Frågvisa Alva

Denna historia handlar om Alva som är 4 år och har en lillebror som heter Emil och är 2år. Alva har en mamma som heter Tina och en pappa som heter Gunnar. Denna morgonen så ska mamma byta sängkläder och städa. Och går upp till övervåningen till Emils rum. När mamman kommer in i Emils rum så stå han upp i sängen. Mamman går fram och ta upp honom och ner går till undervåningen. Och när mamman har kommit in i vardagsrummet så går mamman fram och sätter Emil i lekhagen och lägger babylarmet också i lekhagen så mamman hör om han skriker. Mamman går fram och pussa Emil och har det andra babylarmet i handen när mamman är på väg upp till övervåningen. Just då när mamman har börjat går i trappan så kommer Alva. Mamma vart är du på väg? Jag ska bara upp till sovrummet och byta sängkläder. Men mamma varför stå du i trappan? Mamman ta en lätt suck och säger jag stå i trappan för jag prata med dig. Alva kan du vara snäll och vara med Emil medan jag städa. Han är i lekhagen. Men måste jag mamma. Du kan väl vara så snäll när jag väl ber dig. Nu var Alva riktigt arg på mamma. Emil tittar på Alva och säger leka. Och Alva säger vill inte leka med dig du är för liten. Sen så fråga Alva vad Emil gör när han biter i sin nalle. Hon titta på honom och säger är det gott att äta på nallen. Emil bara titta på Alva räcker nallen till Alva och säger smaka. Och Alva bara äckligt inte äta nalle. Och Emil bara skratta när Alva säger äckligt och lägger huvudet på sned. Alva säger jätte högt till Emil varför har du huvudet på sned. Emil ta upp huvet helt vanligt igen och peka på Alva och säger lektant. Alva titta på Emil och säger vad är en lektant. Emil skriker Alva lektant. Alva skriker högt vad är en lektant för nåt. Och Emil bara gapa och skriker och säger rumpa. Alma titta konstigt på Emil. Varför ropar du rumpa? Emil ställer ned huvudet ner i lekhagen och så med rumpan i vädret och ta den andra handen på sin rumpa. Och skriker rumpa. Så Alva ramlar baklänges pladask på rumpan. Emil ställer sig upp igen i lekhagen. Och skratta och peka på Alva. Alva bli arg på att Emil skratta när hon ramlade. Nu stå Alva framför Emil och räcker ut tungan. Emil räcker också ut tungan för han säger att han kan. Alva går ut trappan och går snabbat upp till övervåningen. Mamma ropar Alva försiktigt och går in till sovrummet och men inget svar. Det bli ett högt skrik i hela sovrummet. Så mamman ramlar på det hårda golvet. Men Alva vad du skräms. Alva böjer huvet och fråga varför sitter du på golvet? Ska du inte städa? Mamman vet inte vad hon ska svara. Hon försöker ta sig upp från golvet. Men när hon precis har försökt ta sig upp så ramlar hon med benen i vädret på golvet. Alva skratta och fråga vad gör du mamma och ställer sig rakt ovanför ansiktet. Mamma varför gör du på detta viset. När hon ser Alva så vet mamman inte vart hon ska ta vägen. Utan börja skratta så tårarna rinner ner för kinderna. Alva lägger sig på mammas mage och ligger med benen i golvet. Mamman böjer ner huvet från där hon ligger och skratta gott åt att Alva ligger på hennes mage och ler stort. Hon klappa Alva på kinden så varm men också kladdig av marmelad. Och just då så hör dom ett högt skrik från babylarmet. Och kom på att Emil är själv nere i vardagsrummet. Och mamman går snabbt upp från golvet med Alva under armen. Och springer snabbt ner för trappan och håller nästan på att snubbla. Precis just då som Alva började skrika släpp ner mig så är dom nere i vardagsrummet. Och mamman sätter försiktigt ner Alva på golvet. Nu när Alva känner marken under sina fötter igen. Så bara skratta hon gott och skriker en gång till mamma. Nej inte nu. Säger hon och ta upp Emil från lekhagen. Mamman titta på Alva och fråga är du hungrig nåt? Nej jag är inte hungrig. Men mamman kollar på klockan och säger vi behöver nåt i oss ändå. Och går sakta in i köket och ska fixa mat. Ställer Emil på golvet medan hon ska laga maten så länge. Mamman går till kylskåpet och ta ut fyra ägg och smör och börjar göra omeletten. Emil dra i byxorna att han vill komma upp. Precis just då så kommer Alva ut till köket, jätte kladdig. Och mamman vänder sig om hastigt av att Emil skratta där på golvet. Men snälla Alva vad har du gjort. Vad har du i hela ansiktet. Jo säger Alva och ler stort som solen jo din ögonkladd. Du menar min svarta ögonskugga. Men Alva du vet ju att du inte får använda den. Vänta skriker mamman högt. Vänder tillbaka blicken på spisen och vänder på omeletten. Och på några sekunder när hon vänder sig om igen och ska kolla på Alva. Men Alva vad är har du hällt över hela dig. Sylt. Men du har ju sylt i hela ditt hår och på hela dina kläder. Mamman tänker precis skälla på Alva men kan inte låta bli att skratta. Just då så skriker Emil jag med vara smutsig och går fram till Alva och lägger huvet på hennes jätte kladdiga tröja. Så nu är Emil också helt kladdig han med. Mamman vänder sig hastigt om och stänger av spisen och dra bort stekpannan från plattan. Och sätter sig på huk på golvet framför sin kladdig älsklingar. Alva fråga varför mamma skratta och varför hon sitter på golvet. Mamman svara att ni ser så roliga ut. Nä skriker Alva vi ser inte alls roliga ut. Jo ni ser faktiskt roliga ut säger mamman. Och ler extra stort när Alva sätter sig på golvet. Emil stå och hoppa framför mig och pussa min kind så jag med bli kladdig av sylt. Alva kommer också fram och ska pussa mig men kramar om mig med. Så jag börja skratta så jag ligger på rygg på golvet och har kladdig sylt på mina kläder. Kan inte sluta skratta åt Emil och Alva. Alva stå jämte mamman och bara gapa Men inget svar. Och peta mamman på kinden med sina kladdiga fingrar. Och säger vad gör du? Du har ett bor där inne. Men Alva det är ju min näsa. Emil så vid sidan om Alva och skriker och hoppa upp och ner på golvet.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.