Stenmonumentet

Saga vaknade med en inåtandning så kraftig att hon började hosta, lakanen satt klistrade mot hennes kropp och pannan var täckt av svettdroppar. Det där var en otroligt verklig mardröm. Hon satte sig i skräddarställning och drog händerna över ansiktet och genom håret. Vad var det som egentligen hade hänt? Skräcken och paniken satt fortfarande kvar och allt kändes så verkligt. I drömmen hade hon gått genom en skogsdunge med lera så djup att den var ända upp till fotlederna, och när hon kom ut på andra sidan var synen som mötte henne någonting hon aldrig hade sett förut. Det var en glänta som badade i månljus så starkt att hon fick kisa för att kunna se något över huvudtaget, men hon uppfattade ändå stenmonumentet som var i mitten av gläntan. Utan att tänka började hennes fötter och ben samarbeta och föra henne närmre stenmonumentet där chocken som mötte henne var som genom ett hårt slag i bröstet. På monumentet var det en ung tjej fast bunden med taggtrådar som skar in i handlederna och runtom var det pölar av färskt blod. Men det var inte det som hade orsakat chocken, det var hennes ögon. Ögonen lyste av skräck och var uppspärrade så mycket att man kunde tro hon inte hade några ögonlock. Saga gick närmare för att få en bättre synvinkel och när hon såg in i flickans ögon som fortfarande hade en tår i ena ögonvrån såg hon en skugga torna upp bakom sig. Hennes kropp tog över kontrollen och började springa utan att ens kolla vad som det var som var bakom henne. Grenar och buskar rev mot hennes kropp och hon använde armarna som skydd mot ansiktet, men det hjälpte inte. En stor gren rispade upp ett sår på hennes högra kind och som fick henne att falla bakåt. Och där, framför henne var skuggan som hade varit bakom henne vid monumentet, och nu har det inte bara en skugga. Det var en varelse som var svävande 2 decimeter över marken och verkade inte var av mänsklig skepnad. Hon var helt säker på att det var Döden som kommit för att ta henne och låta henne sona för hennes synder. Skräcken som sköljde över henne var överväldigad och fick hennes hjärta att slå så hårt mot bröstkorgen att hon var säker på att den skulle explodera. Ännu en gång började hon springa och hon slutade inte fören hon öppnade dörren till hennes hus. Det var där drömmen hade slutat. Saga satt där en stund i sängen och funderade på vad den kunnat betyda men ingenting gjorde henne vettigare så hon slängde benen över sängkanten och gick mot badrummet för att ta en klunk vatten. Spegelbilden som mötte henne gjorde henne paralyserad. På hennes högra kind fanns ett sår och när hon såg ner mot fötterna var dem täckta av lera. Hon tittade upp mot spegeln igen för att bekräfta det hon misstänkte och då såg hon inte bara sitt lik bleka ansikte utan även varelsen. Den stod där bakom henne och när den tittade upp och hon kunde se in under luvan blev det alldeles för mycket för henne och hon svimmade. Men hon föll aldrig mot marken för varelsen svepte sin mantel runt henne och försvann med henne med sig
 

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (6 röster)
Stenmonumentet, 3.8 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.