Ett ord avslutade tre liv

Den sjuttonåriga flickan sätter sig bakom en soptunna i den kalla snön och i sin famn har hon sin en månad gamla son. Flickan fryser och är hungrig med trots det drar hon undan sin tunna jacka och sitt linne för att ge sitt barn mat. Sonen tar tacksamt emot sin mammas värme och mjölk, den första på länge men också den sista på ett tag. Mamman vet att om inte hon får äta snart så kommer både hennes värme och bröstmjölk ta slut och då kommer de inte att överleva vintern. Flickan tittar stolt på sin son där han ligger i hennes famn. För henne är sonen vackrare än alla stjärnor tillsammans. Inget är så oskyldigt och hoppfullt som ett barn.När sonen fått i sig den lilla mat som hans mamma hade att erbjuda, reser sig mamman försiktigt upp och går fram och tillbaka för att natta sitt barn och för att hålla värmen. Flickans mage kurrar och hon tittar sig oroligt omkring ifall hon skulle se en person som hon kunde fråga om pengar till mat, men det enda liv hon ser är en bortsprungen hund. Hennes son har för länge sedan somnat, men flickan går med de sista krafterna som hon har kvar för att för att inte frysa ihjäl.

Men hon känner att hennes krafter snart är slut och att hon måste ha mat. Den enda utvägen hon ser är att knacka dörr. Hon vet att det inte kommer att uppskattas, men vad har hon för val? Om hon dör, vem ska då ta hand om hennes lilla ögonsten?

Den första dörren hon som han knackar på hos, öppnar en pojke i samma ålder som hon själv. Han har mörkt rufsigt hår, gröna ögon och ser faktiskt snäll ut. När hon frågar om hon kan få lite mat blir hon nekad direkt och hon går besviket vidare till nästa dörr. Den gamla tanten som bodde i huset ger henne samma svar som pojken innan, och än en gång tvingas hon än en gång gå till nästa dörr.

Flickan fortsätter att gå och knacka dörr länge, hur länge har hon ingen aning om. Hela tiden bär hon på sin son. Hon undrar varför ingen kan förstå att de behöver mat.

Hon är helt slut när hon har gått i nästan tre timmar. Varje steg hon tar är ansträngande och hon går besvärat fram till nästa dörr. En man i tjugoårsåldern öppnar dörren. Bakom honom syns ett bord framdukat med potatisgratäng, kött, rödbetssallad och vitt bröd med ost och smör.

- Ursäkta att jag stör, säger flickan utmattat till mannen framför henne. Jag skulle verkligen uppskatta om du gav mig en liten brödbit så att jag och min son kan överleva kvällen.

- Nej, svarade han henne bryskt.

När han sa det visste han inte att han också sa nej till ett liv utan ensamhet. Han visste inte att om han hade sagt ”ja” hade han inte ett år senare tagit livet av sig för att han inte kände sig älskad. Hade han istället sagt ”ja” hade han för första gången blivit kär, och han hade blivit älskad tillbaka.

Han visste inte heller att det var samma flicka som han för tio månader sen våldtog i den mörka gränden. Han visste inte att hon blev gravid och att det var hans son hon höll i famnen.

Han hade ingen aning om att efter han hade stängt dörren satte sig den lilla flickan utanför hans dörr. Den lilla flickan som höll hans son i famnen, skulle inatt dör på grund av hunger och köld. Morgonen därpå skulle han hitta flickan sittande på hans trappa, med sin döde son i sin famn.

När han sa ”nej” visste han inte att han dödade hela sin familj.

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (15 röster)
Ett ord avslutade tre liv, 3.9 out of 5 based on 15 ratings

7 kommentarer

  1. Johan F Skriver:

    uscha.. hemsking d där ju :O :(

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (2 röster cast)
  2. Tilde Skriver:

    Åh, den var jättesorglig och bra.
    Man blev nästan tårögd…
    Du har skrivit en jättebra novell.
    Den ska jag komma ihåg.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  3. Ragnvald Nilsson Skriver:

    en mycet bra text. Slutet var oväntat med mycket kraftfullt. En text man minns.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  4. Mia Skriver:

    Vilken fin novell…. mycket sorglig…. Det är en sån där novell som ”bara kommer” i huvudet och som måste ut. Det måste ha varit så för författaren. Mycket bra!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  5. chille Skriver:

    grymm grymm novell alltså jag läster nästa aldrig men den här novellen e den bästa nånsin

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  6. Aller Skriver:

    Åååh! Sååå braah! Jag älskar specielt den sista biten när hon skulle sitta på trappsteget.
    (Jag är en spök) Älskar(e) din stil. din känsla…
    I LOVE IT :D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  7. carro Skriver:

    jag älskar din novell! jag känner tårarna komma..
    sjukt duktig författare!! :D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.