Älskade mamma

Jag fick samtalet från sjukhuset. Något var inte rätt. Varför ville annars läkaren prata med oss om mamma? Hon får inte dö, inte ännu.
På lördag begav jag, pappa och min bror oss upp till Linköping för att prata med läkaren och mamma.Vi kom in i rummet där mamma låg och strax efter kommer det in en kvinnlig läkare. Hon pratar om hjärtsjukdomen mamma fått.Plötsligt hör jag orden ”den är obotlig” och Ann- Marie är för svag för att byta benmärg.
Jag ser hur tårarna börjar rinna nerför mammas kinder och jag tar tag i hennes hand. Hon kramar min hand hårt och säger jag vill inte dö. Då säger pappa du ska inte dö och då blir mamma lugnare.

Vi åkte hem efter några timmar och åkte upp till Linköping även nästa helg. Vi köpte glass och mamma satt ute i rullstol med syrgas. Jag såg att hon var glad och skrattade. Hon hade i alla fall hopp om att det skulle bli bra. Även jag hoppades att det skulle bli bra. Vi visste ju inte så mycket om sjukdomen och det kom ju som en chock när vi fick beskedet.
Efter någon vecka fick hon komma tillbaka till sjukhuset i Värnamo. En lördag var vi och hälsade på henne hon satt och skrattade och vi pratade. Dagen efter söndag den tredje maj 2009 så ringde min moster som var där och hälsade på med mina andra mostrar. Hon sa ni måste åka in. När hon sa det fattade jag inte riktigt vad hon menade. När hissen öppnades på sjukhuset stod min ena mosters man där. Dörrarna han knappt öppnas innan han sa att det är över.

Efter det började vi gråta och vi förstod inte riktigt vad som hänt. Sköterskorna bäddade rent hos mamma och tände ljus. Mina två halvsystrar kom också. När alla stod där inne och kollade på mamma tyckte jag att jag såg ett leende.

Även om det är svårt att acceptera något svårt måste man det. Om man klarar av att accepter och prata om det så kan man lättare hantera sorgen efter någon man älskar enormt. Jag vågade inte riktigt krama mamma och säga att jag älskade henne på sjukhuset för det känns obehagligt på något sätt. Men jag ångrar idag att jag inte gjorde annorlunda.
Men i somras var jag och pappa hos ett medium. Vi hade inte berättat något om oss innan vi kom till henne. När jag satt där berättade hon saker om mamma som hon omöjligt kan veta. När hon frågade om det fanns en tid då vi hade svårt att prata med varandra nickade jag. Hon sa då att mamma tror att jag vet att hon älskade mig även om hon inte sa det på sjukhuset. Det blev på något sätt mitt avsked till mamma. Även om jag alltid kommer älska henne och sakna henne.

 Den här novellen jag skrivit passar nog bäst i kategorin ”Hänt på riktigt” Även om jag inte vill att det ska vara så.

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (31 röster)
Älskade mamma, 4.0 out of 5 based on 31 ratings

3 kommentarer

  1. Erik Karlsson Skriver:

    Finns vissa ställen med felaktig grammatik. Men du ska vara stolt över att du kan skriva om det som är svårt. Fortsätt med det. Utveckla gärna dina noveller ännu mer.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  2. Erika Skriver:

    Starkt av dig att orka skriva detta jag har också en mamma som låg på sjukhuset i linköping som var nära att dö vet hur det känns!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (2 röster cast)
  3. Hampus Skriver:

    Jag hade inte kunnat skriva om någon liknande.
    Jag älskar min mamma vet inte vad jag hade gjort.
    Du får av 1-6 stjärnor 666666666666666666 stjärnor!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.