Dag 22

Drömmaren sitter på en bänk på Centralstationen i Stockholm, Sverige. Hans tankar åker bergochdalbana från dag till dag. Igår, var allt säkert när det kommer till hans ekonomi, som spelar stor roll i hans välbefinnande, som han håller så kärt. Hans ekonomi tickar iväg, och så också hans välbefinnande , som han håller så högt. Och denna morgon, på en av bänkerna, snett till höger från McDonalds på Centralstationen i Stockholm, är ett bevis på det.
Igår var drömmaren fulländad, i alla fall i hans mening av vad fulländad är eller ska vara. Han hade pengar på fickan, vänner att skratta med, han hade åstakommigt fysisk träning som, för just, våran drömmare, är ett åstakommande minsann. Men idag, sitter han utan ett korvöre, sovande, jobbande eller studerande, vänner och en oroande hunger i magen. En mor som inte svarar på hans meddelande, av förmodligen, tänker drömmaren, ren besvikelse och kanske början på likgiltighet.
När det kommer till hans jobbande, sovande, resande eller studerade vänner. Så borde ju drömmaren göra, i alla högsta grad, likadant. Och visst, det får vi ge honom, det gör han ibland. Men lika ofta, om inte oftare, infinner sig ”ibland” mer sällan än faktist akten att just, studera, jobba och resa.
Drömmaren har ärvt sitt namn flitigt. Efter omständigheter så drömmer han om välfärd, rikedom och framgång, till en nivå där han är övertygad om att just, han, sitter på ett rusande tåg, som vissa kallar livet, mot ett mål, en skatt under slutet på en regnbåge, vi ett vattenfall, med blå himmel och kvittrande fåglar, som ligger där och väntar på honom. Varför just honom, ställer vi oss frågan. Varför ska en sådan, lat, DRÖMMARE, få ta del av livets goda grädde, när ambitiösa arbets-myror, sliter dagarna i ända för att ta hand och vårda det de älskar alla mest, vänner och familj.
Konfroterar vi drömmaren, när han har, pengar på fickan, vänner att skratta med och sitt goda humör i behåll. Så tar han oss i handen, leder oss till en öde plats, tänder en cigarett, tar en klunk vin och tittar oss djupt i ögonen.
”Ty jag är drömmaren. Hur min fysiologi är byggd, på grund av hur min röst låter, på grund av glansen i mina ögon, på grund av min historia, mina positiva sidor, mina negativa sidor, på grund av ljuset som ständigt är riktat på min hjässa”.
Drömmaren knyter fast en röd mantel runt sin hals. Rött som vin, rött som blod, rött som textil exemplaret på IKEA. En liknande kungar-skrud har han klätt sig i, när han plötsligt slår runt i en halv som halvt grasciös som klumpig piruett.
”På grund av att jag har en väg lagd för mig. På grund av att jag är jag. På grund av att jag är drömmaren” blir hans svar, när han springer skrattande tillbaka till sina vänner med manteln svävandes efter sig och lämnar oss med en blandad känsla av förundran och förtvivlan.
Skulle vi konfrontera drömmaren i en situation som denna han infinner sig i för tillfället, hungrig, fattig, utlämmnat på Centralstationen, skulle svaret förmodligen varit ungefärligt men utan den, naiva, övertygelsen, utan snarare skulle vi bemötas av flackande blick, nervöst fot tix och öppnande av svettporer i både armåholor som panna och under näsan.
När vi lokaliserar drömmaren i sin landing av drogruset ”Livet”, i hans mindre bra situationer. Så sitter han ensam, med en svart väska bredvid sig och en dator i knät. Han är klädd i en grå trenchcoat, från förra höstens mode, ett par nerslitna chinos, som gått från en brun/bech färg till en nött nyans som påminner om färgen på det ljusa området på en kastanje. Ett par låga, vita Converse, som är väldigt smutsiga, speciellt på höger skon på grund av ovårdande, men just detta med skon gör ingen som helst inverkan på drömmaren, sådana små anlägenheter bryr han sig inte alls om. Vilken nog bara kan vara till fördel.
Han lyssnar på musik på en Ipod på 4 Gig som han har fått av en vän. Den större delen av musik som ligger lagrad på denna ägodel är opersonlig och inte alls utvald efter smak, vilket för drömmaren är ganska obekvämt, lite som att äta en rätt som ser otroligt god ut, fast utan smak. Varför det är så, är för att musik har stor inverkan på drömmren. Klyschigt som det låter, så är musik, bra musik, enligt drömmarens smak, ofta en tillflyktsort, ibland ett photo från skatten som ligger och väntar långt bort. Ibland en broschyr, en hemsida på det utlovade landet, skatten som ligger och väntar.
För att få en närmare förståelse för var drömmaren kommer ifrån, så är det viktigt att veta att han är ett barn av sin tid. En generation som har blivigt lovad, öppna dörrar, hissar som alltid går ända upp i allt som tar sig för, där ungdomen nästan ses som om evig för den som besitter den. Underklass, medelklass, högklass i detta I-land har ingen som helst betydelse, då alla skyndar , skyndar och skyndar.
Trots att drömmaren är barn av sin tid och delar just detta tankesätt, fel eller riktigt, beroende på tidsålder, eller fel i vilken tid, är upp till er att bestämma, så känner han sig ändå ensam med just sitt mål och sin skatt. Ingen kan förstå den, säger han för sig själv, ingen förstår den och ingen delar den.
Tixet i foten, den flackande blicken och de nervösa svettningarna, sitter där av en anledning. Att vara drömmare är inte gratis, kan man konstatera. Blickar, som drar ner en med ansiktet i gruset, viskningar som skär i bröstkorgen leder till en paranoia, i sin tur leder till nätter där tankar virvlar, som en storm i kaffekopp, som drar ner självkänsla och dödar drömmar, dödar drömmar. Tixet, är för de obekväma minuterna då, människor ser, med ibland, asvky, ibland besvikelse på drömmaren. Svettningarna, är på grund av den tryckta stämningen som kryper in i det personliga området och våldtar kroppen. Den flackande blicken är för rädslan att se in i bödelns ögon och upptäcka något värre än de sisnämda.
Att vara drömmare är inte gratis kan man konstatera. Drömmaren, tänker att motgångar som dessa gör honom starkare, trots att varenda gång det händer, slår honom lika hårt. Drömmaren fixerar då blicken på målet, på skatten och drömmaren blir då ett snäpp mer, det han redan är, en drömmare.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.