Åtal ogillas

Herr Svensson var ute i affärer. Han trummade lätt på ratten där han åkte fram i sin gamla Saab någonstans i Stockholms förorter. Allt var bra den här morgonen, barnen hade varit trevliga med gamlingen och frun hade då och då gett honom varma blickar. Trafiken började bli grötig nu allteftersom han närmade sig stans centrum. Förbannat också att inte Dennis-paket blev av. Tänk om makthavarna någon gång kunde samsas om tagen, i synnerhet när det gäller trafikproblemen. Men nej, här behövdes en bättre styrning från regering och riksdag och snabbare utredningar innan kaoset i och utanför storstan är ett faktum. Lång bänkar, utredningar, interna politiska påhopp ifall nån klok människa kommit på något genialt o s v rullar det på, muttrade Svensson.
Vilken jäkla stockning det blev, ju närmare centrum han kom. Han låg nu bakom en äldre Saab-modell på den trefiliga vägen. Saab bilen framför släppte ut en tjock blåaktig rök. Den ryker som en diesel- bil. Olja och bensin tillsammans innebar en ofullständig förbränning och slutar förr eller senare med ett motorhaveri, tänkte han.
Herr Svensson försökte byta fil, vilket visade sig vara stört omöjligt. Här gavs inga extra luckor minsann. Han försökte stänga friskluftsintaget för att slippa dieselångorna, men det visade sig vara lönlöst. Reglaget gick som vanligt inte att stänga, troligtvis igenrostat. Damen framför tittade i bak- spegeln på honom och vinkade med knuten näve. Ligg inte för nära, gubbtjuv tycktes hon säga. Han kunde klart se hennes ansikte, som skvallrade om upprördhet. Det var bara några meter mellan de två bilarna. Han försökte lugna ner sig en smula även om han inte riktigt tålde hennes uppträdande.
Ok! Visst låg han lite för nära, mumlade han
Han tittade i backspegeln efter bakomvarande fordon. Det fanns gott om plats såg han och pressade bromspedalen kraftigt neråt, men i samma moment sköt bilen plötsligt fart och tjongade i bakänden på tantens bil med våldsam kraft. Svenssons bil hakade fast i framförvarande bil trotts att Svensson använde alla åtgärder för att komma loss.
Han såg tantens kropp tryckas bakåt framåt i en följd av den plötsliga krocken. Själv dämpades den värsta stöten av bilbältet, men han fick ändå en otäck smäll ovanför ögonbrynet när han slog i solskyddet. Han hittade till- slut broms – pedalen och bägge bilarna stannade, tvärt. Svensson tappade medvetandet under några sekunder, men kom snart till sans igen. Hans första tanke var hur damen i den framförvarande bilen klarat sig. Bara hon inte råkat ut för det vanliga whip – slash effekten, tänkte han, när han kravlade sig ur bilen.
Bilarna satt nu fast i varandra . Bakomvarande bilar tutade och väjde undan de bägge ekipagen. Å, herre gud, vad hade han ställt till med igen. Förbannade gaspedal, utbrast han för sig själv. Han skulle ju rätta till pedalerna på verkstaden. Fan anamma, nu var det försent. Frun hade ju påpekat att det var viktigt . Hon var ju med när han körde genom garageporten, som kostade en hel del slantar. Inte så lite heller, ville han minnas. Frun hade varit taktfull den gången också, som många gånger tidigare när han dummat ner sig, kom han ihåg, fastän hon undvek att påpeka att han trampat på fel pedal. Fastän hon visste ju var felet låg. Det stod ju för böveln i det senaste besiktningsprotokollet vad som skulle göras. Till och med varför det skulle göras.
Hjärtat dunkade våldsamt. Han kände sig verkligen uttittad. En del pekade finger mot huvudet. Jo, han visste sin belägenhet. En del ömkade sig över honom å höjde handen till en mindre hälsning. Trafiken kom från två filer, turligt riktade åt samma håll. Han hade snabbt fått ut varningstriangeln trotts den intensiva trafiken. Passerande trafik hade nu uppmärksammat kollisionen och dämpad hastigheten markant. Denna förbannade trafik, klämde han ur sig. Tanten vältrade sig ur bilen, hon verkade oskadd till hans förvåning.
- Är ni skadat , stammade Svensson fram . Tanten svarade inte
- Sa du nåt? Frågade den något förvirrade tanten.
- Ja, ja hann inte bromsa. Jag låg lite för nära, bromsen fungerade inte riktigt.
- Nä -hä, sa den rätt förargade tanten och hur är det beställt med synen.
- Jo, ja, synen är det inte fel på. Men, det hakade upp sig .
- Ja, svarade tanten det bara inte hakade upp sig.
- Du körde på mig. Vet hut! nästan skrek hon. Hon vände hela sin väldiga kropp mot en bilparkering i närheten och pekade med ena handen. Och sa med med hög och hånfull stämma
- Kan vi mötas där nere, nu med- detsamma.
- Ja, Ja stammade Svensson, jovisst.
Den rätt korpulente damen hade en lång halsduk vars ene ände nästan släpade på marken. Damen vände tvärt på klacken och ägnade honom därefter inget vidare intresse. Hennes hatt hade en ovanlig röd nyans. Det gjorde ont i Svenssons ögon. Det liksom hoppade upp och ner i Svenssons synfält. Det måste vara det där förbannade färgsinnet som spökar. Tapparna i ögat kunde inte bestämma vilken färg som avsågs. Vilken dam tänkte han och vilken tur att hon inte blev skadat av krocken. Om hon av andra orsaker var arg, kunde inte Svensson veta.
Så mastig hon såg ut tänkte Svensson, å sen, så självsäker. Till och med högklackade skor, mitt i vinterrusket. Hon hade bara ögnat honom ett ögonkast, vänt tvärt på klacken och pekat både bestämt och elegant med handen mot den avtalade parkeringsplatsen. Det var inte långt till parkeringsplatsen.
Där stod redan ett antal bilar parkerade redan, men det skulle nog gå bra att få plats med båda bilarna. Tanten ville ju göra upp, inga poliser med böter och föreläggande och utan inblandning av en massa advokater som verkligen kostade pengar, som dessutom kunde konsten att ifrågasätta saker som verkligen hänt och som enligt deras sätt att bedöma var mer trovärdig än de två som varit inblandade i olyckan. Något positivt i alla fall mumlade Svensson. Det kommer säkert att kosta skjortan, tänkte han, där rök restaurangbesöket som han och frun planerat i flera månader. Hon skulle säkert bli förbannat och med all rätt muttrade Svensson, medan han iakttog damens färd till den avtalade parkeringsplatsen. Hon körde sakta in i parkerings fickan och stannade bilen med ett ryck. Svensson körde sakta smygande efter och tryckte åter högerfoten på bromsen för att stanna bilen, men bilen bara brummade till igen och rände för andra gången med våldsam fart in i den förut demolerade bilen. Dörrarna i tantens bil flög upp i samma stund. Han såg tantens förvridna min när hon vände sig mot honom. Han hörde hur hon skrek till.
- Tanten ramlade ur framstolen och vidare ut på körbanan, men kravlade sig fort upp på knä. Hon reste sig sakta och hade klarat sig än en gång tänkte Svensson. Han hörde hur hon skrek,
- Hur fan kör du! – skrek hon
- Räcker det inte vad du ställt till med hittills, fortsatte hon.
Hennes röst var hes och hennes bröst svällde upp som på en domherre, hon såg ut som en brottare i den större viktklassen. Svensson blev en smula skraj, när hon kom närmare. Svensson darrade lite på rösten .
- Det, det ha- ha- kade upp sig en smula, stammade han fram. Hon stannade upp och såg stint på honom.
- Hakade upp sig ,tanten stod nu bredvid honom .Han kände hennes andedräkt, den var het kanske hetare än en kamin, så han väntade en örfil ,ja kanske ett slag med knuten näve .Hon pekade plötsligt med hela armen.
- Titta vad Ni ställt till med. Är ni alldeles frånvettet karl. Kommer ni måhända från dårhuset, eller . Har Ni nåt namn, månne . Är ni kanske på rymmen, eller. Orden haglade——
- Ja – ja, här är namnet sa Svensson, hackande .Han visade även henne körkortet.. – Å, vem gav er det! fräste tanten
- Ja, ja det är godkänt av myndigheterna sa Svensson lite blygsamt. Ja, Jag har tom typ B med rätt att köra! Här, avbröt tanten honom och hennes ansikte blev alldeles rött, trycket hos den uppretade damen översteg vad en medicin- doktor skulle säga för högt, ja, kanske nära på stroke – gränsen.
- Ni borde fan anamma inte få köra en barnvagn eller skottkärra utan tillsyn, förstått. Han förstod, den arga tanten hade övertaget beträffande den verbala delen i dessa två konstiga och olyckliga bil- krockar. Svensson var för omtumlad för att ta en fajt med henne. Det skulle bara bli värre, tänkte han. Han gjorde ett tappert försök att lugna ner situationen en smula och diskutera på en normal nivå. Herr Svensson räckte fram handen, men nej, tanten vägrade, så han sänkte den sakta, en smula förödmjukad, men tappade ändå inte hoppet. Svenson var ingen gåpåare snarare en ödmjuk person som ville alla väl. Ja, om inte situationen var alltför omöjlig.
- Ja, ja sa hon och viftade med ena handen, det är ointressant vad Ni heter .
- Svensson heter jag ändå, upprepade han .Beklagar vad som inträffat. Tanten såg på honom frågande.
- Ja, jag betalar sa Svensson. Det är ju mitt fel. Jag står för kostnaderna. Kunde damen tänka sig att åka till närmaste verkstad för att få skadorna reparerade. Orden kom automatisk från Svensson. Tanten såg på honom med stora ögon, liksom frågande.
- Ja, Jag betalar, nästan skrek Svensson när han såg damens tvekan. Han ville inte fråga efter hennes namn, inte nu. Det var inte läge för det.
- Ta den här tusenlappen ,som ett förskott, sa han hackande och räckte över två sedlar.
- Be dom skicka fakturan till mig, han gav henne sin fullständiga adress. Svenssons tung- häfta upphörde och han frågade henne bevekande om hon kunde åka till närmaste verkstad. Tanten stod som förstummad, men tog något förvånad emot pengarna. Tanten funderade ett slag, tittade öms om på pengarna som hon hade fått men också på den förvirrade mannens blick. Innerst inne tyckte hon synd om honom. .
Han verkade ju rejäl trots allt. Vill ni ta hit polisen! Frågade han ängsligt. Tanten stirrade på den nära nog skräckslagne mannen, Nej, sa hon efter en stunds tvekan. Ringer Ni själv verkstan, frågade hon lite fundersamt.
- Ja, ja självklart sa Svensson . Svensson ringde verkstan på söder.
- Ja, det var Svensson . Ja, hm det är jag, igen. Här är en dam som kommer på besök, Ja det gäller rep av en krock- skadat bil, d v s Saab årsmodell bättre begagnad.
- Igen, sa verkstadschefen.
- Jaa, sa Svensson lite tystlåtet, det var jag förra gången också. Tanten såg på honom fundersamt, helt ur gängorna mumlade hon för sig själv. Svensson såg hennes tveksamhet
Svensson räckte över luren till tanten . Hon presenterade sig för verkstadschefen och förklarade sin eller snarare deras belägenhet.
- Jaha, sa hon den här fartdåren har kört på mig bakifrån. Svensson, Ja!.
- Det var väl tur i oturen att ni lever, för de mesta brukar det ju ske framifrån och då brukar det vara god natt, hörde han verkchefen säga.
- Försöker ni vara rolig skrek tanten.
- Nej, nej hördes verkstadschefens skrattande röst. Ni kan komma när Ni vill, vi kör med öppna dörrar i vår bransch. Sådana här kollisioner händer stup i kvarten hörde han verkstadschefen säga. Tanten var uppbragt.
- Vilken typ, skrek hon och tittade på Svensson medan hon barskt överlämnade luren till honom och satte sig i bilen i all hast . Jag kör dit ändå, sa hon barskt å tittade argt på Svensson
- Hoppas vi inte träffas den närmaste tiden, nästan skrek hon
- Nä, jag lovar svarade Svensson lugnt tittade ner i marken och såg dessutom bort medan han knöt näven i byxfickan av ilska. Ett svart mörkt moln, av oförbrända gaser låg länge kvar på parkeringsplatsen och var det enda som vittnade om den okända damens tidigare existens
- Phu, Svensson andades ut, en sådan start igen och jag är förlorad. Han hade kontrollerat damens bil innan hon gav sig i väg. Hela hennes bakända var intryckt, förlåt bilens, tack och lov för det, muttrade Svensson. Den namnlöse damen var i alla fall på väg och han kände en stor lättnad, så stor, att han började skratta åt eländet, som han själv ställt till med.
Svensson startade bilen, han kände sig nedstämd och fysiskt ur slag, efter allt som inträffat och önskade att inget mer elände skulle drabba honom denna olyckliga dag. Med darrande fingrar tände han en cigarett för att stilla sina nerver efter två bil- kollisioner och tantens hetsiga angrepp mot honom. och ryckte hastigt ut ask -koppen från sin upphängning . Han kände sig illamående av allt som hänt . Trafiken på trafikleden han kört på tidigare hade minskat. Så bra då tänkte han, å blev lite bättre till mods. Han funderade vad han skulle ta till härnäst. Han beslöt att ta det säkra före det osäkra och köra hem . Hela hans dag var ändå förstörd, ja misslyckat. Samtliga affärsträffar måste avbokas. Det var mer än en eländig dag. Han startade bilen igen och njöt av motorns jämna gång ,trotts två ordentliga krockar eller rättare sagt på -körningar.
Precis när han fimpade cigaretten lossnade olyckligtvis telefonapparaten från sitt fäste och föll oturligt ned på växel – spaken. Den tunga apparaten träffade spaken till automatväxeln som olyckligt hamnade i backläget R. Bilen rusade igen med våldsam fart bakåt eftersom Svensson försökt stoppa den med samma metod som tidigare, d v s med en kraftig bromsning. Bilen rände med våldsam kraft in i den första bilen som i sin tur demolerade raden av bakomvarande bilar. Svensson visste inte säkert vad som hände men trycktes under några tiondels sekunder plötsligt bakåt och slog till i något hårt.
Kollisionen var så kraftig . Svensson tuppade av. Han vaknade en stund senare av att någon rörde vi hans arm. Han hörde en röst långt bort, det lät som en viskning. Han kände något kallt och vått som rann ned på ansiktet. – Lever Ni, Frågade en stillsam röst.,
- Javars, svarade Svensson Någon torkade bort skräp från ansiktet. Polisen tänkte han. Svensson blev med ens klarvaken.
- Är ni full, frågade en röst som verkade vara långt borta
- jag kan inte bli nyktrare än vad jag är, sa Svensson lågt
- Ska vi ta ett blodprov eller vill Ni vara snäll och blåsa här och nu
- Svensson rullade med ögonen.
- Måste jag.
- Ja. efter allt Ni ställt till med så är det nog det minsta Ni kan komma undan med.
- Det blir till att blåsa då, sa polisen lite påfordrande och såg på sitt offer.
- Här, Fyll den. Polismannen höll i instrumentet medan Svensson, som fattade stundens allvar drog in luft i lungorna och blåste ut till dess han såg stjärnor för ögonen. I alla händelser fyllde han ballongen, som enligt polisen fick en oönskad färg, Polismannen blev både förvånad men samtidigt intresserad.
- Spiknykter, nästan skrek polismannen av pur förvåning
- Va, fan sysslar du med? Är du drogad ?-
- Nä, inte mer än vad man kan bli av en slät kopp kaffe, muttrade Svensson
Han berättade därefter sakligt för konstapeln utan att staka sig en enda gång hur hela den olyckliga episoden startat. Han berättade vidare om hur han just före den stora kraschen legat för nära framförvarande fordon och försökt bromsa men istället kört på denne. Polisen fick namnet på den verkstad som skulle reparera damens påkörda bil. Polismannen hade under förhöret noga iakt- tagit Svenssons fysiska attribut och fastnat för något ytterst anmärkningsvärt, vilket han utan att förråda sig antecknade noggrant. Så låg det alltså till nickade han för sig själv. Svensson såg frågande ut Är någonting fel i min berättelse? -
Nä, den är vad jag kan förstå korrekt. Men det finns andra förklaringar varför dessa händelser inträffat.
I samma stund hade ägarna till de nyss demolerade bilarna nu samlats utanför Svenssons bil eller rättare sagt skrothög. Polismannen skrev nu allt vad tygen höll. Han ville ha alla händelser som Herr Svensson berättade inskrivit i sin loggbok för att undvika eventuella framtida misstag. Efter- hands- konstruktioner betraktades alltid inför domstol som mindre trovärdiga. Minnesanteckningar var därför behövliga och mer trovärdiga. Männen utanför började bli otåliga och rösterna mer högljudda.
- Det behövs fan inga protokoll eller utfrågningar. Det syns ju för böveln vad han åstadkommit Svensson gapade av förvåning.
- Ja, polisen, min fot fastnade ju i pedalen.
- Det syns ju för böveln vad han åstadkommit. Å mitt på ljusa dan förresten. Är han måntro full, eller blind.
- Dom kommer att mörda mig sa Svenson upprörd till polisen.
- Nä, nä menade polismannen som utan att se på honom eller världen utanför fortsatte att skriva sin rapport
Ja, men, titta på den där Cadilacken, ett fullständigt skrot, sa Svensson
Polismannen var nu färdig med sin rapport och räckte över kopian till Svensson. Där stod följande beträffande bilkollisionen på parkeringsplatsen nr 1 vid länsväg 13 Storstan STLM.
Det är inget fel på Svenssons nykterhet, kondition, syn, ambition, eller fattningsförmåga eller annars. Han har tyvärr råkat ut för något som varje människa kan råka ut för vid födsel nämligen att vara storväxt och har dessutom stora fötter. Efter en kontroll dels av bilens pedaler, herr Svenssons fötter, har observerats att skorna vid vissa situationer täcker två pedaler, vilket försvårar körningen av fordonet och som vid det aktuella fallet därmed orsakat skador på tillsammans 6 fordon, inberäknat det fordon som påkörts på riksväg 99. Herr Svensson har kort efter kollisionen genomgått obligatorisk alkoholkontroll enligt polisens direktiv och överinseende, genom att blåsa i en ballong, kopplat till en alkohol – testmätare. Resultatet visar 0 promille. Provet har upprepats två gånger och visar samma resultat d v s 0 promille. Herr Svensson har uppträtt hövligt och dessutom svarat sakligt på ställda frågor och samtidigt visat stort tålamod vid det förhör som hållits. Vid kollisionen har Svensson inte ådragit sig några alvarliga skador än ett antal ytliga skrapsår och har konsekvent avvisat polismannens, d v s undertecknats direktiv, att uppsöka läkare med ambulans eller annat färdsätt. Herr Svensson kommer ändå att transporteras till lasarettet för kontroll av läkare, ifall någon inre skada inträffat. Någon mer eller närmare utredning av händelsen behövs inte, då orsaken till olyckan härmed klarlagts. Den polisiära delen får härmed anses var avslutat. Något åtal från polishåll kommer sannolikt inte att riktas mot herr Svensson . Samtliga berörda bilägare som drabbats av kollisionen kommer med största sannolikhet att lägga in anmälan om skadestånd till försäkringsbolagen där också polismyndigheten kommer att yttra sig i fallet . Förhöret avslutat den 19 november vilket här intygas, Svenssons hjärta hade nästan stannat, av pur förvåning .
- Men blir jag fri nu frågade Svensson?
- Ja, svarade polismannen du får ju inte mindre fötter om vi syr in dig.
Svensson pekade skräckslagen mot bilägarna som hytte med nävarna.
- Vänta här i bilen, Svensson. .Polis – konstapeln som nu fått förstärkning hoppade ur bilen och uppmanade dom drabbade bilägarna att dra sig tillbaka
- Skingra er nu .Det är ingen fylltratt som sitter i den bilen. Det är en helt nykter och fullständigt normal kille som Ni mina herrar.
- Normal, som vi va i he- vete.
- Nä nu jäklar, mullrade bilägarna där de stod mitt i de demolerade bilarna.
- Eller, säger polisen, ni får nu reda ut eventuella skadestånd med försäkringsbolagen, eller trippa in i vår piket- buss.
- Piketbussen med ett antal poliser var redan på plats, i avvaktan på att ingripa, ifall våldsamheter utbröt.
- Hur vill Ni ha det?
- Ska vi bli åtalade. Nu går väl fan på torra land, i alla fall, ropade en av bilägarna
- Något åtal mot den mannen kommer inte att väckas, sa polismannen. Vi kan inte anklaga någon för att han för stora fötter inte heller häkta honom. Det är där problemet ligger
- Åtal ogillas förstått, nästan skrek polisen
- För stora fötter, skrek någon i hopen
- Va i helvete. Frågade en av ägarna till bilarna som demolerats . Om jag har för stort huve eller för stora händer, penisar eller andra delar av kroppen blir jag då också friad från ansvar. Skratten ekade och polisen tittade på de arga bilägarna . Min rapport om händelseförloppet kommer snarast att lämnas till era försäkringsbolag och chefen för polisdistriktet.
Motvilligt lämnade de drabbade olycks- platsen. Polismannen Johansson körde Svensson till läkaren som tog alla prov som behövdes och förklarade att Svensson var i ett normalt tillstånd, trots alla krockar och bedrövligheter. Märkvärdig kille, muttrade polisen för sig själv när han återvände till sin bil.-
¨ Ni kan åka hem nu Svensson men för säkerhetsskull, ta bussen ropade polisman Johansson med glimten i ögat.
Svensson förstod piken, tog bussen och åkte hem, visserligen utan bil och en utebliven fest med sin fru och massor med ekonomiska bekymmer, för sig själv och andra drabbade, men ändå tänkte Herr Svensson, har jag ändå livet i behåll…

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.