På fel plats vid fel tidpunkt

-Jaha, det här var ju fan så typiskt, tänkte Börje när han grävde i bilens handskfack efter solglasögonen, här har det regnat i två hela veckor och just den dagen solen vågar visa sitt grinande ansikte, så har man glömt att ta med sig solglasögonen.
Börje var en man i 55-års åldern, lätt överviktig och vad gällde klädstilen var det inget att skryta med. Hans standardklädsel bestod av ett par jeans, en t-skjorta med någon form av kofta ovanpå. Oftast smutsig av kaffefläckar. När folk frågade om han hade familj brukade han svevande svara att han kunde varit gift, men att han ännu inte hittat den han letar efter. Nu stod han och väntade vid ett trafikljus på väg till arbetet. Det var mitt på dagen då solen sken som allra starkast. Han svor en gång till och plockade upp en halspastill från sin ficka, pappret prasslade när han fumligt försökte öppna det med ena handen. Till sist fick han upp det och log nöjt. Han försökte också veva upp vindrutan i hopp om att det skulle svalka, men det gav genast motsatt effekt. Därför stängde han det och satte på fläkten i bilen. Vilket inte gav mycket till resultat. Utanför bilen gick en man med en barnvagn över vägen, Börje försökte föreställa sig att det kunde ha varit han för 20 år sedan, men slog bort tanken i samma stund som trafikljuset växlade om till grönt. Med ett ryck satte han växeln i ettan och släppte försiktigt på kopplingen. Han drog ironiskt på munnen och mumlade undrande om han blivit gubbsjuk på gamla dar. Han skulle just till att svänga när en cyklist kom över vägen, Bröje försökte bromsa men det var för sent. Damen på cykeln föll över motorhuven och gled sedan långsamt ner till marken och landade, just i den stund bilen stannade.
- Herregud! Hur gick det? Bröje hade öppnat bildörren och var nu på väg fram till den inte längre cyklande damen.
- Va sjutton tror du?! ryter damen plötsligt till. Börje var nästan på väg att börja backa av förvåning, men så drog han åter på munnen och tänkte att om hon kunde gorma på det viset, så kunde det i alla fall inte vara livshotande. Damen kravlade sig upp och mycket riktigt så hade hon klarat sig bra, förutom ett blåmärke på höger arm, vilket hon påpekade efter att ha inspekterat armar och ben.
- Ska jag köra dig till sjukhuset så dom får titta på dig i alla fall? undrade Börje, men damen bara fnös till en gång.
- Nä, det behövs inte. Men du kan skjutsa hem mig, för på den där cykeln kan jag nog inte cykla på längre.
Börje körde cykeln till sidan av vägen och hjälpte damen in i bilen, själv gick han över till förarsidan och satte sig framför ratten.
- Ja, jag heter Börje Karlsson. Ja, ja e hemskt ledsen för det här, jag var väl inne i mina egna tankar när jag körde, jag ska naturligtvis betala för din cykel.
-Birgitta, Birgitta Svens. Och för att svara på det du just sa så – ja- a, det har jag redan räknat med.
Börje startade bilen och körde försiktigt vidare. De satt tysta i bilen ända tills Birgitta plötsligt avbröt, vad som kändes som en evighetstystnad, och frågade aningen nedlåtande
- Du, varför har du skidor i bilen? Börje tittade i backspegeln och konstaterade att hans söndriga skidor fortfarande låg i baksätet sedan i vintras. Han hade tappat balansen i skidspåret och skidorna hade brakat på mitten.
-Jag hade tänkt föra dom till avstjälpningsplatsen senare idag, ljög han.
-Se upp för rött ljus! skrek Birgitta plötsligt. Börje smällde foten på bromsen och bilen stannade med ett ryck.
-Är du totalt blind?! Herregud, som du kör människa! Och vad du kör i sen! fortsatte hon och tittade runt sig. Börje blev nu en aning irriterad på kvinnan, visst såg hon ganska snygg ut och säkert var hon i ungefär samma ålder som han, men kunde hon inte sluta klaga! Trafikljuset växlade igen och han körde vidare.
-Du borde nog köpa en ny bil, eller åtminstone piffa upp den här skrothögen lite. Du har inte funderat på att dammsuga här i alla fall?
Hade Börje tänkt på det? Nej. Det kändes onödigt, den skulle ändå bli smutsig igen, så han tyckte inte det skulle vara nödvändigt. Birgitta fortsatte prata på om vad han skulle kunna göra åt bilen och om hur hon brukade städa sin egen bil. När hon började ge honom tips på hur han skulle kunna gå till väga slutade han lyssna, han nickade endast medtyckligt. Enda gångerna hon avbröt sitt berättande var när hon, enligt honom gav order om vart han skulle svänga. När de äntligen kom fram till hennes hus undrade hon om han ville komma in på en kopp kaffe. Han svarade hastigt nej, och att han hade bråttom till arbetet, men att han skulle höra av sig senare och skicka pengar för cykeln. Sedan steg hon ut ur bilen. Börje drog en lättnadens suck. Svängde igen ut på vägen och åkte raka vägen till arbetet. Väl där gick han snabbt upp via sitt kontor för att hämta några papper, eftersom han var försenad fick han strunta i kaffet och gå raka vägen in till studion. Han tog på sig sina hörlurar, drog djupt efter andan, blundade, knapprade in något på datorn och tryckte på en knapp.
- Ja, och där hörde vi Robertz med låten För alltid din. Som nästa på vår lista har jag valt en av mina gamla idoler, Gunnel med låten Guldkorn. Därefter skruvade han upp volymen och drömde sig bort.
Hemma vid köksbordet satt Birgitta och drack en kopp kaffe, svor än en gång i mannen som hade förstört hennes cykel men ångrade ändå att hon betett sig så illa mot honom. Hon hade bara blivit så arg. Därefter vandrade hennes blick ut i vardagsrummet. På spisen stod ett gammalt foto av Birgitta som ung, hon hade en gitarr i ena handen och på sig en röd klänning med ett guld G påsytt… Hon slog bort det hon tänkte på och satte istället på radion. Över hennes ansikte spreds en förvånad min. Hon skruvade upp volymen ytterligare, lutade sig tillbaka och njöt av det sista kaffet, drömde sig bort en stund till ungdomens dansbanor och suckade därefter. Tänk att den mannen fortfarande spelar mina låtar.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (2 röster)
På fel plats vid fel tidpunkt, 3.0 out of 5 based on 2 ratings

1 kommentar

  1. Alice, 11. Skriver:

    Bra ^^
    Liknar det sättet min mamma och pappa träffades fast de var yngre och pappa hade en skiva med mammas favorit låtar.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.