Min parallella verklighet

Del 1Vattnet rann ner mellan skulderbladen och Elin undrade om hon skulle komma undan med mensvärk för andra gången denna månad. Troligen inte, och dessutom skulle förmodligen Thomas slå henne medvetslös med sin Coco Chanel väska om hon inte kom till skolan eftersom de skulle ha redovisning av bokslut den här råa måndagen.
På väg ut ur badrummet höll Elin på att snubbla över Herman, hennes två åriga halvbror som satt mitt i hallen och lekte med lego. Elins mamma hade fått Herman när Elin var 17 år och lyckan över en lillebror hade kanske inte varit så total som Elins naiva mamma Siv hade hoppats på. Fast efter så där ett år och sju månader när Herman hade slutat gallskrika så där som bara bebisar kan göra så började Elin faktiskt tycka om sin lille bror. Nu ville hon dock slippa synen av Hermans kladdiga ansikte så hon hoppade över legobitarna och sin lille bror och gick in på sitt rum och slängde igen dörren.

Elin går sista terminen av tredje året på Haninges handelsgymnasium och har börjat få den där tryckande känslan av att snart vara tvungen att klara sig själv och dessutom vara tvungen att bestämma sig för vad man vill göra med resten av sitt liv. Siv, Elins mamma, säger att alla känner så. Fast det är ju uppenbarligen inte sant eftersom hennes två närmaste vänner Thomas och Patrizia redan vet vad de ska gör när dem tar studenten. Patrizia ska söka in på
journalisthögskolan i Uppsala och Thomas har redan kommit in på Björn Axéns frisörskola i Stockholm.
Elin däremot har ingen aning om vad hon ska göra när den här terminen är slut. Hennes mamma tycker att hon ska åka till London och jobba som aupair ett år och sedan fortsätta studera, för det hade hon själv gjort när hon var ung och tog studenten. När Siv föreslog Elin detta så började Elin fundera på om hennes mamma överhuvudtaget viste någonting om henne. Elin gillar inte storstäder, hon tycker inte ens om att åka in till Stockholm. Detta kan bero på att hennes pappa som lämnade henne och hennes mamma för snart sju år sedan bor där med sin nya familj men hon gillar inte andra storstäder heller. En sak till som Siv inte ha verkat snappa upp är att Elin inte är särskilt förtjust i barn, man kan inte föra en konversation med dem. De gör inte vad man säger till dem och sedan är de av någon outgrundlig andledning alltid röda och snoriga. Och vad är det med det där uttrycket ”studera vidare”, finns det någon speciell skola som man bara studerar vidare på? Lärarna på Elins skola frågar ofta det, om hon och hennes vänner ska ”studera vidare” och de nöjer sig med ett ja eller nej. En del vet inte ens vad dem ska studera vidare till, bara att de ska studera vidare verkar räcka för dem.

När Elin kommer till skolan sitter Patrizia och Thomas redan i klassrummet.

- Ledsen att jag är sen men bussen kom inte.
- Eller så hade den redan gått när du kom, väste Patrizia.

Elin tittade förvånat på Patrizia.
- Äh, bry dig inte om henne hon är bara nervös för att hennes betyg is on the line.

Thomas är en av de där människorna som gillar att slänga in lite engelska ord när han pratar. Elin har en teori om att det kan bero på att han är ett fan av Viktoria Silvstet.

Deras ekonomi lärare Birgitta Frederickson kommer in och sorlet från klassen tystnar. Birgitta är en auktoritär lärare som bara tror att det finns ett sätt att göra saker på, hennes.
- Vill Elin, Patrizia och Thomas börja? säger Birgitta.

Hon ställer det som en fråga men alla vet att det inte var menat som en.

- Det där gick ju bra; sa Patrizia när lektionen var slut.
- För dig ja, jag och Elin hade ingen aning om vad vi snackade om.
- Kan bero på att jag skrivit hela redovisningen, mumlade Patrizia

Thomas stannade utanför ett klasrum.
- Haha lyssna på det här; morgondagen inställd pga. bristande intresse!
- Det var ändå ingen som ville ha tisdag skrattade Patrizia.
- Fattar du? Sa Thomas och tittade på Elin.
- Jag ska gå och träffa en kompis svarade Elin.
- Jaha, men vi har ju fler lektioner idag! Sa Patrizia.

Men då hade Elin redan vänt sig om och börjat gå.

- Vet du vem det är hon ska träffa? Sa Patrizia och vände sig mot Thomas.
- Nä ingen aning… Inte för att vara dryg men har hon några andra vänner än oss?
- Inte vad jag vet, sa Patrizia och såg lite fundersam ut.
Del 2

Siv vaknade den natten utan att veta vad det var som hade fått henna att vakna, hon tittade på klockan, den visade kvart i tre.
Sedan hörde hon det, det brusande ljudet som kom från badrummet som låg vägg i vägg med hennes sänggavel. Hon slängde benen över kanten och gick ut i badrummet, och där stod hennes dotter med allt det blonda håret liggandes vid fötterna och med rakapparaten i handen. Innan Elin han se att hennes mamma iakttog henne så tog hon upp håret och slängde det i badkaret där duschen stod på för fullt.
I ren förskräckelse och chock så gick Siv in och la sig igen.

Dagen därpå var en söndag och Elin sov länge. När hon vaknade så väntade hon tills dess att hon hörde att hennes mamma hade börjat baka (som hon alltid gjorde på söndagar) innan hon gick upp. Elin smög ner för trappan och klädde tyst på sig och med handen på ytterdörrens dörrhandtag skrek hon till Siv att hon går ut ett tag. Innan Siv hann protestera och fråga henne om nattens händelse så hade Elin redan slängt igen dörren.
Siv lugnade sig själv med att tänka att hon skulle nog bara till Thomas eller Patrizia för att plugga. Men när dörrklockan två timmar senare ringde och Patrizia och Thomas stod där så kände hon sig inte lika lugn.

- Hej Siv, sa Patrizia, är Elin hemma?
- Nää, men ni kan gå upp på hennes rum och vänta för hon kommer snart.
- Vart är hon, frågade Thomas samtidigt som han krängde av sig sina dr Martins kängor.
- På en promenad, sa Siv och hoppades innerligt att så var fallet.

- Kort hår är snyggt, eller hur? Elin vände sig mot Tina.
- Ja, skit snyggt om man har ett ansikte som klarar det.
- Elin såg frågande på Tina.

Tina såg Elins blick och skrattade, det har du!
Elin skrattade åt sin egen blygsamhet.

Tina och Elin hade träffats på café Momo i Haninge centrum för drygt två veckor sedan.
Efter det hade dem sätts nästan varje dag. Det var något speciellt med Tina, hon sa alltid rätt saker och förstod sig på Elin. Det var nästan som att ha en tvillingsyster.

- Shit sa Patrizia när hon fick se bombnedslaget på Elins rum. Här var det inte städat på ett tag.
- Hon rensar väl bara ut, skrattar Thomas och håller upp en transparant tröja med nallar på.

Dom gjorde plats för sig på golvet och slog upp matteböckerna och började räkna. När dem en och en halv timme senare var färdiga med kapitlet (som var anledningen till att de var där) så tittade de på varandra med lätt oroade miner.
De gick ner till köket där Siv satt och läste Allas veckotidning.
Hon tittade upp.

- Jag tänkte precis gå upp till er. Elin ringde nyss och sa att hon hade träffat en kompis på vägen och att de hade gått och fikat.
- Okej, sa Patrizia, men vi går hem nu för vi är klara med matten.
- Jag ber Elin ringa er när hon kommer hem sa Siv och stängde ytterdörren efter dem.

På vägen hem sa Patrizia och Thomas inte mycket. De gick båda och funderade över hur underligt Elin hade börjat bete sig och hur frånvarande hon varit den senaste tiden.
Del 3

Det var den 16 februari och nu var det 13 dagar sedan Elin varit i skolan. Patrizia hade pratat med henne kvällen innan, Elin hade varit kort och inte riktigt gett någon riktig förklaring på varför hon inte varit i skolan.
Trots att Thomas avrått henne, så var nu Patrizia på väg hem till Elin. Hon ville bara få bekräftat att inget var galet. För även om Patrizia ibland kunde verka hård och kall så brydde och oroade hon sig ofta för sina vänner. Detta skulle hon förstås aldrig erkänna för någon.

Hon plingade på, på backsidan men när ingen öppnade gick hon runt till framsidan. Hon pulsade genom snön och såg inte Elin förrän hon nästa var framme vid henne. Hon satt där på gräsmattan, Elin, naken och in kletad i sin egen avföring.
Patrizias första impuls var att springa där ifrån och låta någon annan ta hand om situationen. Men hon insåg att varken hennes samvete eller hennes mytoman kunskaper skulle orka med det.
Så istället satte hon sig på huk ned bredvid Elin.
- Elin? Det är Patrizia.

Hon la en hand på Elins skuldra men drog snabbt bort den igen, inte för att den var kladdig utan för att hon kände skulderbladets hårda konturer skära genom Elins hud. Elin tittade upp på Patrizia. Hon sa inget men hon säg så liten och rädd ut där hon satt med knäna uppdragna till bröstet. Patrizia fick tårar i ögonen men stålsatte sig.

- Elin, kom så ska vi gå in och duschar dig.

Elin gjorde ingen ansatts till att resa sig men hon gjorde inte heller motstånd när Patrizia sköt in ena armen under knävecket och la andra armen om ryggen på henne. Patrizia lyfte Elin och bar henne genom trådgården, in i huset, upp för trappan och in i badrummet. Hon satte försiktigt ned henne i duschen. Hon såg förvirrad ut där hon stod i duschen och Patrizia drog snabbt av sig jackan, koftan och stövlarna som Elin och Thomas knappt två månader tidigare gett henne i julklapp. Hon klev in till Elin och satte på duschen. Elin gnydde lite och mumlade något medan Patrizia tvättade henne. När hon var ren så tog Patrizia ett stort badlakan och svepte om henne.

Elin halvt om halvt gick och halvt om halvt blev buren av Patrizia men när de började närma sig Elins dörr stannade Elin.

- Nej, inte, dem där, mm, neej.

Patrizia förstod inte mycket men hon förde istället Elin in mot Hermans rum. Hon bäddade ner Elin i Hermans säng som förstås var alldeles för liten och sen la hon sig försiktigt ned bredvid henne. Elin somnade efter en stund och Patrizia undrade vad fan det var som hände med hennes vän.
Del 4

På södersjukhuset fick Elin och Siv vänta drygt två timmar innan de fick träffa en läkare. Sedan var det ytterligare 40 minuter innan de fick komma in och prata med en psykolog. Väl inne hos psykologen, som hete Lena Hamarsköld, så önskade Siv att hon satt i väntrummet istället.
- Hej Lena Hamarsköld.
- Siv Ekblad och det här är Elin.
En ung skötare kom in i rummet.
- Det här är Tor sa Lena.
- Elin om du följer ned Tor så ska jag prata med din mamma en stund.
Tor ställde sig bredvid Elin och väntade tills hon självmant reste sig. När Tor stängt dörren efter dem så frågade Lena;
- Hur länge har du märkt att något förändrats hos Elin?
- Ja de senaste två veckorna har hon gjort lite underliga saker och nu det här.
När Siv sa det har så menade hon att Elin suttit naken på gräsmattan.
- Okej men om du tänker tillbaka längre?
Det brast för Siv och hon började gråta.
- Sedan efter sommaren snyftade hon.
- Och på vilket sätt har det visat sig?
- Jag vet inte riktigt, sa Siv och funderade en stund.
- Hon har dragit sig undan och gjort saker för sig själv. Först så trodde jag bara att hon hade blivit för stor för att göra saker med mig men sen förstod jag att hon inte umgicks så mycket med sina bästa kompisar heller längre.
Siv hade nämnt Patricia och Thomas och hoppats på att psykologen skulle säga något i still med att; Jaha har hon nära vänner men då kan det inte vara något psykiskt fel!
För psykiskt sjuka hade väl inte bästa kompisar eller hade de det?

Men trots Sivs förhoppningar om att hennes dotters sociala liv skulle hjälpa, så blev Elin inlagd på söder sjukhusets psykiatriska avdelning för psykotiska patienter.
- Vadå psykos? Thomas säg frågande ut.
Patrizia slog upp sin Mac book.

- Lyssna här; en psykos innebär förvrängd verklighetsuppfattning, dvs. när en person är så påverkad av hallucinationer, vanföreställningar eller tankestörningar att hans/hennes förmåga att tolka verkligheten är nedsatt. Exempel på detta kan vara att den sjuke känner sig förföljd och bevakad, eller att han/hon via media tycker sig få budskap som är riktad direkt till honom. Patrizia tog ett djupt andetag och fortsatte läsa: Han/hon kan också få upplevelsen av att han/hon mot sin vilja utvalts att rädda världen genom en speciell, ofta trivial handling.

Thomas skrattade till.
- Som i den där filmen, a beautiful mind med han, Russel sexmachine Crowe. Han tror ju att han ska rädda USA från tyska agenter eller något.
- Ryska.
- Vad?
- Dem var ryska sa Patrizia, och den filmen är baserad på en verklig historia om John Nash som faktiskt var schizofren, och det står här att schizofreni är en psykos sjukdom.
Del 5

Efter att ha varit inlagd på Södersjukhuset i drygt två vecka så flyttades Elin till Ankaret i Hanige kommun. Ankaret är en öppenvårdsavdelning i psykiatrin som fungerar som en hållplats mellan sjukhusvistelse och hemmet.

Det var fruktansvärt för Siv att se sin dotter sitta där ihopkrupen i hörnet i ett så kallat stimuli fritt rum. Men hon höll god min eftersom hon hade Thomas och Patrizia med sig. Siv hade hälsat på Elin varje dag de senaste tre veckorna, medan Elin blivit runtslussad bland läkare, terapeuter, psykologer och olika psykiatriska avdelningar. Hon visste inte om det var inbillning eller om skötarna och läkarna faktiskt tittade anklagande på henne som om det var hennes fel att Elin var sjuk. Hon hade läst att det fans olika synsätt och teorier om varför vissa personer blev psykotisk. Ett synsätt, det socialpsykologiska synsättet, menade att det är kommunikationen i den sjukes familj som inte har fungerat. Dubbla budskap under uppväxten från föräldrar och liknande men att även samhället och omgivningen skulle ha haft inverkan för ett insjuknande. Det var nämligen allt läkarna hade kunnat säga med säkerhet, att det var en psykos. Dem hade även sagt att det kunde vara en engångsföreteelse och att Elin bara reagerat med en psykos för att hon känt pressad och stressad över något. Eller att hon hade diagnosen schizofreni men det skulle dem först kunna säga när det gått sex månader. Eftersom schizofreni är en så allvarlig diagnos.

När skötaren låst upp till Elins rum gled Thomas smidigt in och gick fram till Elin och kramade om henne. Siv blev nervös eftersom Elin, sen hon insjuknat inte hade klart av fysisk kontakt. Men när Thomas kramade henne så gjorde hon inget motstånd och för en bråkdel av en sekund så inbillade Siv sig att Elin var på bättringsväggen. Denna inbillning varade tills dess att Elin fick syn på Patrizia.

- Du ut, det här är ditt fel, du har gjort det här mot mig! Skrek Elin.

Patrizia stod först som förstelnad. Det var först när Siv tog henne i armen som hon uppfattade vad som hände.
- Kom Patrizia vi går ut och sätter oss.
- Eh, okej.
En skötare som hette Marie kom och satte sig bredvid Patrizia så att Siv kunde gå in till Elin och Thomas igen.
- Varför sa hon att det är mitt fel att hon är sjuk?
- Det är vanligt att psykotiska personer skyller sitt tillstånd på någon som står dem nära och som varit med när de insjuknat.
- Men jag har väl inget med det att göra?
Sen började hon fundera, var det hennes fel? Det var ju hon som hittat Elin på gräsmattan och sedan sagt till Elins mamma.
- Nä men det finns ofta ingen självklar logik i vem personen skyller på.
Patrizia satt tyst en stund sen sa hon;
- Men kan inte du förklara för Elin att det inte är mitt fel att hon är sjuk då?
- Det är inte riktigt så enkelt för just nu så ser Elin på saker på ett lite annat sett en vad vi gör man kan säga att hon delvis lever i en parallell verklighet och dessutom ska man generellt sätt inte argumentera med en person som är i en psykos.

Del 7

Siv var glad, orolig och ledsen på samma gång. Glad för att Elin skulle få komma hem från Ankaret, orolig för att hon kanske skulle bli tvungen att återvända och ledsen för att Elin överhuvudtaget hade blivit inlagd. Siv oroade sig även för hur Elin skulle klara skolan. Elin skulle nämligen få ta studenten med sina vänner även om hon varit tvungen att förlänga en del kurser. Hon missat så mycket när hon var inlagd men hon fick å andra sidan inte utsättas för stress eftersom det kunde vara en anledning till att hon blev psykotisk. Det var i alla fall vad de på barn- och ungdomspsykiatrin hade sagt när Siv varit där och pratat med dem om Elins skolgång.

- Är du klar eller? Undrade Thomas
- Jag vill inte. Sa Patrizia och skakade på huvudet.

Patrizia hade inte riktigt kommit över att Elin två månader tidigare skrikit åt henne på Ankaret.

- Jo kom nu hon har blivit mycket bättre och Siv sa att Elin nästan var sitt gamla vanliga jag.
- Om du inte redan har märkt det sa kan jag upplysa dig om att Siv är ganska naiv! Så jag skulle nog vänta lite med att börja fira att Elin är frisk. Dessutom vet vi inte hur länge det varar.
- Men nu får du väl ändå ge dig! Sluta vara så negativ och sätt på dig skorna så att vi kan gå och hälsa vår vän, sen 4 år, välkommen hem!

Patrizia kunde inte minas sist hon hört Thomas höja rösten, så hon satte snabbt på sig skorna och gick ifatt Thomas som redan börjat gå.

- Jag vet att detta är svårare för dig än vad det är för mig men det här är en av de sakerna som inte kommer bli lättare med tiden.
- Men du måste inse att det aldrig kommer att bli som förr.

Thomas svarade inte utan bara nickade och tittade rakt fram.

Det var Siv som öppnade dörren.

- Hej, kom in, Elin sitter i vardagsrummet.
- Hur är det med henne? Undrade Thomas.
- Förhållande viss bra, hon tar sina mediciner som har en god effekt.
- Och hur är det med dig?
- Jodå det går, sa Siv med ett skevt litet leende.

Det var nog inte bara Elin som aldrig skulle bli sig själv igen efter det här, tänkte Patrizia. Hon hade förväntat sig att Siv skulle svara att allt var utmärkt som hon brukade göra. Hon visste att hon själv aldrig skulle bli sig riktigt lik och hon tyckte att något hade förändrats hos Thomas. Hon visste inte riktigt vad men det var något i hans blick som liksom var sorgset.

Elin satt i soffan och kollade på Top model.

- Hello darl! Oh är det denna säsongen med hon snygga ”Latinan”? Thomas var ett stort fan av americas next top model.
- Mm Jaslene, Elin log mot Thomas.
- Hej Elin. Patrizia satte sig i fåtöljen mot i mot Elin och Thomas.
- Heej.
- Ja just de, Elin jag hittade en perfekt klänning till studenten, och eftersom jag inte kan ha den och tråkmånsen där borta (han tittade på Patrizia) ska ha kavaj och shorts så köpte jag den till dig.

Thomas gick ut i hallen och hämtade en påse och satte sig sen bredvid Elin i soffan. Han drog fram en liten söt vit baby doll klänning från Acne, som han gav till Elin.
En kort tid efter studenten fick Elin diagnosen schizofreni.

VN:F [1.9.11_1134]
3.2/5 (5 röster)
Min parallella verklighet, 3.2 out of 5 based on 5 ratings

5 kommentarer

  1. Lovisa Bly Skriver:

    Elin satt på grässmattan vilket inte kan stämma eftersom som det var vinter och snö

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Amanda Skriver:

    var står det att det var vinter om jag får fråga ?????

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)
  3. ... Skriver:

    Men det finns ju fortfarande en gräsmatta eller så var det en gräsplätt just där -.- …..

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)
  4. Tina Skriver:

    Ja presice. Men en skit bra novell

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 2.5/5 (2 röster cast)
  5. Daniekml Skriver:

    Va? Jag fatta inte mycket, helt osammanhängande.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.