Alexi

Där sitter jag med händerna för öronen. Tårarna som inte vill sluta rinna, mamma bakom dörren som bankar.

- Alexi, släpp in mig! Ber hon. Jag sitter kvar orörlig på golvet med händerna för öronen. Jag sitter och kollar på föremålet framför mig, jag fattar tag om den och väger tyngden i handen. Det är ganska tungt, jag lyfter upp föremålet och riktar det mot huvudet. Utanför bankar mamma helt desperat nu.

- Alexi, du måste släppa in mig, vi kan prata om det. Det var aldrig mening att det skulle bli såhär, men du måste förstå att det var delvis ditt fel också! Jag menar du kanske gjorde dig tillgänglig för honom, fortsätter hon.

- Hållkäften, jag hatar dig! Skriker jag. Jag sitter fortfarande med föremålet siktat mott huvudet. Jag gråter inte och jag tänker inget. Inga tankar virvlar runt, det känns tomt och helt tyst i huvudet. Det är dags. Min historia om varför jag sitter på golvet med ett föremål siktad mott huvudet är inte särskilt lång eller invecklad, utan väldigt enkel. Och den är gömd i en kista långt bort. Jag hoppas att någon nån dag hittar kistan och för min berättelse vidare som en inspiration till alla tjejer som lever i ett sånt helvete som jag levt i snart fem år.

15 maj 2004

Klockan har slagit två och mycket riktigt som han sa så står han utanför hennes dörr. Hon hör hur låset rasslar och en smäll när han slänger iväg nycklarna på golvet.

- Alexi, viskar han lent och retsamt.

- Sover du? Frågar han och stryker över håret ner mott axlarna. Alexi svarar inte. Hon vänder sig bara om alldeles stel i ansiktet och kropp, lägger sig på ryggen och tittar upp mott de ondskefulla ögonen.

- Nu, säger han och ler, nu ska vi ha skoj.

24 maj 2004

Jag vaknar med ett ryck ur min dröm, drömmen jag haft så många gånger den senaste tiden. Jag springer och springer, men kommer inget vart. Det känns hemskt. Jag sätter mig upp det är tyst i hela huset. Det enda som hörs är mammas andetag i rummet intill. Jag spolar vatten i ansiktet och går ner. Det syns tydligt de haft fest inatt. Jag plockar fram en svart sopsäck och börjar röja undan. Efter en stund hasar mamma in i köket. Hon har släng en stor morgonrock över sig, slitet hår och har stora ringar under ögonen. Utan att säga någonting till mig plockar hon fram en vodka flaska och hasar ut ur köket igen. På kvällen sitter jag vid fönstret och tittar ut över parken. Det är helt nattsvart ute, förutom en gatlyckta som lyser. Det känns lugnt och fridfullt där jag sitter vid fönstret och tittar ut, plötsligt flyger dörren upp och han kliver rakt in i rummet. Jag sitter stilla vid fönstret och luften ändras genast från lugnt och stillsamt till stormvarning. Mamma är inte hemma och jag kan se i hans ögon att han är påverkad, och utav stanken att döma av alkohol. I handen håller han en påse med något vit i. Han sliter tag i mitt huvud och skakar det som en docka. Han häller ut innehållet i påsen på skrivbordet och trycker ner mitt ansiktet i det.

- Sniffa in, befaller han. Och jag gör som han säger. Jag blir dimmig och allt i rummet snurrar runt. Han tar mig om nacken slänger ner mig på sängen och lossar sitt bälte.

3 december 2006

- Alexi Constance? Ropar sjuksköterskan ut i väntrummet. Jag reser mig upp och följer med henne in i mottagningsrummet.

- Doktorn kommer snart, säger hon och ler vänligt. Doktorn kommer in och tar tester på mig. Sedan får jag lägga mig ner på båren, det går snabbt minst en timma. Jag öppnar sakta ögonen och tittar upp mott taket, jag känner mig lite bländad men efter ett tag kan jag se ordentligt. Bredvid mig ligger en tjej, kanske två år äldre än mig. Tjejen tittar upp och ler mott mig.

- Tufft va? Säger hon. Att ta kol på någon, din första eller? Det här är min andra fortsätter hon. Jag svarar inte, utan tittar bara på henne. Hon har varit med om det här många gånger fem, sex eller var det kanske sju? hon mins inte riktigt.

1 mars 2008

Mamma och han sitter i vardagsrummet och ser på tv. Jag sitter i köket och röker en cigarrett , när jag helt plötsligt hör glas som krossas. Mamma som skriker. Jag springer in i vardagsrummet och ser honom tomma flaskor mot mamma. En glassbit ligger på golvet och ser vass och farlig ut, den plockar han upp och skär rakt i ansiktet på mamma. Hon skriker till och blir helt orörlig på golvet. Blod sipprar ut på golvet. Han släpper glassbiten och lämnar rummet. Jag står kvar i dörröppningen, jag varken går fram eller går därifrån. Vad är skillnaden om går fram om jag går fram och hjälper mamma där hon ligger som det offer hon är? Hon kommer ändå förlåt honom och toffla tillbaka till honom och imorgon kommer allting att vara normalt igen. Misshandel, missbruket och våldtäkterna.

2008

Idag var dem flera stycken, han och hans vänner. Mamma var hemma så där kunde vi inte vara. Istället låg jag där på en bakgata mitt i ingenstans helt ensam. Dem öppna såren jag hade på kroppen sved mott regnet som öste ner. Där mitt ute i ingenstans låg jag i flera dagar och flera nätter. Ingen saknade mig.

21 februari 2009

Mörkret la sig fort, snabbare än jag tänkt mig. Jag satt hukad bakom soptunnorna och väntade. Där kom han vingligt och stapplades fram, och även från lågt håll såg jag att han var full. Jag reste mig upp och stoppade handen i fickan och kramade om den blänkande vassa lite mjukt, och så steg jag helt synligt framför honom, Han stannade till tvärt några sekunder, sedan log han mott mig öppnade armarna och vinglade fram mot mig. Det kändes varmt och klibbigt mot min hand ögonblicket efter. Hans ögon rullade bakåt och det vita blev synligt. Jag knuffade undan kroppen och sprang in i huset. I rummet låg mamma med vitpuder på näsan och såg livlös ut, jag gick in på mitt rum.

2 dagar senare

I köket sitter mamma och gråter. Polisen som pratar, bla bla, han dog av en kniv i bröstet bla bla vi har ännu inte hitta förövaren. Jag sitter bara och tittar på. Mamma som gråter, polisen som bablar. Mamma tittar upp mott mig med något i blicken.

Nu

Jag sitter fortfarande på golvet med föremålet riktat mot huvudet. Jag blundar och andas in.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Alexi, 5.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.