Jimmies och mrs. Meyers babys tragiska öde

Det var sommaren 1987 som den ny utbildade kloakingenjören Jimmie McCarthy fick sitt första jobb. Han hade alltid varit intresserad av att undersöka, tänka och ständigt försöka förbättra sina tidigare upptäcker. Om man sedan ställer sig frågan hur skicklig Jimmie egentligen var på sitt nyfunna yrkesområde, så får man svaret genom det ansvar som han nyligen fått. Jimmie var nämligen ansvarig för hela Manhattan och Brooklyns kloaksystem. Ett ansvar som innebar att han, tillsammans med de hundratalet man han hade under sig, skulle se till att alla kloakgångar och kloaklock var i sitt absolut bästa skick. – Så var Jimmie bra på sitt jobb? Nej, Jimmie var den skickligaste kloakingenjören i hela USA.

På bara några månader hade Jimmies team högt standarden rejält på alla Manhattans kloaksystem, utan att egentligen använda en större budget än sina föregångare. Fast detta var det egentligen bara de insatta som märkte någon skillnad av. Förutom möjligtvis de invånarna, som bodde i det lite mindre centrala Brooklyn, vars kloaker i åratal osat en fruktansvärd stank, som nu helt försvunnit.
Jimmie prisades på sitt jobb, och de gick riktigt bra för honom i livet, rent allmänt. Efter bara första året hade han nästan fått 50 % i löneförhöjning och en bra mängd med diverse bonusar, för sina olika insatser. Dessa tillskott i kassan gjorde att han kunde skaffa en rejäl lägenhet till sig själv, och sin flickvän Prudence som var havande med vad som skulle bli deras förste dotter, Lily. Prudence och Jimmie hade varit tillsammans i nästan 4år nu, efter att ha träffats ganska häktiskt på en Universitetsfest där de sedan tillbringat den mest fulländade natt någonsin tillsammans. De var fortfarande mycket kära och trots det faktum att Prudence skulle föda inom den närmaste månaden så älskade de fortfarande minst två gånger i veckan.
Jag önskar givetvis att jag skulle kunna fortsätta denna historia på ett lika lyckligt sätt som den börjat, men eftersom att ni alla redan läst titeln på historien så är det lika bra att jag berättar den som det faktiskt hände.

Livets ironi bygger ofta på att det värsta kommer hända när man förväntas vara som lyckligast, och det var precis det som hände i Jimmie McCarthys fall. Han gick upp den där fredagsmorgonen klockan sex och satte på kaffe. Och precis som han gjort alla andra dagar så sprang han ner till Thelmas konditori runt hörnet och köpte sex stycken frallor, två till honom själv och fyra till Prudence(som nu åt minst dubbelt så mycket som honom vid varje måltid). Men när Jimmie sprang upp för trappen, visslandes på en gammal Cilla Black låt, så stod Prudence i dörren med särade ben och ett plågat ansiktsuttryck.
- Jimmie, vattnet har gått. Vi måste in till sjukhus nu!
Trots den stora chocken som slagit emot honom, så fick han snabbt upp tankeverksamheten igen, slängde iväg påsen med frallorna och sprang in och hämtade bilnyckeln. Tre minuter senare satt de i Volvon på väg till sjukhuset.

Jimmie körde upp bilen vid sjukhusets akutingång, där två sjukvårdare stod redo med en bår (eftersom att han hade ringt och förvarnat dem med sin mobiltelefon). Men i samma sekund som Prudence åkte iväg på båren, som drogs av de bägge sjukvårdarna så ringde Jimmies telefon, det var hans chef, Gordon Blank.
- Jimmie vi har en fruktansvärd situation nere vid St. Vincent. Brandkåren har fått storlarm eftersom att det brinner i en stor kåk uppe vid 5:e avenyn och själv sitter jag i en bilkö i Brooklyn, som jag inte tar mig ifrån. Kan du ta hand om situationen, Jimmie?
- Jag vet inte Gordon, vattnet har precis gått för Prudence och jag vet inte vad som händer.
- Men olyckan ägde rum precis runt hörnet på sjukhuset, spring dit och se vad som händer och rapportera sedan till mig.
Det klickade till i luren. Jimmie suckade och började jogga runt hörnet på sjukhuset.
När han kom fram stod en kvinna vid ett öppet brunnsloppslock och skrek. Kvinnans skrik lät ungefär samma som det ljud en gris skulle göra om man stack den med en nål stor som ett svärd. Jimmie försökte lugna ner kvinnan, som han senare fick reda på hette Jocelyn Meyers, men blev i nästan stund lika skräckslagen själv. För nere i brunnen, igenkänd på den vita blöjans kontrast gentemot de grå kloakväggarna, låg Mrs. Meyers baby.

Fortsättning Följer…

Av:  Rickard Grieman

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
Jimmies och mrs. Meyers babys tragiska öde, 1.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.