Löftet som försvann

Svettet rann långsamt nerför Marcus kind samtidigt som han hastigt undvek motståndarens snabba slag. Marcus såg att sin motståndare blev mer och mer omtumlad för varje slag Marcus fick in. Han hade nu ett starkt överläge, och han visste nu att det var nu matchens sista slag skulle komma, slaget som skulle föra in Marcus Beasley 19 åringen från Queens New York i historieböckerna för all framtid. Och nu kände han sig redo, han skulle göra det han skulle bli mästaren han alltid drömt om att bli. Precis när han skulle avfyra det sista slaget hördes en smäll. Flera skrik tjöt genom hela arenan, en hade fallit till golvet.

En vecka tidigare vaknade Marcus Beasley i sin säng hemma i stadsdelen Queens, New York redo att ta sina första steg mot evig ära och berömmelse. Han hade i hela sitt liv kämpat för denna chans, chansen att få känna sig bäst, känna sig vid liv. Klockan var sex på morgonen året var 1969 en timma innan Marcus skulle ut för sin dagliga joggingtur. De knackade på dörren, överraskande nog var det Marcus mamma Latisha Beasley som stod vid dörrgaveln.
-         vad gör du här? sa en mycket förvånad och ledsen Marcus
-        Jag vet att jag inte har varit här för dig det senaste året, men ända sedan din far lämnade denna värld kändes det som det inte- fanns nåt kvar att leva för allt hopp i världen bara försvann ur mig i ett ögonblick.
-          Vad menar du med kändes? sa Marcus undrande.
-          Marcus, ja vill att du ska veta att i vilken situation som helst kommer jag nu vara där för dig, ja kommer kämpa för dig och vilja att du ska minnas mig som en mor vilken son som helst i världen hade dött för att ha.
-          Mamma, jag älskar dig, och jag vill att du ska vara här för mig, men snälla utelämna alkoholen denna gången?
-          Alkohol finns inte för mig i denna värld längre den har sårat för mycket människor och inte minst mig själv.
-          Jag kommer att vinna detta mamma, jag ska bevisa för världen att jag är bäst, jag ska bevisa för dom att även om man föds utan någonting kan man tillslut ha allt.
-          Din far hade varit stolt över dig Marcus.
-          Jag kommer att göra detta för honom Mamma.
Ett år tidigare blev Marcus far skjuten, mördad för att ha försökt skydda sin son.
Inte en dag hade gått utan att Marcus tänkt på sin far, och känt närheten av han vilket har hjälpt honom på vägen mot framgång. Varje dag i veckan tränar Marcus hårdare och hårdare för varje dag för att tillslut bli den mästare han alltid drömt om att bli.
Marcus tränades av sin farbror Chris som redan vid Marcus födsel såg att det var i ringen med boxningshandskarna på Marcus hörde hemma. Marcus var nu 19 år gammal och boxningsvärlden hade inte skådat en mer talangfull boxare.
Hans snabbhet och skicklighet jämförs ofta med ingen mindre än Cassius Clay, eller som han också kallas Mohammed Ali.

Exakt en vecka senare stod Marcus där i omklädningsrummet iförd en boxningsrock uppvärmandes inför det som komma skall. Matchen, matchen som ska få Marcus att nå toppen av boxningshistorian, toppen av sin karriär, toppen av sitt liv. Marcus stod lätt och började sparra mot boxningssäcken då tårarna plötsligt störtade ner för Marcus kinder.

-          Jag orkar inte detta mer!
-          Okej, vi kan sluta du har värmt upp bra nu. sa en mycket förvånad Chris
-          Nej jag menar inte detta, Marcus pekade snabbt på boxningssäcken. Jag menar det, han tog en långsam blick mot en bild som hängde på väggen, under stod det skrivet:
 
”Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan”
 
Det var en bild på Marcus avlidne far.

-          Jag vet, men du måste fortsätta kämpa

Marcus sa med en ännu dystrare min:
-          Jag slår inte på en boxningssäck längre, jag slår inte på en mina motståndare längre, Jag slår på en stor bild av min fars mördare! Jag vill ha hämnd! Skrek Marcus
-          Tror du på allvar att det är det du kommer att få genom att döda mannen? Marcus sa Chris lugnande. Jag vet vad du har fått gå igenom, jag vet hur du känner. Men jag ber dig att släppa din far, jag ber dig att tänka på honom och fråga dig själv vad han egentligen hade velat: att se sin son åka i fängelse för hämnd för sitt eget liv, eller vinna den titeln och gå ut där och va den man du är uppfostrad till att bli. Var mästaren ingen man i världen just nu kan vara förutom du. För Marcus jag vet vem mästaren är, det är inte din fars mördare, det är inte din motståndare, det är du Marcus Beasley, det är du min brors barn som jag vet kommer att göra honom stoltare än någonsin där ute.
Medan dom satt i omklädningsrummet omringade av publikens jubel hördes en röst prata i mikrofonerna;

-          ”Gör er redo för Action!” Skrek speakern.
-          Det är dags, detta är din stund, din chans.

Marcus började sakta gå mot ingången till arenan då Chris sa; Marcus!

-          Ja, coach?
-          Lova mig att du tar vara på den.

Med ett leende vände sig Marcus om redo för att starta matchen han alltid drömt om.

Marcus hade precis blivit presenterad av speakern då han stod ensam i ringen då det var dags för speakern att återigen tala.

-    Gör er redo för mig att presentera den regerande världsmästaren i tungviktsboxning Emile Griffith!

Publiken brast ut i jubel och visslingar, och där stod Marcus, följde sin motståndare steg för steg och han visste, han visste att om inget oväntat händer så kommer han i slutet av kvällen stå där med tungviktsbältet runt om sig väl medveten om att han är bäst i världen.

Klockan ringer och runda ett har börjat. Marcus börjar avvaktande ser ut över publiken där han endast ser ett fåtal svarta, eller negrer som dom vita på den tiden kallade de. De svarta i publiken var hans familj, resten kommer inte in pga. rasistiska handlingarna som då pågick. Men just då var det inte det Marcus brydde sig om, just då brydde han sig om att vinna, göra sin far stolt.

Två ronder hade gått och Marcus hade motat en hel del slag. Marcus var yr. Det var då han bestämde sig; han sa till Chris:
- Det är dags nu, det är dags att vinna de här.

Chris log mot Marcus och sa dom tre orden som betydde så mycket för Marcus; ”Jag Älskar dig grabben”.

Marcus vände sig om och slog handskarna mot hans motståndares handskar som en vänlig gest innan den tredje ronden skulle ta sin början, och innan Marcus skulle gå ut och sopa banan.

Marcus hade rent ut sagt krossat Griffith i den tredje ronden och Griffith var på väg ner vilken sekund som helst.
Det var då han såg han, mannen som förändrade Marcus liv, mannen som tog hans far ifrån honom. Marcus kollade på Griffith, han visste att det var nu det gällde, han skulle avsluta för att tillslut häkta mannen som mördat hans far. Marcus såg chansen och skrek:

- Detta är för dig far!

En smäll hördes, det var ingen riktig smäll det var något mycket värre, det var ett skott, ett pistolskott.
Marcus Beasley föll till marken skjuten i bröstet precis som hans far blev ett år tidigare. Marcus Beasley dog den kvällen, mannen som skulle bli den bästa, mannen som var den bästa. Hela boxningsvärlden var i chock. Marcus Beasley den kommande världsmästaren i tungvikt var död, skjuten.

Några veckor senare i utkanten av New York sågs en dam vandrandes längs en kyrkogård gråtandes. Damens namn var Latisha Beasley, änka sedan ett år tillbaka och mor av en död son.
Hon stannade till vid en grav, fortfarande gråtandes och sa:
-          Jag är ledsen, jag är ledsen att jag inte höll vad jag lovade. Jag är ledsen att jag inte var där och skyddade dig som din far var.
Det blev ett kort ögonblick av tystnad, en tystnad som kändes som den kunde vara för evigt.
-          Jag kommer till er snart mina älskade, snart så är vi tillsammans igen.
Kvinnan vandrade långsamt därifrån.

En vecka senare sågs en annan man rätt lik Latisha stå vid samma grav tårögd. Tre rosor las på toppen av gravstenen där det stod:

Alltid i världens alla minnen
 
Lloyd Henry Banks
Marcus Chris Beasley
och
Latisha Sue Beasley

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (8 röster)
Löftet som försvann, 3.8 out of 5 based on 8 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.