Galen utan dig


Och hon undrade hur han såg ut när han sov.

Hon visste hur han såg ut vaken. De mörka hårda ögonen som vaksamt regitrerade allt i omgivningen, den misstänksamma blicken, den spända hållningen. Alltid beredd att skifta form, alltid beredd att fly.

Hon försökte föreställa sig honom sovandes, men det gick inte. Hur skulle han kunna släppa sin stenhårda koll och försvinna i mörkret? När hade han senast slappnat av? När hade han senast sovit?

Hon kunde se honom sitta på marken invid resterna av elden, sittandes med halvöppna ögon. Ögon som såg allt.

 

Och han satt invid de glödande resterna av sin lägereld.

Hans ögon vandrade konstant över omgivningen. Plötsligt sänkte han sin blick och verkade se själva brasan för första gången. Hans ögon smalnade, han kunde inte förså varför han tänt elden.

Vaga minnen trängde sig fram ur hans undemedvetna. Minnen med en doft. En doft av henne, och en doft av mat. Han kunde se henne tydligt nu, när hon satt bredvid honom och hennes hår fladdrade till i den svaga brisen. Brisen som förde med sig doften av hennes hår och av den grillade köttbiten i hennes hand.

Mat. När hade han senast ätit? Vatten. När hade han senast druckit?

Han såg ner på sina händer och gjorde en grimas. Allt tänkande ansträngde hans hjärna. När hade han senast tänkt?

 

Hon mindes hur hans nakna kropp såg ut lägereldens sken. Hon visste precis hur hans hud kändes under hennes fingertoppar. Hon visste också hur vackra hans ögon såg ut när han inte längre misstänksamt studerade omgivningen. Gröna djupa brunnar, ögon som lev som oceaner när de drev varandra till extas.

Och hon mindes något annat. De svarta tecknet på hans axel. Det var vackert. Hon hade frågat honom en gång vad det betydde, men han hade bara ryckt på axlarna.

 

Han lät sina fingertoppar glida över axeln. Han kunde känna den lätta upphöjningen i skinnet där tatueringen fanns. Han följde dess konturer med fingrarna.

Han hade ingen aning om vad tatueringen var. Men ändå, djupt inombords kände han kanske på sig att detta var en tatuering som utstrålade makt, en tatuering som innebar mod. En tatueing som sa att han var en krigare. En tatuering som sa att han var varg.

Med ett yl långt nerifrån magen kastade han sig upp och i språnget förändrades hans kropp. Han sprang in i skogen utan att veta vart han sprang. Han måste bort, han måste fly. Fly från sig själv. Fly från de tankar som torterat honom hela kvällen. Fly från den varg han var.

Han sprang i blindo, och han sprang länge. Inte en enda gång lät han sig hejdas av dofterna från olika bytesdjur omkring sig. Han stannade inte förrän han såg skogen glesna en bit fram. Hans hjärta bultade häftigt när han började känna igen sig. Längre fram, där skogen tog slut, skymtade redan kontuererna av gården. Han gick långsamt närmare, stannade precis i skogsbrynet så att skuggorna dolde hans kropp. Han andades häftigt nu. Han lät sin kropp skifta tillbaka och sjönk sedan ner på knä medan han betraktade scenen framför sig. Det lyste i hennes fönster.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (2 röster)
Galen utan dig, 3.0 out of 5 based on 2 ratings

6 kommentarer

  1. Tilda Skriver:

    Riktigt vackert.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)
  2. Mli Skriver:

    Tack! :) Ser att det är lite många stavfel… måste kolla bättre nästa gång.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)
  3. Aller Skriver:

    Den var jättebra! :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  4. Aller Skriver:

    Fortsätt så :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  5. carro Skriver:

    riktigt bra novell! helt otroligt :)
    som sagt,stavfel finns att rätta till, men sjukt bra handling!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 1.0/5 (1 röst cast)
  6. Isabel Skriver:

    Hm… bra skrivet. Nästan som ett urdrag ur Frost, skriven av Maggie Stiefvater…

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.