Tristan och jag

Det varma vattnet rinner ner över min kropp och jag känner hur jag får gåshud över hela mig. Jag står länge i duschen och tar lång tid på mig att torka mig. Jag sveper handduken runt mig och tittar in i badrumsspeglen. Mitt midjelånga blonda hår hänger fram över mina axlar. Jag drar en hand igenom håret och bestämmer mig för att det är dags för en förändring. Jag stiger ut ur badrummet och springer in i mitt sovrum. Jag rotar runt i min skrivbords låda och hittar förpacknigen med den svarta hårfärgen. Jag springer in i badrummet igen och ställer mig framför speglen. Jag applicerar färgen i håret och låter den sen sitta i 30 minuter. Jag stiger in i duschen och sätter på vattnet. Jag ser hur vattnet färgas svart av färgen och rinner ner till mina fötter. Jag stiger ut ur duschen och torkar mitt hår. Jag vågar inte riktigt titta mig i speglen med slänger till sist en snabb blick in i speglen. Jag såg väldigt blek ut men det var definitivt dags för en förändring. Jag torkar snabbt mig och springer sen snabbt in på mitt rum och slänger hadduken på golvet. Jag skyndar mig att klä på mig. Jag klär mig i hel svarta stuprörs jeans, nitbälte och en svart t-shirt där det står Escape The Fate som är ett av mina favorit band. Jag springer ut i hallen och hoppar i mina skor och slänger min väska över axlen. Jag stiger ut ur huset och in kylan där ute. Jag låser dörren och går sen ner för trappan. Snön ligger stilla på marken som ett vitt täcke över lanskapet. Jag började sakta gå i riktning mot skolan. Jag passerade förbi Lollo´s som var ett litet café som alla brukade gå till efter skolan. När jag steg in i skolan hade jag exakt 2 minuter på mig innan första lektionen började. Jag gick fram till mitt skåp och slängde in min väska. Jag ryckte sen snabbt ut mina böcker och sprang snabbt till engelska salarna. Jag smyger in i klassrumet och sätter mig längst bak. Sara, som sitter bredvid mig, stirrar konstigt på mig. Hon viskar till en tjej framför henne och båda stirrar på mig och fnissar. ”Jasså Delphi, du har bytat klass till esteterna ser jag” viskar Sara till mig. Jag ger henne en sur blick och tittar sen framåt igen. Esteterna på denna skolan var folk som klädde sig helt svart och hade percingar lite överallt. Engelskan gick ganska snabbt men jag fattade ingenting. Jag ser hur folk vänder sig om och tittar efter mig. Jag går fram till mitt skåp och lägger in mina böcker. I mitt skåp ligger allt ut spritt och det är rätt svårt att hitta någonting. Jag rotar runt i skåpet för att hitta mitt schema. Jag hittar det längst in i skåper under en svenska uppsats som skulle vara inlämnad för 3 veckor sedan. På schemat står det idrott. Idrott är något som vuxna människor kommit på för att plåga barn med. Jag började sakta gå ner mot idrottshallen när jag ser ett gäng av esteter som står och röker i en hörna. Jag sätter mig på en bänk på andra sidan och tänder en cigarett. Jag låter mitt nyfärgade hår falla framåt och hänga över mitt ansikte.

Jag tittar bort mot esteterna och ser en av killarna titta bort mot mig. Jag visste att hans namn var Tristan och att han bodde i ett hus precis framför skolan. Han hade halvlång svart hår med lång lugg som täckte halva ansiktet. Han hade piercing i tungan och snakebite i läppen. Han tittade granskande på mig med hans klarblåa ögon. Jag rökte färdigt min cigarett och reste mig sen från bänken. Jag orkade verkligen inte med idrotten så jag bestämde mig för att gå till Lollo´s och köpa kaffe. Jag gick ner för gatan och förbi esterna. Jag ser hur Tristan tittar efter mig och känner hur jag blir röd om kinderna. Jag travar snabbt förbi och går till Lollo´s. När jag stiger in på cafét känner jag hur värmen sprider sig i hela min kropp. Jag går fram till kassan och beställer en kaffe och en chokladkaka. Jag går ut ur cafét och sätter mig på en bänk och tittar mig omkring. På andra sidan av cafét finns det en piercing studio. Jag har länge funderat på att pierca mig i näsan men tycker det låter lite löjligt efter som varendra liten blond fjortis har en pärla i näsan. Jag dricker upp mitt kaffe och äter halva kakan och går sen in i piercing studion. Jag stiger fram till en man och säger att jag vill pierca mig. Han granskar mig upp och ner och nickar sen och visar mig in i ett rum. ”Var vill du pierca dig då?” frågar han. ” Jag hade tänkt snakebite” säger jag och ler lite blygt. Han nickar igen och tar sen fram nålar och rengör dom. Han plockar fram två läppringar och visar dom. Jag nickar och ler igen. Han stiger fram till mig och rengör läppen och märkerar sen var han ska göra hålen. Han tar fram nålen och trycker den igenom läppen. Det gjorde inte så ont som jag trodde. Han sätter i ringen i läppen och gör sen hål på andra sidan också och sätter sen i en ring på den sidan med. Han räcker mig en spegel så jag kan ser hur jag ser ut. Sara hade faktiskt rätt jag ser ut som en estet. Jag betalar i kassan och går sen ut där ifrån. Jag kollar på klockan och ser att idrotten har slutat. Jag går tillbaka mot skolan och ser att esteterna fortfarande står kvar på samma ställe. Dom märker först inte mig men sen tittar en av tjejerna upp och tappar hakan. Hon stöter till Tristan i sidan och båda tittar på mig. Tristan små ler lite och tittar mig in i ögonen. Esteterna börjar nu röra på sig och går mot matsalen. Jag följer sakta efter och sparkar till en cola burk som ligger på marken. När jag stiger in i matsalen har esteterna redan satt sig vid bordet längst in i hörnet. Jag ser att det är fisk till mat och går bara rätt förbi. Jag brer två knäckebröd och börjar gå mot ett av borden. ”Heej Delphi” säger en röst. Jag vänder mig om och ser Tristan vinka åt mig. Jag går fram till honom och dom andra Esteterna. ”Kan du inte sitta här hoss oss” Säger Tristan och ler. Jag nickar och lägger mina knäckebröd på bordet bredvid honom. Precis när jag ska sätta mig ner så känner jag något svisha förbi mitt ansikte. Jag hör folk skratta och ser att en bit fisk har ramlat på mitt huvud. Jag tar väck fisken och vänder mig om. Sara står och skrattar åt mig med sin tallrik i handen. Jag känner hur jag blir het om kinderna och jag tappar helt kontrollen.

Jag går fram till Sara och smäller till henne och häller sen resten av hennes mat över henne. Sara skriker och tittar argt på mig. Jag vänder på klacken och går med raska steg ut ifrån matsalen. Jag är rasande och fortsätter bara gå tills jag har lungnat mig. Jag märker att jag e framme vid mitt hus. Jag tar upp nycklen ur fickan och stiger in i huset. Det ekar tomt när jag kommer in. Jag borde ha vant mig vid det här laget men jag förväntar mig alltid att min bror ska komma ut ifrån köket och le mot mig. Mina föräldrar hade dött i en bilolycka för tre år sedan. Min bror fick då ta hand om mig. Han var min bästa vän. Han dog för tre månader sen av att han blev knivhuggen av en kille som var här på semester. Jag saknar honom så mycket att det gör ont att bara tänka på det. Jag lägger min väska på golvet i hallen och fortsätter sen in på mitt rum. Jag startar min dator och går in på min vanliga sida. Det är ett hjälpforum där man diskuterar med andra folk som också har förlorat någon ur sin familj. På senaste tiden har jag börjat snacka med en kille som kallar sig ”Född Till Sorg”. Jag själv kallar mig ”Delfinen”. Han har förlorat sin mamma och pappa. Han bor nu i en fosterfamilj. Vi har snackat ett bra tag och han är en väldigt rolig person. Han skriver till mig och frågar hur det e med mig. ”Jo det e bra” skriver jag ”men hade en dejt med en fisk i skolan”. ”Va?” svarar han. ”Det var en idiot som kastade en fisk på mitt huvud i skolan i dag” skriver jag tillbaka. ”Eh……är det du Delphi?” skriver han. ”Eh ja jag heter Delphi, vem e du då?”. ”Det e jag, Tristan” får jag tillbaka. Jag sitter och bara stirrar på namnet. DEN Tristan, han som plötsligt hade velat sitta bredvid mig i matsalen, och som plötsligt börjat le mot mig. Jag får panik och stänger av datorn. Jag sätter mig på sängkanten och känner mitt hjärta banka. Jag har berättat allt om mig för honom efter som jag visste att han inte skulle kunna berätta för någon. Men nu, jag ser framför mig hur han sitter och skrattar tillsammans med dom andra Esteterna över hur patetisk jag är. Jag sitter på sängkanten och darrar. Jag lutar mig mot väggen och sluter mina ögon jag känner hur mina tårar börjar rinna ner för mina kinder. Jag satt och grät i vad som kändes som timmar. Jag blev så utmattad att jag somnade mot väggen med tårarna rinnande.

Jag måste ha sovit ett bra tag för när jag öppnade ögonen var rummet kolsvart. Jag blinkade några gånger för att få väck tröttheten. Jag tittade på klockan och såg att hon var tolv på natten. Jag hörde hur min mage kurrade. Jag steg ur min säng och gick till köket. Jag hittade en påse bullar i frysen och värmde dom och hällde sen upp ett glas mjölk. Jag satte mig i soffan framför tv:en och åt mina bullar. Jag satt och bläddrade igenom dom olika kanalerna men hittade inget bra. Jag reste mig upp och satte i en film. Den ändå jag kunde hitta var Hairspray. Jag hade nog sätt den 50 gånger men den var alltid lika bra. När jag satt där och tittade på film och åt mina bullar så knackade det plötsligt på dörren. Jag tittade på klockan, vem kommer och knackar på halv ett på natten. Jagstiger upp ur soffan och går fram mot dörren. Jag öppnar den sakta och stoppar ut huvudet för att se vem det är. Där står Triastan med tårarna rinnande från ögonen. ”Kan jaa..aag..få komma in” snyfftar han fram. Jag öppnar dörren helt och låter han komma in. ”Kom och sätt dig i soffan” säger jag. Han tar av sig skorna och sätter sig i soffan. Jag går fram och sätter mig bredvid honom. ”Jag visste inte vem jag skulle gå till” snyfftar han ”men jag har ju berättat mycket för dig så jag tänkte…” sen kommer han inte längre innan han börjar stor böla. Jag lägger armen om honom och han lutar sig mot mig och gråter. Vi satt så i flera timmar, och till slut fanns där inte mer tårar kvar hoss Tristan. Jag tittar ner mot honom och ser att hans svarta kajal har runnit ner över kinderna. Jag torkar bort sminket och ler mot honom. Han ler tillbaka och snyfftar lite tyst. ”Kommer du berätta vad som har hänt” frågar jag. Han tittar lite rädd på mig. ”Jag antar att jag inte har något val” suckar han ”berättar jag inte tror du väll jag e galen som kommer och stor bölar mitt i natten”. Jag ler lite och väntar på att han ska berätta.

”Usch jag vet inte var jag ska börjar” suckar han ”min fosterpappa har ett jävla temprament och i kväll gick det överstyr”. Han tar en klunk ur mjölk glaset som står på bordet. Han grimaserar lite och säger: Jag har aldrig gillat mjölk. Han ler mot mig och lutar säg sen bakåt. ”I kväll kom han hem ifrån puben och var skitfull och började skrika åt mig. Han sa att jag var en patetisk fjolla som borde dö. Och sen blev han närgången och han…han…”. Tristan får inte fram mer. ”Våldtog han dig” viskar jag fram med tårar i ögonen. Tristan snyfftar och nickar. Han börjar gråta igen och jag kramar honom hårt med tårar rinnande ner ifrån mina ögon. Jag klappar honom över ryggen och håller om han hårt. När vi har lugnat oss lite så frågar jag honom om han vill sova här inatt. Han nickar och ser lugn ut. Jag gäspar stort och säger att jag ska gå och lägga mig. ”Du kan få sova på soffan” säger jag till honom. Han tittar skrämt på mig. Jag ler och säger: Eller så kan vi dela säng. Han slappnar av och följer med till mitt rum. Vi klär av oss och lägger oss i min säng. Jag ligger med armen om honom för det känns som om jag kan skydda honom bättre. Jag har svårt att somna men när jag hör Tristans lugna andetag och små snarkningar slappnar jag och somnar jag med. Jag vaknar med ett ryck och tittar mig omkring i rummet. Tristan ligger inte kvar i sängen. Jag reser mig upp och ser att klockan är över 10. Hjälp jag har försovit mig, men efter vad som hände igår tror jag inte jag vill gå till skolan. Jag drar en svart t-shirt över huvudet och går ner till köket. Jag känner hur det luktar rostat bröd och varm choklad. När jag stiger in i köket så står Tristan och gör frukost. ”Heeej” säger han med ett stort leénde ”jag trodde du skulle vara hungrig så jag gjorde frukost till oss”. Jag ler mot honom och sätter mig vid bordet. Han ger mig en kopp choklad och räcker mig en rostad macka. Jag brer den och lägger sen på en tjockt lager av apelsin marmelad. Vi sittter tysta och äter. ”Vad ska du göra? Med din fosterpappa menar jag” säger jag med munnen full av marmelad. ”Jag vet inte riktigt” suckar han och drar handen genom det svarta håret ”Jag funderar faktiskt på att anmäla honom, men jag vet inte om det hjälper. Sen så vågar jag inte göra det själv”. ”Men jag följer gärna med dig” säger jag. Han ler och låter hans långa lugg falla över hans ansikte. Jag reser mig upp och går fram till honom. Jag tar väck hans lugg i från ansiktet och tittar in i hans ögon.

”Jag kommer aldrig lämna dig Tristan bara så du vet. Ta det som ett hot” säger jag allvarligt. ”Jag tar det som ett löfte” säger han och ler. Vi äter upp frukosten och går sen och klär på oss. Vi tar på oss våra jackor och går sen ut i den kalla vintern. Snön hade äntligen smält bort men det var fortfarande isande kallt. Vi börjar promenera bort mot polisstationen. När vi stiger in i polisstaionen försöker vi hitta en polisman. Vi hittar en som heter Adam. Han tar in oss på hans kontor och ber oss att sitta ner. Tristan berättar allt som har hänt och jag sitter tyst och håller hans had. Adam berättar att han kommer aldrig mera beöva se honom igen och att dom ska se till att han blir dömd. Tristan nickar och andas ut. Adam undrar om han har någonstans att ta vägen. Jag berättar att han kommer bo hemma hoss mig. Adam nickar och visar oss sen ut och skakar hand med både Tristan och mig. När vi kommer ut ifrån polisstationen andas vi båda ut. Men vad jag inte visste var att innan hans styvpappa kom i fängelse skulle Tristan se till att han fick ångra vad han hade gjort mot honom. Och det skulle ske redan i kväll. När vi kom hem så satt vi bara i soffan och lyssnade på massa Sex pistol låtar. När klockan var nio på kvällen så sa Tristan att han skulle gå ut en stund. Jag tittade efter honom när han gick ut ur huset. Det hade varit en jobbig dag så jag började bli trött och bestämde mig för att gå och lägga mig. När jag satte mig i sängen hade jag råkat sätta mig på en bok. Jag reste mig upp och tog upp boken. Det var Tristans dagbok. Jag vet att jag inte borde läsa den men jag ville se om han skrivit något om mig. Jag öppnade boken och började läsa på den sista sidan. Oh herregud. Han kan inte mena allvar. Där stod: Jag lovar att du min så kallade pappa ska ångra det du utsatt mig för. Och jag ska ge igen genom att göra samma mot dig som du gjorde mot mig. Jag slänger väck boken och springer ner till hallen och sätter på mig mina skor. Jag springer ut i kylan och rusar mot Tristans hus. Det var en ganska lång bit och jag blev väldigt trött. När jag väl var framme hörde jag skrik komma ifrån huset. Jag rusade in och ser Tristan stå i bara kalsonger.

Jag rusar fram till Tristan och skriker: Vill du verkligen göra detta? Vill du verkligen vara samma monster som han. Hans fosterpappa ligger och skakar på golvet. ”Han förkänar det” säger Tristan. ”Ja det gör han. Och han kommer få sitt straff” säger jag ”men det här är inte rätt sätt”. Han tittar på mig och suckar. ”Du har rätt” säger han. Vi vänder oss om och ska gå där ifrån. Men vi hade glömt bort pappan. Han sprang fram till byrålådan och tog fram en pistol. ”DU SKA DÖ DITT AS” skriker han och skjuter. Tristan faller ner på marken och blodet rinner över hela golvet. Jag skriker så högt jag kan och faller på knä bredvid honom. ”Tristan du får inte lämna mig, snälla stanna kvar”viskar jag i hans öra med tårarna rinnande ner från kinderna. Men han var redan borta. Jag tittade på hans pappa och han såg helt förskräckt ut. Han slängde pistolen bredvid mig och rusade ut ur huset. Jag satt kvar bredvid Tristans kropp och grät. Till sist sträckte jag mig efter pistolen och viskade till Tristan: Jag lovade att aldrig lämna dig och det kommer jag inte heller göra. Jag satte pistolen mot mitt huvud och sköt. Två dagar senare blev polisen larmad av en granne som hade sett dörren stå öppen och stigit in och hittat oss döda. Polisen efterlyste genast Tristans fosterpappa och dom hittade honom nästan direkt. Han blev dömd för våldtäckt och mord. I skolan hade dom en tyst minut för mig och Tristan. Men dom skulle inte sörga oss, vi skulle nu vara tillsammans för alltid i döden så som vi skulle varit i livet.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (8 röster)
Tristan och jag, 3.8 out of 5 based on 8 ratings

2 kommentarer

  1. caro Skriver:

    mycket bra och sorglig berättelse :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. hanna Skriver:

    gud vilken bra fick tårar i ögonen

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.