När allt går utför

Så var det den där känslan igen. Den där känslan som alltid infann sig när hon visste att han var i hennes närmaste omgivning.

Tidigare på kvällen så hade väldigt goda vänner kommit upp till henne och de bestämde sig för att göra hennes lilla stad riktigt osäker. Det var en stor skara på nästan tjugo personer, vänner från tider som varit och vänner som alltid funnits i hennes liv. Festen hade börjat på en gång och sommaren och det vackra vädret gjorde att en mycket hög partystämning hade landat hos var och en.

Med risk att vara lite tidiga drog de ut runt tio på kvällen. Sommarkvällen var ljus och vacker och allt levde omkring dem och i dem. Luften var som ett sprakande inferno av positiv energi och allt kändes fantastiskt.

Hon hade sina svarta pilotbågar på sig trots den antågande kvällen. Hon betalade sitt inträde för att inse att de nog inte var tidiga utan snarare i tid då människor redan trängdes därinne. Snart skulle de sluta släppa in fler.

Istället för att vänta på de andra vid garderoben så klev hon in för att överblicka läget och ta reda på om hennes känsla stämde. Hon ställde sig lätt bredbent för att stå stadigt för alla som sprang förbi henne och inte riktigt hade koll på sin omgivning. Sakta lät hon blicken glida över folksamlingen som stökade framför henne. Innan hon hade hunnit se om han var där så kom ett helt gäng av hennes vänner och kastade sig på henne för att släpa hennes till baren. Hon log stort mot dem och lade ner solglasögonen.

Under skratt och vänskapligt bråk så beställde hon en öl för att genast bli uppdragen på dansgolvet av tjejerna. Om de nu dansade snyggt är en sak men de hade i varje fall roligt medan de stod där och hoppade.

När de sedan lämnade dansen för att leta reda på killarna kände hon av hans närvaro igen. Hon vände sig åt höger och tittade upp på golvet som ibland var en scen. Där uppe med några kompisar stod han och tittade på henne. Deras blickar låstes för ett ögonblick i varandras innan hon med ett lätt ironiskt leende lämnade den spända sekunden.

Hon visste att de skulle ses mer under kvällen. Det var tvunget. Det var förutbestämt. Oavsett om det var bra eller dåligt eller både och så var det så det var. Lika säkert som att en människa inte kan andas vatten utan att drunkna.

De hittade resten av gänget ute på den stora altanliknande terrassen som löpte utmed väggarna på byggnaden. Där blev de inhysta på en gång och alla började snacka med alla och dra dåliga historier som ändå var roliga eftersom de drogs av rätt människor. Några av killarna pratade lite mer med henne än vad som vanligt är och hon var inte dummare än att hon förstod att hon kunde få dem om hon sa ja till det.

Men hur skulle hon kunna göra det när han bara var några meter från henne och när som helst kunde fånga henne utan att fråga?

Hon hade väl haft sina historier i mellantiden då hon inte haft honom i närheten men för varje sådan historia växte tomheten. Den och hennes längtan som kanske egentligen var helt omöjlig då den inte kunde leda någonstans. Eller kunde den det? Var inte allt bara drömmar som aldrig skulle slå in?

Om det var på det sättet såg hon ingen anledning att inte drömma dem tillsammans med honom när tillfället infann sig.

Så vände hon sig om lite för att snegla mot öppningen in och fick se honom i profil mot henne. Sakta vände hon sig mot honom och bort från sina kompisar. Som om han stått och väntat på henne vände han sig genast mot henne också.

Ett leende hon inte kunde hindra sprang upp ur hennes innersta och hon strålade mot honom. Han föll ut med händerna och erbjöd henne sin famn. Utan tvekan gick hon mot honom utan att höra de eventuella kallelserna efter henne som kom av hennes vänner. Framförallt de som så gärna hört henne säga ja till dem.

När hon nästan var framme stannade hon upp ett ögonblick för att möta hans ögon ordentligt. Det hon läste i dem fick hennes inre att gråta av lycka. Just då i den stunden fanns inget annat att önska. Om hon ändå fick dö just där och just då.

När hon skulle ta det sista steget bekom han henne genom att själv kliva fram och dra henne intill sig. Han slöt sina armar runt henne i ett hårt grepp. Ett grepp som visade på hans behov av hennes närhet just där och just då.

Han lyfte henne nästan så hon var tvungen att stå på tå för att nudda golvet. Ingen hade någonsin förstått hur hon behövde och ville ha en människa så som han hade förstått. Hon böjde sig bakåt så pass mycket att hon återigen såg honom i ögonen. Mer kunde hon inte dra sig undan då han vägrade släppa taget om hennes liv.

Han log mot henne med ögonen och släppte taget med ena armen för att lägga handen om hennes kind. Hon blundade och lät bara sinnena känna formen av hans hand mot hennes ansikte.

Försiktigt lät han fingrarna leta sig upp i hennes hår och hålla fast det.

Hon slog upp ögonen igen då hon var fasthållen och inte kunde röra huvudet. Han såg på henne med ögon som dolde så mycket och visade ett djup som hon nog inte överlevde om hon lät sig dyka ner i dem. Sedan böjde han sig sakta över henne och kysste hennes mun med en ömhet och försiktighet som fick henne att vilja ha allt. Allt som någonsin kunde tänkas att få.

Så släppte han henne och ensamheten hotade att kväva henne. För att slippa det ödet tog hon upp livsfilosofin att leva för stunden de närmaste timmarna. Det som varit existerade inte, det som kallas framtiden var redan bortglömt.

Hon log retligt mot honom och plutade lätt med läpparna. Hon låtsades att allt hon ville ha var nuet och suddade ut sanningen i sina ögon. Den sanning som innebar att hon ville ha en morgondag som följde nuet.

Men fick hon inte detta ögonblick av tiden så ville hon inte ha morgondagen alls om det innebar att inte få något av allt.

Vad han ville visste hon inte men av rädsla för vad det kunde vara så sa hon inget om sin egen längtan.

Hon tog tag i honom och lät den tidigare kyssen djupna till den gräns där man kan drunkna…

Hon slöt ögonen för att hindra tårarna att rinna över kinderna. Hennes hjärta gick i tusen bitar istället men det såg ingen. Just nu hade hon vad hon längtade till och drömde om att få. Att allt samtidigt gick utför låtsades hon inte om att se.

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
När allt går utför, 1.0 out of 5 based on 1 rating

1 kommentar

  1. Sandra Skriver:

    verkligen asbra =D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.