Den andra världen

Hon såg hur han höjde händerna ljuslågan fladdrade till av vinddraget. Med ett vrål kastade han det vita långa ljuset i den mässingsfärgade ljusstaken på sängen. Det hördes ett fräsande ljud när eldslågan träffade den obäddade sängen.
- Nu sticker vi, väste han till den andra mannen.
Hon hörde fotsteg försvinna ut ur rummet och en dörr som slog igen. Hon som förut knappt hade vågat andas och som hade tyckt att hennes bankande hjärta ekade i hela huset började nu att skrika. Hon skrek och vrålade, bankade på garderobsdörren tills knogarna blödde. De skulle aldrig kunna höra henne, förmodligen hade de redan stuckit ut. Hon kände hettan bli starkare, rök sipprade in genom nyckelhålet. Nyckelhålet! Hon mindes det rostiga låset, det borde inte vara så svårt att få upp. Hon backade bakåt, snubblade till på en gummistövel så att hon nästan föll baklänges, men reste sig upp och fortsatte och vräkte sig med hela sin tyngd mot dörren. Det gjorde ont, hon skrek till och kastade sig mot dörren igen. Den flög upp med ett brak och hon föll flämtande ut. Hela sängen var som ett eldhav, gardinerna ovanför brann också. Det var tjock rök i rummet så hon slängde sig ner på golvet och kröp mot dörren. Elden fick nytt liv när hon öppnade sovrumsdörren och tumlade ut. Hon stängde dörren igen och undrade hur länge det skulle dröja innan elden spred sig till resten av huset. Hon tittade runt sig, han måste vara någonstans. Hon tittade in i vardagsrummet, där såg hon ingen, hon såg bara den ljusgråa röken som började att fylla taket. I det stökiga köket hittade hon honom, han var fastbunden vid elementet. Pojken stirrade ut i luften med en nollställd blick, han var rädd, skakade i hela kroppen. Hon sprang fram till honom letade tills hon fann knutarna men hon såg att om hon skulle försöka knyta upp dem skulle det ta alldeles för lång tid av deras dyrbara tid. Hon flög upp och sprang bort till diskbänken, öppnade den översta lådan och tog ut en bordskniv. Hon tittade bort mot sovrumsdörren det brann nu även i hallen, snart skulle det vara försent och hon insåg att hon måste ha en vassare kniv. Hon hittade en vassare kniv, sprang med den till pojken och började ivrigt att skära loss repen. Han hade fortfarande blicken nollställd, verkade inte ens ha märkt att hon överhuvudtaget fanns.
- Nu, viskade hon, och slängde repet på golvet.
Pojken satt lika orörlig som förut, hon slet och drog i honom för att han skulle ställa sig upp. Det brann kraftigt i hallen nu, det började bli svårt för dem att andas i den tjocka röken och hettan var outhärdlig. Hallen, den enda utgången för dem. Fönstrena var låsta, den enda vägen ut var genom ytterdörren. Hon fick nog tog tag i pojken och lyfte upp honom i famnen, han var tung även om han var ovanligt smal för sin ålder. Hon såg mot den brinnande hallen, väntade hon en sekund till skulle det vara försent. Så hon räknade snabbt till tre och sprang. Golvet var brännhett, eld föll runt henne. Plösligt började pojken att gallskrika, hon såg var det var en eldslåga hade fallit på hans byxor. Hon skrek och samtidigt som hon sprang mot dörren försökte hon att kväva eldslågan med henden. Hon kände ingen smärta hon såg bara ytterdörren. I samma ögonblick som hon fick upp dörren och just var på väg ut hördes ett öronbedövande vrål innefrån huset när taket rasade in.

Hon låg flämtande på gräsmattan ett tio-tals meter från elden. Det bruna kruttorra gräset under henne skulle snart ta eld.
- Kom vi måste springa, sa hon till pojken och när han inte rörde sig tog hon tag i hans hand och drog honom med sig. De började att springa in mot skogen, hoppade över stenar och snavade över rötter. Ett tag tyckte hon att hon hörde brandkåren tjuta, de sprang så länge att de till slut när kvällen kom bara föll i hop i mossan och somnade.

Det var så mörkt det bara kunde bli en julinatt när hon vaknade, hon satte sig upp och tittade på pojken som fortfarande sov. Han var ganska söt, såg ut att bara vara runt 9 år, hon sträckte ut handen och rörde vid det av eld svedda håret. Hon fick syn på sin brännskadade hand, den gjorde ont och var alldeles röd. Hon hörde ett svagt porlande från en bäck och kände att hon var jättetörstig och längtade efter att doppa hela sig i vattnet.

När hon kom tillbaka hade pojken vaknat,
- Det finns en bäck där borta, sa hon och vred ut sitt våta hår, han reste sig och började att gå mot bäcken, han sa inget hon förväntade sig inte det heller. Hon sträckte ut sig i den mjuka mossan.
Hon hade legat där ett bra tag när hon märkte att pojken inte hade kommit tillbaka. Hon tänkte att hon borde gå och se efter vad han gjorde. Vad skulle de göra sen? Hon visste ingenting. Hon ställde sig upp och började att gå mot bäcken, hon såg honom direkt när hon kom dit. Han höll på att klä på sig hade bara tröjan kvar. Hon flämtade till när hon fick syn på hans rygg. Över hela ryggen var det långa revor, en del var det intorkat blod i och andra höllpå att läka.
- Vad har hänt? Viskade hon.
Han ryckte till vid ljudet av hennes röst och vände sig om. Hans ögon var stora och runda av skräck och rädsla. Hon började gråta, satte sig bredvid honom och la armen om hans axlar.
- Vem är du egentligen? Frågade han.
Hon svarade inte, blev mest förvånad över att höra hans röst.
- Vilka är dina föräldrar?
- Jag vet inte, svarade han.
Hon ställde sig upp, sträckte ut handen åt honom. Pojken tog hennes hand och ställde sig upp.
- Vet du var närmaste stad ligger?
Han nickade.
- Kom då går vi, sa hon och de började gå.

VN:F [1.9.11_1134]
2.0/5 (3 röster)
Den andra världen, 2.0 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.