Prinsessan och halva kungariket

Det var en gång ett litet kungarike, beläget strax nedanför Nordpolen. Landet styrdes av en kung, ja styrdes kanske är att ta i, men eftersom det var en monarki, så kallades kungen statschef. Där bodde han på sitt slott, med sin drottning och ett gäng prinsessor och prinsar. Eftersom det lilla landet gärna hävdade sin strävan efter jämlikhet, så hade den s.k successionsordningen ändrats, så att både prinsar och prinsessor kunde ärva tronen. Detta fick till följd, att kungens förstfödda, som blev en prinsessa, skulle, i en framtid efterträda honom. Flickan kom därför, att från första stund skolas för detta viktiga arbete.

Då hon uppnådde giftasmogen ålder, spekulerades det intensivt i det lilla landet, vilken utländsk prins som skulle bli hennes gemål. Som en trend i tiden, hade en personlig tränare, vi kan för enkelhetens skull kalla honom Daniel, anställts till prinsessan, för att stärka henne till både kropp och själ, inför hennes svåra ämbete, senare i livet. Då inträffade det oerhörda, de båda, som var i samma ålder, blir förälskade i varandra. En morgon vid frukostbordet på slottet, låter prinsessan bomben brisera. “Jag vill gifta mig med Daniel”. Kungen flyger upp som stungen av ett bi och håller nästan på att välta gröttallriken i hastigheten. “Vad är det du säger, är du på smällen eller”. “Inte den där vokabulären inför mina öron”, säger drottningen, “ du får skärpa dig C-G”. “Ja, ja”, säger kungen, “du ska ju alltid spela fina damen, men glöm inte vem som är kung, jag säger vad jag vill, åtminstone här hemma. Men medge att det här låter katastrofalt, en ofrälse, en av mina egna undersåtar, Daniel tycks helt ha missuppfattat vad han skulle träna dig i. Alla prinsar som vi dragit hit från jordens alla hörn, vad var det för fel på dom?” “ Dom var alla så evinnerligt tråkiga”, genmälde prinsessan, “nej det är Daniel jag vill ha”. “ Ja, vad gäller tråkigheten“, säger kungen, “så har vi ju träffat den här mannen ett par gånger och någon lustigkurre är väl inte han heller. Nykterist lär han ju vara också och det gör ju inte saken bättre. Nej, det här kan jag inte godkänna utan vidare, vi måste få en respittid. Jag läste i en bok en gång“, “kan du läsa,” mumlade drottningen, men kungen fortsatte, utan att bry sig om elakheten, “där stod talat om en friare, som fick arbeta i sju år för att få sin tilltänkta. Hon hette Rakel för övrigt och den metoden tycker jag vi skall tillämpa här”. Prinsessan for upp med gråten i halsen och stampade i golvet med sin lilla fot, “sju år, är du inte riktigt klok och om du läst hela berättelsen, så framgår det också, att han blev lurad och fick nöja sig med systern. Jag har träffat Daniels bror och honom vill jag absolut inte ha. Dessutom har jag nog hört om när du var ung, hur var det t.ex med den där lindanserskan“. “Det finns en stor skillnad”, säger kungen, “jag gifte mig aldrig med dom, hon var dessutom inte lindanserska på riktigt, bara på film , hon hade inte samma balans i verkligheten som på filmen kan jag tala om, speciellt inte efter en lyckad kväll på krogen”. “Hon var lätt att få omkull alltså”, kommenterar prinsessan sarkastiskt. Kungen får något drömmande i ögonen, ända tills han möter hustruns mörka och ogillande blick. Så tar´ drottningen till orda, “jag tror du gör bäst i att följa kungens föreskrifter, Daniel behöver tid på sig att komma in i sin roll, att vänja sig vid lejongropen, om vi nu skall fortsätta att citera den bok, som din far påstår sig ha läst“

Så fick det bli, de unga tu fick fortsätta att leva i synd, ytterligare en tid och det behöver ju inte vara det sämsta. Både kungen och drottningen, hoppades naturligtvis på att prinsessans kärlek skulle svalna på så lång tid och att någon lämpligare kandidat skulle dyka upp. Emellertid tycktes de bådas kärlek bara förstärkas och då de sju åren gått till ända var den fortfarande minst lika stark. Då prinsessan efter sju gångna år, steg in till kungen och meddelade, att nu var det tid för brölloppsförberedelser, försökte han först få till stånd ytterligare ett par års respit. Prinsessan, hade emellertid under tiden skaffat sig betydligt större pondus, kanske tack vare den personlige coachen och avspisade sin far med orden: ”då skiter jag i alltihop, då får brorsan ta´ över”. Inför detta hemska hot, måste kungen ge sig och godkänna brudgummen.” Men då måste ni se till att det blir nya prinsar och prinsessor, för barnbarn har jag väntat länge på nu”. Prinsessan försäkrade också att stora ansträngningar skulle, så fort bröllopet var avklarat, göras för att föra släkten vidare. Hon antydde att nu fanns det stora möjligheter att få in en gen med bollsinne i släkten, “du och jag kan ju knappt bolla till tre”, sa hon till sin far. Daniel har i yngre dagar spelat hockey med Hofors, så han har en helt annan begåvning på detta plan. Kungen började muttra något om att ishockey inte spelas med boll, men avbröts abrupt av drottningen, som tydligen tjuvlyssnat och nu kom in i rummet. “Regeringen måste godkänna gemålen“, förklarade hon, det var nämligen drottningen som hade koll på formaliteterna i familjen, “statsministern måste informeras redan i dag”. “Statsministern ja”, kungen suckade, “jag litar inte på den där flintisen, nytt arbetarparti, va. Tänk om han får för sig att profilera sig på det här, kanske ändra tronföljden igen, så att även ingifta kan få tillgång till tronen. Gudrun Schyman, har ju visserligen bytt parti nu, men tänk om hon kommer närmare makten vid nästa val, och Ohly, herregud, då sitter vi löst allihop”. “ Nu skall du inte måla Le Diabo på väggen C-G”, säger drottningen, som har en tendens att återfalla i ett av sina hemländers vilda tungomål, då hon blir upphetsad. “Men OK då”, kungen tar åter till orda, “det är ju söndag idag och jag skall titta på skidskytte på TV, men vi får kalla hit Reinfeldt till klockan 18, så får vi det hela överstökat”.

Så blev det, regeringen och hela folket välkomnade beskedet och alla såg fram mot den stora händelsen.. Brölloppsförberedelserna startade omedelbart och en vacker sommardag var man framme vid den stora dagen. Solen strålade, huvudstadens gator var kantade av lyckliga innevånare, som med små flaggor i händerna skulle hylla de unga tu. Pappa kungen eskorterade sin dotter genom Storkyrkan, fram till altaret, där redan brudgummen väntade. Men stopp ett tag, det är något som inte stämmer här. Är det verkligen Daniel, som väntar där framme?

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (2 röster)
Prinsessan och halva kungariket, 5.0 out of 5 based on 2 ratings

2 kommentarer

  1. Rolf Hedberg Skriver:

    Det roliga är att det är ungefär så här ”sagolikt” det gått till. Mycket humor i berätelsen och ett snabbt tempo.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Aller Skriver:

    Bra gjord… och en rolig grej är att det faktiskt är Victoria och Daniel! Jag tycker om hur du skriver!
    Fortsätt så!

    Kraam
    Aller

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.