Novell (namn saknas)

Lisa tittar ner på den lilla röda katten. Den vinklar huvudet uppåt och jamar mjukt. Lisa sätter sig ner i det gröna gräset och bjuder katten att sitta i hennes knä. Med ett lätt ryck med örat tackar katten ja och kryper ihop sig till en liten boll på Lisas bara ben. Hon stryker den över pannan med pekfingret, medans den spinner högt.
”Du kommer alltid vara min bästa vän” säger Lisa med en suck.
Misos ögon stänger sig sakta och med det så har han somnat som en stock i Lisas famn.
Hon skramlar sig upp på fötterna med Miso i armarna och bär in honom till hans korg.
Han lägger sig villigt på den röda filten i korgen och somnar om.
Lisa njuter av att se honom, så söt som han är, sovande med ögonen slutna och ihop rullad som en liten boll. Lisa ler vid anblicken.
”RING RING” hör Lisa i nästa stund. Telefonen! Hon rusar in i köket och sätter luren mot örat.
”Hej, det här är polisen som stör, vi har ett ganska allvarligt fall att lösa.”
Det är en mörk och gnällig mans röst.
”Det är bäst att du kommer hit till stationen, en bil kommer och hämtar dig om fem.” Med det så lägger han på. Lisa sätter sig vid köksbordet med vid öppna ögon. Vad har hon gjort för fel som har gjort polisen inblandad? Hon tänker igenom allt hon gjort på sistonde.
Igår gick hon med Lia hem. Inte så farligt. Fast de hittade ju faktiskt ett paket läkerol som de slukade i sig, men varför skulle polisen bry sig om det? Om inte det var några droger eller alkohol i dem. Sedan tänker Lisa på mamma och hur besviken hon skulle bli. Men om hon inte tagit några droger med mening så borde hon väl förstå? Men hur ska hon veta vad hon ska tro på?
Snart hör Lisa ett högt tjut utifrån. Hon rusar snabbt ut, utan att bry sig om att låsa och hoppar in i den svarta volvon som står parkerad vid infarten.
Föraren är en tjock man, ser ut att vara i medelåldern. Han har en svart mustasch och på sitt svarta rufsiga hår sitter en blå polis hatt.
”Vad har jag gjort? Ligger jag risigt till?” säger jag oroligt samtidigt som jag slänger mig in i framsätet.
”Va?” säger föraren förbryllat. ”Jaha, nej nej. Du har inte gjort något. Men vi berättar för dig sedan, när vi har kommit till polis stationen.”
Hon märker snart att hon är barfota när de har åkt i ett par minuter, men hon bryr sig inte. Inte nu, det här tillfället. Och så skulle det låta väldigt dumt om hon plötsligt frågar ”Ursäkta, skulle vi kunna vända om? Jag glömde visst mina skor.” Så hon låter bli.
Den svarta bilen kör sakta mot en stor gulbyggnad med tråkiga svarta glasdörrar och fönster. Istället för tak så verkar de ha helikopter parkering på byggnaden, eftersom det står en rad med helikoptrar i olika färger och former där. Och ovanför dörrarna står det polisstation – Hässelby med stora svarta bokstäver.
Den tjocka chuafören går med sakta steg mot dörrarna och Lisa följer tätt i hälarna.
Innanför dörrarna kommer de till ett blå, vitt väntrum med ett par fåtöljer och ett litet grönt träd i hörnet. Längst fram sitter en röd hårig tjej bakom en svart kateder. Hon ler ett stelt leende när de kommer in och vinkar på den tjocka mannen att komma, viskar något i hans öra. Han blir röd i ansiktet och tittar med uppblåsta kinder på Lisa, hans ögon förskräckta. En snabb viskning tillbaka och sedan så lämnar han rummet genom en dörr bredvid katedern.
”Sitt ner, så kommer vi snart” säger den rödhåriga, och hon också rusar ut ur rummet.
Medans dem är borta passar Lisa på att titta sig omkring i rummet. Taket är vitt och har några sprickor här och där. Bakom kaderdern hänger en stor gul klocka som tickar högljutt.
”Tick-tack-tick-tack’. Lisa koncentrerar sig på klockans ljud ett tag. Då märker hon en överbevaknings kamera i hörnet av rummet.
Plötsligt slår en tanke henne. De kanske har lämnat henne här i väntan på att hon ska göra något onormalt som de ska ha som bevis? Hon känner hur hennes kinder blir röda men hon försöker hålla tillbaka.
Den tjocka killen kommer tillbaka och Lisa blir lättad.
Han sätter sig på fåtöljen framför henne – som försvinner under honom. Han harklar sig och tittar sedan allvarligt på Lisa.
”Jo” börjar han ”Vi har lite dåliga nyheter.” Han pausar lite. ”Din mor har varit med om en liten olycka. Vi hittade henne nerslagen bland några nypon buskar. Hon hade blivit rånad och mördad. Eller det var ett mord försök rättare sagt. Hon blev skjuten i magen.”
Lisas hjärta börjar dunka hårdare och hon blir torr i munnen. Hon tänker inte klart och när hon försöker säga något blir det oklara och halva meingar.
”Men är hon – Vem gjorde – Vart – Är hon okej?”
”Vi trodde hon var död men, hon vaknade av ett under upp, precis nu fakiskt.”
”Men”
”Följ med mig” säger han och ignorerar Lisa.
Han leder henne genom dörren bredvid katedern och igenom en hall. De svänger vänster och in igenom en dörr.
Den tjocka mannen står framför Lisa så att hon inte ser in i rummet även om hon står på tå.
”Hon är här nu, ska jag släppa in henne? Är det okej? Ja, bra.” Han flyttar på sig och Lisa ser en svag blåslagen gestallt i en säng som tittar på henne med stora, sorliga ögon.
Lisa rusar fram till henne och är nära på att dyka på hennes stackars mor, men hon hindrar sig i sista stund. Hon tar istället hennes hand i sin och kramar den hårt.
”Du lever.”

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (3 röster)
Novell (namn saknas), 3.0 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.