Fågelätaren

När jag hade bundit fast monstret med mitt nyinköpta, blå snöre från Claes Ohlssons gick ett pirr igenom mig. Det började i hälarna och fortsatte upp genom nacken och slutade i mina ögonhålor. Hela mitt rum vibrerade till ett litet. Jag var till och med tvungen att ta spjärn emot min teve för att inte tappa balansen helt och hållet. Den stora, svarta apparaten var varm. Den hade stått på hela dagen och visat videofilmer mamma hade hyrt till mig, eftersom jag hade låtsats att vara sjuk. Teven var inte det enda som var varmt. Hela mitt rum hade en sorts kvav, tjock, pissljummen känsla över det. Det var tur att fönstret var öppet annars hade jag nog kvävts.
Jag stirrade på monstret som satt fastbunden på en stol medan jag återfick min balans. Jag lät handen glida ner ifrån teven, över dess ruta. Den statiska elektriciteten kittlade min handflata. Monstret såg trött ut. Dess stora huvud var nedsänkt och dess beniga bröstkorg förstorades och minskade långsamt i jämn takt. Varje gång det andades in kunde man se revbenen pressas ut mot skinnet, det var nästan som om huden skulle spricka.
Det droppade blod ner på min bilbanematta, rakt ner på polisstationen, ifrån dess mun.
Anledning till blodet var nog för att jag hade huggit det med mammas finaste kökskniv, den hon alltid skar kött med.
Monstret hade klättrat in genom mitt fönster och trodde att jag hade sovit. Men jag hade varit smartare och gömt mig bakom gardinen.

Jag hade sett monstret vandra omkring i vårt radhusområde den senaste veckan. Jag hade sett dess smala kropp springa från tomt till tomt och testat om ytterdörrarna hade varit öppna på nätterna. Jag hade till och med sett det äta upp en fågel, tror jag.
Men inatt hade jag varit beredd. Jag hade under dagen smitit ut från mitt rum och köpt blått snöre på Claes Ohlssons och senare på kvällen hade jag lånat mammas köttkniv. Jag hade till och med efterforskat för att se vad det var för varelse jag hade att göra med. Efter en hel del studerande i mina Creepshow-serietidningar hade jag kommit fram till att det nog var en vampyr.

Jag drog kniven över monstrets nedböjda huvud. Dess skalp började genast att blöda och det ryckte bort sitt huvud.
Pirret kom tillbaka – det var precis som på teve. Som på de där filmerna mamma tittade på med sina killar, men som jag aldrig fick se. Alla de där filmerna som verkade vara så bra med blod och sådant.
Utan att sikta stötte jag kniven emot monstret ansikte. Den träffade lite under dess öga, men undvek kindbenet och gled in i dess huvud helt utan motstånd. Monstret ryckte våldsamt till och den här gången skrek det.
”Håll käften”, sade jag åt det. Mamma kunde ju vakna, ”Håll käften, för i helvete”.
Fast det var inte så stor chans att hon skulle vakna. Hon sov alltid så tungt på fredagar, då hon hade druckit öl hela dagen och knullat med Micke. När jag tänkte efter så var hon trött nästan alla dagar.
Jag ryckte ut kniven ur dess ögonhåla, men märkte direkt efteråt att det skulle jag inte ha gjort. Blod började att spruta våldsamt ur snittet. Efter ett tag lugnade det ner sig och det pumpade bara ut i lindriga mängder. Men det hade redan formats en stor, mörkröd, nästan svart pöl på min bilbanematta, som gjorde det bästa den kunde med att suga åt sig allt. Monstret skrek inte längre i alla fall, det mest kved och flämtade häftigt.

Jag kunde knappt vänta att få visa monstret för Niklas. Han skulle bli så jävla avundsjuk. Han hade skrutit hela veckan om att han hade skjutit ihjäl en katt med sitt luftgevär. Men att ha fångat en vampyr måste ju slå högre än det. Det måste det väl?
På måndag skulle jag ta monstret till skolan och visa upp det. Jag skulle binda fast det i min cykel med det blå snöret från Claes Ohlssons och släpa det till skolan. Sen skulle jag beordra det att suga blodet ur Anton och Henrik.

Sedan gick allting väldigt snabbt. Jag hade inte märkt att monstret hade lyckats ta sig loss. Jag hade varit alldeles för inne i min planering för de närmaste dagarna, om att döda Anton och Henrik och allt det där.
Monstret slängde sig framstupa emot mig och landade precis framför mina fötter. Jag backade undan ett litet och slog i något i knähöjd. Det var sängkanten och jag föll bakåt ner på mitt Spiderman-täcke. Monstrets beniga hand gjorde sig synlig på sängkanten, den knöts ihop och monstret började att dra sig upp. Det skrek av ilska. Oj, vad det skrek. Själv satt jag tyst och stirrade ut genom det öppna fönstret på andra sidan av mitt rum, där monstret hade kommit ifrån. Jag undrade om det hade klättrat upp till mitt rum eller om det hade förvandlat sig till en fladdermus och flugit. Monstret stod upp nu. Jag hade aldrig märkt tills nu hur stort och långt det faktiskt var. Det slog mig två gånger i ansiktet och slängde sedan det ner mig på bilbanemattan.
Jag såg det aldrig, men jag antar att det hade tagit mammas kniv, för något vasst och kallt stack det mig nämligen med i ryggen. Fyra gånger. Jag hörde ett klingande ljud bakom mig – monstret hade slängt iväg kniven. Det tog tag i mitt huvudet och böjde det bakåt. Jag kunde se monstrets silhuett mot ljuset från gatlyktorna utanför fönstret och jag kunde höra det frusta med tänderna hårt sammanbitna. Jag kände hur blodet från dess öppna sår under ögat droppade ner på min panna. Det började kämpa med att få in sina fingrar i min mun. Jag kände hur dess naglar gneds mot mina tänder, letandes efter en liten glipa att borra sig in i och få ett grepp. Tillslut fick de det.
Monstret bände min mun öppen – med sin vänstra hand min överkäke och den högra handen min undre käke. Sedan tog det i. Tills det brast.
Jag kommer inte ihåg så mycket efter det. Jag kommer bara ihåg att jag såg min underkäke flyga tvärs över rummet och träffa min affischvägg. Rakt i skrevet på Boomfunk MC;s sångare. Och jag kommer ihåg ljudet av när den lossnade, som ljudet av när man rycker av klon från en kräfta.
Sedan blev allt suddigt och sedan svart.
Jag skulle ha lyssnat på pappa och gått med i scouterna och lärt mig att knyta knopar.

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (3 röster)
Fågelätaren, 3.3 out of 5 based on 3 ratings

7 kommentarer

  1. A och E Skriver:

    Fett läskig ju … Svimmade nästan .. Den var bra.
    Fortsätt så :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. j.k Skriver:

    jag får väll instämma

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  3. Michan Skriver:

    usch! jag ryser i hela kroppen av den här ;D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  4. sanna Skriver:

    ryser. Ush, läskigt bra :) fast jag undrar en sak, var det en vampyr eller var det bara nån stackars rånare som klättrat in genom fönstret, och hur gammal är huvudpers.? Flicka eller kille? Hmm. Men iallafall rysligt bra 5/5

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)
  5. Casander2000 Skriver:

    Fy fan vad läskig jag läste den på skol tid så tack för det

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  6. Olivia Skriver:

    Jag rös verkligen! Fast endå jätte bra :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  7. Ella Skriver:

    Det kom in tre av mina klasskamrater medan jag läste och jag hoppade till som bara den skit läskigt

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.