aldrig skulle kunna tänka sig att jag skulle kunna göra. Men jag antar att alla får den känslan någon gång, eller jag vet inte? Jag har alltid varit emot rökning och hatat alla som har hållt på med det. Jag är en sån person som snackar med mina kompisar om hur idiotiskt det är att röka och om hur mycket det förstör kroppen och så vidare. För mig är det något som jag helt enkelt avstår från. Nu kanske jag ska börja historian, eller vad säger ni?

Januari 2010 – kväll på Café Mocka

Jag och min syster Sophie som är två år äldre än mig hade bestämt oss för att gå ner på stan till Café Mocka, det gör vi ganska ofta. Vi är liksom stammisar där. Det hade redan blivit mörkt ute och för att gå dit behövde man dra på sig en stor dunjacka och en varm halsduk för att bokstavligen inte frysa ihjäl. Vantarna satte jag på mig för mammas skull, men när vi gick ut genom dörren tog jag genast av dem och la dem i väskan, typiskt mig. När vi hade kommit ner till Caféet la vi av oss jackorna vid sofforna och gick fram till den silvriga disken där man beställde. Fiket var ”it-stället” som alla hängde på. Det hade en fin, ganska mörk och mustig inredning och var det bästa caféet i Sigtuna enligt mig. Sophie beställde en latte och jag beställde en varm choklad. Jag lyfte upp hennes latte och tog en liten klunk. Det smakade ganska beskt och äckligt så jag utbrast: ”Blä”. Båda brast då ut i skratt. När vi satte oss ner snackade vi om allt mellan himmel och jord. Plötsligt kom vi in på ämnet rökning vilket vi snackade om ganska länge. Sophie berättade om hennes första gång och att hon faktiskt röker ibland. Jag blev liksom lite sur inombords, jag menar hur kan hon egentligen röka. Det är så himla äckligt. Sen lovade jag en sak, något som jag ville hålla fast vid, något jag lovade mig själv och henne att hålla, jag sa:
”Om jag någon gång ska pröva att röka ska det vara med dig”. Sen tummade vi på det. Ganska töntigt men det känns som att man håller löftet bättre då. Det kändes liksom bra att jag visste att jag hade någon att göra en sådan sak med även fast det låter helt sjukt.

Mars 2010

Tiden gick och nu var det plötsligt mars. Det var onsdag och vi hade som vanligt uniformen på oss. Det var verkligen kallt om benen och man gick runt och frös näst in till hela dagen. Skoluniformen hade skolan valt att ha för att skapa en gemenskap mellan eleverna, vilket på ett sätt fungerade. När pappa hade skjutsat mig och Sophie till skolan gick vi in i den pampiga aulan och hade samling. Där pratade rektorn Karin om just skoluniformen och att det var många som bar den på fel sätt. Till och med jag kan erkänna att jag drar upp kjolen för att den ska bli kortare, men vem gör inte det? Efter ca en halvtimmes aulasamling gick jag och mina närmaste tjejkompisar upp till skåpen, tog våra pennskrin och kalendrar och gick till mentorstiden. Där snackar man med sina mentorer om nyheter och vad man skulle göra i skolan de närmaste veckorna. Elisabeth, min mentor klappade händarna två gånger bestämt så att det blev tyst i klassrummet och sa högt och tydligt:
– Nu är det så här att det ska börja en ny tjej i klassen. Hon heter Elsa och har en pappa som bor Usa, hon börjar här på internatet på onsdag nästa vecka, det ska bli mycket kul!
Jag och Nathalie, min bästa tjejkompis med rött hår tittade på varandra, sken upp och mimade YES! Jag tyckte verkligen att det skulle bli kul med en ny tjej i klassen och gud vad jag hade längtat efter det. Jag föreställde mig en liten tjej med blont hår och fina kläder. Jag vet inte riktigt varför jag fick upp den bilden i mitt huvud men jag suddade ganska snabbt bort den.

Det gick någon dag och efter den tråkiga och långa lektionen i engelska tog min mentor undan mig och en tjej som heter Hanna för att prata om en liten sak. Hanna har ett sånt där gulligt och oskyldigt utseende, är klassens snällaste elev och är med i friends-gruppen i skolan. Clara och Nathalie väntade på mig utanför klassrummet medan vi snackade lite. Elisabeth tyckte att jag och Hanna skulle vara faddrar åt den nya tjejen och jag kände mig smickrad för att jag hade blivit vald, så självklart sa både jag och Hanna ja till det och gick sedan lite stolta ut ur klassrummet. Jag berättade för Nathalie att jag skulle vara fadder till den nya tjejen. Vi snackade om henne rätt mycket i ungefär två dagar, och sa också lite på skämt. ”tänk om hon är helt konstig och är typ emo och om hon är en typ raka motsatsen till oss”. Men då skulle hon nog inte börjat på den här skola tänkte jag fort utan att det kom ut.

Nu var det äntligen onsdag, dagen då den nya tjejen skulle komma. Jag och mina kompisar satte oss ner med böckerna i soffan vid trägolvet där vi hade våra skåp. Jag och Nathalie var lite smått ivriga för att se hur hon såg ut. Vi tittade båda två bort mot den stora silvriga ytterdörren där man kommer in från elevhemmen. Plötsligt kom Wille in, en kille i vår klass som bor på Sandvreten, med en tjej med uniformen buren på fel sätt, uppkavlade armar, kort punkaktigt sönderfärgat hår och ca 180 cm lång, en tjej som inte såg ut at vara 13/14 år. Jag och Nathalie tittade med skräck på varandra, är det hon? Elsa med stort E, hon som hade en pappa från Usa? Jag trodde det var ett skämt. Jag vet att man inte skulle döma en person utifrån deras utseende men i den här situationen kunde jag inget annat än att göra det. Det visade sig att det var hon, den nya tjejen. Man kan säga att jag blev lite besviken just för att jag hade tänkt mig en helt annan och haft så höga förväntningar. Yes! som jag och Nathalie mimade ibörjan när vi fick höra om henne blev nu istället ett stort No!

Vi var helt enkelt tvungna att umgås med henne, hon var helt ärligt snäll, men samtidigt väldigt annorlunda. När jag någon gång skulle skriva hennes namn så sa hon att hon hette Elsa med Z, alltså Elza och det stämde mer in på henne. Hon berättade för mig redan första dagen om sin bakgrund, den var hemskt. Hennes föräldrar var skilda, hennes nya pappa hade slagit henne och de brydde sig inte ett skit om henne och därför hade de skickat henne till internatet för att de inte ville ha henne hemma. Fatta vad hemskt att göra så mot sitt barn, jag som ibland börjar gråta över småsaker så som att man har ont i lilltån eller av ren stress för att jag har tappat bort skåpnyckeln eller något. Det ska jag aldrig mer göra efter att ha hört hennes historia. Hon hade också provat droger, rökte varje dag och inte för att vara taskigt men hon såg ut som en hora. Någon som jag aldrig skulle umgås med i vanliga fall. Hon skolkade redan första dagen och tillslut fick hon smeknamnet powernap varje gång hon inte kom till lektionerna, något som jag och Nathalie faktiskt skrattade åt. Jag blev irriterad på henne men ville samtidigt inte göra hennes liv värre än vad det redan var så jag och Nathalie fortsatte att bry oss om henne, luncha med henne och så vidare. Visst, man fick väldigt många konstiga blickar på sig när man gick runt med henne, men jag använde ursäkten att jag var hennes fadder om någon frågade, vilket egentligen var ett ganska säkert kort att dra.

En dag efter skolan gick Elza, jag och Wille ner till miniseglingshusen nedanför skolan. Jag och Wille satte oss ner vid en bänk vid vattnet medans Elza satte sig lite länge bort vid den höga bryggan och dinglade med benen ut över vattnet och tände samtidigt en cigarett och tog några halsbloss. Tillslut frågade hon om vi ville ha en cigg. Både jag och Wille sa nej, självklart. Men efter en stunds funderande sa jag att jag ville ha en i alla fall. Jag gjorde det för att få bort den stämpeln som jag hade inom mig, jag ville prova något nytt helt enkelt och det här var en riktigt bra chans. Nu i efterhand önskade jag att jag hade någon som hade sagt nej till mig, t.ex. att Wille hade sagt att jag faktiskt inte borde, men det är försent nu. Ibland skulle jag behöva en sån person som säger nej eller ja åt mig själv så att jag inte gör fel. Elza öppnade sitt ”John Silver” paket och gav en cigg och tändaren till mig, jag var lite smått rädd men gjorde det ändå. Jag tog några bloss men sedan fimpade jag cigaretten. Hur fan kunde jag? kom direkt upp i mitt huvud. Jag hade ju faktiskt lovat min syster att jag skulle göra det första gången med henne. Tro mig, jag fick världens skuldkänslor. Jag menar, kommer jag verkligen bli en sådan tjej som röker och är ofräsch? jag vet inte.

Efter ca fem minuter ringde pappa och hörde om jag ville ha skjuts hem men jag sa att jag skulle ta bussen, jag kunde ju inte sitta i samma bil som han när jag luktade rök, det förstår ju alla. Jag tog upp handspriten ur väskan och sprutade ner händerna men det luktade fortfarande om fingrarna, jag tog ett tuggummi i munnen och det tog bort de mesta av den äckliga smaken. Kollade upp på Elza när hon sa: ”Har du förberett dig eller?” Lite kaxigt sådär, men jag bara skrattade. Sedan kollade jag klockan och såg att bussen gick om två minuter. Jag kramade snabbt Elza och Wille hej då, sen var jag tvungen att springa sista biten för att hinna till bussen. Jag steg ombord, visade snabbt sms biljetten för den mörkhyade killen som satt bakom ratten och satte mig ner i mitten av bussen, såg några bekanta ansikten men tog upp mobilen föra att svara på ett sms som Nora hade skickat. Jag hade bara några hållplatser att åka och var nästan hemma när jag klev av, var bara tvungen att gå upp för en liten backe för att komma till pappas hus. Jag var lite smått nervös och luktade på mina fingrar för att se om de luktade rök, vilket de också gjorde, så jag hällde på lite mer handsprit. Jag gick innanför dörren och möttes av pappa som kom ut i ett förkläde för att han stod och lagade middag. Han kramade mig och pussade mig på kinden och vi pratade snabbt men sen sprang jag upp på mitt rum och bytte till myskläder, tog några parfymsprut och gick sedan ner och åt middag med familjen. Där kom skuldkänslorna upp. Att bara kolla på Sophie var jobbigt. Pappa frågade hur min dag hade varit och jag svarade att den hade varit jätte bra, fast jag kände själv att det jag sa inte lät särskilt troligt.

Efter middagen tog jag en dusch och tvättade håret dessutom, skönt! När jag hade gjort alla läxor och varit inne på Facebook gick jag tillslut efter väldigt mycket tvekande in till Sophies sovrum. Jag öppnade långsamt hennes dörr, den knarrade ganska rejält. Jag gick in och satte mig ner i skräddarställning i hennes säng och kollade upp på henne där hon satt vid sitt skrivbord och bara såg söt ut. Jag kände mig liten, som om jag kom in dit bara för att säga med pipig röst att jag inte kunde somna utan min nalle. Hon frågade vad det var och jag sa det rakt ut och fick tårar i ögonen just för att jag hade lovat henne. Grejen med just rökningen var egentligen inte en sån stor grej. Jag hade aldrig riktigt lovat någon något och sen brutit det. Hon kollade på mig med en besviken och sur blick och gav mig en snabb utskällning tyst, så att ingen skulle höra det genom väggarna, men satte sig sedan och kramade mig. Det kändes liksom bra och dåligt på en och samma gång.
Kan en sån sak verkligen göra det?

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (7 röster)
Fina flickor röker inte, 3.6 out of 5 based on 7 ratings

5 kommentarer

  1. ana Skriver:

    Jag steg ombord, visade snabbt sms biljetten för den mörkhyade killen som satt bakom ratten och satte mig ner i mitten av bussen

    okej?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. Hannawh Skriver:

    jätte bra novell!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  3. kasa Skriver:

    mysig :D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  4. sofie Skriver:

    toppenbra :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  5. Filip Skriver:

    Bra och gripande novell :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.