William Wallace

Hans vuxna liv började när han far och bror skulle till ett skotskt upprors möte. Skottland var utan kung då och den engelske kungen, Edward Longhanks, ville ta över tronen i Skottland också. Men Skottarna vägrade.
William ville följa med på detta möte, fast han var bara 9-10 år gammal så det fick han inte. Men trots att hans far hade sagt åt honom att stanna smög han efter dem till mötesplatsen. När han kom in fick han till sin förskräckelse se att hela taket var fullt med hängda människor! Han fick grym panik och sprang rakt in mot dem men vände huvudet bakåt och sprang in i en större man och svimmade. Han drömde otroligt läskiga mardrömmar efter det. Efter denna händelse gick folket i närheten ihop och bestämde sig för att attackera engelsmännen. Och det gjorde dom. William var tvungen att stanna hemma och ta hand om gården. Han blev mycket orolig, för det tog så lång tid. När dom kom hem så var det inte många som stod upp, utan de flesta låg på stockar mellan oxar. Williams far och bror var två av dem. Dom var döda. Det var mycket svårt för William, för han hade ingen släkting kvar där han bodde. Men på begravningen kom hans farbror. Han tog med sig William bort från byn. Byn där han bott hela livet.
Dom åket till Paris och Rom där han lärde sig både det ena och det andra. Efter 14 år åter vände han till sin by. Dagen han kom var det bröllop och marknad. Men bröllopet berövades av den engelska adeln, som utgjorde Prima Nothre*.
På marknaden träffade han en kvinna som hade gett honom en blomma (Skottlands national blomma) på hans fars och brors begravning. Hon hette Murron. Hon var mycket vacker och han blev kär i första ögonkastet (det var likadant åt andra hållet). Han tog med sig henne ut och red en del gånger, och tillslut friade han.
Murrons far ville inte att dom skulle gifta sig, så dom gjorde det i smyg med bara prästen som vittne. Dom försökte hålla det hemligt men det var en engelsk övervaknings adelsman som såg dem tillsammans och över föll Murron när han var ensam. Hon kom loss och då kom William till undsättning. Han hjälpte henne upp på en häst och sa till henne att hon skulle rida till den gamla kyrkogården, där dom gifte sig. Hon kom iväg. Men det dröjde inte länge förrän han blev nedslagen. Hon blev bort släpad till en stolpe och fick halsen avskuren. Sen ställde sig soldaterna och väntade på att William skulle komma.
Under tiden kom William till kyrkogården. Han väntade ett litet tag, men sen förstod han vad som hade hänt och red tillbaka till byn. När han kom in i byn lade han händerna bakom huvudet som om han gav upp. Med när de engelska soldaterna tog hästen svingade han upp en typ av kedior och slog ner dom som var i närheten. Då följde de andra skottarna med honom och brände ner den engelska baracken som fanns i byn. Det var början på ett uppror.
De följande dagarna kom det klaner och bybor från hela Skottland för att sammanföras. Sen startade det. Den första stora striden var vid Stirling. Fast där var krigarna osäkra, dom tyckte engelsmännen var för många och dom började gå hem. Men William stoppade dom. Så här lade han sina ord: ”Sönder av Skottland! Jag är William Wallace. Ni har kommit hit för att slåss som fria män. Ja, om ni slåss dör ni kanske. Om ni flyr, lever ni kanske i en evighet. Men till vilken kostnad? Dom kanske dödar oss, men jag säger att vi alltid kommer vara fria!!”. Då svarade rebellerna med en röst: ”Vi kommer bil fria!!”.
Som förberedelse hade don gjort 3-4 meter höga spetsiga pålar som låg på marken framför det främre raden. Engelsmännen attackerade med kavalleriet först, och det var det skottarna hade planerat. När kavalleriet var tillräckligt nära så att dom inte kunde stanna. Då satte skottarna upp pålarna mot hästarna, dom spettsades totalt. Sen gick skottarna till attack. Dom vann stort.
Andra stora striden var i Falkirk. I Stirling var adelsmännen Lochlan och Mornay med och stred. I Falkirk skulle adelsmanen och tronpretendenten Robert The Bruce vara med dom, men han kom aldrig. Striden började med att engelsmännen attackerade med irländarna som dom fick hjälp av. Dom sprang mot varandra, men 5-6 meter ifrån varandra stannade dom till och gick sakta fram skrattande och skakade hand med varandra. Skottarna och Irländarna hade redan pratat med varandra om detta. Då signalerade William till klanerna att dom skulle rida iväg. Planen var att det skulle se ut som om dom flydde, med dom skulle attackera pilbåg skyttarna bakifrån men dom hade blivit mutade av den engelske kungen med rikedomar och land i både Skottland och England. Så dom förrådde Skottland och red hem. Det var samma sak med Bruce, bara att dom till och med stred för England. Det blev ett bittert nederlag.
Efter det hade skotska armén varken krigare, mat, psykisk- eller fysisk styrka. Då var William tvungen att förhandla med adeln och Robert The Bruce. Men när han kom in i Edinburghs borg blev han nerslagen och fängslad av engelske soldater.
Han fördes till England och till kungen. Där fick han domen grovt landsförräderi, men om han bad om nåd skulle han få en snabb död. Men det gjorde han inte. Make till tortyr har man nog aldrig skådat förr. Efter 5-10 minuter frågade dom om han ville ha nåd. Då hämtade han luft och skrek: ”Freedom!!!”. Då tyckte folket som såg på att det var tillräckligt. Dom tog fram den största yxan, lade upp honom på en bänk och sen sa han aldrig något mer…

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (6 röster)
William Wallace, 3.3 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.