Min älskling

Mitt namn är Andreas Nilsson men jag kallas Andy och här är berättelsen om min drömtjej som jag för första gången såg inne i Malmö och den följande helgen.

Dag 1. Malmö City och filmkväll med boysen

Hon var så vacker, 1.50 m någonting. Sötaste jag någonsin sett, jag blev helt pirrig i kroppen när jag så henne, jag visste inte vad jag skulle göra. Hon var perfekt sminkad, inte för mycket, inte för lite, hon var så fin, asiat, mörkhyad, men inte så jättemörk. Lagom mörk tyckte jag. Oh, hennes ögon, det var något över det vanliga man ser. Dem matchade hennes kläder så perfekt. Vad skulle jag göra? Jag var nog inte mer än en random för henne, jag kände ju inte henne, visste inte vem hon var, har aldrig sett henne innan, men så söt hon var.

När hon stod där mitt i solskenet, 27° i luften inne i Malmös mest trafikerade korsning blev jag kär. Jag blev kär i henne. Men hur skulle jag göra för att få henne att veta det? Jag kunde ju inte bara springa fram till henne, ställa mig framför henne och skrika henne rätt i ansiktet att jag var kär i henne. Hon hade ju troligtvis aldrig sett mig innan. Hon skulle ju bli helt skräckslagen, och mina familjejuveler skulle nog ryka…

I bussen påväg hem sitter jag för mesta delen för mig själv. Lyssnar på musiken jag lagt in på min mp3 jag fick av pappa i julklapp. När vi har ungefär 3-4 hållplatser kvar börjar jag snacka med dem andra. De trodde jag var sur på dem båda bara för jag inte snackat med dem. Jag säger som det var med asiaten och de förstår mer eller mindre.

När vi kommer till vår hållplats tar jag mina påsar som jag fått från affärerna jag handlat i, lägger dem i korgen och börjar trampa iväg.

Vid vägen där vi ska skiljas åt, bestämmer vi att vi ska logga in på MSN när vi kommer hem. Jag bor längst ifrån, så jag kommer hem sist.

När jag loggar in på MSN chattar redan mina kompisar med varandra. De är mina bästa kompisar och heter David och Alexander.

Alexander skriver till mig när jag loggar in. Han säger att han ska bjuda in mig till deras konversation så vi kan snacka alla tre i ett och samma fönster. Konversationen ser ut såhär:

Alexander säger:

Tjena! Läget?

Andreas säger:

Tjaaaa! Jo jag mår bra, det var riktigt soft i Malmö idag! Tyckte inte ni det? Men jag är trött efter min cykeltur hem L jag cyklade så snabbt jag kunde, haha.

David säger:

Hahahaha, Andy du är konstig ibland! Ibland säger du att du ska va lat, och inte göra något ansträngande på en hel vecka, men en timme senare springer du.

Alexander säger:

Jag instämmer!!!

Andreas säger:

Jajajaja, alla gör sina misstag. Haha. Men killar.., hur blir det ikväll? Skulle vi kolla film?

Alexander säger:

Ja jag vill. Vad tycker du Andy?

Andreas säger:

Javisst, vi kan vara här. Ta med er chips eller godis och läsk så fixar jag film och gör det mysigt här hemma.

David säger:

Jag är hemma hos dig om 10 minuter exakt, ta själv tiden. Jag tar med mig en Fanta och Cola, eller ska vi ha Sprite och Cola?

Alexander säger:

Sprite och Cola är godast! Ta det så fixar jag godis och lite chips.

Andreas säger:

David, om inte du är här om exakt 9 minuter 45 sekunder släpper jag inte in dig! Så skynda dig, annars blir det bara mer läsk och annat gott till mej och Alexander. Haha J.

David säger

Okej, då skyndar jag mig. Haj!

Alexander säger:

Jag drar till dej nu också då. Hajhaj!

Andreas säger:

Bra killar, hejhej!

Under de 9.45 minuterna hände det något som gjorde mig överlycklig, och då menar jag riktigt glad!

Jag ändrade mitt namn från ”Alexander” till ”Alexander || Någon som känner en asiat ca 150 cm och fina ögon?”

Efter ca 1 minuter skriver en tjej som jag hade på min kontaktlista även om jag inte kände henne, att hon kände en asiat, ca 150 med fina ögon. Jag trodde direkt att det var hon. Jag blev sådär pirrig i kroppen igen, och visste inte vad jag skulle göra.

Jag svarar henne med: ”Vet du om hon var i Malmö idag?”

Hon svarar: ”Va? Vadå hon? Haha, asså den asiaten jag känner som är 150 och fina ögon, är min pojkvän och heter Shitzu.”

Jag svarade med enkelt ”Förlåt, jag trodde det var en tjej du kände, som du menade. Förlåt.”

”Det är inga problem”, svarade hon.

Jag skulle precis gå och göra det mysigt och välja en film som jag sagt till dem andra när hon tjejen skriver igen.

”Men jag känner faktiskt en tjej som stämmer in som du förklarat. Men jag vet inte om det är samma person vi tänker på. Det finns ju trots allt många asiater i Sverige. Hur vet du att hon ens att hon är svensk?!”, svarade hon.

Jag svarar: ”Okej, men har du hennes msn? Och om du har den, tror du jag kan få den isåfall? Jag bara känner det på mig att hon är svensk. Helt säker!”

”Ja jag har den, och ja du kan få den. Asiat92@hotmail.com är den. Haha, okej, jag tror dig då. J”

”Taaaaack!!!”

När jag såg på hennes mailadress att hon var född samma årtal som mig, 1992 blev jag glad. Det kändes inne i hjärtat. ”Hoppas hon gillar mig”, tänkte jag.

Jag la till henne i min kontaktlista och satt och väntade på att hon skulle logga in.

Och rätt som det var sa det ”Dingding” och det kom upp en ruta i hörnet på datorn där det stod: ”Asiat92@hotmail.com” har precis loggat in.

Jag visste inte vad jag skulle skriva till henne när jag såg att hon loggade in. Jag försökte med ett enkelt: ”Hej J”.

Efter en halv minut eller något svarar hon. ”Hejhej, vem är du?”, svarade hon.

”Andreas heter jag. Vad heter du? Jag tror att det var dej jag såg i Malmö idag. Var du där?”

”Okej, jag heter Michelle. Ja, jag var i Malmö. Hade du en grön tröja på dig?”, frågade hon.

”Ja, en grön JLtröja. Vadådå?”, svarade jag.

”Ja, nej men du är så söt JJ!”, skrev hon. Hon skrev att jag var söt! jag kunde inte förstå det, men hon skrev det!

”Jag måste säga att jag kan inte uttrycka mina känslor och vad jag tycker och tänker här på msn, men du är den sötaste jag någonsin sett. Jag lovar, jag ljuger inte, jag är seriös till 100%! Och förlåt om jag är lite rakt på sak, men kan vi inte träffas? Vi behöver inte göra något speciellt, bara chilla, snacka och lära känna varann. ”, skrev jag.

”Visst, imorgon?” svarade hon.

”Klockan halv två vid Drottninggatan?”, skrev jag.

”Jag är där då, men jag måste gå nu. Vi ses imorgon. Pusshej J”, svarade hon loggade ut från MSN innan jag hann svara.

När jag stängde ner konversationsfönstret på datorns skärm och vänder mig om för att gå och fixa det som jag lovat dem andra får jag mig en chock. Dem står här redan. ”Hur länge har ni stått här?!”, svarar jag med min målbrottsröst.

”Två minuter och fyrtiofem sekunder. Så det verkar som om jag får stanna här inne och kolla på film och chilla med er va?”, sa David.

”Haha, du är sjuk David. Hur hann du hit på så lite tid?!”, sa jag som om han vore världsmästare i att cykla fort.

”Är man snabb så är man, eller hur?”, svarade han stolt.

”Haha, ja. Men du, en annan sak. Jag har inte hunnit välja film.. För du vet hon asiaten jag snackade om på bussen? Hon frågade om jag ville vara med henne imorgon. Och det är ju klart jag vill det. Jag ska möta henne halv två vid Drottninggatan i Malmö imorgon. Coolt va?!”, sa jag.

”SKOJAR DU MED MIG ELLER?!”, skrek han. ”FAN VAD COOOLT!!, hur känns det?”

”Det känns bra, men ändå pirrigt. Tänk så skämmer jag ut mig eller något. Jag kanske missar bussen. Tänk. Jag har ju inte hennes nummer eller något, så tänk då om jag missar bussen så kan jag inte meddela henne att jag har gjort det. Då kanske jag inte får en extra chans..?”, sa jag ledsamt.

”Jag lovar att jag gör så att du inte missar bussen imorgon. Jag sover här och jag väcker dig imorgon i tid så du har all tid i världen att göra dig redo för dagen. Är det okej?”, sa han.

Under tiden han sa det, så tänkte jag: Fan, killen är ju schysst. Riktigt schysst, han är en av mina bästa kompisar. David, Alexander och jag. Kan det bli bättre?

Just därefter plingar det på dörren, och vi går ner samtidigt i min trappa där det ligger fullt med prylar, böcker, smink, kläder och allt möjligt man kan tänka sig som min syrra använt under sin skoldag. Där låg minst 20 saker, som hon bara använt under en skoldag. Undrar hur mycket hennes väska väger…

Utanför dörren står Alexander och fryser. Det regnar visst… Han är dyngsur när han kommer in, och jag tar hans jacka och hänger den i torkskåpet som står ute i garaget som hänger samman med huset. När jag kommer tillbaka till hallen där mina kompisar står frågar jag Alexander:

”Vill du också sova här?”

”Kan jag väl”, svarade han medan hans tänder hackade som mest efter kylan.

Vi går upp till filmskåpet på mitt rum och väljer en film. Alla tre ville se Monthy Python. Vi går sedan ut till stora rummet som min familj kallar det. Gör oss i ordning, sätter oss skönt, häller upp läsken, släcker, och drar ner rullgardinerna som mamma tycker är så snygga. Själv skäms jag över dem.

Tiden tickar, läsken börjar ta slut, filmen med, tröttheten tar över och vi bestämmer oss för att sova. Vi borstar tänderna och går och lägger oss.

Dag 2. Dagen med Michelle

David väcker mig genom att hälla ett iskallt glas vatten på mitt huvud. Jag tittar yrvaken på klockan, och den står på 0700.

”VAFAN GÖR DU?!”, skriker jag mumlande.

”Jag sa ju att jag skulle väcka dig, så att du hade all tid i världen på dig att göra dig i ordning. Vi börjar med frukosten. Kom nu!”, sa han bestämt.

Lika bra att hänga på, tänkte jag.

Otroligt nog hade han redan varit där nere och förberett allting. Och jag tänkte åter igen på hur snäll han var. Jag äter min frukost, duschar, klär på mig, sprutar min parfym, borstar tänderna, tar på mig skorna och går mot busshållsplatsen.

Klockan är 12.45 och jag stiger på bussen. Betalar 12 kr för åkturen till Drottninggatan.

Jag har nu kommit fram och klockan är 13.20. Jag sätter mig vid första bänken jag ser och väntar.

Och som sagt, när klockan slagit över till 13.30 kommer hon gående. Precis som om hon vore solljuset själv. Så vacker hon är, kan knappt förstå.

Jag ställer mig upp och går mot henne. På vägen mot henne tänker jag om jag bara skulle ta hand eller krama henne. Jaja, ödet bestämmer.

Väl framme blir det en kram, sedan hälsar vi genom att skaka hand och säga våra namn.

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (5 röster)
Min älskling, 3.6 out of 5 based on 5 ratings

6 kommentarer

  1. Christian Skriver:

    OBS! Det är jag som har skrivit novellen, och rubriken ska egentligen vara ”Min älskling”!
    KOMMENTERA! :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  2. kristina Skriver:

    vilken fin novell :) hoppas den är sann :P

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  3. Homey Skriver:

    Ville bara säga att din novell var bra men den kunde ha blivit bättre om du hade fördjupat dig på olika detaljer som miljön, flickan osv…Fortsätt med detta du har talang…

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  4. Josefin Skriver:

    Vad gullig men endå läskig om det nu är sant…:D Hur går det med dig och bruden då?
    & juste, mycket bra skrivet!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  5. Elma Skriver:

    Skit bra, söt och rolig med! :’D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  6. Julia Skriver:

    Hejsan! du verkar as gullig! ;D skitbra novell! ;D

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.