Ombytta roller

I första delen tar Jennys kompis Sanna livet av sig för att Jenny fryste ut henne när hon fick veta att Sanna var homosexuell. Här är slutet av första delen, Kärlekensröst. Jenny hittar Sanna död och ett brev vid henne.

Kära Jenny jag är ledsen att jag är feg som tar livet av mig men jag orkar inte med alla blickar i ryggen eller dina hånande ord som svider. Minns du när vi byggde den här kojan minns du att vi ingick i ett blodsband och att vi svor på att alltid vara vänner vad som än hände enda tills döden skiljdes oss åt som ett giftermål mellan bästavän och en annan bästavän. När jag fyllde tolv år för fem år sen så upptäckte jag att jag var homosexuell jag blev kär i Eva i vår pararell klass och vi blev ihop och vi var ihop i tre år men sen flyttade hon och jag trodde att jag aldrig kunde finna lyckan igen Men du var där för ett år sen fattade jag att det var dig jag älskade oavsett om jag är död eller levande kommer jag alltid att älska dig för du är det enda som gjorde att jag ville lev och min mamma men alla andra mobbade mig men du fanns där för mig men nu började du göra samma sak mot mig men jag älskar dig så jävla mycket. Förlåt att jag är så svag och jag förlåter dig och jag älskar dig.

Från din Sanna till min kära Jenny.

Jenny fällde en tår och förstod att Sanna aldrig skulle komma tillbaka.

Nu börjar andra delen.

Jenny knappade in koden till hennes och Davids lägenhet 5647 och gick in. Hon gick upp för trappan till tredje våningen och låste upp dörren. När hon kom in i lägenheten tog hon av sig jackan och skorna.

- Är det du Jenny? Hörde hon David fråga inne från vardagsrummet.

- Mmm, mumlade hon till svar.

- Hallå! Ropade David när Jenny klev in i Vardagsrummet och satte sig bredvid han.

- Du Jenny jag tänkte att vi kanske kunde ja du vet gosa eller så.

- Inte ikväll jag är för trött för det.

- Det där har du sagt i två veckor nu när fan ska du egentligen komma över Sanna det var för fan tre år sen nu!

- Tror du jag vill vara olycklig tror du det eller?! Skrek Jenny och sprang snytande in på toaletten och låste om sig.

Hon tittade på sin egen spegelbild och drog en djup suck. Hon strök undan tårar som hade runigt längst kinden. Hon tog av sig kläderna och klev in i duschen. När hon hade duschat och bytt om gick hon in i vardagsrummet och fick se David sitta och stirra på den avstängda tv:en.

- Du David jag hatar när vi bråkar jag älskar ju dig.

- Du? Du hatar när vi bråkar? Frågade han och övertydlligade varenda stavelse i orden.

- Ja det är jag.

- Jaha tänkte du säga någonting mer eller?

- Ja förlåt, svarade Janney dröjande och tittade ner i marken.

- Titta på mig när du pratar med mig, sa han med tilltaget lugn.

- Förlåt, sa Jenny och tittade David i ögonen.

- Okej låt gå men om du inte slutar vara så jävla deprimerad så gör jag slut fattar du?

- Ja, sa Jenny och började gå mot deras sovrum.

- Vart ska du gå?

- Och sova jag är trött.

- Tror du det nu ska vi ha en trevlig kväll bara du och jag och vi ska

gosa.

- Okej, sa Jenny och tänkte att det inte var någon ide att säga imot.

………………….

Nästa dag vaknade Jenny av att David klev upp ur sängen.

- Vart ska du? Frågade Jenny.

- Och jobba, svarade han och gick ut från rummet.

Jenny vände huvudet mot väggen och somnade om. När hon vaknade nästa gång var klockan elva. Hon klev upp bytte om och åt en macka med ost och skinka på. När hon var klar och hade gjort sig inordning tog hon hennes väska och gick ut. Hon tog bussen ner till Gamla stan. När hade hoppat av bussen gick hon in i en frisör salong.

- Hej jag heter Jenny Kalson och jag har bokat tid här klockan ett.

- Okej du kan sätta dig och vänta.

Jenny satte sig på en hård fåtölj och läste en gammal glamour tidning.

Efter ungefär fem minuter fick hon sätta sig i en frisörs stol.

- Hej jag heter Gunilla, sa den unga kortklippta kvinnan och log.

- Hej jag är Jenny.

- Okej men hur vill du ha dit hår då?

- Jag vill färga mitt hår blont och så vill jag ha en page frisyr eller hur man nu säger det.

- Okej men då kan jag väll sätta igång.

- Okej.

Fyrtiofem minuter senare skådade Jenny sin nya frisyr och kom fram till att hon faktiskt var väldigt nöjd med den. Den framhävde hennes ljusblå nästan vita ögon. Nu var det bara att köpa nya kläder, tänkte Jenny och gick ut i den varma sommaren. Och mot en klädaffär.

Hon hittade en gul kjol och ett rött linne. Hon tog bussen hem som gick tre och hon öppnade lägenhets dörren fyra. Så fort hon ställt ner påsen med kläderna hon köpt så tänkte hon på Sanna och hur tomma hennes ögon hade varit den dagen, och på brevet och på hur Sannas ögon börjat röra på sig och hur Sanna sa till Jenny kom igen nu snabbare kan du och sen bara dött bort i intet försvunnit bort från Jenny. Hon skakade snabbt undan tanken på Sanna och gick in i köket. Hon tog fram lax ur kylskåpet och satte potatis på kokning. När David kom hem klockan fem var maten klar och bordet dukat.

- Oj vad fint du har gjort det min sockertopp, sa David och log.

- Tack.

- Och gud vad fin du är sa David och gav henne en kyss.

- Tack igen, sa Jenny och lade upp maten på tallrikarna och hällde upp Quersus Penina i två vin glas.

- Oj då vitt vin vad kostade det?

- Min lilla hemlis.

- Okej jag fattar, sa David och log.

För en kort sekund fick Jenny tillbaka ögonen orden brevet men sen försvann dom och hon log mot David.

Efter middagen gick Jenny upp på vinden och till en byrå som hade varit Sannas och tog fram brevet som hon hade läst för tre år sedan och somnat gråtande till så många kvällar. Hon tog fram ett foto på hon själv och Sanna kramandes framför frittfall på Grönalund när dom var tretton år. Sju år sedan, tänkte Jenny och drog efter andan. I samma stund som hon lade ner brevet och kortet i byrån så ringde hennes mobil.

- Hej det är Jenny, Va är det sant? Okej jag kommer på en gång, sa hon och la på telefonen och sprang ner till David.

- David mamma är på sjukhuset hon har blivit påkörd. Snörvlade Jenny fram.

- Okej jag skjutsar dig, sa David och klev upp från soffan.

Jenny tog på sig ytterkläderna och sprang ner till Davids bil. Vägen till sjukhuset var hemsk Jenny tänkte på hur hon och hennes mamma bråkat sist när Jenny och David var hos dem. Hennes mamma hade sagt att hon borde söka professionell hjälp för att komma över sin deperation som så många gånger tidigare men hon hade sagt nej på en gång utan att ens tänka på alternativet att hennes mamma kanske hade rätt. Jenny klev ut ur bilen och sprang in på sjukhuset femtio minuter senare.

- Hej jag heter Jenny och min mamma Sonja Kalson är här.

- Okej vänta, sa Den mörkhyade tjejen som satt i receptionen.

- Rum nummer 56 det är rakt fram och sen en trappa upp.

- Okej tack, sa Jenny och sprang till rum 56.

När hon kom fram fick hon se sin pappa sitta och gråta utanför hennes mammas rum.

- Hur är det? Frågade Jenny och satte sig på knäna framför fadern.

- Det är inte så bra med mig och mamma ligger i koma, snyftade han.

- Kan jag gå in?

- Ja det är okej men jag klarar inte det, sa han.

Jenny klev in i rummet och fick se sin mamma ligga i en säng med vita överkast. Hon gick fram till henne. Jenny strök sin mamma över kinden och fällde en tår. Hennes mamma såg så rofull ut med stängda ögon och avslappnade läppar. Jenny vände sig om när dörren öppnades och David kom in.

- Hej, sa han.

- Hej.

- Du det kommer att bli bra, sa David och gick fram till Jenny och strök henne över ryggen.

- Hur vet du det? Frågade Jenny tyst.

- Men vad fan jag försöker trösta dig och du förstör allt.

- Jag försöker, sa hon enu tystare än förra gången.

- Du försöker fan vad kass du är jag fattar inte varför jag är ihop med en sån kossa som du, sa Han och gick ut från rummet.

Jenny satte sig på en vit trästol bredvid hennes mammas säng och grät. Hon tänkte på ögonen och på bråken med David och på mamma. Tårarna flödade ner för kinderna. Hon klev upp från stolen och gav sin mamma en kyss på kinden och gick ut från sjukhuset. Davids bil var borta och hon försökte ringa honom men fick inget svar. Hon började gå hem i mörkret. När hon hade gått halvväggs kom hon på sig själv att tänka på hur livet varit utan David. Och på om hon skulle klara av att göra slut nu och inte ha någon som tröstar henne. Men David kanske inte var den personen. Hon avbröts i sina tankar av att en bil tuttade, hon vände sig om och gick fram till bilen.

- Hej vill du ha skjuts någon stans? Frågade en ung kille som hade vevat ner rutan.

- Jag åker inte med främlingar, sa Jenny och fortsatte gå.

- Det är inte bra för en ung tjej som du att gå ute själv klockan elva på kvällen.

- Jag känner inte dig.

- Är du säker? Alltså på att du inte vill ha skjuts för jag vet att du inte känner mig.

- Ja du kan aldrig övertala mig.

- Ska vi slå vad?

- Haha nä det behövs inte, vart ska du?

- Jag ska dit du ska.

- Okej då du vinner, sa Jenny och gick runt till andra sidan av bilen.

- Vart ska du? Frågade han.

- Kungsgatan 21 c.

Han började köra och dom satt tysta en stund. Jenny började fundera om hon sett han tidigare det var något bekant med honom något som sträckte sig några år bakåt i tiden då hon var ung.

- Vad heter du? Frågade Jenny.

- Christofer men du kan kalla mig Chris, sa han och log.

Det var något bekant med namnet som hon inte riktigt kunde sätta fingret på.

- Och du då? Frågade han.

- Jenny.

- Jenny Kalson?

- Ja varför undrar du.

- Jag är Sannas bror ni var vänner förut va?

- Ee ja det var vi innan hon dog.

- Jag tyckte jag kände igen dig vi träffades en gång för typ fem år sen när du var hos Sanna.

- Kanske det, kan vi inte prata om något annat nu, sa Jenny besvärat.

- Du kan inte prata om det som hände en va?

- Nej det kan jag inte.

- Okej, nu är vi framme, sa han och stannade framför hennes lägenhet.

- Tack för skjutsen, sa Hon och klev ut från bilen.

…………………

Christofer tittade efter Jenny när hon gick in i lägenheten och körde sen iväg. Han tänkte på samtalet hans mamma och han fått tre år tidigare. Han tänkte på att hans mamma berättat att Jenny hittat han syster död och att hon tagit självmord utan att lämna ett brev efter sig utan bara tagit livet v sig. Han visste att hon var homosexuell och att det kanske kunde vara därför hon gjorde det hon gjorde. Han tänkte också på hur vacker Jenny var med hennes blonda hår och diamant färgade ögon. Ingen klassisk skönhet men vacker var hon minst sagt när han tänkte efter var hon den vackraste personen han sett i hela sitt liv. Hennes kille var nog väldigt stolt över att ha en sån tjej som Jenny Kalson vid sin sida, tänkte han.

……………..

När Jenny klev in i lägenheten var det en underlig stämning i rummen.

- Hallå är du hemma David? Frågade hon nervöst.

Hon fick inget svar så hon gick in i vardagsrummet och fick se David stirra stint in i den avstängda tv:en. Som igår kväll, tänkte Jenny.

- Vad är det? Sa hon.

- Vem fick du skjuts av?

- En kille bara.

- En kille bara? Tror du jag är dum? Jag fattar nog vad du håller på med din äckliga subba du är otrogen.

- Det skulle jag aldrig vara det fattar du väll?

- Det här ska du inte få komma undan med du kan inte ha sex med mig för du är deprimerad men med en annan kan du det, sa han med sammanbitet lugn och vände sig mot Jenny.

- Jag fattar inte vad du snackar om, sa Jenny olyckligt.

- Jag gör slut, sa han och gav henne en örfil.

Jenny satt helt förstummad på soffan en halvtimme senare med bilder av hur David hade tagit två resväskor och gått ut genom dörren och hon hade sett att han tog en taxi. Hon visste inte vart han skulle men att han var ute ur hennes liv det visste hon och att han var ett avslutat kapitel visste hon också att han var. Nästa dag när Jenny vaknade försökte hon förtränga bilden av Davids ansikte när han get henne örfilen det var en blick som sa mer en tusen ord den sa njutning och glädje av att göra det som han nog villat gör i tre år nu men inte gjort . Hon satte sig på kanten till sängen och grät. Hennes telefon ringde i samma stund som hon ställde sig upp.

- Hej det är Jenny.

- Hej det är pappa.

- Vad är det?

- Mamma gick bort inatt.

Vad som följde efter det visste inte Jenny hennes öron blockerades och det blev dimmigt framför ögonen hon satte sig ner på sängen och stängde av mobilen.

…………………

2 veckor senare satt Jenny i kyrkan bredvid sin pappa och grät. När hennes mor sänktes ner i jorden och dom tänkte över henne med jord så gick Jenny fram till hennes mammas övertäckta grav för att säga några ord om sin älskade mor.

- Min mamma har alltid värnat om människor inte bara hennes familj utan alla andra. När jag tonåring var jag hemsk tro mig när jag säger det jag var uppstudsig och hemsk men mamma var alltid där för mig. När min vän Sanna tog livet av sig då fanns mamma där och hon sa att jag borde söka hjälp men jag blev bara sur. Jag tror det var för att jag hatade när andra hade rätt för hon hade rätt och det sista jag sa till henne det var under ett bråk om att jag skulle söka hjälp, jag sa jag hatar dig hoppas du dör och blir begraven imorgon så blev det inte utan istället blev det tre veckor senare. Jag älskar min mamma jag älskar dig mamma vila ifred. Efter begravningen sökte Jenny upp en mäklare som kunde sälja hennes lägenhet, hon ville inte ha några gamla minnen kvar av David. Hon slängde allt förutom byrån och saker från hennes mamma. Efter tre dagar var lägenheten såld och Jenny hade fått ärva pengar från sin mamma tre miljoner och hon hade fått hennes mammas hus på Lidingö. Jenny flyttade dit och levde ett bra liv i sex veckor tills hon insåg en sak inget var fel på huset men på henne. Hon var tröttare och hon var hungrigare men den största saken som fick henne att fundera var att hon inte hade fått någon mens på sex veckor nu. Hon gick ner till stan och köpte ett graviditetstest. På kvällen när hon var på toaletten tog hon fram testet ur förpackningen. Hon kisade på den lilla stickan och väntade en minut. Om det visade blått i hörnet med ett kryss i var det positivt om det var rött i hörnet med en ring i var det negativt. Hon tittade ner på stickan och såg att enligt stickan var hon positiv men enligt sig själv var det negativt att vara gravid utan att barnet skulle få växa upp med en pappa. Jenny satt hela natten och stirrade på telefonen och undrade om hon skulle ringa David eller inte. Om han visste ville han nog ha ensam vårdnad om barnet och han skulle vinna men om han inte visste så kanske han skulle få reda på det från annat håll och då skulle det bli enu mer problem. Efter Jenny funderat och överväkt allt så lyfte hon telefonen och slog numret till David 070987430, han svarade efter tre signaler.

- Hej det är Jenny.

- Vad är det vill du ha tillbaka mig? I så fall kan du glömma det.

- Nej inget sånt men kan jag komma till dig idag.

- Med så kort varsel jag vet inte du borde ha ringt igår.

- Snälla jag ber dig.

- Okej då men vet du vart jag bor nu?

- Nej, sa Jenny uppgivet.

- Sängmars gatan 67 b, sa David glättigt.

- Jag kommer på en gång, sa Jenny och slängde på telefonluren.

Hon tog på sig skorna och sprang ut till den röda Mercedesen som följt med huset och körde mot den nämnda adressen som David get henne. När hon stod utanför hans dörr en halvtimme senare så funderade hon över om hon ändå skulle skita i att berätta för honom om barnet som växte i hennes mage men trängde bort tanken och knakade på. Som ett pistolskott öppnade David dörren och bad henne stiga in.

- Hej, sa han och log.

- Hej, sa Jenny korthugget till svar.

- Du var inte snäsig nu jag gjorde slut det är ingen ide att gräma över vilken idiot du var som betedde dig så där hela livet.

Jenny fick motstå att inte slå till honom och gå där ifrån men svarade istället.

- Du nu är det här inte om oss okej jo det är om oss men jaja jag ska komma till saken varför jag kom hit.

- Ja, sa David.

- Jo kan vi sätta oss ner? Frågade Jenny.

- Visst jag har kokat kaffe om du vill ha?

- Ja tack gärna.

När dom hade suttigt och druckit kaffe i en stunds tystnad så avbröt David tystnade med en högljudd rapp.

Han sa inget utan fortsatte bara smutta på det heta kaffet.

- Jaja nu till saken, sa Jenny och försökte pressa fram ett leende.

- Vad är det.

- Jo det är så att jag är med barn, sa Jenny och drog efter andan.

- Vad sa du?

- Jag är gravid.

David tittade på henne med avsmak i blicken och sa tillslut.

- Och det säger du nu? Frågade David med avsmak.

- Jag fick reda på det i går kväll, sa Jenny och tittade stint på David.

- Men vad fan Jenny är du säker på att jag är pappan då.

- Ja jag var aldrig otrogen, svarade Jenny sammanbitet.

- Och det ska jag tro din jävla subba.

- Ja det är sant fattar du trögt, sa Jenny irriterat.

David blev tyst och tittade ner i marken som om han var ledsen men det försvann snabbt och så tittade han upp igen och gav henne en örfil.

Jenny sa inget med tittade intetsägande på David och drog efter andan.

- Du rör inte mig fattar du det.

- Förlåt jag blev bara så förbannad.

- Det var för fan nyss! Skrek Jenny i brist på tålamod.

- Jävla idiot du är lika dum i huvudet som du var när vi var ihop.

Jenny vände på klacken och började gå mot ytterdörren när hon kände en mjuk och vänlig hand på axeln och vände sig om.

- Du förlåt men jag tycker även om vi bråkar och är oense om saker är det väll bäst om barnet får växa upp med både mamma tycker du inte det, sa David med vänlig röst nästan övertygande.

När Jenny inte gav någon respons utan bara tittade han i ögonen hårdnade greppet om hennes axel.

- Jag tycker vi borde bli tillsammans igen för barnets skull vi kanske inte bara ska tänka på oss själva utan på barnets bästa.

- Jag skulle aldrig bli ihop med dig om jag så var hotad till livet, sa Jenny och öppnade ytterdörren och gick ut i den svala luften.

På väg till bilen grät Jenny tyst och stilla. Hon öppnade bildörren och satte sig bakom ratten och torkade sig med tröjan och körde ut från sidan av trottoaren. Hon grät och grät medans hon körde undrade om livet någonsin kunde återfå sin mening igen men avbröts i sina tankar när hon kände att hon körde på något. Bilen tvärstannade och Jenny torkade bort tårarna och klev ut ur bilen. När hon hade klivigt ut från bilen såg hon en cyklist ligga på marken.

Hon sprang fram till cyklisten för att se att han inte var skadad.

- Hur är det frågade hon och satte sig på knäna.

- Va? Frågade killen som blivigt på körd av Jenny.

- Mår du bra.

- Va jag? Ja det gör jag vänta körde du på mig.

- Ja förlåt jag såg dig inte, kan du resa sig upp? Frågade Jenny.

- Jag tror det, sa han och försökte resa sig upp men benet vek sig.

- Vänta får jag titta, sa Jenny och tittade på högra benet och drog efter andan.

- Vad?

- Jag tror nog eller jag är säker på att det är brutet, sa Jenny och hjälpe han och ställa sig och lede han in i bilen.

- Men min cykel då.

- Skit i den jag köper dig en ny då måste få vård på en gång, sa Jenny och satte sig i framsättet och körde iväg mot sjukhuset. När dom kom fram hjälpte Jenny in cyklisten på akuten.

När en doktor hade fått han till operationssalen satt Jenny utanför salen. En sjukskötirska gick fram till Jenny.

- Hejsan jag heter Hanna ebenholts och är sjukskötirska.

- Hej jag heter Jenny Kalson.

- Jo jag tänkte ställa några frågor.

- Jaha.

- Okej visst var det du som kom in med han? Sa Hanna och pekade mot operationssalen.

- Ja.

- Vad mera exakt hände?

- Jag såg mig inte för och jag råkade köra på han och jag förstår om han gör en anmälan jag bryr mig inte bara han blir bra i benet.

- Det blir han nog ska du se, Och vet du vad han heter?

- Nej har ingen aning.

- Okej så du känner inte den här människa över huvudtaget.

- Nej, sa Jenny.

Sjuksköterskan som hette Hanna ställde några fler frågor och gick sedan iväg. Efter två timmar var vaknade cyklisten upp och Jenny tryckte på knappen ovanför hans säng.

- Hej, sa Jenny.

- Tack.

- För vad? det var ju jag som körde på dig.

- För att du tog mig till sjukhuset.

- Det var det minsta jag kunde göra för dig.

Han lade huvudet på kudden igen och tittade upp i det elfenbens vita taket när en manlig doktor kom in.

- Hej jag heter Jens Rakjavik, sa doktorn som hade kommit med en lätt brytning på finska.

- Hej.

- Vad heter du då?

- Tim holmberg.

- Hur gammal är du?

- 21.

- Okej hur känns det i benet?

- Det gör ont.

- Okej jag ska fråga några flera frågor men då måste jag tyvärr be fröken att gå ut, sa Jens och tittade mot Jennys håll.

- Visst självklart, sa hon och gick ut från rummet och satte sig i en fåtölj utanför dörren. Hon förstod att det Jens skulle fråga om var en anmälan mot Jenny.

När Jenny gått ut från rummet vände sig Jens mot Tim och log.

- Om jag förstår det rätt så blev du påkörd av den unga damen som just lämnade rummet.

- Ja det stämmer, sa Tim lugnt.

- Okej det är vårdslöshet i trafiken som du nog vet och om du vill göra en anmälan..

- Nej det vill jag inte, sa Tim snabbt.

- Tim om hon har hotat dig så bry dig inte om det.

- Nej hon har inte hotat mig och om hon hade det skulle jag inte bry mig jag har blivit der förr.

- Va har du?

- Ja jag är polis förstår du.

- Men då borde du anmäla henne.

- Nej hon körde visserligen på mig men vissa andra skulle bara ha stuckigt men inte hon, hon hjälpte mig hit och hon verkar ha sagt som det är så jag ser ingen ide med det hela.

- Okej som du vill, ska jag skicka in henne?

- Ja tack, sa Tim och log.

Jens Rakjavik klev ut från rummet med en bister min och bad Jenny följa med honom till ett rum längre bort.

Hon följde efter han och var orolig för det värsta att Tim skulle anmäla henne och att hon skulle få sitta i fängelset med ett barn.

- Du Jens kan jag få gå till mammografin?

- Va?

- Jag är med barn och jag vill se så inte det är skadat.

- Hur gravid är du?

- Jag vet inte.

- Okej men först han gör ingen anmälan mot dig så du går fri.

- Okej men nu vill jag till mammografin, sa Jenny lättad.

Jens visade henne vägen till mammografin och sa till kvinnan i receptionen vad det handlade om.

Jenny satte sig med tidningen Hem och Hobby i det lilla väntrummet på vänster sida om receptionen. Efter en kvart blev Jenny uppropad och hon fick komma in i ett vitt rum.

- Hej jag heter Erika, sa Sjuksköterskan och sakade hand med Jenny .

- Jenny.

- Om jag förstår det rätt har du råkat köra på en kille och du är gravid och vill se om barnet mår som det ska.

- Ja det stämmer.

- När fick du reda på att du var gravid?

- Igår kväll.

- Hur länge har du varit det?

- Jag vet inte.

- Okej men lägg dig ner så ska vi kolla.

Jenny gjorde som hon hade blivit tillsagd och lade sig ner på den hårda sjukhussängen medans Sjuksköterskan klämde och kände på magen.

Efter ett tag slutade hon.

- Barnet är inte speciellt stort men det är ingen fara.

- Okej vad bra.

Jenny tackade för sig och gick mot Tims rum när hon mötte Jens.

- Hej Jenny Tim bad mig säga till dig och komma in.

Jenny öppnade dörren till rummet och satte sig på en stol bredvid Tim.

- Hej, sa han.

- Hej hur känns det?

- Så bra som det möjligt vis kan känna.

- Förlåt en en gång och tack för att du inte anmälde det till polisen.

Tim skrattade till och log sedan mot Jenny.

- Vad är det? Frågade Jenny.

- Jo jag är polis.

- Va är du?

- Hahaha ja det är jag.

- Okej god dag polisen, skrattade Jenny.

- Du är väldigt vacker vet du det?

- Tackar vänta stötte du just på kvinnan som körde på dig.

- Ja vad kan man säga, log Tim.

- Okej eftersom vi redan har börjat med flörtandet så undrar jag om jag får bjuda dig på middag när du skrivs ut från lasarettet? det är det minsta jag kan göra.

- Självklart får du det min sköna.

Jenny och Tim pratade i en timme innan Jenny lämnade sjukhuset och satte sig med nytt mod bakom ratten och körde hem. När hon tittade på sin mobil hade hon fem missade samtal ett från ett dolt nummer och resten var från David, hon stängde telefonen hon ville inte tänka på David nu. När hon kom hem hällde hon upp ett glas vitt vin och lade sig i ett bubbelbad. När hon klev upp var klockan sju på kvällen och hon kom på att hon aldrig hade ätit någon middag så hon ringde en kinarestaurang som låg mitt inne i centrum och beställde kycklingwok med nudlar. När maten kom en fyrtiofem minuter senare var hon utsvulten så hon betalade på en gång och började äta. När hon ätit klart satte hon sig framför datorn och började skriva en självbiografi. När hon gick och lade sig den kvällen var klockan tolv och hon hade redan skrivit trettio sidor på hennes självbiografi och hon somnade med ett leende på läpparna.

Ring, ring, ring, ringde hennes mobil och hon svarade utan att kolla vem det var som ringde.

- Hej det är Jenny.

- Hej Jenny det är David.

- Vad är det du vill?

- Förlåt, om inte du vill ha mig så behöver du inte och du ska få ensam vårdnad om barnet är det okej.

- Okej.

- Bra.

- Ja bra hej då, sa Jenny och lade på telefonen och somnade om.

När hon vaknade mindes hon samtalet och att David inte skulle träffa henne igen hon satte sig upp i sängen och log för sig själv.

Nästa dag när Tim kom ut från sjukhuset satt Jenny i sin bil och väntade. När han hade satt sig i bilen började Jenny köra mot Lidingö.

- Vart ska vi? Frågade Tim.

- Vi ska till en jätte fin restaurang som ligger i Lidingö.

- Okej.

När dom kom fram och hade satt sig ner sa Jenny,

- Hur går det med krykorna då?

- Bra eller jag ska inte ljuga ganska bra men det är för jävla tråkigt.

- Det förstår jag.

Efter dom hade beställt mat satt dom och drack rött vin och pratade om deras intressen och om deras barndom men Jenny hoppade förbi biten med Sanna hon var inte stark nog att prata om det.

- Så nu får vi mat, sa Jenny glatt när två tallrikar ställdes på bordet, en med oxfilé, pressad potatis och rödvinssås på som var Tims och den andra var det fjällöring som var stekt, potatis, grönsaker och västerbottenostsufflé.

- Vad gott ditt ser ut, sa Tim som granskade Jennys mat.

- Ditt med.

- Jag har aldrig sett någon med såna ögon som du har.

- Jag har ärvt dom av min mamma hon hade också väldigt ljusa ögon.

- Hur är din mamma? Frågad Tim.

- Hon är död.

- Oj förlåt.

- Det är lugnt.

Dom satt och småpratade en stund.

När efterrätten kom in en timme senare så var det mangocheescake med hallonsås och kaffe. Efter middagen skjutsade Jenny hem Tim till den adressen han sagt att han bodde på.

- Hej då Tim, sa Jenny när hon stannade utanför ett vit litet hus.

- När ska vi ses nästa gång om du vill alltså.

- Jag ser dig gärna igen.

- Okej men när och var?

- Vad tycker du?

- Imorgon hemma hos mig jag kan laga middag.

- Gärna vilken tid?

- Halv sex?

- Okej, sa Jenny och Tim gick ut från bilen.

När Jenny körde iväg hemåt kände hon sig som den lyckligaste tjejen i världen. Nästa gång dom skulle ses kläde Jenny på sig en röd klänning och svarta skor. Dom skulle ses halv sex men Jenny for in till stan först och köpte blommor åt han. Den kvällen var den bästa i Jennys liv dom åt en god middag och drack gott vin och när Jenny skulle fara hem gav han hennes en puss på kinden. Nästa dag när hon öppnade sin post såg hon ett brev från okänd avsänderare så hon hämtade en kniv och sprättade upp det.

Kära Jenny.

Jag heter Christofer och var Sannas lille bror innan hon tog livet av sig och du var hennes bästa vän så jag tänkte att vi kanske kunde ses någon gång och prata gamla minen men bara om du vill för jag vill hemskt gärna träffa dig, Sanna pratade jämt om dig hur bra vän du var och hur förstående du var så om du vill träffa mig så kom till den gamla piren i din hemstad den 12 Juli klockan 13.00 kom inte för sent om du nu vill komma över huvud taget hoppas att du kommer.

P.S. Sanna var den bästa systern i världen och jag saknar henne det gör du nog med men jag vad kan man säga livet går vidare jag kan prata om henne men det verkar inte du kunna det kanske är dags att börja öppna sig och visa att du i alla fall kan hedra henne genom att prata om henne en en gång hoppas att du kommer.

Från Christofer Alberg till Jenny kalson.

Jenny läste brevet om och om igen för att få in det som stod på den lilla papperslappen eller liten var den väll inte ett vanligt A4 papper och samma handstil som Sanna hade haft. Jenny visste inte om hon vågade se Christofer i ögonen det var hon som dödat Sanna. Jenny tittade på almanackan det var den tionde idag och Måndag så om hon skulle fara ditt skulle det vara Onsdag och på Fredagen skulle hon gå ut med Tim men det var på kvällen. Efter lång fundering bestämde hon sig för att fara till den gamla piren. Hon visste att hon var tvungen att fara imorgon men det gjorde inget bara hon kom dit och gjorde upp med sina inre demoner. När hon körde iväg nästa dag var klockan halv åtta och det regnade. Hon stannade när klockan var halv elva och köpte en macka och kaffe på en mack och sen fortsatte hon köra mot hennes hemstad Kiruna. När hon kom fram nästa dag var klockan halv ett så hon körde till den gamla piren. Hon hade väntat där i tio minuter när Christofer kom.

- Hej, sa han.

- Hej.

- Okej jag ville prata med dig om Sanna.

- Okej.

- Vad minns du från henne?

- Allt.

- Hon var en snäll människa vet du varför hon tog livet av sig?

- Det var mitt fel jag hatade henne när jag fick veta att hon var lesbisk jag fryste ut henne, Hon gav mig ett brev som jag har i min väska, Jenny tog upp brevet och gav det snyftande till Christofer.

Han läste det tyst och när han hade läst klart det tittade han med tårarna i ögonen på Jenny.

- Hon hon är död nu.

- Jag vet jag är så ledsen jag mår dåligt och har gjort det i tre år nu jag kommer nog aldrig bli lycklig igen.

- Jenny du var ung och dum du visste inte att hon skulle ta livet av sig.

- Jag önskar jag kunde göra det ogjort.

- Det kan du inte.

När Jenny for hem den kvällen tänkte hon på Sanna och Christofer hon grät och grät hela vägen hem. När hon kom hem på Fredags eftermiddagen var klockan fem. Hon ringde Tim och ställde in dejten på kvällen och sa att dom kanske kunde ses någon gång nästa vecka istället. När klockan var halv åtta ringde det på dörren till Jennys hus och Tim stod där med en flaska rött vin.

- Vad är det jag sa åt dig att vi inte skulle gå ut ikväll, sa Jenny trött.

- Ja men vi är inte ute vi är hemma hos dig.

- Kom in då, sa Jenny och öppnade dörren på vid gavel och klev åt sidan.

Jenny gick och satte sig i soffan och kunde inte hålla tillbaka tårarna. När Tim kom in i vardags rummet satte han sig bredvid Jenny och undrade vad som hänt. Jenny berättade om Sanna och om självmordet och om brevet både från Sanna och Christofer och om sin lilla utflykt till Kiruna i går.

- Jag är en dålig människa, snyftade Jenny fram.

- Näe då du är fantastisk.

- Jojo..

Tim lade pekfingret för munnen på Jenny.

- Men, protesterade Jenny.

- Inga men, sa Tim och kysste Jenny.

Först visste inte Jenny vad hon skulle göra men sen tyckte hon sig se Sanna som sa det är lugnt jag har gått vidare gör det du med men sen försvann hon. När Tim slutade kyssa henne smekte hon hans hår hon dom kysstes en gång till.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Ombytta roller, 5.0 out of 5 based on 1 rating

4 kommentarer

  1. Helén Skriver:

    Mycket dåligt språk, svårläst då den inte var avstavad på rätt ställen. Kolla om du har lättare dyslexi då savningen inte stämmer. ( OBS endast gott råd)annars hade den kunnat vara bra.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. enatehåaelie Skriver:

    Ärligt talat, jag gillar noveller. Men detta är ingen novell, vet du varför? Jo, för att noveller är korta + att den har inga olika delar. Berättelsen hoppar rakt in i handlingen. Bara ett tips som jag hoppas att du följer! :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  3. Emma Skriver:

    Jag tycker inte språket är bra men handlingen är väll ändå viktigast?
    personen i fråga kanske inte är så gammal.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  4. Luise Skriver:

    språket var dåligt, men annars var den vakraste och känsligste novell jag har läst (om man nu ska kalla det för novell):)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.