Till andra sidan livet

Jag ser ut genom fönstret, regnet slår mot fönsterrutan i takt och löv efter löv faller från träden. Det är som om jag ser på mitt eget liv. Så fort vattendropparna blåst undan kommer det nya, fast då är det hagel. Hagel som drar över och stannar länge, som om man står i ett hällregn och blir blöt och kläderna torkar aldrig riktigt, fastän att jag vridit ur dem så hårt att mina armar krampat.

Jag sliter mig från att stirra blint ner på gatan där folk hand i hand går med ett leende, glada för deras liv lever lyckligt en sommarförmiddag. För att undvika allas dödande blickar drar jag ner luvan långt ner över ögonen, pälsjackan för att inte frysa av dem och paraply för att det inte ska hagla av dem. Jag stänger igen min lägenhetsdörr hårt, går ut och möter den friska luften.

Jag promenerar sakta genom halva stan, ju längre jag går desto varmare blir det. Inombords. När jag sedan kommer ner på stranden möter jag blicken som jag längtat efter sedan jag tog mitt första andetag i den orättvisa värld som väntade mig. Det sekundlånga ögonblicket är en evighet, som i min dröm vill fortsätta tills mitt livs historia har skrivit sitt sista ord. Jag sjunker djupt i hans bruna ögon och hans likaså i mina.

Den smultronröda solen borta i horisonten som med en vacker övergång nyanserar en blå och gul färg skapar tillsammans med havets porlande ljud och den kalla strandsanden en rofylld kväll där vi tätt intill sitter jämte varandra med tårna i det svala vattnet. Jag drar in hans ljuva doft i lungorna och njuter av att det är just honom jag spenderar denna sena sommarkvällen med. Han som torkade bort haglet och hällregnet från mitt hjärta, mina sinnen och min själ.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Till andra sidan livet, 5.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.