Feb 28

Jag hörde mig själv säga: ”jag bryr mig inte om du tar ditt liv”. Om den drömmen skulle gå i uppfyllelse skulle ett av alla mina problem vara ur världen. Jag ångrar inte vad jag sa till henne, även om det tog emot rätt hårt efteråt. Jag kan inte med att få dåligt samvete. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)
Feb 28

Jag gick långsamt över parkeringsplatsen som var täckt med röda och gula löv. Automatiskt lade jag handen på min höggravida mage och log vid tanken på att jag skulle få en dotter, en Lexie. David ville hellre att hon skulle heta något ”vanligt” svenskt, urtråkigt namn. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (6 röster)
Feb 28

Beching var hektiskt idag, ute på marknaden hade en karavan anlänt med nya varor. Beching låg avgränsat från resten av landet, på en stor ö ute i den mil breda floden Regalé. Någon gång om året kom sådana här stora resenärer och sålde te, tyg, mattor, guld och smycken åt dem som kunde betala. Och de som inte kunde det ville förstås se på alla dessa juveler och lukta på kryddorna. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)
Feb 28

Klockan slog precis tolv när jag steg in i min lägenhet igen. Min tunga smakade fortfarande Affe. Jag svalde och torkade mina läppar. Liam gick upp när han hörde mig och hittade mig i köket letandes efter nått i skåpet. Jag slutade genast leta när jag såg Liam komma gående ifrån mörkret. Han försökte kisande titta upp mot mig.
- Vart har du varit, älskling? Jag svalde. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)
Feb 18

Herr Svensson var ute i affärer. Han trummade lätt på ratten där han åkte fram i sin gamla Saab någonstans i Stockholms förorter. Allt var bra den här morgonen, barnen hade varit trevliga med gamlingen och frun hade då och då gett honom varma blickar. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)
Feb 15

Kvinnan i vattnet var inte riktigt död än, men skulle vara det mycket snart. Hennes långa svarta hår låg i kladdiga klumpar på den likbleka kroppen. Hon andades långsamt och raspigt, utanför det lilla fönstret syntes månen i det becksvarta mörkret. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (5 röster)
Feb 11

Mörkret tätnar. Ljuset tonar sakta bort. Regnet faller, i det mörka tomma gatan, det enda som man kunde höra är susande vindar och prasslande ljud av löv från den höstliga natten. Jag står vid ett fönster och tittar ut. Efterlängtande. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
Feb 10

Regnet hördes piskande mot fönstret. Mina ögon sökte honom. Hur skulle detta gå? Redan för tre år sen hade det börjat. Jag hade blivit kompis med en kille, Bill hette han. Skillnaden med han var att med han kunde man va vem man ville. Man kände sig trygg i hans sällskap. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (23 röster)
Feb 7

Josefine stirrade ut igenom fönstret. De orangefärgade bladen föll med jämna mellanrum utanför fönstret, och Josefine blev påmind om att ännu en kall höstdag väntade utanför dörren. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (4 röster)
Feb 7

Han såg henne när hon kom gående på den fullbelagda tågperrongen. Hennes mörka hår var uppsatt i en hög tofs, och man kunde tydligt höra hennes raska steg mot det hårda golvet.
Han hade väntat på henne, men det visste hon inte. Tåget rullade sakta in på perrongen. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)
Feb 7

Nej, sluta! Låt mig gå! Markus hjälp! skrek han, han skrek för allt vad han var värd för. Han skrek för att det gjorde ont. Skrek för att “människorna” som slog honom skulle sluta att slå honom och han skrek för att jag skulle komma och hjälpa honom. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (1 röst)
Feb 7

Jag är ensam, hon är ensam. Skillnader är att jag är här och hon är borta, död. Jag kom in i världen hon levt i, strax efter att hon dog. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Feb 7

Har du någonsin hört uttrycket: ”En sekund av obetänksamhet kan ta en hel livstid att reparera”?! Det har jag… Faktiskt, så ska jag vara med om den sekunden just nu. Tror jag. Hoppas jag. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (2 röster)
Feb 7

Döden var inget jag tänkte på alls. När den kommer så kommer den. Det var först när jag fick beskedet som jag fattade allvaret. Jag som trott att jag skulle dö minst åttio år gammal, var nu sexton år och hade bara månader kvar att leva, om ens det. Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (4 röster)
Feb 7

Att bli älskad är något speciellt.

Men att bli älskad i november, det finns inte ord som förklara den lycka! Läs novell »

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

« Äldre noveller