Tonerna från en sorgsen harpa

På Irlands östkust, intill Atlanten, bodde en rik godsägare, som hade två döttrar, den äldsta mörk och ond, den yngre ljus och rättvis. De var alltid rivaler, men den yngre systern visste inte om det och den äldre erkände det aldrig. Men så hände något mellan dem som orsakade att ett spöke talade.

En ung friare kom till godset. Som brukligt var uppvaktade han den äldsta av systrarna, men hans ögon vilade alltid på den yngre, vackrare. Han red bredvid henne vid jakt, han dansade med henne i salen. Han följde henne vart hon än begav sig. Och hela tiden följde den äldre systern mörka, avundssjuka blick honom, men hon visade aldrig sin ilska öppet.

Han stannade hos dem under en lång tid och han fäste sig mer och mer vid den yngre systern. Tidigt en morgon bad den äldre jungfrun sin yngre syster att följa med på en promenad intill stranden. Under tiden de vandrade, långsamt utmed den vackra stranden som översköljdes av vågor från det vilda havet, talade den goda systern hänfört om deras spännande besökare. Den äldre systern sa inte mycket, men när de kom till ett ställe där vågorna slog mot de väldiga klipporna handlade hon. Med ett snabbt slag, fick hon sin syster att mista balansen och falla ner i det skummande havet. Vågorna slöt sig över den vackra möns huvud och grep efter hennes hår med sina kalla fingrar. Hon kämpade sig flämtande mot ytan och skrek till sin syster, men fick inget svar tillbaka. Hon hörde bara vattnets rytande, och de skarpa skriken från måsarna som cirklade på himlen över henne. Den onda systern stod på strandklipporna, känslolös som en uthuggen staty. Med en stadig, oberörd blick, iakttog hon sin systers hopplösa kamp. Den unga mön sjönk, reste sig igen för ett ögonblick och skrek högt och ömkligt, och sjönk sen igen under det svallande brynet av skum. Den elaka systern fortsatte att vaka ett tag till och såg på vågornas våldsamhet med belåtenhet. Sen skyndade hon till sin fars sal, berättade gråtande en falsk historia om hur hennes syster halkat på en hal klippa och drunknat.

Folk letade länge utan att kunna hitta hennes kropp på stranden. De sörjde mycket de följande månaderna. Efter ett sorgeår bad den unga besökaren om att få gifta sig med den elaka systern hos hennes far, som glatt sa ja.

Men den goda systerns kropp, dragen av vinden, av tidvattnet, vaggandes av de dödande vågorna, drev längs den Irländska stranden och in i en lugn vik, långt ifrån hennes fars ägor. En mjölnare vid vikens rand upptäckte det gyllene håret under ytan och drog försiktigt upp kroppen ur vattnet. Samtidigt bodde en känd harpspelare som vandrande genom Irland hos mjölnaren. Han hjälpte mannen att ge henne en begravning, och rörd av hennes skönhet, skar han av tre lockar från hennes gyllene hår och spände dem i sin harpa.

Efter en tid var harpspelaren tvungen att lämna mjölnaren och fortsätta sin vandring. Han reste från gård till gård för att sjunga för landägarna. De följande månaderna spelade harpan för trubaduren med en ömhet som rörde lyssnarna till tårar, och trubaduren kom att vårda sina gyllene strängar.

Till sist kom han till den unga möns fars gård, men det visste han inte då. Trubaduren blev mottagen och firad som det var brukligt. På kvällen när brasorna brann, och lågorna kastade skuggor över väggarna i salen tog mannen fram sin harpa, och gjorde sig klar för att sjunga. Den elaka systern satt på en bänk för att lyssna, bredvid sin far, och sin man. Men innan trubaduren hann röra harpan skimrade de gyllene strängarna till i ljuset från elden och började spela sina egna ackord. En vacker röst ekade runtomkring sällskapet, och när den elaka systern hörde vad den sjöng, rynkades hennes ansikte. Hon visste att hennes öde hade nått henne.
”Farväl till greven, min far,” sjöng harpan mjukt.
”Farväl till min mor”.
Så tystnade harpan en stund, och sällskapet tittade på den under en hemsk tystnad. Sen ljöd strängarna igen.
”Och olycka till min syster, som mördade mig”.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Tonerna från en sorgsen harpa , 5.0 out of 5 based on 1 rating

1 kommentar

  1. jarran Skriver:

    Bra!!!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.