Ett regn

regnig natt

Det varma sen sommar regnet slog våldsamt ner på det gamla plåt taket. Hon kunde nästan känna hur de tunga dropparna krossades innan de rann längst taket, vidare ner i stup röret och slutligen landade med ett distinkt droppande ljud i den stora tunnan av trä som stod placerad på baksidan. Hon njöt, av lugnet och av natten. Ensamheten störde henne inte utan tvärtom, den gjorde bara att den här kvällen kändes påtaglig, verklig på något sätt. Det här var hennes stund. Skjutdörren var delvis öppen och regnet tog sig in på den stora glas altanen i form av ett ljummet dis vilket gav hennes sommar bruna ben en behaglig gåshud. Hon andades djupt och släppte sakta ut luften igen. Hon slöt sina ögon och hon kände hur livet omfamnade henne, en stark känsla av frihet och ett lugn infann sig, något som tidigare helt säkert skulle ha gjort henne rastlös och illa till mods. Men något var annorlunda, hon var annorlunda. Den insikten hade nyligen slagit henne då hon ett par månader tidigare tillsammans med ett par väninnor suttit och fikat i Sturegallerian. Hon hade varit distanserad och totalt ointresserad av vad väninnorna hade haft att tala om. Den dagen hade hon helt sonika tagit notan, sagt ett snabbt hejdå och bara gått sin väg och inte sett sig om, väninnorna hade stirrat efter henne, inte hade de förstått någonting. Utan en tanke på vad väninnorna skulle säga så hon hade hon med snabba steg tagit sig fram längst Sturegatan vidare mot Hötorget, hon hade fått panik, känt att hon varit tvungen att komma bort. Ända sedan i höstas då hon hade fått veta, så hade hon känt hur hennes världsbild sakta förändrats, hennes värderingar och tankar hade börjat ta sig andra former och hon var rädd för att hon höll på att förlora sig själv, och ingen visste ju någonting, så vem skulle förstå. Men just nu så kändes allt långt borta, det fanns bara här och nu. Hon tog upp sin mobiltelefon från bordet för att se hur mycket klockan hade blivit och noterade ett par missade samtal. Klockan hade blivit 02:23 och hon hade inte orkat besvära sig med att se efter vilka som ringt utan bara lagt ner telefonen på bordet igen. Hon kände sig trött men hon ville inte gå och lägga sig, istället så gick hon in i det vackra, gamla men nyligen renoverade viktorianska köket och hällde upp ett glas rött vin. Hon blev stående där en bra stund i köket tittandes ut genom det blöta fönstret, på regnet och på natten. Hon skulle sakna det, det var hon säker på. Verkligheten smög sig på och hon gick sorgset tillbaka ut på altanen och satte sig, tog en klunk av det röda vinet och så tände hon en cigarett, hon rökte inte vanligtvis men nu hon hade hittat ett av franks gamla cigarettepaket från i våras o tänkt att det spelar väl en mindre roll nu. Cigaretten var god men stark, hon hostade lätt och kunde känna hur nikotinet länkades samman med alkoholen i ett behagligt rus. Hon blev tröttare, hon släckte cigaretten efter bara några bloss och lutade sig bakåt i den stora altanstolen och drog en filt av ylle över sig. Regnet smattrade fortfarande tungt och rogivande ner på det svarta plåttaket. Hennes ögon blev allt tyngre samtidigt som hennes omgivning sakta drog sig undan, hon andades tungt nu, hon tänkte kort på morgondagen, tankarna virvlade runt i huvudet, hon andades allt djupare och snart så sov hon, tungt.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.