En kärlek röd som en ros

”Du är så vacker i månskenet min älskling.” Han fjäskade inte för henne eller något sådant. Det var faktiskt sant. Hon var så vacker när månen lyste upp hennes söta, oskyldiga ansikte. Hon flinade och tittade ner i en vattenpöl. Han kunde inte undgå att se att hon studerade sitt ansikte i vattenpölen för att se vad han verkligen älskade med henne. Hon blev röd om kinderna och han fortsatte smickra henne. ”Du är verkligen vacker.” Han lyfte hennes haka och kysste henne i pannan. Hon log mot honom och han log tillbaka. De stod länge och tittade på varandra. Han märkte att hon inte ville ha ögonkontakt för länge, så hon tittade ofta ner i marken. Han kunde inte sluta le åt sin flickvän. Hon var den bästa han någonsin hade haft. Vackrare än någon annan tjej! Han var så lycklig över att han hade henne, och utan att skämmas kunde han gå med henne hand i hand och kyssa henne inför sina polare.

Hon satt alltid nära honom och var ofta väldigt tyst. Han fick reda på att hon alltid lyssnade till hans hjärtslag när hon lutade sig mot hans bröst.

Han älskade hennes leende och därför gjorde han allt för att få henne visa det. Alla skämt han drog som egentligen inte ens var roliga men bara han fick henne att visa sitt söta leende så var han nöjd. Alla hans polare var avundsjuka för att han hade tjejen som alla i gänget ville ha. Han skyddade henne från allt han kunde och ställde sig alltid framför henne om det var någon som tiggde bråk.

Han visste hur mycket hon älskade honom, och han visste också att innerst inne visste hon att han älskade henne också. Han visste hur många gånger hon hade blivit sviken och sårad så han visste att det skulle ta tid innan hon verkligen litade till honom.

Men det gick snabbare än han väntade sig och inom några månader så var han allt hon hade. Hans namn stod i alla hennes böcker och alla deras bilder satt de alltid och tittade på tillsammans. De visste inte hur många gånger de hade sett bilderna, men de tröttnade aldrig att se dem.

En kyss från honom betydde mer än allting och hon älskade hans värme när han höll om henne och skyddade henne från allt ont. Han visste när något var fel och han lät henne gråta tills hon somnade och när hon vaknade höll han fortfarande om henne och låg vid hennes sida.

De var tysta länge och de kunde höra varandras hjärtslag. Han trasslade in sina händer i hennes hår och kysste henne flera gånger om. Hon kysste tillbaka och de log.

Varenda ögonblick tillsammans tog de vara på, och även en regnig dag så hade de roligt.

De kunde ligga i sängen i timmar utan att prata om någonting, bara ligga där och hålla om varandra, och ibland säga något ord, eller två.

Deras kärlek blommade snabbt ut till en stor röd ros och den vissnade aldrig. Inte ens efter hans död, så har deras kärlek dött. Han är i himlen och tittar ner på henne. Han är vid hennes sida, ställer sig framför henne om någon tigger bråk, kysser henne i pannan och ligger vid hennes sida när hon somnar och är kvar när hon vaknar.

Nu vet hon att han älskar henne.

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (41 röster)
En kärlek röd som en ros, 3.9 out of 5 based on 41 ratings

1 kommentar

  1. Jonna Skriver:

    Sjukt fin novell, jag får tårar i ögonen av att läsa den!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.