Skål för tomten

De blådaskiga ögonen tittade ut genom fönstret förbittrad utav att tomten var sen som vanligt.
– Fan, han kan inte ens hålla tiden på julafton, grymtade den åldriga rösten samtidigt som de välmejslade dragen uttryckte sin avsky genom att bli lika skrynkligt som ett hopknölat A-4 ark.
– Mormor när kommer tomten? Skrek Lova det energiska barnbarnet på fyra år, samtidigt som hon klängde på granen inne i vardagsrummet.
– Snart, svarade mormodern med kvittrande stämma, även om ögonen skvallrade om hennes riktiga sinnesstämning, som var mer eller mindre mordisk.
– Gubbjävel, tänkte hon och snöt sig i sin tygnäsduk. Stämningen inne i vardagsrummet började bli upprorisk då Kalle Anka och hans vänner började närma sig sitt slut. Barnen satt och skröt om vem av de fem syskonen som haft mest framfångar året som gått och barnbarnen, däribland lilla Lova smetade knäck på den dyra orientaliska mattan.
– Alltså morsan, har farsan tagit ett sabbatsår i år eller? 42-årige Kurt, mellanbarnet, ragglade fram till sin mor där hon stod i farstun. Hon tittade på honom.
– Ja, jag menar att han borde väl vara här nu, Kurt kisade på sitt armbandsur, spriten i kroppen gjorde att han hade svårt att se minutvisaren då urtavlan tycktes hoppa upp och ned.
– Ja, han borde vara här nu, muttrade hans mor samtidigt som mungipan spasmiskt började rycka. Kurt var verkligen familjens svarta får, en odåga som misslyckades med allt han företog sig med, med andra ord hade han ärvt sin fars alla egenskaper, lika intelligent som en dement guldfisk.
– Mamma, var är pappa? Barnen väntar faktiskt på sina julklappar, dottern Lina trängde sig förbi sin bror, som vinglade till och föll in i klädhängaren för att slutligen dunsa ner i skohyllan. Som tur var dämpade de dussin skorna hans fall.
– Ge barnen lite mer godis så kommer nog tomten snart, svarade modern och gestikulerade att dottern skulle försvinna.
Lina suckade högt, gjorde helt om, såg sin dyngraka bror på golvet, fnös föraktfullt och gick sedan tillbaka in till vardagsrummet och de skrikande ungarna, varav tre illbattingar var hennes egna. Hon passerade sin äldsta bror Rolf när hon klev över tröskeln.
– Mor?
– Ja, vad vill du då, fräste hans mor från fönstret som nu delvis immat igen.
– Jo, alltså, stakade sig präktiga Rolf, jag borde kanske ta över rollen som jultomten hädanefter. Han sträckte på sig som för att bevisa att han var en värdig efterträdare.
Hans mor blängde på honom, med sedan blev hon mild i blicken,
– Gör du det nästa år Rolf, hon log matt och de blå ögonen bäddades in i ett nätverk att tunna linjer.
– Duktiga Rolf, väste Kurt och tog en klunk ur sin fickplunta.

Eftermiddagen blev till kväll utan att tomten syntes till. Bland barnen rådde anarki, de gormade och skrek, slängde nötter på 72-tums teven och överröste akvariet med prinskorvar och ägghalvor. Det visade sig att ägghalvorna flöt som små livbåtar från ett sjunkande skepp, medan prinskorvarna sjönk till botten. Den enda som verkade uppskatta gesten var en eremitkräfta som glatt mumsade på godbitarna från julbordet, glad över att för en gångs skull bli bjuden.
– Gunilla ta hand om dina barn innan de river huset, uppmaningen kom från Lina som med lätt darrande hand svepte en grogg.
– Mina barn, Gunilla den excentriska systern med förkärlek att måla, fastän en treåring kunde göra bättre tavlor, blängde på sin lillasyster,
– Det är ju dina barn som borde buras in, deras pappa sitter ju redan i finkan så de kan väl göra honom sällskap. Gunilla flinade skadeglatt åt sin dräpande kommentar.
– Sven är inte kriminell, skrek Lina och reste sig så hastigt upp att stolen bakom henne damp i golvet.
– Nej, hallå där nu lugnar vi ner oss lite, inflika Rolf och gick emellan sina två systrar fastän han visste att konsekvensen utav sin gärning, som han ansåg som god, kunde leda till att han fick ett eller annat oförtjänt blått öga.
– Rolf, kliv åt sidan väste Lina.
– Ja, Rolf din stora präktiga stjärt skymmer sikten, grymtade Gunilla.
Längst bak i vardagsrummet hördes ett skratt från den yngsta brodern Jesper.
Alla syskonen, utom Kurt, som fortfarande låg i farstun, blängde på Jesper, denna vältränade unge man vars enda merit på sitt CV var att han poserat naken i en duschkabin i en reklamfilm för schampo.
– Men han är ju tjock, påpekade Jesper då syskonens blickar stirrade på honom.
– Jag är inte tjock, försvarade sig Rolf och petade in en bilring innanför skjortan.
– Visst, visst, flinade Jesper, du är inte tjock och Gunillas tavlor liknar inte kattpiss, fortsatte Jesper medan han krossade en smällkaramell mellan sin biceps.
– Mina tavlor är konst, skrek Gunilla medan ögonen blev till smala springor.
– Du syrran jag kan inte ens kränga dina tavlor på loppis för 25 kronor styck, Jesper öppnade en julöl med hjälp utav ögonbrynet, ett utav hans många underliga partytricks.
Lina började skratta.
– Nej nu jävlar, frustade Gunilla och tacklade till Rolf med orden,
– Flytta på dig fetto, sedan flög hon på Lina som skrek desperat då hennes hårförlängningar for all världens väg. Granen for omkull och på den orientalsiska mattan fick fläckar utav knäck sällskap utav bloddroppar från Linas sargade näsa, som förövrigt var nyopererad. Men efter en rak höger från Gunilla stod det klart att den skulle behöva ytterligare en tid hos farbror plastikkirurg. Från våningen ovanför hördes knappt barnens lek då ljuden från föräldrarnas våldsamma uppgörelse skallrade i väggarna på bottenplanet.
– Öh, hallå alltså, orden kom från Kurt som stod lutad mot dörröppningen för att inte tappa balansen.
Syskonen tystnade, men Gunilla höll fortfarande Lina i en perfekt brottarbrygga.
– Borde vi inte leta reda på farsan?
Alla syskonen gapade förvånat för det var första gången någonsin de hört Kurt säga en mening som låtit någorlunda intelligent.

Syskonen begravde sina krigsyxor, om än bara tillfälligt och begav sig utrustade med pannlampa och ficklampa ut i farstun, Lina med två bomullstussar uppkörda i näsan, Gunilla med rivmärken i den generösa urringningen, Rolf med haltande gång och Jesper med ömma tänder efter att han försökt sig på ytterligare ett partytrick det att öppna en julöl med tänderna. Men då han inte övat tillräckligt mycket på detta sistnämnda partytrick resulterade det i rejäl tandvärk. Kapsylen däremot satt lika fast som innan. Deras gamla mor tittade förvånat på dem då de marscherade mot kapphyllan. De drog på sig sina ytterkläder och stoppade ner fötterna i varmfodrade skor, utom Lina som stoppade ner sina små 37-or i ett par silverglänsande stilettskor. Rolf öppnade ytterdörren och hela ekipaget vandrade ut i den kalla decembernatten. De letade i vedboden, men hittade endast några urdruckna flaskor whiskey, sedan tittade de i båthuset, men utan resultat, de gick igenom garaget, bastustugan och jordkällaren där rotfrukterna för länge sedan hade fått ge vika åt vinflaskorna. Kylan bet i kinderna och batterierna i ficklamporna började ta slut, men utan att deras försupna far hittats. När de molokna kom tillbaka in i farstun tittade deras mor på dem,
– Jaha, gubbjäveln har rymt trots allt.
De tittade på henne, skakade av lite snö från jackorna, samtidigt som Lina klagade på att hon med största säkerhet förfrusit fötterna.

– Hör ni? Gunilla stod blixtstilla.
– Vad? Undrade Kurt, Rolf, Lina och Jesper.
– Tystnaden från övervåningen.
Alla syskonen tittade på trappen.
– När tystnade dom? Undrade Lina och tittade på deras mamma.
Den gamla damen ryckte nonchalant på axlarna.
– För någon timme sedan.
– Har farsan kommit hem? Undrade Jesper.
Deras mor skakade på huvudet.
– Underligt, påpekade Rolf, alla nickade instämmande och som på given signal började de trängas för att komma först upp till övervåningen, trappan knarrade som om en hel elefanthjord klivit på dess trappsteg. På övervåningen rådde det lugn julklappsöppning.
– Tack, farsan för laptopen, sade Emil, Rolfs äldsta son, sexton år fyllda, samtidigt som han gick fram och kramade om sin far, som förbluffat tittade på säcken med julklappar.
– Ja, fast den här tavlan på den ruttna trädstocken måste jag väl inte behålla, åmade sig Erik, Rolfs yngsta son.
– Det är en tavla på en motorcykel, grymtade Gunilla i bakgrunden.
– Men har farfar varit här? Stakade sig Rolf.
Alla barn och syskonbarn framför honom skakade på sina huvuden.
– Men julklapparna då, påpekade Lina, var har ni fått dem ifrån?
– Det var Lova som hittade säcken, svarade Isabell som även hon ärvt sin kärlek till konsten precis som sin mamma Gunilla, tyvärr hade hon även ärvt bristen på konstnärlig talang.
Alla vände blicken åt Lovas håll, den lilla flickan som var ett resultat utav Jespers vilda partynätter.
– Lova gumman, var hittade du julklappsäcken, Jesper klappade den lilla 4-åringen på huvudet.
– Hos tomten, svarade den lilla flickan samtidigt som hon fortsatte slicka på chokladkakan som hon hade i handen.
– Och var är tomten?
– Han sover, chokladen hade nu smetat ut sig runt hela den lilla rosa munnen.
– Sover? Svarade de vuxna i kör.
Lova nickade,
– Precis som tant Rut, Rut var Rolfs fru.
– Ja, mamma ligger i finrummet och sover på soffan, inflikade Emil.
– Ligger tomten där också? Undrade Jesper och tittade på Lova som skakade på huvudet.
– Tomten ligger där inne, Lova gick fram till fönstret och pekade ner på rucklet till redskapsbod, det enda ställe de vuxna inte letat på.

De vuxna inklusive barnen trängdes i trappen för att komma först ut till redskapsboden och väcka tomten, den som vann var Emil, men första priset var inte riktigt det han väntat sig. En minut efter att han sprungit in i boden kom han ut likblek och flämtade,
– Han är död!
– Är tomten död? Grinade Lova.
De vuxna gapade med öppna munnar.
– Nej, inte tomten, det är farfar som är död, rättade Emil sin lilla kusin. Lova sken upp, glad över att det inte var tomten som var död. Sedan sprang hon tillbaka till huset för att äta upp resten utav sin chokladkaka.
– Är morfar död? Undrade Linas tre döttrar i mun på varandra samtidigt som de sms: ade den tragiska nyheten till alla de kände, inte för att de plötsligt drabbats utav stor sorg utav för att de i likhet med sin mor älskade när folk behandlade dem som ömtåliga prydnadsföremål.
– Mamma ska jag ringa pappa och säga att han ska hämta upp oss? Undrade Gunillas son Brutus som sitt maskulina utseende till trots var en graciös balettdansör.
Gunilla skakade på huvudet, den sista hon ville ha hit var hennes dryga före detta man, vars sexuella drift kunde mäta sig med en O-kastrerad bock.
– Du och Isabell kan gå in och titta på teve, uppmanade hon sina barn samtidigt som hon tänkte på den hiskeliga syn som skulle möta henne innanför redskapsbodens halvruttna väggar. En efter en motades barnen bort, kvar stod de vuxna.
– Vi ska kanske ringa till Dr Bortow innan vi går in, föreslog präktiga Rolf, som ansåg att husdoktorn nog var rätte man att föra befälet. De övriga syskonen nickade, ingen var nämnvärt intresserad utav att se sin döde far i vitögat.
– Vi borde kanske informera morsan också, inflikade Kurt.
Syskonen var mållösa, det var andra gången på en och samma dag som Kurt sagt någonting vettigt trots att han svept en hel liter starksprit.

Dr Bortow anlände inom tjugo minuter, kvar kring halsen satt fortfarande en servett nedskvätt utav sås. Han tuggade på en skinkmacka samtidigt som han gick in i redskapsboden med en pannlampa på huvudet. Inne i farstun trängdes syskonen framför det lilla fönstret för att få se vad som hände där ute på gården. Deras mamma satt inne i vardagsrummet och pimplade vin. Så efter att ha varit inne i redskapsboden en kvart kom Dr Bortow ut igen, den gamle mannen med sitt skalliga huvud släpade sig mot ytterdörren. När han kom in i husvärmen bad han alla, utom barnen samlas i finrummet. Rolf väckte Rut, som låg på soffan, hon grymtade till men satt sig sedan käpprätt upp då hon fick syn på husdoktorn.
– Flynn är död, konstaterade Dr Bortow, samtidigt som han svalde en chokladpralin från Alladin asken.
– Men jösses vad har jag mer missat? Undrade Rut och tittade storögt på Rolf, som bara log ett snett leende tillbaka.
– Men innan jag går in på detaljer, harklade sig husdoktorn, så vill jag veta när ni såg Flynn sist.
Ett sorl utav röster hördes då alla pratade i mun på varandra. Dr Bortow himlade med ögonen innan han drämde näven i finbordet.
– En i taget!
Det husdoktorn fick reda på var att familjen sist sett sitt överhuvud när han som traditionen bör mumlade något om att gå och köpa tidningen kvart i tre på eftermiddagen. Efter det hade ingen sett honom.
– Och ingen av er har gått iväg på egen hand? Undrade Dr Bortow.
– Vad är det för konstig fråga? Undrade Flynns änka.
– Ja, vad vill du egentligen veta, muttrade Rolf.
– Om ni hela tiden haft uppsikt över varandra under kvällen, husdoktorn lät sin vattniga blick vandra runt i rummet.
– Jag tänker inte svara på några fler frågor innan jag vet vad det är du är ute efter, fnös Lina samtidigt som hon pillade bort en utav många trasiga lösnaglar.
– Flynn blev mördad, svarade husdoktorn sakligt.
Alla i rummet flämtade till.
– Och någon utav er är mördaren, fortsatte Dr Bortow som om han var den självskrivna kommissarien i en deckarfilm.
– Då är det säkert Gunilla, flinade Jesper, farsan brukade slänga hennes jultavlor på tippen och vi vet ju alla hur våldsam Gunilla är då det kommer till hennes konstverk.
Alla blickar vände sig mot Gunilla.
– För det första, svarade hon iskallt samtidigt som hon blängde på sin bror, visste jag inte om att pappa hade slängt mina tavlor förrän nu, hennes näsborrar fladdrade lätt,
– Och för det andra skulle jag aldrig döda för konstens skull.
Lina vände sig mot sin syster och pekade på sin sargade näsa.
– En näsa är väl inte samma sak som en yxa i ryggen, försvarade sig Gunilla.
Rolf lade märke till att Dr Bortow flämtade till.
– Hur dog vår far egentligen? Frågade han, blickarna vände sig emot husdoktorn.
Doktorn svalde ljudligt,
– Med en yxa i ryggen.
Gunilla blev nu personen alla tittade på.
– Jag har inte mördat någon, fräste hon, det där med yxan var bara något jag hasplade ur mig.
– Det är sant, inflikade Kurt, Gunilla har inte varit utanför dörren ensam. Kurt gillade inte sin syster mer än någon annan men han kunde intyga att han varit i hennes närhet hela kvällen då Gunilla var den som hade nyckeln till barskåpet.
– Då är det säkert Jesper, sade Rolf sammanbitet.
– Jag? Jesper pekade på sig själv, varför skulle jag ha mördat farsan?
– För att han vägrade ge dig pengar till ditt ständiga festande.
– Det är sant, Jesper fick pengar av pappa hela tiden som han festade upp, Lina gnydde till då hon ryckte av en avbruten lösnagel.
– Tro på fan det att herr muskelberg mördat farsan, han kan ju med lätthet svinga en yxa, Kurt blängde på sin bror.
– Visst ok, jag erkänner.
Det blev tyst i rummet.
– Men inte att jag dödat farsan, för det har jag inte, bedyrade Jesper, däremot slutade han ge mig pengar och ja, jag blev förbannad, men sen träffade jag Josefin på krogen, gjorde henne på smällen, fick Lova och nu försörjer Josefins rika familj mig med pengar. Så tro mig jag har inte behövt ett öre av farsan under fyra års tid.
– Det stämmer, svarade deras mor.
– Men det är klart att den riktiga mördaren skulle försöka peka ut mig, Jesper reste sig upp och ställde sig framför Rolf.
– Min Rolf skulle aldrig göra någonting så groteskt, Rut blängde på den yngste sonen i familjen Tjäder, hon avskydde Jesper då han var så otroligt arrogant, även om hans kropp var något hon stundtals kunde sitta och dagdrömma om, fast hon aldrig skulle erkänna det pryd som hon var.
– Varför skulle jag ha dödat vår far?
– Därför att du alltid velat ta över det här jäkla kråkslottet, svarade Jesper.
På det påståendet hade Rolf inget bra svar för han hade alltid drömt om att få ta över föräldrahemmet och hans far hade fullkomligt vägrat att sälja, den där jävla suputen som bara satt i sin fåtölj och lät huset förfalla samtidigt som han tittade på repriser utav Baywatch.
– Visst, jag vill ha huset, erkände Rolf.
– Men inte jag, inflikade Rut som började känna sig som om hon spelade en roll i Dallas och om ärligheten skulle fram så hade hon alltid beundrat Sue-Ellen.
– Vi gav upp planerna om det här huset för två månader sedan, fortsatte Rolf medan han kramade sin frus hand.
– Ja, så nu har vi köpt ett eget hus i Roslagen, kvittrade Rut så hon visste att denna nyhet skulle överraska Rolfs systrar och bröder. Hon fick rätt.
– Men vem ska då ta över det här? Undrade deras gamla mor.
– Inte fan vet jag, svarade Rolf, med en nonchalant axelryckning.
– Så då har du inte mördat någon, konstaterade Jesper besviket.
– Då återstår bara Lina, Gunilla tittade skadeglatt på sin syster.
Lina frustade ut ett halvgalet skratt.
– Och vad skulle mitt motiv vara då om jag får fråga? Jag målar inga fula tavlor, festar inte bort pengar och jag vill absolut inte äga det här förskräckliga huset.
– Men farsan såg till så att Sven hamnade i fängelse, kontrade Knut.
– Där han hör hemma om jag får säga min mening, inflikade Gunilla.
Lina gnisslade tänder.
– Det perfekta motivet, Rolf rättade till sig i soffan.
– Det är sant att pappa satte dit Sven för skattebrott och ja, jag avskydde gubbstrutten för det och visst hade jag kunnat mörda honom om det inte var så att någon annan hann innan mig. Förresten har plastikkirurgen rekommenderat mig att inte lyfta något som väger över tre kilo under den närmaste månaden, hon pekade på sina uppumpade silikonbröst.
Alla syskon suckade, de visste att hon hade ett alibi, för Linas fåfänga var något de ständigt grälande syskonen växt upp med och de visste att hon aldrig skulle offra sin skönhet för något eller någon, i detta fall deras mördade far.
– Då återstår bara morsan, Jesper tittade sorgset på deras mor som satt med en urdrucken rödvinsflaska i handen.
Alla barnen tittade på Vanja, Flynns änka, deras mor. Även Dr Bortow lät blicken vandra över det russinlika ansiktet.
– Han förtjänade mer än en yxa i ryggen, muttrade Vanja bitter över att hon ensam fått stå för barnens uppfostran, visserligen var hon sedan flera år tillbaka fri från den uppgiften men minnet utav fem vilda barn tärde fortfarande på henne.
– Han hade en affär med Britt, Vanja korkade upp en ny vinflaska framför barnen och husdoktorns gapande munnar.
Ingen kunde se hur deras gamla far gått till väga när han förfört grannfrun, denna lilla gråa mus till kvinna, 98-år gammal, som alltid gick omkring med sin rullator, nedhasade stödstrumpor och papiljotter i håret, kvarglömda i det stripiga hårburret sedan det glada åttiotalet. Deras mor som knappast var en skönhet, blev till rena Afrodite bredvid Britt.
– Men hur vet du det? Stammade Jesper.
– Däckspår efter rullatorn i sängkammaren, muttrade Vanja och tog en stor klunk rödvin och grinade illa, vinet var av en dålig årgång.
– Samt det här, hon grävde i fickan och kastade en tom Viagra burk på sin yngste son. Den tomma pillerburken studsade på Jespers vältränade lår och ner på det bonade parkettgolvet.
– Så då mördade du vår far, orden kom från Rolf som satt bredvid Rut båda med stora uppspärrade ögon.
Hon blängde på sin äldsta son, alla andra satt tysta i väntan på ett erkännande.

– Det var inte farmor, hördes en röst säga från dörröppningen.
Rolf tittade storögt på sin son Emil,
– Men vad är det du säger, flämtade han, var det du?
Alla syskonen började tissla och tassla sinsemellan, helt överens om att bror duktigts duktigare son var mördaren, en kallblodig 16-årig psykopat, för så hade det minsann varit i en gammal deckarfilm.
– Har du mördat din egen farfar, Dr Bortow riktade frågan direkt till Emil.
– Vad fan pratar du om, svarade ynglingen i dörröppningen och blängde på husdoktorn, jag har inte mördat någon, förresten var det inte mord!
Ett högljutt,
– Va? Hördes från den förvånade familjen.
– Men han har ju en yxa i ryggen, försvarade sig Dr Bortow.
– Sant, svarade Emil, men det är ändå inte mord.
– Jävligt skumt självmord då, inflika Gunilla.
– Alltså följ mig så får ni se för er själva, suckade Emil.
– Till redskapsboden? Undrade alla inklusive husdoktorn i kör.
Emil skakade på huvudet,
– Nej till farfars garderob.
Ingen förstod någonting alls, varför skulle de gå till en garderob där det endast hänger en massa gamla gubbkläder och inte ut till självaste brottsplatsen? Men som en lydig skock får som följer sin ledare följde de Emil hack i häl. I deras föräldrars sovrum kunde barnen tydligt se att deras mor talat sanning, för där på det slitna trägolvet syntes tydliga däckspår efter en rullator, modell 2000, däckstorlek 55mm. Däcken var grovmönstrade för att få bättre fäste i snö och modd. En stark doft av tantparfym hängde kvar i luften och retade deras näsor. Lina som fortfarande hade stelnande bomullstussar i sin näsa kände naturligtvis ingenting. Emil stegade sig fram genom rummet och slet dramatiskt upp garderobsdörren.
– Intressant, svarade Dr Bortow, som såg en maläten kostym hänga och gunga i en galge. För även om kostymen hade stora hål i sig, så såg passformen ut att vara perfekt. Den gamle husläkaren tänkte att den nog skulle duga bra ibland hans övriga kavajer hemma i den lilla ungkarlslyan.
– Spännande, Kurt pekade på kläderna, farsans kläder har vi aldrig sett förr.
Syskonen började skratta och Rolf såg generad ut å sin sons vägnar.
– Det är inte kläderna jag vill visa, Emil himlade med ögonen, utan det här! Han drog undan de gamla plaggen och visade en hypermodern övervakningscentral med fem bildskärmar, samt en hylla fylld med VHS kassetter.
– Det finns en övervakningskamera i varje rum och varenda skrymsle på gården. Triumfen lyste i hans unga ögon.
– Men det tog ett tag innan jag hittade rätt band.
Rolf greppade ett kassettband från översta hyllplanet, men Emil hindrade honom,
– Tro mig farsan, det där vill du inte se, det är på farfar och Britt.
Rolf släppte genast bandet som for i golvet.
– Fast lite kul är det ändå, fortsatte Emil, för tydligen kan man gå igenom hela kamasutra med hjälp utav en rullator.
Pryda Rut svimmade då hon hörde sonens ord, men som tur var fångades hennes fallande kropp upp ut av Linas dubbla D-kupor. Emil brydde sig inte om tumultet i bakgrunden utan tryckte bestämt in en kassett i videon framför sig. Det knastrade på bildskärmen innan en tydlig bild utav redskapsbodens inre dök upp. Det var en lugn stillbild, verktygen hängde på sina krokar förutom yxan som stod lutad emot väggen med yxhuvudet uppåt och eggen utåt. Plötsligt öppnade sig dörren och tomten, barnens far, Emils farfar, Vanjas man och Dr Bortows gamle vän vinglade in i bild. Han tycktes skåla för sig själv innan han på svaga ben började valsa runt i boden med en säck julklappar.
– Dyngnrak, muttrade Vanja.
– Askalas, fyllde Jesper i.
Alla fortsatte att iaktta den egendomliga tomten vars lösskägg börjat hänga. När så den stora tomteluvan gled ner över tomtens ögon började denna irra i mörkret, utan att tänka på att det enklaste sättet att få tillbaka synen på igen vore att ta av sig huvudbonaden. Så kom det sig att tomten snubblade på sina egna fötter, gjorde en halv saltomortal i luften och landade oturligt nog med ryggen mot yxeggen. Yxan fastnade stenhårt mellan skulderbladen och tomten föll framåt och förblev liggandes med ansiktet mot det fuktiga jordgolvet bredvid en säck med julklappar.
– Bisarrt, Dr Bortow gnuggade sig i ögonen för att försäkra sig om att han inte sett i syne.
– Ja, alltså vad ska man säga, Rolf kliade sig på den begynnande flinten.
– Sablans tur att det finns på band i alla fall, inflikade Kurt, för annars skulle polisen aldrig tro på oss.
Det var tredje gången Kurt sagt någonting intelligent denna afton och deras mor kunde inte hålla sig utan utbrast,
– Sannerligen är det inte ett mirakel.
– Vad är ett mirakel? Undrade de övriga i rummet.
– Kurt har blivit smart, en tår av stolthet skymtades i moderns inbäddade ögonvrå.
Alla närvarande nickade instämmande och för en sekund tyckte sig alla kunna se en ljus ring runt Kurts huvud, detta visade sig senare endast vara ett kraftigt utbrott av mjäll.
– Bäst jag ringer polisen på en gång, mumlade Dr Bortow och gick ut ur rummet.
– Allt dramatik har inspirerat mig till en ny tavla, kvittrade Gunilla innan hon följde efter husdoktorn ut i hallen, tätt följd utav Kurt, för Gunilla hade fortfarande nyckeln till barskåpet och Kurt kände att han behövde en sup.
Lina puttade ner avsvimmade Rut på den gamla resårmadrassen och kände på sina ömmande bröst. Hon var inte längre en vacker syn då näsan var uppsvälld och ett stort blåmärke prydde större delen utav hennes vänstra kind, men trots sitt skräcklika utseende var hon glad inombords för nu hade hon en anledning att återigen träffa sin stiliga plastikkirurg. Fängslade Sven ägnade hon inte en tanke, hennes näsa och kropps behov kom först.
– Ja, jag ska väl gå över till Britt och berätta nyheten om Flynn, Vanja tittade sig runtomkring i rummet innan hon böjde sig ner och tog upp en hudfärgad gördel,
– Hon vill säkert ha tillbaka den här också. Sedan försvann den gamla patriarken ut ur rummet.
Nu var det bara Rolf, avsvimmade Rut och Emil kvar i rummet.
– Hur visste du om det här med övervakningssystemet, frågade Rolf sin son.
– Farfar var inte så teknisk av sig, skrattade Emil, så han behövde min hjälp att installera skiten, jag fick 10.000 i handen om jag lovade hålla tyst om det.
Far och son stod tysta ett tag, utanför fönstret föll snön i den mörka vinternatten.
– Blev det något käk över? Undrade plötsligt Emil.
Rolf nickade.
– Då tar vi och äter en skinkmacka och skålar för tomten, sade ynglingen med ett leende.
– I julmust i så fall, Rolf tittade på sin son.
– Äsch, skärp dig farsan.
Rolf ansikte förblev oförändrat.
– Okej då farsan vi skålar väl i must då.
Rolf lade sin arm över sonens axel och så gick de iväg mot köket.
Kvar låg Rut med ett svagt leende på läpparna, hon drömde att hon var Sue-Ellen.
Långt bort i horisonten blinkade polisens blåljus.

Av: Sofia Bylund

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (10 röster)
Skål för tomten, 3.9 out of 5 based on 10 ratings

2 kommentarer

  1. thomas jedefeldt Skriver:

    den va väldigt bra

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Bhomas guy Skriver:

    den är sjukt bra

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.